Debattartiklar är texter som tar ställning. Åsikterna är skribenternas egna.
Det är viktigt att påminna sig om att det inte är fackföreningarna som lagt ett vinstkrav på bolaget. Detta är i grunden en ledningsfråga och en ägarfråga, skriver GS Tony Berggren.
GS: Eget Samhallfack får mindre tyngd
22 juni, 2021
Skrivet av Tony Berggren
Dela:
REPLIKLO-förbunden behöver varandras kompetens för att bäst stötta Samhalls anställda –men de anställda måste få mer hjälp att tillhöra rätt fack, skriver Tony Berggren, avtalsansvarig för Samhallavtalet på GS.
Om skribenten
Tony Berggren är ombudsman på GS förbundskontor och ansvarig för Samhallavtalet på GS.
Den rapportering som Dagens Arbete gjort runt Samhall är föredömlig. Inget av det som kommer fram varken i DA:s rapportering eller i Uppdrag Gransknings reportage är dock nytt. GS har under många år argumenterat för exakt det som reportagen tar upp.
I grunden handlar det om att Samhall transformerats till en vinstjagande städindustri med starkt inslag av bemanningsverksamhet.
GS har i dag betydligt färre medlemmar som jobbar på Samhall än vi hade för tio år sedan, eftersom Samhall aktivt valt att lägga ner i princip all sin egen industriella verksamhet. Den ansågs vara för dyr och att det försvårade vinstmålet.
GS har redan tidigare kommenterat i Dagens Arbete vad vi anser är industrins fördelar, och varför den tjänar Samhalls syfte: Jobben var då anpassade efter individernas behov. Man hade en stadig, långvarig placering på arbetsplatserna, god arbetsmiljö och ett arbetstempo som kunde anpassas efter funktionsnedsättning.
Dessa verksamheter lades ner efter beslut i Samhalls styrelse, trots att fabriksansvariga inom Samhall vid det tillfället menade att det inte var ekonomiskt försvarbart att stänga grafiska anläggningar. Mer eller mindre alla som omfattats av dessa nedstängningar har i stället gått vidare till städ inom Samhall.
Det är viktigt att påminna sig om att det inte är fackföreningarna som lagt ett vinstkrav på bolaget. Det är heller inte facken som bestämmer bolagets inriktning, vilka jobb bolaget ska ta in, eller till vilket pris. Problemen är i grunden en ledningsfråga och en ägarfråga. Ansvaret för missförhållandena måste alltså tas av dem som har det reella inflytandet över bolaget: staten och bolagets styrelse.
Vad gäller den centrala grupperingen som ansvarar för avtalet, så kan GS konstatera att det pågår en konstant aktivitet med utbildningar och ett omfattande centralt förhandlingsarbete. GS känner inte igen bilden att facken endast skulle företräda medlemmarna vid eventuella utköp. Detta är en direkt felaktighet.
Vad som däremot är ett problem och som förbunden måste bli bättre på, är att organisera de anvisade till Samhall generellt. Facken måste också underlätta rutinerna när Samhalls medarbetare blir förflyttade mellan branscher, så att de alltid är rätt organiserade.
Att bilda ett separat förbund för Samhallanställda tror vi inte är en framkomlig väg. Vi är starkt beroende av respektive förbunds kunskap om de branscher Samhall är verksamma i, och historien har visat att när förbunden samfällt varslar om stridsåtgärder så får det önskad effekt.
Rapporteringen från Dagens Arbete visar på stora brister i Samhalls verksamhet. GS tar detta på största allvar och kommer även fortsättningsvis driva våra medlemmars frågor, så väl i riksavtalsförhandlingar, centrala förhandlingar som i lokala förhandlingar.
Givetvis kommer arbetsmiljön vara en prioriterad fråga framåt, så som den även varit innan DA:s granskning.
År efter år betalar medlemmarna in pengar till facket. Men när jobbet gör dem sjuka finns ingen där. Samhalls vittnen berättar hur fackförbunden slutat agera i arbetsmiljöfrågor. Att facket sviker dem.
Som en röd tråd i alla vittnesmål kommer facket in. Att facket inte hjälper sina medlemmar. Först när medarbetarna mår så dåligt att de inte orkar längre blir de föremål för förhandling. Ord står mot ord. Lösningen blir att köpa ut dem. Då sätter sig facket ner med Samhall och försöker komma överens om antal månadslöner.
Magnus är bara en av hundratals som hört av sig för att vittna om hur det ryckiga arbetet på Samhall gör människor sjuka. Magnus fick hela tiden höra att duger det inte hamnar du på städ. Skit samma vad läkarutlåtandena säger om att kroppen inte håller för de tungt belastande städjobben. Och han är långt ifrån den enda vi pratat med som vittnar om hur Samhall helt bortser från sjukvårdens intyg och tvingar människor att städa både kvällar och helger på tuffa scheman.
Tina Nordling sammankallar representanter för de åtta fackförbund inom LO som organiserar de anställda på Samhall. Foto: David Lundmark
Åtta LO-fack har medlemmar hos Samhall. Regelbundet träffas de i borgen eller på skärmen, en person med ansvar för Samhall-avtalet från varje fackförbund. Tina Nordling är ansvarig för avtalet på LO och kallar dem samman.
– Förbunden måste förbereda sina förtroendevalda och klä på dem så mycket kunskap som möjligt för att kunna hjälpa till att driva ärenden som uppstår lokalt ute på arbetsplatserna. Men det är inte så himla lätt, säger hon.
På frågan varför facket inte satt ner foten och ställt högre krav på Samhall svarar hon:
– Det gäller att hitta en relation med företaget någonstans, rätt nivå, så att man inte trampar varandra på tårna.
Utanför LO-borgen sopar Samhall bort grus från asfalten och tömmer papperskorgar. Trots att det stora flertalet i dag städar är drygt femtusen medarbetare fortfarande med i industriarbetarnas IF Metall. Felorganiseringen är en orsak till att facket lokalt inte anser sig kunna agera. En annan är bristen på utbildade skyddsombud.
– Det är tydligt att det haltar väldigt mycket. Vi är medvetna om att vi måste rusta dem bättre. Vi har det på dagordningen. Det är inte så att vi skiter i detta, säger Tina Nordling.
Det är ingen ursäkt, menar hon. Men frågan är om Samhall ens skulle ha gått in i den hårt konkurrensutsatta städbranschen. Om städ i den omfattningen ute hos så stora kunder lämpar sig för människor med funktionsvariation.
– Det kanske gick lite för fort för företaget när de skulle driva in vinster och skaffa stora kunder. Det blev fel fokus.
Magnus är besviken på IF Metall, som inte hjälpte till när arbetsmiljön var farlig på Samhall. Foto: David Lundmark
Magnus hade ett långt arbetsliv med många utbildningar bakom sig när han hamnade på Samhall. Han blev populär för att han kunde jobba hårt och köra truck. Men alla hade inte samma vana. Magnus konstaterade snabbt att arbetsplatsen dit Samhall skickat folk var fullkomligt livsfarlig. Dagligen höll medarbetare på att bli påkörda, tungt lastade pallar rasade ner där människor just stått, hela tiden nära nära. Truckar körde över fötter och höll på att kapa ben, välte nästan Magnus i trucken.
– Det kommer hända en allvarlig olycka snart! Någon kan dö!
Facket svarade att man inget kunde göra. Till slut träffade trucken en av kundens anställda. Samma sak hos nästa kund. En skurmaskin körde på möbelvaruhusets egen personal.
– Ett under att vi klarade oss med livet i behåll, säger Magnus.
Han försökte på olika sätt få till en förändring. Men ingenting hände. Samhall lyssnade inte. Och facket lyfte inte ett finger, enligt Magnus.
Till slut blev han problemet som skulle köpas ut.
– Jag är oerhört besviken på hur lite facket gjorde. Det handlade om trakasserier, hot och kränkningar, dagligen. Jag har varit medlem i facket sedan jag var sjutton år och varje månad betalt in pengar, så det är klart man är besviken, säger han.
Hans Janeman är Samhalls fackliga ombud på Samhall i Jönköping. Han sitter också för IF Metalls räkning med som en av två representanter i Samhalls företagsråd, för hela Sverige. Som huvudskyddsombud är det han som kan trycka på och få till en förändring av arbetsmiljön lokalt i Jönköping. Han är också den inom facket som har hand om alla förhandlingar.
Hade du kunnat göra mer?
– Nej. Får man inte de svar man vill ha så blir man besviken. Så är det. Alla är inte nöjda och då blir det gärna väldigt mycket gap och skrik.
Hade facket kunnat ta larmen mer på allvar och tryckt på arbetsgivaren?
– Alla arbetsplatser har problem med någonting. Det åtgärdas efterhand som vi upptäcker felen. Sen är problemet att Transport var avtalsansvariga hos den här kunden. Det ställer till det. Jag kan gå in i personärenden, men inte påverka arbetsplatsen. Vi måste tillhöra det förbund där vi jobbar. Jag har alltid önskat att det vore ett fackförbund inom hela Samhall, säger Hans Janeman.
Omkring 150 av 500 anställda på Samhall i Jönköping är medlemmar i IF Metall. Trots att många av dem i dag städar ute hos kund.
– Innan 2007 hade vi baser där Samhall drev egna verksamheter. Då var det mycket enklare att hålla reda på vad som hände. Nu är våra medlemmar på Samhall utspridda på hur många arbetsplatser som helst. Det blir ett farande för att tillse att arbetsmiljön är vettig, säger Lars Nilsson, ombudsman på IF Metall Vätterbygden.
När det blir fråga om utköp kopplas han in. Han medger att facket måste bli bättre på att agera i arbetsmiljöfrågor när det fortfarande går att göra något, innan ärendena övergår i arbetsrätt och fråga om utköp.
– Finns inget dokumenterat blir det svårt att i efterhand hjälpa medlemmen, säger han.
Facket har även haft svårt att få fram skyddsombud.
– Då blir det eftersatt. Men vi måste också bli bättre på att agera i arbetsmiljöfrågor. Definitivt. Jag har jobbat med Samhall-avtalet egentligen hela tiden som jag varit ombudsman. Det har blivit mycket mycket tuffare för våra medlemmar på Samhall vad gäller arbetsmiljön och kraven på arbetsinsatser och så vidare, säger Lars Nilsson.
Tina Nordling i LO-borgen, som leder Samhall-kommittén, säger att man från fackens förbundskontor måste lägga ännu mer energi på att hjälpa dem som möter det här i sin vardag.
– Om vi går femton tjugo år tillbaka i tiden gav man tid till överläggningar. Det som hänt nu är att man skärpt kraven. Helt plötsligt ska man vara fullt frisk för att klara sina fackliga uppdrag.
LO anser att vinstkravet som Samhall fick från svenska staten 2006 är problemet.
– Ingen hos oss tycker att Samhall ska ha ett vinstkrav på sig för det genererar den här typen av problem. Så fort man sätter vinstkrav på någonting förväntas man producera. I det långa loppet tappar man målbilden. Samhall handlar ju om människor som ska få ett värde genom ett arbetsliv. Men också att träna upp sig och få en plats bland andra på arbetsmarknaden.
I Samhalls företagsråd sitter två representanter från IF Metall och två representanter från Fastighets, som är de fackförbund som har flest medlemmar på Samhall. Övriga fackförbund har en representant var.
Centrala arbetsmiljökommittén
Sex ledamöter från arbetstagarsidan sitter med i den centrala arbetsmiljökommittén. Här diskuteras och bereds frågor om arbetsmiljö, parterna emellan.
Lokala arbetsmiljökommittén
I varje distrikt finns minst en lokal arbetsmiljökommitté. I första hand är det huvudskyddsombud som sitter med här tillsammans med arbetsgivarparten.
Samhall-kommittén
De åtta fackförbund som har avtal med Samhall kallas regelbundet till möten på LO. En avtalsansvarig från varje förbund sitter med här.
