”Vi sviker inte – vi kämpar”
I dag behöver vi lägga mer än en heltidstjänst för att någorlunda kunna möta våra medlemmars behov på Samhall, skriver IF Metalls Birgit Birgersson Brorsson.
Industriarbetarnas tidning
Debattartiklar är texter som tar ställning. Åsikterna är skribenternas egna.
DEBATT Stödet till funktionshindrade måste följa personen och inte gå i klumpsumma till Samhall, bara så kan vi säkerställa att individen får det stöd den har rätt till, skriver Alireza Akhondi och Martin Ådahl (C).
Alireza Akhondi är ledamot i arbetsmarknadsutskottet.
Martin Ådahl är arbetsmarknadspolitiskt talesperson för Centerpartiet.
Vi är både ledsna och upprörda att ta del av den gedigna granskning som Dagens Arbete gjort av arbetsmiljön på helstatliga Samhall, men tyvärr föga förvånade. Vi har vid flera tillfällen lyft problematiken med Samhall och hur den drabbar de redan utsatta. De som behöver vårt stöd och en riktig chans till ett meningsfullt arbete. Att låta Samhall fortsätta på samma spår är ett svek mot dem.
En del av den kritik som nu kommer fram har regeringen och januaripartierna redan tagit fasta på. I regleringsbrevet till Arbetsförmedlingen för året 2021 finns inte mindre än fyra uppdrag som rör Samhall. Vår förhoppning är att de kan leda till ett steg i rätt riktning. Men det behövs mer än så och vi driver på detta från Centerpartiets sida.
Intentionen med Samhall var från början god, men man har helt tappat bort sitt huvuduppdrag. Samhall skulle vara grindvakten mot förtidspension och en lösning för de som står så långt från arbetsmarknaden att ingen annan lösning finns. I dag sysselsätter Samhall i själva verket i huvudsak personer som står närmre arbetsmarknaden. Många har inte ens en funktionsnedsättning utan kodas som ”språksvaga” då de inte lärt sig svenska. Detta har bland annat Statskontoret kritiserat i sin granskning av bolaget. Allt detta medan de som har de största behoven inte får plats hos Samhall.
Dagens Arbetes granskning visar på stora problem med arbetsmiljön på Samhall, men även på en företagskultur där anställda inte vågar kritisera missförhållanden. Det är oacceptabelt. När vi som folkvalda jobbar för att skapa förutsättning för individen att leva ett så gott liv som möjligt gör det ont att läsa berättelserna från anställda på Samhall – Johans tunga förlust av sin pappa, skyddsombudet Nettan som vågar säga ifrån men utan gehör och alla de som inte vågar figurera med sitt namn på grund av risk för att råka illa ut.
Funktionsättsrörelsen har länge vittnat om problemen med dagens Samhall. Statskontoret och Riksrevisionen likaså, för att nämna några.
Nu är det dags att vi tar ansvar genom att säkerställa att stödet blir individuellt så att det verkligen kommer individen till gagn. Men det behövs också utökade stöd till arbetsplatser så att än fler personer med funktionsnedsättning kan komma ut på den reguljära arbetsmarknaden. Den mottagande arbetsplatsen behöver ofta konsultativt stöd för en fungerande och hållbar arbetssituation. Redan i dag arbetar faktiskt majoriteten av personer med funktionsnedsättning på ett litet eller medelstort privat företag, inte på Samhall.
Grunden till problemet är ett systemfel där staten öser pengar över Samhall utan att egentligen ha koll på vad pengarna används till. Till skillnad från andra stöd redovisas dessa pengar inte på individnivå och det finns inte heller möjlighet att kontrollera att personer får det stöd de har rätt till. Sverige lägger stora medel på målgruppen, mer än 20 miljarder för 2021. Varav enbart merkostnadsersättningen till Samhall står för en tredjedel.
Att det är svårt att följa vad pengarna används till vittnar både Konkurrensverket och EU-kommissionen om. Detta öppnar upp för möjligheten att använda pengar till annat än det var tänkt. Så som exempelvis maffiga pr-insatser för att skönmåla den egna verksamheten och anlitande av pr-konsulter för att kartlägga politikers inställning till Samhall. Detta sker faktiskt.
Rimligen borde Samhall lägga mer av sina resurser på att oroa sig för hur de anställda har det och säkerställa att individerna får det stöd de har rätt till. Sist vi påtalade problemen på debattplats blev vi anklagad av Samhalls vd för att ljuga. Tonen i den debatten visade inte på någon form av självkritik. Vi förstår därför hur svårt det kan vara för en anställd att yttra kritik.
Ansvaret är dock inte främst Samhalls utan det ligger på oss politiker och det är hög tid att vi går till handling. Det här är inte värdigt ett land som Sverige. Låt oss skapa förutsättningarna för att ge de personer som har behov av stöd ett meningsfullt arbete.