Industriarbetarnas tidning

Debattartiklar är texter som tar ställning. Åsikterna är skribenternas egna.

”Vi sviker inte – vi kämpar”

29 juni, 2021

Skrivet av Birgit Birgersson Brorsson

Replik Vi som jobbar fackligt lägger redan väldigt mycket tid på att jobba för Samhalls anställda. Men med ett företag som förlorat sig i vinstintresset behöver vi förmodligen lägga ännu mer tid i framtiden, skriver Birgit Birgersson Brorsson, IF Metall i Blekinge.

Om skribenten

Birgit Birgersson Brorsson är ombudsman för IF Metall i Blekinge.

När jag läser att våra medlemmar på Samhall känner sig svikna av facket blir jag både ledsen och lite besviken, men låt mig berätta lite om den resa jag har varit med om när det gäller företaget.

Jag började som ombudsman på IF Metall i Blekinge för lite mer än sex år sedan. Tillsammans med en annan kollega började jag jobba med ärenden på Samhall. Efter ett par år är vi nu tre ombudsmän som är direkt delaktiga i det fackliga arbetet med företaget.

Vi förstod att något höll på att hända. Fler och fler medlemmar hörde av sig på grund av olika problem. Medlemmar ringde oss och grät. De mådde dåligt av flera olika anledningar. Det kunde röra sig om allt från en felaktig lön till att de fick arbeta med uppgifter de inte kunde utföra, eftersom de inte hade den fysiska eller psykiska hälsan.

Den här utvecklingen har fortsatt och i dag behöver vi lägga mer än en heltidstjänst för att någorlunda kunna möta våra medlemmars behov på Samhall.

Samhall säger sig ha som uppgift att utveckla de anställda, och många blir därför omplacerade från ett arbete de trivs med. En del upplever det som positivt, medan flertalet upplever det som en bestraffning. De kan inte förstå varför de exempelvis behöver börja arbeta i ett städuppdrag när de trivs bra där de är på fabriken.

Företaget upprepar sitt mantra: Vi utvecklar människan. Sanningen är snarare att de har gjort flertalet upphandlingar inom städ och behöver arbetskraft – och då är det bra att man kan ha ”utveckla” som ett ledord.

Medlemmarna som arbetar på Samhall är de sköraste vi har och de ska ha mycket hjälp. De ska inte behöva känna att de är svikna av facket.

Som ombudsman på IF Metall har jag sett flera människor gå sönder på grund av stressen de upplever av att bli omplacerade. Att oroa sig över att behöva gå till ett arbete där de vantrivs. Att sakta brytas ner, ofta på grund av att fysiken inte klarar av ett städuppdrag men även känslan av hopplöshet och oro.

Vi upplever att Samhall gärna vill ha så friska medarbetare som möjligt. Människor som är starka och kan klara av de arbetsuppgifter som företaget har, utan att opponera sig. Människor som klarar av tunga lyft och som är stresståliga.

Jag kan ge ett exempel på detta: En av våra medlemmar hade arbetat på Samhall under ett år på en LFU-anställning (en begränsad anställning på 12 månader). Hen var lovad av Arbetsförmedlingen att efter de 12 månaderna få en tillsvidareanställning i kärnuppdraget. När det sedan var dags visade det sig att endast personer som kunde lyfta uppemot 40 kilo var aktuella för den anställningen. I samtal med både företagets representant och arbetsförmedlingen fick vi verifierat att detta i princip stämde.

Det är klart, om man enbart har friska och starka medarbetare i framtiden så minskar kanske vissa arbetsmiljöproblem. Å andra sidan, det där med tunga lyft arbetar vi aktivt med att få bort även för fullt friska och starka personer. För vem orkar lyfta 40 kilo, och hålla ett helt arbetsliv?

Vi ombudsmän på IF Metall i Blekinge lägger ner oerhört mycket tid och kraft på våra medlemmar, och det ska vi göra. Medlemmarna som arbetar på Samhall är de sköraste vi har och de ska ha mycket hjälp. De ska inte behöva känna att de är svikna av facket.

Under en längre tid har vi, ombudsmän och regionala skyddsombud, dokumenterat alla de besök vi gjort på Samhall i länet, och vi snittade kring 200 besök per år, innan pandemin. Det är allt från rena förhandlingar med företaget till rehabiliteringsärenden med medlemmar, och andra möten.