4 kommentarer till “Samhallanställda känner sig svikna av facket”
Allt detta som skrivs om facken och deras ombud ner till fackordföranden är bara en massa hittepå. För människor far illa men den fackliga rörelsen lyfter inte ett finger för att hjälpa eller stödja. Man snackar runt och håller tunt om medlemmarnas inbetalda premier.
Jag vill ogärna kritisera enskilda skyddsombud. Men texten pekar på en stor brist på samordning mellan facken. Den blir allt sämre
pga av LAS-förhandlingarna. Vore vi enade hade inte betydelse vilket facktillhörighet skyddsombuden har. Ansvaret vilar tungt på LO-facken, speciellt IF Metall som i flera frågor vill köra sitt eget race. Enade vi stå söndrade vi faller!
Retorisk fråga: Vem/vad är ”facket”? Är det något slags abstrakt väsen som, likt en sagofé, plötsligt dyker upp först när skiten träffar fläkten?
Facket är lika med dess medlemmar. Fackets verksamhet bygger på medlemmarnas delaktighet, behov och önskemål.
Att vi som kollektiv engagerar oss, går utbildningar och väljer lämpliga förtroendevalda/skyddsombud är en förutsättning för att ”facket” ska finnas där när skiten träffar fläkten, eller ännu bättre, jobba förebyggande för att minimera risken att det händer något alls.
Ja på papperet skall det fungera så, men verkligheten säger annat. Medlemmar som vänder sig till förtroendevalda får höra att detta tar tid att lösa men samtidigt görs ingeting åt saken. detta lyfts inte ens vidare till distriktsavdelningen eller att man kallar på ombudsmännen Hur kommer detta sig?
Kan man inte lösa detta lokalt får man ju kalla in distriktet för hjälp. Men detta görs aldrig! På pappret låter allt väldigt bra, men verkligheten säger annat. Medlemmarna står ensamma!
Sjuka Samhall Sambon Catharina fick covid och låg nedsövd i sex veckor. Samtidigt hade Magnus det så stressigt på jobbet att han inte orkade längre. Nu kämpar de för att komma vidare.
Magnus. Foto: David Lundmark
Solen flyter uppe på Vättern, men dyker snart ner. Ett obetydligt brus från leksaksbilarna nere på E4:an. Det är inte många dagar kvar till jul och Catharina kommer kanske aldrig vakna.
Magnus tar ett steg till och låter vinden avgöra. Jobbljuden skär i skallen.
Alla försök till samtal och hur facket inte brytt sig om att åtgärda någonting utan ryckt på axlarna åt precis allt som inte fungerat i arbetsmiljön.
Alla olyckor som sker och nästan skett när de jagar fram med sina truckar i ett allt hetsigare tempo. Att varje dag behöva passa på medarbetarna så att de inte ska bli påkörda. Alla flin och elaka gliringar. Killen som de placerat i trucken trots att han helt uppenbart inte kan hantera den på ett säkert sätt. Pallar fulla med schampo som välter, pallar fulla med Red Bull rakt ner i golvet där människor just stått och gått. Hela tiden nära nära, och medarbetare som får fötterna överkörda av trucken.
Och ute hos nästa kund, på nästa uppdrag, en av möbelvaruhusets egna anställda som träffas av en skurmaskin. Ramaskri, och Samhallchef som då plötsligt dyker upp och skäller ut dem.
Hans knä som svullnar upp, gång på gång, och behöver tömmas på gulgrön sörja.
Hammarslagen i huvudet när han står med kunden. Smärtan som golvar honom och minnet som en tid försvinner, hur han sluddrar fram orden, men försöker låtsas som ingenting på jobbet, hur det svartnar i bilen på motorvägen och han håller på att frontalkrocka med en lastbil, hur läkarna tror det är en hjärnblödning men det visar sig vara stressen.
Jag kommer aldrig att glömma hur vår fackliga på Samhall kom ut till oss i den fullkomligt livsfarliga arbetsmiljön på lagret och gjorde ingenting. Ingenting.
Magnus är sjukskriven efter att ha jobbat på Samhall sedan 2014.
Jobbpoolen inom Samhall där han och Catharina hamnar på grund av att de anses kunna arbeta lite hårdare, alla splittrade placeringar ute hos kunderna för att de anses klara lite mer – och så det ständiga hotet om städ, trots att läkarutlåtandena tydligt säger att deras kroppar inte klarar av det.
Och han kan inte betala deras hyra för hennes konto kommer han inte åt och hans egna pengar är sedan länge slut. Avslag från Försäkringskassan. Tyst från Samhall. Tyst från facket. Sveket han känner efter att ha betalt in sin medlemsavgift varje månad sedan han var sjutton år.
Och på IVA ligger den enda han har kvar i livet nedsövd och borta, med största sannolikhet smittad på Samhall då de hos kunden satt mitt emot varandra längs med ett bord. Flera blev sjuka. Men inte så här illa. Tre gånger har Catharina mött döden. Och snart är det jul. Ensam i lägenheten. Med lite alkohol och några tabletter.
Utsikten från Brunnstorpsberget brukade vara vacker.
– Jag har inte sagt det till dig, men din dotter var skälet till att jag inte gjorde det. Om du hade försvunnit bort, vilket jag trodde, hade hon blivit ensam kvar. Jag behövde finnas för henne.
Avmagrad och tunnhårig nickar Catharina lätt. En rosa grop i halsen där röret suttit. Nu är det maj månad, solen står högt och Magnus hälsar på henne varje dag på korttidsboendet, nu när han får. Han tar ut henne i rullstolen och de går längs med vattnet. Någon, de ser inte vem, vinkar åt dem inifrån en Samhallbil. De färgglada bokstäverna – bolagets glada logga – dyker upp lite här och var i stan.
– Det har varit en jobbig tid. Ingen från Samhall har ringt och frågat hur vi mår. Men det är som det är. Jag gläds åt att jag kan sitta igen och gå några steg. De är duktiga här. Vi får träna varje dag.
En och en halv månad låg hon nedsövd i respirator.
– Jag drömde om ormar och spindlar och fiskar tio gånger större än normalt. Och så drömde jag att personalen hade nyårsfest och hade snott mina glasögon.
Hon ler för sig själv i rullstolen.
– Innan allt det här hade du tjockt fint hår, säger Magnus och stryker henne över de torra glesa stråna som finns kvar på hjässan.
– Jag har en skyddsängel, det har jag, säger Catharina bestämt.
Magnus var ju självgående, hade bred kompetens och var dessutom duktig på det sociala spelet. För mig var han perfekt.
Anders Johansson, anställd på Husqvarna och arbetsleder personalen från Samhall.
Magnus hade ett långt arbetsliv bakom sig innan han kom till Samhall. Han jobbade som golvläggare, inom äldreomsorgen, som truckförare, montör, säljare och med att ställa stans maskiner. Men så blev han arbetslös efter en tuff tid i livet. Han fick diagnosen artros utöver sina förslitningsskador och sin astma.
Eftersom Magnus kunde köra truck och hade stor kunskap på flera områden blev han populär på Samhall. Han kunde jobba ute hos olika kunder. Han visade sig också ansvarstagande och blev därför snabbt driftledare och kom att sköta det dagliga för uppemot fyrtio anställda på Husqvarna, en kund han tyckte mycket om. Han styrde upp saker och ting, fixade omklädningsrum till personalen, höll reda på alla hundratals artikelnummer som det var orimligt för de flesta av hans arbetskamrater på Samhall att klara av.
Han satt med dem i perioder när de inte mådde bra. Han gjorde allt för att alla skulle trivas trots att han som anvisad till Samhall knappast hade det delegerade arbetsmiljöansvaret. Men eftersom varken Samhall eller facket verkade bry sig så fick det vara så.
Catharina. Foto: David Lundmark
– Han var min högra hand här uppe, det funkade jättebra. Jag har ingen aning om varför han inte fick vara kvar. Det är Samhall som tagit det beslutet, säger Anders Johansson som är Husqvarnas arbetsledare.
– Ibland känns det som ett maktbehov. Att om någon över huvud taget vågar opponera sig … Det får man helt enkelt inte, säger Anders.
Han hade velat ha kvar Magnus.
– Det underlättade jättemycket för mig, för det är fruktansvärt mycket att göra. Och Magnus var ju självgående, hade bred kompetens och var dessutom duktig på det sociala spelet. För mig var han perfekt.
Enligt Anders Johansson på Husqvarna förstod ingen vad som hände, varför Magnus försvann. Personalen gick ihop och skrev en protestlista för att få honom tillbaka.
– Jag har många hos mig med alla möjliga sjukdomar, både fysiska och psykiska. Det är därför jag hamnade här. Jag jobbade inom vården tidigare, är utbildad mentalskötare och undersköterska och har läst en hel del psykologi.
Anders utsågs vid samma tid till Årets Eldsjäl och fick resa från Jönköping till Stockholm för att vara med på en gala anordnad av Samhall.
– Från början var ju Samhall någonting som skulle hjälpa människor som har problem. Men Samhall har misslyckats med att anpassa arbetena efter individen tycker jag.
Och så säger Anders Johansson på Husqvarna:
– Jag hade velat ha Magnus här, inget snack om saken.
Jag drömde om ormar och spindlar och fiskar tio gånger större än normalt. Och så drömde jag att personalen hade nyårsfest och hade snott mina glasögon.
Catharina låg nedsövd med covid-19 i 1,5 månad.
På korttidsboendet rotar Magnus bland pappren som han samlat i ett kuvert. Han visar vad Företagshälsans beteendevetare skrivit och vad arbetsterapeuten som han träffade regelbundet fört ner i en slags dagbok över hans försämrade hälsa. Eftersom inte facket dokumenterat någonting får han göra det själv.
– Jag kommer aldrig att glömma hur vår fackliga på Samhall kom ut till oss i den fullkomligt livsfarliga arbetsmiljön på lagret och gjorde ingenting. Ingenting. Både Catharina och Magnus är medlemmar i IF Metall. Magnus är 53 i dag. I 36 år har han varit med i facket och varje månad betalt in avgiften.
– Jag är väldigt nära att gå ur. Jag har tänkt göra det länge för jag är så besviken och arg på att facket inte agerar, innan människor blir sjuka, säger Magnus.
Nu hjälper IF Metall Magnus.
– Nu när Samhall vill köpa ut mig. Tre månadslöner erbjöd de mig. Jag bara gick därifrån. De kan sträcka sig till sex. Men vad är mina alternativ? Om inte ens Samhall kan anpassa jobben för oss?
Magnus minns plötsligt bilen på gatan utanför, att parkeringen håller på att gå ut, ber om ursäkt och dyker ner i mobilen för att förlänga tiden.
Men pengarna är slut, igen.
– Kan du sätta över trehundra? ber han Catharina och får något skamfyllt i blicken.
Catharina passar på att berätta om en ljusglimt i mörkret.
– Mitt under pandemin fick min dotter jobb! Och i går blev hon fastanställd, säger hon stolt.
En kommentar till “Jag är så arg på att facket inte agerar”
Facken är vi, men förbundsledningarna vill centralstyra verksamheten. Blir därmed tondöva för vad som händer ute bland löntagarna! Vikten läggs på att ledningens linje ska vinna. Obekväma sorteras ut och ja sägare godkänns. Svaga fackliga ledare får jobb som ombudsmän. Tyvärr är det så det ser ut
Perspektiv Anställda på Samhall vittnar om att fackförbunden gör för lite för att hjälpa dem. Som en röd tråd i berättelserna från Samhallgolvet kommer facket in, fackets svek, skriver DA:s Elinor Torp.
Elinor Torp, arbetsmiljöreporter.
