”Vi sviker inte – vi kämpar”

Replik Vi som jobbar fackligt lägger redan väldigt mycket tid på att jobba för Samhalls anställda. Men med ett företag som förlorat sig i vinstintresset behöver vi förmodligen lägga ännu mer tid i framtiden, skriver Birgit Birgersson Brorsson, IF Metall i Blekinge.

Om skribenten

Birgit Birgersson Brorsson är ombudsman för IF Metall i Blekinge.

När jag läser att våra medlemmar på Samhall känner sig svikna av facket blir jag både ledsen och lite besviken, men låt mig berätta lite om den resa jag har varit med om när det gäller företaget.

Jag började som ombudsman på IF Metall i Blekinge för lite mer än sex år sedan. Tillsammans med en annan kollega började jag jobba med ärenden på Samhall. Efter ett par år är vi nu tre ombudsmän som är direkt delaktiga i det fackliga arbetet med företaget.

Vi förstod att något höll på att hända. Fler och fler medlemmar hörde av sig på grund av olika problem. Medlemmar ringde oss och grät. De mådde dåligt av flera olika anledningar. Det kunde röra sig om allt från en felaktig lön till att de fick arbeta med uppgifter de inte kunde utföra, eftersom de inte hade den fysiska eller psykiska hälsan.

Den här utvecklingen har fortsatt och i dag behöver vi lägga mer än en heltidstjänst för att någorlunda kunna möta våra medlemmars behov på Samhall.

Samhall säger sig ha som uppgift att utveckla de anställda, och många blir därför omplacerade från ett arbete de trivs med. En del upplever det som positivt, medan flertalet upplever det som en bestraffning. De kan inte förstå varför de exempelvis behöver börja arbeta i ett städuppdrag när de trivs bra där de är på fabriken.

Företaget upprepar sitt mantra: Vi utvecklar människan. Sanningen är snarare att de har gjort flertalet upphandlingar inom städ och behöver arbetskraft – och då är det bra att man kan ha ”utveckla” som ett ledord.

Medlemmarna som arbetar på Samhall är de sköraste vi har och de ska ha mycket hjälp. De ska inte behöva känna att de är svikna av facket.

Som ombudsman på IF Metall har jag sett flera människor gå sönder på grund av stressen de upplever av att bli omplacerade. Att oroa sig över att behöva gå till ett arbete där de vantrivs. Att sakta brytas ner, ofta på grund av att fysiken inte klarar av ett städuppdrag men även känslan av hopplöshet och oro.

Vi upplever att Samhall gärna vill ha så friska medarbetare som möjligt. Människor som är starka och kan klara av de arbetsuppgifter som företaget har, utan att opponera sig. Människor som klarar av tunga lyft och som är stresståliga.

Jag kan ge ett exempel på detta: En av våra medlemmar hade arbetat på Samhall under ett år på en LFU-anställning (en begränsad anställning på 12 månader). Hen var lovad av Arbetsförmedlingen att efter de 12 månaderna få en tillsvidareanställning i kärnuppdraget. När det sedan var dags visade det sig att endast personer som kunde lyfta uppemot 40 kilo var aktuella för den anställningen. I samtal med både företagets representant och arbetsförmedlingen fick vi verifierat att detta i princip stämde.

Det är klart, om man enbart har friska och starka medarbetare i framtiden så minskar kanske vissa arbetsmiljöproblem. Å andra sidan, det där med tunga lyft arbetar vi aktivt med att få bort även för fullt friska och starka personer. För vem orkar lyfta 40 kilo, och hålla ett helt arbetsliv?

Vi ombudsmän på IF Metall i Blekinge lägger ner oerhört mycket tid och kraft på våra medlemmar, och det ska vi göra. Medlemmarna som arbetar på Samhall är de sköraste vi har och de ska ha mycket hjälp. De ska inte behöva känna att de är svikna av facket.

Under en längre tid har vi, ombudsmän och regionala skyddsombud, dokumenterat alla de besök vi gjort på Samhall i länet, och vi snittade kring 200 besök per år, innan pandemin. Det är allt från rena förhandlingar med företaget till rehabiliteringsärenden med medlemmar, och andra möten.

Utöver detta tillkommer alla de samtal, mess och mejl vi får. Ofta även under helger och kvällar.

Detta säger mig två saker.

Det ena är att Samhall är en arbetsgivare som först och främst ser till sina affärsuppgörelser och upphandlingar, inte till medarbetarens unika behov. De allra flesta som arbetar på företaget har någon form av funktionsvariation men det verkar ibland ha glömts bort. Vinsten är många gånger viktigare än människan.

Av detta mår många av våra medlemmar mycket dåligt. De känner att de inte räcker till för kraven. Det är mycket övertid och det innebär i sin tur mycket stress. De ringer och är förtvivlade, en del gråter och är mycket ledsna.

Det andra det säger oss är att vi gör allt vi kan och mer därtill. Vi vänder ibland ut och in på oss för att vi ska kunna hjälpa alla som behöver vår hjälp. Men med ett företag som förlorat sig i vinstintresset så behöver vi förmodligen lägga ännu mera tid på Samhall i framtiden.