Utöver detta tillkommer alla de samtal, mess och mejl vi får. Ofta även under helger och kvällar.

Detta säger mig två saker.

Det ena är att Samhall är en arbetsgivare som först och främst ser till sina affärsuppgörelser och upphandlingar, inte till medarbetarens unika behov. De allra flesta som arbetar på företaget har någon form av funktionsvariation men det verkar ibland ha glömts bort. Vinsten är många gånger viktigare än människan.

Av detta mår många av våra medlemmar mycket dåligt. De känner att de inte räcker till för kraven. Det är mycket övertid och det innebär i sin tur mycket stress. De ringer och är förtvivlade, en del gråter och är mycket ledsna.

Det andra det säger oss är att vi gör allt vi kan och mer därtill. Vi vänder ibland ut och in på oss för att vi ska kunna hjälpa alla som behöver vår hjälp. Men med ett företag som förlorat sig i vinstintresset så behöver vi förmodligen lägga ännu mera tid på Samhall i framtiden.

En kommentar till “Vi sviker inte – vi kämpar

  • Varför betalar Vi medlemmar in pengar, när Vi i slutändan ändå inte får eller har chans till upprättelse!
    Kommer gå Ur facket!
    Går ändå bara till övre skiktet som inte Vill smutsa ner sig eller förvalta våra sakfrågor!

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Mer åsiktsmaterial

Det är vi som står för kvalitén

Det är vi som står för kvalitén

Vi är visserligen utbytbara. Men vi är människor, skriver industriarbetaren Andreas Svanberg.

På teatern vaknar empatin

På teatern vaknar empatin

I tider av växande murar behöver vi få liv i vår medmänsklighet, skriver Alexandra Pascalidou.

”Nämen, om man skulle välja bort att slita ut sig”

”Nämen, om man skulle välja bort att slita ut sig”

Man kan förstås säga att jag kan utbilda mig och ta ett jobb med bättre lön och på så sätt höja pensionen. Men Sverige skulle må ganska dåligt om alla som jobbade inom exportindustrin bytte jobb, skriver industriarbetaren Marcus Raihle.

Minimilönen har ett högt pris

Minimilönen har ett högt pris

Krönika En europeisk minimilön kan verka vettig för att stärka arbetstagare i länder med svaga fack. Men priset kan bli högt för den svenska modellen – och för våra löner, skriver GS ordförande Per-Olof Sjöö.

Äntligen vågar vi se lite framåt

Äntligen vågar vi se lite framåt

Med vaccinet i armen kan vi försiktigt börja drömma om ett händelserikt 2022, med många verkliga möten, skriver Pappers första vice ordförande Mikael Lilja.

Bra agerat, Eva Nordmark

Bra agerat, Eva Nordmark

Skuggsamhället är mänskligt sett djupt ovärdigt och direkt samhällsfarligt, skriver Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein.

En chans att göra nya livsval

En chans att göra nya livsval

Ska klimatomställningen lyckas måste den vara socialt hållbar. Därför är vidareutbildning och omställningsstöd så viktigt, skriver IF Metalls ordförande Marie Nilsson.

Ångesten fäster när det blir tyst

Ångesten fäster när det blir tyst

Carl Linnaeus: Jag har lärt mig att godta mina regelbundna depressioner och parera dem genom att knarka musik.

”Jobb och löneökningar kan inte tas för givna”

”Jobb och löneökningar kan inte tas för givna”

Fackens syn på industripolitiken måste lyftas fram mer, skriver ekonomen Daniel Lind.

I väntan på laddning halvvägs till Sunne

I väntan på laddning halvvägs till Sunne

Krönika På macken bland Teslas laddstolpar blir det svenska klassamhället synligt, skriver Anneli Jordahl.

Du kanske också vill läsa…

”Var är ni i debatten om Samhall?”

Facken som Samhall har avtal med lyser med sin frånvaro när det kommer till att stötta skyddsombuden lokalt. Var är ni i den här frågan? skriver regionala skyddsombudet Richard Fredriksson på Fastighetsanställdas förbund.

”Vi måste ta till oss av kritiken och göra mer”

Vi har utbildningar för förtroendevalda och skyddsombud. Vi har både lokala och centrala förhandlingar. Men det räcker inte, skriver IF Metalls Susanne Östh.