Länge hade Samhall inbyggda verkstäder med skyddat arbete ofta kopplat till industrin. Personalen var medlemmar i LO-förbund som IF Metall och GS-facket. Och där har en del blivit kvar. Trots att Samhall förvandlats. I dag är Samhall ett bemanningsbolag inom framför allt lokalvård och lager. Många städar ute hos kund. Många är med andra ord felorganiserade. De betalar varje månad in sin medlemsavgift till facket. Men vittnar om hur de inte får hjälp när de bäst behöver det.
Som en röd tråd i berättelserna från Samhallgolvet kommer facket in, fackets svek.
”Facket går inte längre in i arbetsmiljöfrågor.”
”Facket kommer in först när det blir arbetsrätt och fråga om utköp.”
”Facket finns inte längre för sina medlemmar. Men tar gladeligen emot våra pengar.”
”Facket gör ingenting, skriver bara på alla dumma avtal.” Peter var själv under många år facklig och skyddsombud inom vad som då kallades Industriarbetareförbundet. På den tiden gick facket in i arbetsmiljöfrågor – innan människor blev sjuka – berättar han. När någon på jobbet mådde dåligt var han där och försökte hjälpa. Peter minns tydligt hur en kvinna på hans arbetsplats blev mobbad av arbetskamraterna. Han satte stopp för det direkt. I dag är Peter pensionär och har en son som jobbar på Samhall. Han städar i en stor livsmedelsbutik och har sitt lunchrum inne på lagret i slamret bakom pant-stationen.
”Så att han inte syns för kunderna. Som om de skäms för Samhallstädarna.”
Peter kunde inte se på när hans son trakasserades av en chef så han följde med till mötena som till sist hölls. Fackets representant var där men sa ingenting utan Peter fick föra sin sons talan. Annars hade ingen representerat honom eller sagt emot arbetsgivaren. Efteråt klappade den fackliga honom på axeln och kommenterade att de gamla takterna satt i.
”Jag tycker inte det funkar alls. Intresset är noll. Jag ser hur de behandlar människor på Samhall. Facket gör ju inte någonting för att hjälpa och stötta dem, utan går i princip arbetsgivarens ärende. Det är min åsikt”, säger Peter.
Åtta av LO:s fjorton fackförbund har medlemmar på Samhall. IF Metall och Fastighets har flest, följt av Kommunal. GS-facket har också kvar en hel del medlemmar sedan tiden då Samhall hade verksamhet i skogs-, trä- och grafisk bransch. Men GS-facket vill inte uppge hur många. ”Det är en inre angelägenhet”, skriver förbundet. Däremot är det sorgligt hur det har blivit på Samhall, låter man meddela.
Och skriver:
Arbetena var tidigare anpassade efter individernas behov. Man hade en stadig, långvarig placering på arbetsplatserna, god arbetsmiljö och ett arbetstempo som kunde anpassas efter funktionsnedsättning. Dessa lades ner efter beslut i Samhalls styrelse. Trots att fabriksansvariga inom Samhall vid det tillfället menade att det inte var ekonomiskt försvarbart att stänga grafiska anläggningar. Mer eller mindre alla som omfattats av dessa nedstängningar har gått vidare till städ inom Samhall.
Sett till antalet anställda är Samhall ett av statens största företag. Lulu är bara en av tusentals som städar på Samhall. Under pandemin städade hon äldreboenden, utan skydd. Hon slog larm om bristerna långt innan coronan, utan att facket lyfte ett finger. Hennes kropp fortsatte att brytas ner medan hon jagade runt mellan de olika städuppdragen. Läkarutlåtanden och andra intyg från vården som starkt avråder från de tungt belastande arbetsuppgifterna bortses ifrån. Kunderna går före. Affärerna. Samhall har vunnit alla dessa uppdrag, och avtalen måste fullföljas. I kalkylen ingår inte att städarnas kroppar går sönder. Det vittnar även första linjens chefer om.
”Vi är bara problem. Samhall finns inte för oss längre”, säger en medarbetare i Stockholm som tvingats ryggopereras tre gånger på grund av de ensidiga belastningarna.
Till slut svalde han flera nävar tabletter i Samhall-lokalen, utanför chefernas kontor.
”Jag orkade inte mer.”
På flera orter i landet vittnar medarbetare om hur de försökt ta sina liv i frustration över arbetsmiljön och att aldrig bli lyssnade på.
En samhallanställd tänkte hoppa från ett berg.
En annan medarbetare hamnade på psykakuten efter ett samtal med HR där han fick höra att allt som inte stämde var hans fel. Han blev sittande i omklädningsrummet på Samhall i timmar. Han ville inte leva längre.
Vad gör då LO-förbunden för att förbättra arbetsmiljön? Hur agerar facket? Vad får människorna för pengarna de betalar in varje månad? I en stund av självrannsakan medger LO att facket måste bli bättre på att rusta och stötta sina skyddsombud. Samtidigt har Samhall har stängt dörren för samtal, enligt LO.
”IF Metall är ett stort förbund och det kan vara enklare att få tillgång till en ombudsman än vad det är på Fastighets som är mindre. Vi kan inte säga: Du får inte vara med hos oss längre.” Det säger IF Metalls ordförande Marie Nilsson om att många av medlemmarna på Samhall jobbar med helt andra saker än industrijobb, till exempel städning. Foto: TT Nyhetsbyrån
Marie Nilsson, IF Metall: Vi slänger inte ut någon
”Det är vår uppgift. Att ställa krav. Det finns inget annat sätt.” IF Metalls förbundsordförande Marie Nilsson svarar på kritiken mot facket. Men bollar även vidare till ägaren: ”Staten behöver nog ta sig en funderare på vad Samhalls uppdrag verkligen är.”
Många IF Metallare på Samhall som hört av sig till oss är besvikna på sitt fackförbund, din kommentar?
– Det är väl så då. Är det deras upplevelse, så måste vi ta till oss av den kritiken. Jag tror det handlar om att vi måste vara mer synliga ute på arbetsplatserna. Inte minst med skyddsombud. Vi har inte lokala fackklubbar på alla Samhallsarbetsplatser. Sen handlar det också om människor med funktionsnedsättning av något slag. Det kan vara tufft för dem att ha fackliga uppdrag, och stå upp emot arbetsgivaren.
– Vi måste utbilda, stärka och coacha de som är på arbetsplatserna och har uppdraget som skyddsombud så att de ska känna sig trygga i sitt uppdrag och själva kan hantera de här frågorna, på ett mer tryggt sätt.
Hur reagerar du på vår granskning?
– Den visar på ett företag som har stora problem. Det är ganska tydligt att Samhall gradvis, steg för steg, har förändrat sin verksamhet ifrån det som en gång var huvudsyftet. Det är tråkigt och allvarligt, särskilt med tanke på vad syftet med Samhall är. Det här drabbar ju i dubbel bemärkelse de som behöver den här verksamheten, de som står väldigt långt ifrån arbetsmarknaden, men som ändå har en viss arbetsförmåga och vill vara med och bidra. Att de inte får möjlighet till det, det är väldigt upprörande.
Alla förbund delar samma bild av grundproblematiken. Vi har en samsyn och samverkar.
Marie Nilsson om Samhallskommittén inom LO.
Vad gör ni för att hjälpa era medlemmar på Samhall?
– IF Metall är faktiskt ett av de förbund som både lokalt och centralt har burit upp hela den här branschen fackligt, för vi har resurserna att göra det. Men vi behöver arbeta på flera plan. Dels behöver vi jobba på vårt nationella plan och peka på problemen för ägaren staten och företagsledningen, dels måste vi jobba regionalt och lokalt. Då handlar det mycket om att stärka skyddsombuden i deras roll. Där vi har satsat på utbildning för att stärka dem. Men vi behöver jobba med det ännu mer, själva rollen i sig. Hur bemöter man sina medlemmar och sin arbetsgivare. Hur sköter man uppdraget på ett bra sätt.
Varför tror du att mer än 5 000 Samhallanställda fortfarande är med i IF Metall?
– Det finns flera olika förklaringar. Ena stunden har en Samhallanställd kunnat jobba med industriarbete och andra stunden varit ute på städuppdrag. Då har vi försökt göra en avvägning. Vad är man mest sysselsatt med? Samtidigt har jag själv när jag var avdelningsordförande träffat en hel del personer som varit felorganiserade och försökt tala om det för dem. Att du ska vara med i Fastighets, det är inte vi som organiserar den här verksamheten. Men då har de varit nöjda med IF Metall och tyckt att de vill vara kvar i sitt gamla förbund, känt en samhörighet. IF Metall är ett stort förbund och det kan vara enklare att få tillgång till en ombudsman än vad det är på Fastighets som är mindre. Vi kan inte säga: Du får inte vara med hos oss längre. Vi slänger ju inte ut någon.
Hur tycker du att Samhall är som arbetsgivare?
– Vi har sett den här utvecklingen under ett antal år och haft ett antal möten med Samhall där vi påpekat det. Vi har gjort det på högsta nivå och även våra förhandlingsansvariga som jobbar med Samhallsavtalet har gjort det tillsammans med de andra LO-förbunden. Det är framför allt en arbetsmiljöfråga där man i mångt och mycket kan se en massa brister.
Hur samarbetar ni med andra fackförbund för att komma åt detta?
– Vi har Samhallskommittén inom LO. Ansvarig inom respektive förbund träffas där med jämna mellanrum. Alla förbund delar samma bild av grundproblematiken. Vi har en samsyn och samverkar. Sen är det Fastighets och IF Metall som drar lasset. Och det är inget konstigt. Vi organiserar flest medlemmar på Samhall.
Anser du som LO att det är vinstkravet som ställt till det?
– Jag vet inte. Jag tror det finns fler orsaker. VD:n för Samhall upplevde ju att hon gjorde ett väldigt framgångsrikt jobb. Hon blev uppmuntrad att fortsätta med det jobbet verkar det som. Jag kan inte påstå att man från statens sida heller har sagt något om att det ska förändras. Men nu efter Dagens Arbetes och UG:s granskning har arbetsmarknadsministern rutit till och sagt att hon inte accepterar en sån här utveckling.
Vi har tidigare skrivit om ungdomar och bemanningsanställda som jobbar inom flera olika avtalsområden och som känner att facket inte hjälper dem? Hur vill du lösa det?
– Det finns inga genvägar. Det är ett långsiktigt arbete. Våra arbetsplatser har haft en ganska dålig syn på bemanningsanställda och tyckt att det är någonting som vi inte vill ha. Sen har vi sagt från förbundets sida att vi inte kan behandla medlemmar så. De är medlemmar i IF Metall och har rätt till precis samma hjälp som andra.
Samhall är en väldigt viktig verksamhet om alla ska få ett värdigt arbetsliv. Jag tror att det behöver göras ett omtag.
Marie Nilsson.
– Just på Samhall säger det sig självt att det blir svårt. Det finns ett skäl till att man blir placerad på Samhall. Man är inte lika mobil och självständig. Det kan inte krävas att man har den flexibiliteten som en person utan funktionsnedsättning.
Det är i arbetsmiljöfrågor som medlemmarna inte anser att de blir hjälpta av facket. Hur ska IF Metall bli bättre på att stötta sina medlemmar, innan de blir sjuka?
– Det systematiska förebyggande arbetsmiljöarbetet måste finnas på plats, precis som på vilken arbetsplats som helst. Sen måste vi uppifrån fortsätta ha kontakt med Samhalls ledning så att företaget förändrar det här. Och verkligen förstår! Det är vårt uppdrag och vår uppgift. Att ställa krav. Det finns inget annat sätt att förändra situationen på än att skapa ett tryck på politiken och staten som är uppdragsgivare. Det handlar även om att skapa en medvetenhet hos svenska medborgare om vad vi använder våra skattepengar till. Och vad vi använder våra statliga arbetsgivare till.
Hur vill du se framtidens Samhall?
– Jag vill se Samhall som en möjlighet för människor som inte har 100 procents arbetsförmåga att faktiskt kunna vara med och bidra. Vi har en norm i vårt samhälle att alla som kan jobba ska jobba så gott de kan. Samhall är en väldigt viktig verksamhet om alla ska få ett värdigt arbetsliv. Jag tror att det behöver göras ett omtag. Ägaren behöver vara extremt tydlig i sina regleringsbrev. Staten behöver nog ta sig en funderare på vad Samhalls uppdrag verkligen är.
Ledare Alltför många Samhallarbetare far illa. Det är en politisk skandal men också en facklig.
Helle Klein är chefredaktör för Dagens Arbete.
Vi har skrivit mycket om Samhall. För varje artikel som publicerats har nya skrämmande vittnesmål kommit in till redaktionen. Berättelserna tycks aldrig ta slut. Berättelser om hur Samhallarbetare utnyttjas till bristningsgränsen, om att medbestämmandet är noll och om att de sköra inte längre platsar i företaget.
Politiskt är det en skandal. Samhall är ett statligt företag som kom till för att värna funktionsnedsattas rätt till bra arbete och egen inkomst. I dag har bolaget förvandlats till ett vinstjagande bemanningsbolag inom framför allt städbranschen.
Näringsminister Ibrahim Baylan och arbetsmarknadsminister Eva Nordmark har i intervjuer med DA visat upprördhet och en vilja att förändra. Nu måste de gå från ord till handling och se till att Samhall blir en arbetsplats där de som annars står långt från ordinarie arbetsmarknad får en verklig chans att utvecklas.
Allt är dock inte politikens ansvar. Samhallkaoset är också en facklig skandal. Arbetarnas berättelser vittnar om stora brister i det fackliga arbetet.
Ursprungligen bestod Samhall mest av mindre verkstäder kopplade till industrin. De allra flesta i personalen var medlemmar i IF Metall eller GS-facket. I dag dominerar lokalvård och lagerarbete, det vill säga områden där Handels och Fastighetsförbundet organiserar. Många Samhallarbetare har dock valt att vara kvar i sina gamla fack. Tyvärr får de då alltför ofta usel hjälp.
Åtta av LO:s fjorton fackförbund har numera medlemmar inom Samhall. Det blir ett splittrat fackligt arbete där till slut ingen bryr sig. Vår reporter Elinor Torp har mött illa tilltufsade människor med hjärtskärande berättelser inifrån Samhall och alltför många känner sig ensamma och övergivna av det fack de i alla år betalat in sin medlemsavgift till.
Facket kommer ofta in för sent då det redan har gått så långt att det handlar om arbetsrätt och utköp snarare än att komma till rätta med den dåliga arbetsmiljön eller alltför höga pressen.
Samhall har också blivit alltmer toppstyrt. Det finns en kritik mot företaget att det stängt dörren för samtal med facket och att allt bestäms i företagsrådet. Visserligen sitter fackliga representanter där också men det är lokalt som arbetsmiljöarbetet framför allt måste drivas.
LO-facken borde fundera på om det inte är dags att skapa ett särskilt fackförbund för just Samhallarbetarna. Ett fack som värnar sina skyddsombud och ser till att arbetarnas röster kan bli starkare och arbetsmiljöarbetet får ett uppsving. Som det är nu fungerar det inte.
”Vi har sorterats bort. Vi har inte arbetsförmåga nog för Samhall”, säger verksamhetsledaren Anna Ytell på Hushållsfixarna, ett arbetsintegrerande socialt företag i Hudiksvall. Foto: Joel Danell
Hos Anna Ytell i Hudiksvall jobbar människor som sorterats bort. Ingen av dem har ens fått frågan om att få komma till Samhall. Själv dög hon inte heller. – Förnedrande, riktigt förnedrande, säger hon.
”Samhall ljuger konstant i sin marknadsföring för att företag och myndigheter ska köpa tjänster av Samhall”, hävdar Anna Ytell, som får mothugg av Samhalls marknadsdirektör. Foto: Joel Danell
Allt började hos Arbetsförmedlingen. Ungarna hade blivit stora och Anna Ytell ville ut i arbetslivet och göra nytta i samhället. I arton år hade hon varit hemma på grund av sina reumatiska sjukdomar och för att hon tagit hand om sin äldsta dotter Jossan med Downs syndrom. Men nu hade Jossan flyttat hemifrån och Anna tänkte att Samhall kunde vara en bra start för dem båda.
Men nej det gick inte, Anna hade för lite arbetsförmåga fick hon höra. Det krävdes mer arbetsförmåga för att få komma till Samhall, sa arbetsförmedlaren.
– Jaha, vad ska jag göra då?
– Du får hitta en praktikplats.
Anna Ytell ifrågasatte inte svaret. Inte då. Hon gick därifrån och gav sig sjutton på att hitta en praktikplats.
Men kvar dröjde sig en känsla:
Jag duger inte åt Samhall.
– Förnedrande, riktigt förnedrande. I min värld var ju Samhall till för dem som har det svårast. Jag var säker på att jag skulle kunna göra nytta för andra där. Men då måste jag ju få bevisa det. Varför duger inte jag? Varför duger inte jag åt Samhall?
Anna Ytell är en sån som tänker högre och större, ur ett samhällsperspektiv.
– Unga med funktionsnedsättning har inte en chans. Man skrivs ut från Arbetsförmedlingen och blir en kommunal angelägenhet. Jag hade en tanke om att man inte skulle behöva vara på daglig verksamhet om man som Jossan har lite mer arbetsförmåga. Men det finns inte längre Downs på Samhall. De skulle aldrig klara kraven.
Att Samhall hade vinstkrav på sig visste hon. Men inte konsekvenserna.
– Jag blir så upprörd när människor som har de största hindren inte får den hjälp och stöd och den anställning de har rätt till. Att människor sorteras bort.
Anna Ytell lyckades ändå. Idag är hennes arbetsförmåga uppe i 75 procent och hon är verksamhetsledare på ett arbetsintegrerande socialt företag, Hushållsfixarna. Städningen har hon fått dra ner på för att kroppen inte klarar det mer än i korta stunder. Men hon är en populär och engagerad chef.
Ingen av hennes anställda har ens fått frågan om att få komma till Samhall.
– Däremot har Samhall tagit folk från oss. När de fått tillräcklig arbetsförmåga för Samhall så avbryter de praktiken och flyttar dem till Samhall. Det har hänt på flera ASF:er att de gör så. Man arbetstränas för att sen bli anställningsbar för Samhall. Då ringer de hit eller till något annat företag.
Anna Ytell hävdar att Samhall inte är ärlig i sin marknadsföring.
– Samhall ljuger konsekvent för företag i sin reklam och på sin hemsida. Köp tjänster av Sveriges viktigaste företag. Då gnisslar jag tänder för i samma sekund nekar de ju människor på Arbetsförmedlingen. Stora företag och myndigheter som köper städ tror alltså att de gör den största samhällsnyttan för dem som har det svårast. Det gör de inte för Samhall tar inte ens emot dem.
Anna Ytell i Skype-samtal med dottern Jossan. Foto: Joel Danell
Jossan ringer med bild och vill prata med mamma. Tre gånger om dagen skypar de. Och innan pandemin var Jossan med henne på jobbet, varje torsdag. De åkte och handlade till gamlingar och Jossan hjälpte till lite i lokalen. Varje person på Hushållsfixarna har en stor bild på sig på hemsidan. Inunder står det vad var och en sysslar med. ”Glädjespridaren”, står det under bilden på Jossan.
I Samhalls gamla lokal i Hudiksvall håller företaget till.
Arne har jobbat på Hushållsfixarna tidigare, och nu är han tillbaka. Den goda anpassningen till var och ens förmåga gör det värt de långa resorna från Hassela, tycker han. Foto: Joel Danell
”Återvändaren” Arne dyker upp. Arne jobbar med lite av varje. Det är andra vändan för honom på Hushållsfixarna.
– Här är vi lite mer flexibla med varandra om man säger så, det klarar kroppen min. Jag trivs bra, annars hade jag inte kommit tillbaka. Jag åker hit ända från Hassela för att jobba, berättar han.
På en banderoll i ena hörnet står allt vad Hushållsfixarna pysslar med: Flyttstäd, fönsterputs, trädgård, måleri, vaktmästeri, mattvätt, trappstäd, företagsstäd, tömning av återvinningskärl… Arne berättar att han kom in för att arbetskamraterna fått slut på plastpåsar i en lägenhet som flyttstädas. De letar tillsammans och Anna Ytell åker dit för att lämna påsarna.
Anna Ytell åker för att lämna plastpåsar till arbetskamrater som flyttstädar. Själv har hon fått dra ner på städjobbet som slet för mycket på kroppen. Men jobbet som verksamhetsledare passar henne bra och hon är en uppskattad chef. Foto: Joel Danell
– Bästa arbetsplatsen jag någonsin varit på. För jag får vara mig själv, säger Anna-Sigrid, och tar en paus i flyttstädningen.
Arbetskamraten Rolf håller med.
Rolf flyttstädar en lägenhet. Han trivs fint på Hushållsfixarna. Foto: Joel Danell
Så händer det.
Anna Ytell är hos Arbetsförmedlingen för att göra en handlingsplan åt en person på Hushållsfixarna. Då kommer frågan: Skulle hon vara intresserad av en tjänst på Samhall, en chefstjänst i Hudiksvall.
– Nähä. Det finns inget jag kan göra på Samhall. Så nej tack.
Mats Eliasson, marknadsdirektör på Samhall. Foto: Joel Danell
På Samhalls huvudkontor i Stockholm svarar marknadsdirektör Mats Eliasson på Anna Ytells kritik.
– Skulle jag gå in i den frågan skulle jag göra ett tjänstefel. Vi väljer inte vilka som anvisas till oss. Och självklart är det inte sant att vi ljuger i vår marknadsföring. Jag har full respekt för att man tycker så, men det är inte sant. Vi kan gå i god för att de människor som jobbar hos oss är de som står längst ifrån arbetsmarknaden av det enkla bevisliga faktumet att ingen annan arbetsgivare därute har tyckt att de får plats hos dem.
Mats Eliasson har jobbat på Samhall sedan åttiotalet, under samtliga vd:ar.
– De här människorna som jobbar hos oss har fått nej på kanske femtio, sextio jobb innan de kommer till oss. De som säger att de inte står längst ifrån arbetsmarknaden, de vet jag inte var de är födda någonstans. Medarbetarna som jobbar hos oss är de mest utsatta som finns på svensk arbetsmarknad, hävdar han.
Mats Eliasson lyfter problematiken och säger att det snarare är en samhällsutmaning med de tuffa krav som finns på arbetsmarknaden i dag.
– Kön med människor som vill ha ett jobb på Arbetsförmedlingen har ökat dramatiskt. 150 000 är i dag inskrivna på Arbetsförmedlingen med en dokumenterad funktionsnedsättning. Och anvisningen till Samhall kan vara max 5 000 personer per år. Det är längre kö till Samhall än vad det är till en lägenhet i Stockholm.
Anna Ytell dög inte åt Samhall. Nu driver hon ett socialt företag för människor som sorterats bort. Statskontoret slog larm för flera år sedan – fel personer slussas till Samhall. Men ingenting har hänt. Unga med funktionsnedsättning hamnar utanför arbetslivet.
”Vi vill kunna konkurrera på lika villkor”, säger Gunilla Klingensjö, vd för Vägen ut i Göteborg. Foto: Joel Danell
Sveriges viktigaste företag. Så marknadsför sig Samhall. Myndigheter och stora företag köper in städning i tron att de hjälper människor med funktionsnedsättning att utvecklas i arbetslivet. Men verkligheten är en annan.
Gunilla Klingensjö, vd för Vägen ut, som själv varit chef på Samhall i 18 år, ställer sig frågande:
– Var det verkligen meningen att Samhall skulle bli Sveriges största städbolag?