”Samhall, ta ansvar för er personal”

”Samhall, ta ansvar för er personal”

Vi har under 2017 gjort 140 besök på Samhall, ett företag med 345 medlemmar. Tidsmässigt mer än en heltidstjänst, och helt ohållbart, skriver tre ombudsmän på IF Metall i Blekinge.

”Vi samverkar för de Samhall­anställda”

Det pågår ett arbete om att utbilda flera av våra förtroendevalda på olika nivåer på Samhall. Men i slutändan är det ägarna som måste ändra på vinstkravet, skriver Nicklas Nilsson, avtalsansvarig på Fastighets.

GS: Eget Samhallfack får mindre tyngd

LO-förbunden behöver varandras kompetens för att på bästa sätt stötta Samhalls anställda, skriver Tony Berggren, GS.

Skapa ett Samhallfack

Alltför många Samhallarbetare far illa. Det är en politisk skandal men också en facklig, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

”Samhall ska inte vara ett låtsasjobb”

”Samhall ska inte vara ett låtsasjobb”

S: Samhall ska producera varor och tjänster som faktiskt efterfrågas – men vi måste utreda att det är rätt personer som anvisas dit.

”Språksvårigheter är inte ett skäl att jobba på Samhall”

”Språksvårigheter är inte ett skäl att jobba på Samhall”

SD: Samhall får inte bli en uppsamlingsplats för Sveriges misslyckade integrationspolitik.

”Ansvaret är politikernas –  Samhall måste reformeras”

”Ansvaret är politikernas – Samhall måste reformeras”

C: Stödet till funktionshindrade måste följa personen och inte gå i klumpsumma till Samhall.

”Kravet på affärsmässighet måste bort”

”Kravet på affärsmässighet måste bort”

Det är uppenbart att det sociala uppdraget och kravet på affärsmässighet i praktiken inte går att förena, skriver Ciczie Weidby och Ali Esbati (V).

Skiftarbetets fram- och baksidor

Het näthandel ger helgskift

Het näthandel ger helgskift

Näthandelns uppsving under 2020 ledde till många timmar övertid på DS Smith i Värnamo. Nu har de infört ett nytt helgskift för att hinna med – och över 200 sökte jobben.

”Mycket man måste ha koll på”

”Mycket man måste ha koll på”

August Wieser gick i första kullen på pappersarbetarutbildningen på Polhemsskolan i Gävle. Nu har han fått jobb, och behovet av kompetent arbetskraft inom pappersindustrin är fortsatt stort. Men nu tar utbildningen paus – på grund av för få sökande.

Det är något med natten i gruvan

Det är något med natten i gruvan

När kroppen ska sova som djupast dricker vi kaffe och hjälps åt, skriver DA:s nya krönikör, musikern och gruvarbetaren Johan Airijoki.

Lämnade skiftarbetet – efter två missfall

Lämnade skiftarbetet – efter två missfall

Skiftarbetet gjorde att Nadine Dabo mådde dåligt.
Efter två missfall jobbar hon nu dag och väntar barn.

Så kan nattjobbet bli mer  hälsosamt

Så kan nattjobbet bli mer hälsosamt

Att arbeta flera nätter i rad tär på kroppen. Forskare i Norden har nu vägt samman sina studier. Skiftarbete är ännu sämre för hälsan än vad man tidigare trott.

Måste jag jobba på julen i år igen?

Måste jag jobba på julen i år igen?

Kan samma skiftlag jobba under julen flera år i rad? Juristen Henric Ask svarar.

Julkort från fabriken

Julkort från fabriken

Hur är det att arbeta på julen när alla andra är lediga? DA besökte Rottneros bruk och pratade julskift och traditioner.

Högtryck på Getinge – nu jobbar de tvåskift

Högtryck på Getinge – nu jobbar de tvåskift

Vissa permitteras, andra sägs upp. Men på medicinteknikbolaget Getinge i Solna kan de anställda lugnt räkna med att de får behålla jobben.

Hur kan jag sluta tidigare utan att bli varnad?

Jag jobbar kvällsskift och veckopendlar. Har under fem års tid tagit kompledigt på torsdagarna för att kunna köra hem tidigare. En tisdag sa en ny produktionsledare åt mig att jag skulle jobba klockan 14.00–24.00 den kommande torsdagen. Jag tyckte att beskedet kom med för kort varsel och avvek klockan 17 den torsdagen. Fick då en muntlig varning. Vad kan jag göra för att få kompa ut och klara veckopendlingen?