Gunilla Klingensjö jobbar nu med den målgrupp som Samhall enligt uppdraget ska ha hos sig, men som inte klarar av de tunga städjobben.
De första åren var hon en av dem på Samhall som drev utvecklingen och trodde på förändringen mot städning och bemanning.
Sedan såg hon utslagningen.
– Helt plötsligt hade inte människor med fysiska hinder någon plats. Man skulle i stället vara språksvag eller ha ADHD för då orkade man med tempot.
Gunilla Klingensjö minns tydligt under sin tid som gruppchef på Samhall hur en person med diagnoser kom till henne. Schemat han fått sträckte sig över fyra veckor. Han skulle jobba vissa dagar och vara ledig i sjok, på ett rullande schema.
– Han kom till mig och frågade om det var meningen att han skulle jobba varje dag. Han hade inte förstått schemat. Och ingen chef på det uppdraget, det var hos en stor kund, hade lagt märke till att han jobbat tre veckor i sträck utan en enda dags vila.
En annan gång, när Gunilla Klingensjö jobbade med rekrytering på Samhall, tvingades hon säga nej till en blind man för att det inte fanns några anpassade arbetsplatser.
Anna Ytell i Hudiksvall dög inte åt Samhall. Hon hade inte tillräcklig arbetsförmåga. Foto: Joel Danell
– Jag gnisslar tänder. De får ju inte anpassning såsom uppdraget säger, det måste politikerna och alla därute få reda på, säger Anna Ytell.
Hon är en av dem som inte platsade på Samhall. I dag driver hon ett litet socialt företag i Hudiksvall, Hushållsfixarna. Anna Ytell har själv två reumatiska sjukdomar liksom astma och allergier. Efter att ha varit hemma i många år för att ta hand om sin dotter med Downs syndrom kom hon till Arbetsförmedlingen i tron att Samhall vore lämpligt. Hon tänkte att det skulle kunna vara en väg ut i arbetslivet både för henne och dottern. Men hon kunde inte ha mer fel.
– Jag dög inte åt Samhall. Förnedrande var känslan. I min värld var ju Samhall till för dem som hade det svårast. Jag var nästan säker på att jag skulle kunna göra nytta för andra där. Men jag godtog svaret och gick ut för att leta praktikplats som de sa åt mig att göra.
Kvar stannade känslan: Varför duger inte jag? Varför duger inte jag åt Samhall?
Anna skypar med äldsta dottern Jossan som nu flyttat hemifrån.
– Jag trodde att man åtminstone fick en chans om man som Jossan har Downs syndrom fast med lite mer arbetsförmåga. Men det finns inte längre Downs på Samhall. De skulle aldrig klara kraven.
Anna Ytell i Skype-samtal med dottern Jossan. ”Jag tror alla har någon människa i sin närhet med arbetshinder som man vill ska få jobba efter sin egen förmåga”, säger hon. Foto: Joel Danell
Anna Ytell snirklade sig fram till där hon är i dag. Först kunde hon bara jobba 25 procent. Nu arbetar hon 75 procent. Och de vi träffar i Hudiksvall som fått en chans genom det lilla sociala företaget säger att hon är den bästa och mest engagerade chef de haft.
– Jag blir så upprörd när människor som har de största hindren inte får den hjälp och det stöd de har rätt till. Att människor sorteras bort. Dessutom ljuger Samhall i sin reklam. Stora företag och myndigheter som köper städning tror att de gör den största samhällsnyttan för människor som har det svårast. Men Samhall tar inte ens emot dem, säger Anna Ytell.
Chefer på Samhall runt om i landet som DA talat med – och det är många som hört av sig och velat vittna – säger samma sak:
Ingen personlig introduktion.
Ingen anpassning till var och ens förmåga.
Alla ska in på samma schema.
Att fel personer hamnar på Samhall har varit känt länge. Statskontoret slog larm för flera år sedan. Lägre andel personer med rörelsenedsättning och ökad andel utrikesfödda med arbetsförmåga. Andelen människor med stora behov av stöd och anpassning har minskat eftersom kraven skärpts, kom Statskontoret fram till 2017.
2019 vinner Samhall upphandlingen för hela Arlanda flygplats, städning på närmare 85 000 kvadratmeter. Tidigare har de städat terminal 5. De vinner också upphandlingen om Bromma flygplats. Ruben städar på Arlanda flygplats. ”Jag gick till Arbetsförmedlingen och hamnade här. Jag är glad att jag har ett jobb”, säger han. Foto: David Lundmark
På Arlanda flygplats är det tydligt. Städning 365 dagar om året, närmare 85 000 kvadratmeter. I garaget under terminal 5 värmer städarna sina lunchlådor. Det tar ett tag innan vi hittar dit. Uppe i entréhallen stannar vi först till för att prata med personalen. Alla bär Samhalls färgglada logga. De putsar fönster, tömmer papperskorgar och städar toaletterna. Ingen av dem lyckas lotsa oss rätt. Men de ringer sin driftledare som är bättre på svenska och har ett litet kontor nere i garaget.
Till slut hittar vi ner till samlingslokalen bland bilarna. Alla vi pratar med säger att jobbet är bra, jobbet är okej. Framför allt är de glada över att ha ett jobb och en lön, att få komma ut på arbetsmarknaden. När vi frågar vilka funktionsnedsättningar de har pekar en av dem på sitt knä och säger att han opererat menisken. En annan har problem med ryggen.
– Vi är glada att Samhall finns.
Ur regleringsbrevet för Samhall 2021. Samhall får 6,6 miljarder i merkostnadsersättning – det bidrag Samhall får i klump från staten varje år. Riksrevisionen var kritisk redan 2008: ”Merkostnadsersättningen redovisas som en klumpsumma. Det går inte att vare sig från årsredovisningen eller från någon annan ekonomisk redovisning härleda hur denna ersättning har använts.”
Varje år får bolaget en klumpsumma på flera miljarder kronor för sitt uppdrag att skapa utvecklande jobb åt personer med funktionsnedsättning så att de ska kunna ta sig vidare ut i arbetslivet. Bara i år satsar staten 6,6 miljarder kronor i skattemedel på Samhall.
– Det största problemet är att ersättningen betalas ut just i klump, säger Gunilla Klingensjö.
”Det går inte att vare sig från årsredovisningen eller från någon annan ekonomisk redovisning härleda hur denna ersättning använts”, påpekar Riksrevisionen.
Arbetsintegrerande sociala företag, ASF
Tar i dag hand om människor med mer omfattande funktionsnedsättning som inte kommer in på Samhall.
Ulrica Persson är ordförande i Skoopi som organiserar Sveriges arbetsintegrerande sociala företag, ASF, som tar hand om människor som inte platsar på Samhall. Foto: David Lundmark
Ulrica Persson, som är verksamhetsledare på Dialogkraft i Norberg, är kritisk till att Samhall får samma höga merkostnadsersättning oavsett graden av funktionshinder. Det är också samma höga nivå på ersättningen hela tiden.
– Självklart väljer de då personer med lägre grad av funktionshinder och därigenom mindre behov av stöd och anpassningar.
Ulrica Persson har sett på nära håll hur Samhall går in och vinner upphandlingar där sociala företag, som tar sig an människor med mer omfattande hinder, är chanslösa.
– Här i Norberg la Samhall anbud på att klippa fotbollsplaner för 150 kronor i timmen, två personer, inklusive maskiner, bränsle, transport och arbetsledning. Men då reagerade faktiskt kommunen och sa nej, det är inte rimligt.
Ulrica Persson ber om ursäkt om hon låter gnällig.
Vinstkrav
Samhall ägs av staten. Uppdraget är att skapa utvecklande jobb åt personer med funktionsnedsättning så att de kan ta sig vidare ut på arbetsmarknaden.
Målet är att 1 500 medarbetare varje år ska lämna Samhall för andra arbetsgivare.
Sedan 2006 har staten ett vinstkrav på Samhall för att säkerställa att verksamheten bedrivs effektivt.
– Jag är verkligen ingen bitter person. Men det här är fan ta mig värre än de ukrainska bolagen som vi konkurrerade med på skogsröjningen.
Ulrica Persson är även ordförande i Skoopi som organiserar Sveriges arbetsintegrerande sociala företag. Hon berättar att Arbetsförmedlingen kommer till dem och frågar: ”Den här personen klarar inte Samhall, har ni möjlighet att ordna en anpassad anställning?”
– Den merkostnadsersättning som Samhall får är i nivå med det absolut högsta lönebidrag som vi övriga arbetsgivare kan få om vi anställer en person med väldigt stora svårigheter. Och då ska vi argumentera in absurdum för att få den nivån, vilket innebär att vi inför personen själv ska lyfta upp allt som inte fungerar.
”Det är ägarens ansvar. Samhalls ägare, svenska staten, måste bestämma sig för vad man vill ha Samhall till”, säger Mikael Klein vid paraplyorganisationen Funktionsrätt Sverige. Foto: David Lundmark
Sverige som tidigare var föredömet när det kom till anpassningar i arbetslivet är nu ett av de länder i Europa där risken för fattigdom bland unga med funktionsnedsättning är som störst. En oroväckande utveckling, framhåller Mikael Klein, intressepolitisk chef på Funktionsrätt Sverige, en paraplyorganisation med drygt 400 000 medlemmar.
– Mest oroande, om vi ser till de senaste tio åren, är att så väldigt många hamnar i daglig verksamhet ute hos kommunerna eller blir sittande hemma, försörjda av sina anhöriga. Det skulle jag säga är ett samhällsproblem.
Allt fler unga med funktionsnedsättning hamnar utanför arbetslivet.
– I stället placeras de i kommunernas dagliga verksamhet, en insats som vuxit kraftigt. Men daglig verksamhet är inget jobb. Man får ingen lön, inga arbetsrättsliga villkor. Man kan inte organisera sig fackligt. Det är inte samma arbetsmiljöskydd. Det blir en inlåsning, säger Mikael Klein.
Han pekar med hela handen på ägaren.
– Det här är ägarens ansvar. Samhalls ägare, svenska staten, måste bestämma sig för vad man vill ha Samhall till. För uppdraget uppfylls inte.
Daglig verksamhet
Daglig verksamhet anordnas av kommunerna, och är en insats enligt LSS, lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade.
Det är inget avlönat arbete. En del kommuner betalar ut en habiliteringsersättning varje månad, tolv kronor per timme.
Ytterst få kommer vidare i arbete, konstaterade Socialstyrelsen i en rapport 2019.
Hur de över tjugotusen som anvisas till Samhall egentligen har det på jobbet är inte heller känt för allmänheten, mer än genom artiklar i media. En enda gång, för tio år sedan, undersöktes arbetsmiljön i en jämförande studie. Resultatet av den omfattande enkätundersökningen visade på stora skillnader. Personal på Samhall var mindre nöjda med sina arbetsuppgifter och hade sämre relation till sina chefer än hos andra arbetsgivare med motsvarande uppdrag. Närmare tusen personer fick svara på frågor.
– Funka-utredningen var den första och enda ordentliga studien, mig veterligen. Den visade på jättestora skillnader, till Samhalls nackdel. Insatserna matchar helt enkelt inte människornas behov, säger Mikael Klein.
– Tyvärr så är det en verklighetsbeskrivning som stämmer. När jag var områdeschef på Samhall upplevde jag att jag gjorde folk sjukare i stället för friskare. Eftersom pressen på att hinna med alla jobb som man centralt förhandlat var alldeles för tajt räknat. På detta dumpade man priset så att andra städbolag, som inte har miljarder i statligt stöd, inte kunde överleva, vilket gör att det inte finns någon arbetsmarknad för de anställda på Samhall att gå vidare till, vittnar Marie Pettersson om, tidigare chef på Samhall.
”Hur kunde det hända?” frågar sig Malin Ekman Aldén, generaldirektör på Myndigheten för delaktighet, i ett inlägg på Facebook. ”Unga människor som efter skolan har närmast promille möjlighet att få ett arbete. Unga människor vars arbetsförmåga aldrig prövas utan som får direktbiljett till daglig verksamhet. Den grupp av unga som verkligen behöver samhällets stöd, står helt utan. Det är obegripligt, ovärdigt och fruktansvärt.”
I garaget under Arlanda flygplats äter Samhallstädarna sin lunch. Det är en liten smal lokal och driftledaren sitter i ett skrymsle, längst in.
– Jag kunde inte komma in på andra städbolag för jag är arbetsskadad. Det är en knäskada. Korsbandet är helt värdelöst. Fyra år har jag jobbat på Samhall, bara på Arlanda. Det är mindre stress, funkar jättebra, säger Mohamed.
Uppe i entréhallen putsar Ruben de stora fönsterrutorna.
– Tre år har jag jobbat på Samhall. Jag gick till Arbetsförmedlingen och hamnade här. Det är okej, säger han.
Men du har inget funktionshinder?
– Nä. Men det gör inget. Det är tur nu i coronatider, nu är man glad att man har ett jobb.
Arbetsförmedlare vittnar om att Samhall styr, mer än vad det statliga bolaget självt hävdar. – Många inskrivna är överhuvudtaget inte aktuella för Samhall, för Samhall tar inte emot dem, säger en arbetsförmedlare som jobbat vid myndigheten i 25 år.
Flera arbetsförmedlare runt om i landet har hört av sig under Dagens Arbetes granskning av Samhall. Alla vittnar om att Samhall har mer att säga till om än vad som framhålls i media och framförts till regeringen. En av arbetsförmedlarna skriver:
”Samhall är inte det Samhall som det var förut utan har blivit affärsmässiga vilket utestänger en stor grupp människor som verkligen behöver all hjälp de kan få. Den nya Arbetsförmedlingen har i princip inga resurser att utreda och hjälpa personer med funktionshinder. Jag känner sorg över alla medborgare som inte kommer att få någon hjälp.
Använd inte mitt namn för då lär man väl få sparken.”
När vi ringer upp arbetsförmedlaren säger hen:
– Samhall ska i princip ha friska människor i dag. De människor som verkligen behöver Samhalls hjälp är inte tillräckligt friska. Vi på Arbetsförmedlingen har börjat behandla Samhall mer som vilket företag som helst.
Vad beror det på?
– Klagomålen på att Samhall sänker marknaden för privata företag. Jag har själv varit arbetsförmedlare på en ort där det inte gick att ha ett städföretag för att Samhall hade allt. Att Samhall dominerar en ort på det sättet i en enda bransch, det förstår jag väcker missnöje.
De människor som verkligen behöver Samhalls hjälp är inte tillräckligt friska. Vi på Arbetsförmedlingen har börjat behandla Samhall mer som vilket företag som helst.
Arbetsförmedlare vittnar.
En arbetsförmedlare i en annan del av landet är inne på samma spår:
– Det stämmer och det strider mot reglerna. Samhall är en skyddad verksamhet och får egentligen inte verka på en konkurrensutsatt marknad. I teorin ska det vara så, men i praktiken fungerar det ju inte alls så.
Hur fungerar det i praktiken?
– Samhall hyr ju ut personal inom städ som är en av våra allra mest konkurrensutsatta branscher. De utför arbete åt företag. Det är mycket mindre grad av funktionshinder. Stora delar av dem vi jobbar med på Arbetsförmedlingen får inte ens jobb på Samhall. De är inte tillräckligt arbetsföra.
Var hamnar de i dag?
– I ett långt trassel med myndigheter, och mellan olika läkare, Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen.
Arbetsförmedlaren som jobbat med rehabfrågor vid myndigheten i 25 år har sett förändringen.
– Många inskrivna är överhuvudtaget inte aktuella för Samhall, för Samhall tar inte emot dem. Sen finns det såklart lyckade exempel, människor som hamnat på Samhall och kommit vidare. Men tittar man på förändringen över tid så var det ju förut en lösning för personer med svårare funktionshinder som stod längst ifrån arbetsmarknaden.
Finns det överenskommelser mellan Samhall och Arbetsförmedlingen om vilken arbetsförmåga man ska ha för att få komma till Samhall?
– O ja!
”Tyvärr finns det för lite åtgärder på arbetsmarknaden för målgruppen. Kön till Samhall är lång. Bara en av sex får plats hos oss”, säger Mats Eliasson, marknadsdirektör på Samhall. Foto: Joel Danell
Dagens Arbete träffar Samhalls marknadsdirektör Mats Eliasson på huvudkontoret i Stockholm. Här svarar han på kritiken från arbetsförmedlarna:
– Vi väljer inte medarbetarna som finns på Samhall. Vi tar emot den målgrupp som är vald att vara på Samhall. Som processen fungerar just nu så är det de som står längst ifrån arbetsmarknaden och har prövat andra åtgärder innan, men inte lyckats med dem. Då finns en chans att Arbetsförmedlingen förmedlar dem till Samhall.
Samhall och Arbetsförmedlingen träffas regelbundet berättar Mats Eliasson.
– Det är samordningsmöten för att utbyta information från varandras organisationer. Lokalt är det informationsträffar där man samordnar hur många människor som finns inskrivna på Arbetsförmedlingen i vår målgrupp, behovet och lite andra saker. Centralt är det mer samordnande frågor som till exempel var någonstans i landet det finns störst behov.
Arbetsförmedlare vittnar om att ni visst styr vilka ni tar emot. Vad är din kommentar till det?
– Enda gången vi påpekar för Arbetsförmedlingen att vi behöver ta en dialog, det är när vi upplever att personen inte är redo att ta arbetsplatsreglerna på det allvar vi måste leva upp till. Ta exempel skyddskläder eller att komma i tid till jobbet. Om vi upptäcker att en person inte är redo för en arbetsmarknadsåtgärd då går vi tillbaka till Arbetsförmedlingen.
Mats Eliasson har jobbat under alla Samhalls vd:ar sedan starten 1980.
– Jag kan med gott samvete säga att det erbjudande vi idag har på Samhall utifrån valfrihet och kunna matcha till rätt jobb aldrig har varit bredare än i dag. På åttio- och nittiotalet var det stereotypa industrijobb som inte var bra anpassade för våra medarbetare. Det var inte bättre förr.
Hur kommer det sig då att så många både arbetsförmedlare, funktionsnedsatta, föräldrar till funktionsnedsatta och chefer i er egen organisation hävdar motsatsen, att Samhall nekar folk med för låg arbetsförmåga?
– Samhall har en enkel uppgift. Det är att ta emot de som anvisas hit från Arbetsförmedlingen. Arbetsförmedlingen har en extremt tydlig process hur man dokumenterar det som så hemskt heter handikappkoder. Jag tycker inte den frågan är relevant att ställa till Samhall. Vi väljer inte våra medarbetare. Skulle vi göra det så begår vi tjänstefel. Då är det skäl för uppsägning.
Mats Eliasson avslutar med att säga:
– Affärsmässigheten har inte förändrats. Vi måste konkurrera för att få våra affärer. Så affärsmässigheten är statisk sedan 1980. Men vi är inte det Samhall som fanns förut. Och alla får inte plats på Samhall. Det står 150 000 på kö till Samhall.
Uppdrag granskning om Samhall
Tv-programmet Uppdrag granskning granskar också Samhall, och ställer frågan: Finns det verkligen plats för de som behöver det mest?
Där berättar bland annat före detta områdeschefen Jimmy Wallmo (bilden) om hur de åkte på rekryteringsträffar på Arbetsförmedlingen för att intervjua och kartlägga personer som kunde bli aktuella för en anställning på Samhall.
Personer i riskgrupp skickas ut till äldreboenden, gym och stora butiker för att städa. Ofta med bristfällig skyddsutrustning. Foto: David Lundmark
Dagens Arbete granskar Samhall
1 mars, 2021
Dela:
Samhall får miljarder varje år för att utveckla människor med funktionshinder. Men i själva verket har det statliga bolaget ett strikt affärstänk med kunden i fokus där medarbetarnas hälsa glöms bort.
Under pandemin ställdes allt på sin spets.
Människor i riskgrupp tvingas städa mitt i smittan. De skickas ut till äldreboenden, gym och stora butiker. Den som inte vågar sanera efter en covidsjuk hotas med löneavdrag.
Dagens Arbete inleder i dag en omfattande granskning av Samhall som ska finnas för de svagaste på arbetsmarknaden.
Tidslinje Samhall har förändrats mycket genom åren. Konflikten mellan uppgiften att erbjuda personer med funktionsnedsättning ett meningsfullt och utvecklande arbete och kraven på lönsamhet har präglat verksamheten under senare år.
Människor i riskgrupp städar äldreboenden, mataffärer och gym. Utan skydd. De trängs på bussar och i små fikarum. Samhalls städare glömdes bort under pandemin.
Johan vars pappa dog. Foto: David Lundmark
Vart fan är gubbjäveln?
Johan irrade efter pappa i Samhallokalen.
– Han är hemma och snyter sig, svarade jobbarkompisarna.
Jaha lite förkyld, tänkte Johan, han kommer väl till helgen när han piggnat på sig. Pappa hade strålat som en sol senaste året. Sextio bast och fast jobb. Astman och krämporna till trots hade han lyckats få anställning och lön, på Samhall. Så nu var de arbetskamrater. Men pappa körde personal och material mellan de olika städuppdragen, trasor och smutsiga moppar. Johan jobbade på som vanligt ute hos kund. Häktet med alla celler skulle saneras och städas, de långa korridorerna, kontoren, toaletterna, hela höga polishuset.
Varje dag och varannan helg städade han och hans fru Nettan. Cellerna var värst. Spottloskor, snorpapper, spyor, blod, kiss och bajs – allt som kan komma ur en människa fick de handskas med. Man vande sig. Men nu skvalade radion om ett nytt lömskt virus som dödat människor i Kina och Italien.
Nettan som är skyddsombud började ifrågasätta varför de inte hade ordentliga skydd när de städade cellerna. Och hur visste man att de intagna inte hade covid som den nya sjukdomen hette? De läste tillsammans på Folkhälsomyndighetens hemsida. Varför hade inte deras arbetsgivare Samhall gjort några ordentliga riskbedömningar?
De kontaktade huvudskyddsombudet som också är driftledare. Hon pratade med de överordnade cheferna. Men ingenting förändrades. De svalde oron och städade vidare. Helgen närmade sig och Johans mobil ringde. Pappa hade blivit inlagd. Han hade testats positivt för den nya sjukdomen. Inte så farligt, bedyrade han.
– Jag får syrgas. Lite luft i näsan bara.
Okej, tänkte Johan. Pappa lät pigg på rösten. Snart är han tillbaka.
Nettan städar hos polisen och sanerar celler i arresten. Foto: David Lundmark
På lördagar och söndagar städade Nettan och Johan ensamma i polishuset. Fyllecellerna var ingen angenäm historia. De höll andan och fixade vad som behövde fixas. Telefonen pep. Pappa skrev att han skulle sövas ner. Av läkarna på avdelningen fick familjen veta att lungorna behövde vila för de var lite ansträngda. Okej, tänkte Johan, pappa behöver vila. Sedan är han på benen igen.
Johan fortsatte jobba. Han ville ha annat att tänka på. Men mobilen pep varje dag fram nya besked. Ett efter ett la organen av. Levern, lungorna, njurarna.
Om pappa smittats på jobbet är förstås omöjligt att veta. Men att utan skydd köra personal och smutsigt städmaterial mellan kunderna är knappast ett riskfritt arbete, inte för pappa med sin astma.
Inför arbetshelgen fick Johan och Nettan reda på att det fanns ett bekräftat covid-fall i en av cellerna. Driftledaren satte upp nödflagg och ringde runt till cheferna som var lediga. Hon ville inte skicka in personalen dit.
Men högsta chefen beslutade. De ska in. Samhall har kommit överens med kund. Så är det. In och sanera. Annars är det arbetsvägran. En underordnad chef hotade Johan med en tolva – ogiltig frånvaro. Avdrag på lönen. Det var inget ovanligt att områdeschefer hotade med det.
När Johans axel slets sönder på jobbet och läkaren skrev sjukintyg fick han ändå en tolva med avdrag på lönen. Först efter att ha vänt sig till facket upphävdes tolvan. Städjobben måste utföras och Johan skulle göra det.
Nettan tittade på Johan. Med en klump i magen började han spola med slang in i cellen. Pappa låg nedsövd i respirator nu.
Stannar hjärtat så gör vi ingenting mer, sa läkarna.
Efter någon dag: Nu stänger vi av.
Nettan och Johan åkte till sjukhuset. Sjuksköterskan informerade dem om allt de måste sätta på sig i form av skydd. Ordentligt och redigt, olikt förvirringen på Samhall.
Slangarna drogs ur. Tio minuter senare var Johans pappa död.
För fyrtio år sedan bildade staten ett företag som skulle få namnet Samhall. Uppdraget är än i dag att ”utveckla människor med funktionshinder”. Men från att ha skyddat dem från stressen och pressen på den reguljära arbetsmarknaden är Samhall nu ett kundfokuserat bemanningsbolag. Människor i riskgrupp städar livsmedelsbutiker, offentliga toaletter, äldreboenden, tågstationer, flygplatser, gym och hamburgerrestauranger där coronaviruset sprids.
Det handlar om tiotusen människor som glömts bort under pandemin. De åker kollektivt till äldreboenden och jobbar helt utan skydd och utan att lokala och individuella riskbedömningar har gjorts. Det innebär att Samhall bryter mot Arbetsmiljöverkets föreskrift om smittskydd.
På huvudkontoret i Stockholm, långt ifrån städarnas verklighet, bedöms riskerna. En av Samhallstädarna mejlar tidningen och är så rädd att hon skriver under med ett mansnamn.
Under pandemin har vi kontakt. Vi zoomar och mejlar och i januari 2021 träffas vi på coronadistans utanför ett äldreboende där hon städar. När hon började på Samhall jobbade hon för en och samma kund. Nu städar hon på flera äldreboenden och får ta sig till fots däremellan. Till och från jobbet åker hon buss, i knökfulla bussar där det är omöjligt att hålla avstånd till varandra.
Lulu, som hon vill att vi kallar henne, drabbades av lunginflammationer när hon utsattes för kyla och drag på tidigare Samhalljobb. Så att städa är bättre. Men Lulu önskar att hon kunde få städa hos en och samma kund, inte flera olika. Några skydd fick hon och de andra städarna inte heller när pandemin drog i gång.
Ända fram till slutet av 2020 rengör hon inne på äldreboendena utan munskydd, förkläden eller visir. Ibland möter hon de gamla vid toaletterna när hon städar eller i korridoren där hon drar fram med sin vagn. Nu har hon börjat med munskydd utan att veta om det verkligen hjälper. En kollega har astma, en annan tillhör riskgrupp på grund av hjärtat.
– Och om vi blivit smittade utan att veta om det riskerar vi ju också att smitta ner de gamla. Det vore förödande, säger Lulu.
Resan mot bemanningsbolag i den hårt konkurrensutsatta städbranschen började för ungefär tio år sedan. 2011 kom att kallas ”Kundskapsåret”. Samhall fick en ny vd. Och en konsult åkte landet runt och utbildade Samhallchefer i affärstänket kring upphandlingar. Att satsa på de stora och mest lönsamma kunderna och till varje pris behålla dem. Att vinna kontrakten. Och i alla lägen vara lojal mot kunden.
Kundnyttan stod i fokus 2011. Samhalls kundtidning.
”Kunden i fokus” var rubriken på reportaget i Samhalls egen tidning som publicerades ”Kundskapsåret” 2011. Inget om medarbetarna och uppdraget. Nu skulle man kamma hem Coop, Ikea, kommuner och hela stora Arlanda. Kriget om de största uppdragen hade börjat. Och inget städbolag i Sverige har varit så framgångsrikt som Samhall på att vinna upphandlingar de senaste åren.
En excelfil som Dagens Arbete tagit del av visar hur de 800 områdescheferna mäts och jämförs. Jobbar man i ett distrikt som ligger långt ner i statistiken är piskan hårdare. En chef berättar hur flera stora affärer gick i lås samtidigt som Samhall i den delen av landet inte fick ihop personal med arbetsförmåga till de stora städuppdrag man redan vunnit.
– Jag tänkte att Samhall är en arbetsplats som står för någonting, med en värdering som jag stöttar och som jag gärna vill jobba med. För mig låg det nära till hands eftersom jag tidigare jobbat med att få ut människor i praktik. Nu skulle jag i stället få ut dem i anställning, säger en annan chef, Anna.
Hon vacklar fram och tillbaka om hon vågar berätta öppet med sitt riktiga namn. Hon landar i att hon måste. För människornas skull. För att Samhall ska bli det som företaget är tänkt att vara.
Man har helt tappat de mjuka värdena, det som Samhall finns till för.
Anna, chef på Samhall
Under pandemin får två chefer i en annan del av landet var sin varning för att de meddelat att de inte längre kan garantera personalens säkerhet och hälsa. De straffas med ett hot om att förlora jobbet.
– Om man tittar på våra mål så är det mesta styrt mot affärerna. Man har helt tappat de mjuka värdena, det som Samhall finns till för. Det handlar ju om de här människorna, att hitta möjligheter för ALLA att få vara behövda någonstans. Att ha en anställning och kunna försörja sig, säger Anna som har en lång utbildning inom arbetsmiljö.
När hon väcker frågan om riskbedömningar, att arbetsmomenten ute hos kund måste gås igenom, får hon ointresserade miner till svar.
– Som det är nu går jag och är rädd varje dag för att någon ska skada sig eller bli sjuk. Om någon av mina medarbetare dör kan jag hamna i fängelse.
Det är jag som har det delegerade arbetsmiljöansvaret.
Strax före publicering hör Anna av sig. Hon är orolig. Hon tappar hår.
– Jag kommer att bli uppsagd om jag berättar sanningen om Samhall, säger Anna vars namn vi fingerat för att skydda henne.
Ytterligare två chefer, som först bestämmer sig för att vittna öppet om allt som sker i det statliga bolagets regi, backar.
– Vi vågar inte. Det är inte lätt att få nytt jobb på orten där vi bor.
En annan områdeschef:
– Det är mer fokus på vinst än på människorna.
Medan en tredje svarar:
– Arbetsmiljölagen gäller inte här.
Urban Forsberg både städar och sitter med i företagsrådet som facklig representant. Foto: David Lundmark
Urban Forsberg är facklig representant i Samhalls företagsråd och sitter med i centrala arbetsmiljökommittén. Okunskapen bland Samhalls områdeschefer är stor, vittnar han om.
– Cheferna slutar efter bara några månader när de upptäcker att Samhall inte är vad de trodde. Vi hade fyra områdeschefer på ett år.
Själv städar Urban Forsberg på Ikea och tar hand om kundvagnar åt både möbelvaruhuset och stormarknaden Willys i husblocket bredvid.
Helger är det trots pandemin tjockt med folk inne på Ikea.
– När det är som värst, lönehelger, kan man varken gå bakåt eller framåt, till höger eller vänster. Det är ett hav av folk.
Under 2020 nekas Samhallstädarna att bära munskydd. I uppdraget ingår det också att torka stolar och bord så fort matgästerna i restaurangen rest sig. Hur säkerställer ni att medarbetarna inte smittas av corona? frågar Urban Forsberg Samhall-ledningen. Vi har folk med diabetes, högt blodtryck och astma för att nämna några diagnoser! understryker han i ett mejl till cheferna.
– Vissa arbetsplatser här uppe i nord fick inte ens handskar när viruset spreds som värst. De jobbade utan några skydd alls, berättar Urban Forsberg.
I samma stad sicksackar Samhalls städare fram på ett av Europas största gym, 22 000 kvadratmeter som ska skuras. De svabbar och torkar av maskinerna medan gästerna gymmar. De flesta Samhallstädare som jobbar här är unga, men alla har underliggande sjukdomar och flera nedsatt immunförsvar. Visst tänker de mycket på smittrisken. Och även om gymmet försöker glesa ut gästerna genom ett bokningssystem blir det ibland trångt vid maskinerna.
Josefin Nordell städar
på det stora gymmet
i Umeå. Munskydd har städarna fått köpa själva. Foto: David Lundmark
Munskydd har de fått köpa själva. En del har. Andra städar utan. I coronatider ska toaletterna precis som på Ikea städas mångdubbelt så ofta – vardagar, kväller, helger. Cheferna har slutat jobba helg och tagit bort sitt journummer. Samhallstädarna är nu lämnade själva ute hos kund.
En kvinna som Dagens Arbete talar med pressas att jobba helg i butik trots att hon har läkarintyg på att det är direkt olämpligt med hennes diagnos.
Längre söderut i Sverige städar Serafino en tågstation ensam och har gjort det i över sju år. Nu har han halkat på isen och brutit armbågen, men han jobbar ändå. Han trivs. Och han städar helst ensam. Det blir mindre konflikter då. På toaletterna hittar han både det ena och det andra, som kanyler och stomipåsar med avföring.
Han städar med ett enkelt munskydd och tunna plasthandskar. Men han är inte rädd för coronan. Visserligen har han högt blodtryck och problem med hjärtat, vilket gör honom till riskgrupp. Men vi ska alla dö en dag, säger han. Vi lever och vi dör.
Men när företaget nu vill att han även ska städa på Ica i annan del av stan och ta sig mellan de bägge uppdragen, säger han uppgivet att det inte kommer att gå.
– Det blir inte bra för mig. Hit och dit. Dit och hit. Fram och tillbaka, det blir för mycket. Det blir inte bra. Jag kommer nog inte klara det med alla mina brock på benen.
Serafino med dåligt hjärta och högt blodtryck städar ensam en tågstation. Foto: David Lundmark
Nästan fem miljarder kronor får Samhall i så kallad merkostnadsersättning varje år, skattemedel som ska användas för det speciella uppdraget företaget har, ”att utveckla människor med funktionshinder”.
Samhallmedarbetare brukar skämta med varandra:
– Vi utvecklas inte. Vi avvecklas.
Det berättar en kvinna som har en medfödd skada i ena handen och därför bara städar med vänster. Efter en tid som städare på Samhall med för tung mopp drabbades hon av karpaltunnelsyndrom och behövde opereras. Även vänsterhanden är nu kaputt.
– De fina värdeorden skiljer sig från verkligheten, säger Johan.
– Jag är bara en prick i Samhalls system. En siffra i statistiken. Vi kan sätta upp hundra flaggor. Kunden kommer ändå alltid först.
Snart ett år har gått sedan hans pappa dog. Företaget hörde inte av sig, och Johan fortsatte i polishuset som förut. Nu är han rädd att bli av med jobbet om han kritiserar företaget. Flera av medarbetarna har fått höra att de inte ska prata med media efter kritiska artiklar i städarnas fackförbundstidning Fastighetsfolket.
”Jag ser oron i mina arbetskamraters ansikten, att de tvekar utanför toaletterna och cellerna”, berättar skyddsombudet Nettan. Foto: David Lundmark
Men Nettan vägrar låta sig tystas. Hon är utsedd till skyddsombud och skulle någon ge sig på henne är det ett lagbrott. Det är måndag eftermiddag och hon kommer ut genom polisens grindar, drar på sig munskyddet och sätter sig på bussen hem.
I våras efter att Johans pappa gått bort läste hon i ett internt dokument att de bara får använda fuktad mikrotrasa i bilarna. Ingen desinfektion. Bara vatten. ”Arbetsinstruktion avtorkning i bilar under Covid-19 Pandemin” heter dokumentet som Dagens Arbete på annat sätt får ut. Där framgår det tydligt.
– Vi får inte städa bilarna på ett säkert sätt för interiören kan torka och spricka. Men ett liv är väl mer värt än en ratt?
Jamen vadå, det finns ju nya på Arbetsförmedlingen. Om jag blir utsliten eller dör, då tar Samhall bara in en ny, brukar Nettan tänka.
– Så känns det. Efter att vi hade varit på IVA beklagade kollegorna sorgen, men cheferna sa bara: Jaha ni är tillbaka på jobbet, vad bra!
Vakter i huset testades positivt. Poliser. Inga nya riskbedömningar gjordes.
– Det är en obehagskänsla att gå till jobbet. Eftersom jag lider av panikångest blir det ännu jobbigare. Det händer att jag kommer halvvägs till bussen och vänder om igen.
Tårarna tränger fram. Minnena från IVA, hur ett liv bara blir en kropp.
– Jag ser oron i mina arbetskamraters ansikten, att de tvekar utanför toaletterna och cellerna, men de vågar inte säga något. De är inte som jag. De är rädda.
Ledare Det sociala företaget blev ett vinstjagande bemanningsbolag som förstör både människor och marknad.
Helle Klein är chefredaktör för Dagens Arbete.
Samhall har städat bort sin själ skrev jag i förra numret av DA. Då startade vi vår nya granskning av Samhall och avslöjade än en gång stora brister i arbetsmiljön. Samhallarbetarna har tvingats städa utan tillräckliga skydd mitt under värsta pandemin. Reaktioner har strömmat in. Mängder av Samhallarbetare har hört av sig och vittnat om hur de utnyttjas och mellanchefer bekräftar bilden av ett Samhall som mer bryr sig om vinstmaximering än om att värna funktionsnedsattas rätt till arbete.
Samtidigt pågår en intensiv debatt bland politiker på vår debattsida på nätet. Vänsterpartiets ledamöter i arbetsmarknadsutskottet pekar på krocken mellan Samhalls sociala uppdrag och statens direktiv om att bolaget ska gå med vinst.
Ali Esbati (V) ställde redan 2017 en interpellation till dåvarande arbetsmarknadsminister Ylva Johansson om vilka åtgärder hon tänkte ta utifrån det som Dagens Arbete då hade avslöjat om stora brister i arbetsmiljön bland de Samhallanställda.
Moderaten Saila Quicklund kritiserar Samhall från en annan vinkel. Samtidigt som det är upprörande med de allvarliga bristerna i arbetsmiljön snedvrider Samhall konkurrensen med privata aktörer i städbranschen. Hon vill att regeringen ser till att Samhall återgår till sitt kärnuppdrag.
Från höger till vänster formuleras nu berättigad kritik mot Samhall. Dagens Arbete går vidare med sin granskning där fler vittnesmål om den usla arbetsmiljön kan läsas på da.se. Vi visar också på det smygande systemskifte som pågår där de som ska få hjälp inte får hjälp av Samhall.
Sverige tappar i internationella mätningar vad gäller värnandet av funktionsnedsattas möjligheter. Fattigdomen har ökat bland unga funktions-nedsatta. Flera kan vittna om att de inte ”dög åt Samhall” för i bolagets vinstpressade maskineri får inte de funktionsnedsatta plats längre. I stället är det arbetsföra nyanlända som städar i usla arbetsmiljöer för Samhall. De som borde vara i arbete hos Samhall sitter sysslolösa hemma. Samtidigt som statens bolag slår ut seriösa städbolag och banar väg för skurkföretag.
Statskontoret slog larm om detta för flera år sedan då de konstaterade att antalet anvisade personer med stora behov av stöd minskar eftersom kraven på arbetsförmåga har skärpts. Därefter har journalistiska granskningar och forskares utredningar visat att Samhall har förvandlats från ett socialt företagande till ett vinstjagande bemanningsbolag som både förstör människor och marknaden.
Näringsminister Ibrahim Baylan måste agera. Rädda Samhalls själ.
Samhalls vittnen Samhall i Karlstad har varit framgångsrikt att vinna kunder. Men personalen räcker inte till. Varje morgon träffas driftledarna för att få ihop folk till alla uppdragen. – Vi bara kör, säger Robert Hallstensson.
”Cheferna som har arbetsmiljöansvaret är kopplade till kunderna, inte till medarbetarna. Man kan alltså ha olika chefer olika dagar. Det blir svårt då”, säger driftledaren Robert Hallstensson. Foto: Joel Danell
– Tolv borta i tvätteriet.
– Tolv borta på städ.
– Fyra borta på inhandlingen.
– Två på hemservice.
Så börjar arbetsdagen för driftledarna.
– Varje morgon sitter vi så här och försöker få ihop det. Att kasta folk emellan oss är det enda mötena går ut på, säger Robert Hallstensson som är driftledare och även vald till skyddsombud.
Normalt brukar det bli vilda diskussioner om vem som kan lånas ut till vem och vilka som går att undvara för att täcka upp på andra uppdrag. En ekvation som aldrig går ihop, enligt Robert Hallstensson.
– Det är alltid kort om folk. Det finns de som på kvällarna får städa objekt själva. Hur vi ska få ihop sommarsemestern vete fåglarna.
Klockan har precis passerat sju på morgonen. Städarna är redan fördelade och igång ute hos kund. Driftledarna drar i den personal som finns kvar och försöker få ihop det på bästa sätt. Men denna morgon när DA är på plats är det inget högljutt pusslande. Varje andetag hörs i det lilla rummet som också används som matsal. Ingen vågar säga någonting. En chef har satt sig att övervaka mötet, i väntan på att hans överordnade från distriktskontoret ska dyka upp. Så denna morgon är alltsammans avklarat på bara några minuter. Driftledarna lämnar rummet för att informera medarbetarna om att de tyvärr måste fortsätta underbemannade.
För en tid sedan larmade en arbetskamrat om underbemanningen i tvättstugan, tjugo personer saknades. Ingenting hände. Lappen åkte i papperskorgen, berättar Robert. Stressen och splittringen äter sig in i dem. Själv är han, som skyddsombud och driftledare, den som både medarbetare och kunder hör av sig till när de är missnöjda. För det mesta håller han ihop.
– Men ibland kommer jag hem och kollapsar i soffan. Där kan jag bli liggande i 24 timmar utan att kunna resa mig upp.
Driftledarna är även de anvisade till Samhall av Arbetsförmedlingen. Robert kom till Samhall efter att ha slitit ut kroppen i jobbet som snickare.
Det är alltid kort om folk. Det finns de som på kvällarna får städa objekt själva. Hur vi ska få ihop sommarsemestern vete fåglarna.
Robert Hallstensson, driftledare på Samhall.
Samhall i Värmland har kontrakt med både kommunen och det privata näringslivet. Förutom matbutiker och hamburgerkedjor städar Samhall äldreboenden, trapphus och rastplatser, sopar gator och handlar mat till äldre som fortfarande bor hemma.
– Det görs inga lokala riskbedömningar vare sig på objekt eller individuellt. Ibland startar vi uppdrag utan att ha sett avtal. Vi vet ingenting, vi bara kör!
Robert Hallstensson ger ett exempel. På skärtorsdagen kom en chef förbi och meddelade att de skulle börja städa golfklubben på tisdag.
– Jaha, med vilken personal, med vilken bil, med vilken utrustning? frågade jag.
Trappstädning sliter på kroppen. Medarbetarna önskar att de hade fått gå någon utbildning i hur man städar utan att drabbas av skador. – Men vi trivs tillsammans i alla fall, säger Stefan Johansson. Foto: Joel Danell
Huvudskyddsombudet ansluter och visar bilder i sin mobil på hur väggar och tak vittrar sönder, mögel och sprickor, ett hål rakt ut som täckts för med silvertejp.
– Men distriktskontoret där de högre cheferna och HR sitter har minsann helrenoverats och blivit jättefint, säger huvudskyddsombudet och ler.
Hon säger att hon måste iväg nu till skåpet där hon förvarar sina fackliga papper.
– Andra gången på kort tid fick jag nu på morgonen se att det är fullt med råttbajs därinne bland dokumenten, säger hon och försvinner in i lokalen.
Samhall håller till i försvarets gamla lokaler där man en gång i tiden tillverkade ammunition. Som skyddsombud har Robert Hallstensson fått tjata sig till en nödutgång i händelse av brand. I rummet där mötena hålls och maten äts finns inga fönster som går att öppna, ingen väg ut. Dörren fick personalen inte öppna. En annan kund hyrde utrymmet bredvid, vilket innebar att nödutgången täpptes till.
– Men nu har vi löst det. Nu kan vi ta oss ut om det börjar brinna, berättar Robert som tycker om sin närmast överordnade.
– Områdescheferna kommer i kläm. De har inte mycket att säga till om. De mäts sönder precis som vi. Min områdeschef kom till Samhall och ville verkligen hjälpa alla de här människorna, men efter ett halvår blir de som robotar. Det är inte deras fel.
– När jag duschar på kvällarna skriker jag högt när jag vrider mig efter tvålen. Det gör ont hela vägen ner. Och handen här är den jag använder när jag moppar. Den skadan hade jag inte innan jag började städa på Samhall, säger Thomas Larsson. Foto: Joel Danell
– När jag duschar på kvällarna skriker jag högt när jag vrider mig efter tvålen. Det gör ont hela vägen ner. Och handen här är den jag använder när jag moppar. Den skadan hade jag inte innan jag började städa på Samhall, säger Thomas Larsson. Foto: Joel Danell
Dagen fortsätter bakom ratten. Som driftledare ska Robert kvalitetssäkra Samhalls städuppdrag ute hos kunderna och även träffa sin personal därute och se hur det går. Han sätter sig i en bil. Och vi följer efter honom i vår egen. Vi stannar längs med vägarna, vid offentliga toaletter och trapphus som ska städas runt om i Karlstad och Grums. Driftledarens uppgift är att kolla så att det blir ordentligt gjort.
Utanför en radda med höghus skiner trappstädarna upp när Robert närmar sig. De trivs tillsammans, säger de, har kul ihop, och gillar Robert som driftledare, men uppskattar inte osäkerheten, att aldrig veta var de ska vara nästa dag, att behöva hålla på och täcka upp för varandra hela tiden, varje dag, för att grundbemanningen aldrig är tillräcklig.
– Just här, där jag är i dag, trivs jag, säger en av dem.
Det håller alla tre som samlas utanför huslängan med om. Det är splittringen som tär, att behöva kastas omkring och aldrig veta hos vilken kund de hamnar.
Distriktschefen: Oerhört viktigt att vi har det bra och tryggt på vår arbetsplats
– Vi säkerställer att våra medarbetare kan fylla sitt CV och gör det möjligt för en del att ta sig vidare till annat jobb utanför Samhall, säger Mattias Ljungdahl, distriktschef i Värmland.
Mattias Ljungdahl, distriktschef på Samhall i Värmland. Foto: Joel Danell
Går det att anpassa jobben efter människorna när det är så kort om folk?
– Vi har som alla andra företag drabbats mer eller mindre av pandemin. Vi hade i början i vårt distrikt fler som var frånvarande. Folk var oroliga. Nu har det lugnat ner sig om man jämför med hur det var.
Men är det lämpligt att Samhall med sitt uppdrag att utveckla människor med olika funktionsnedsättningar kastar folk fram och tillbaka på det här sättet?
– Det är viktigt att vi stöttar varandra, vilket jag tycker våra chefer gör på ett fantastiskt bra sätt. Vi är ett stort distrikt där avdelningarna hjälper varandra. Någon avdelning har det lite lugnare, andra behöver låna personal. Därför har vi de här morgonmötena med driftledarna.
Hur löser ni bemanningen i sommar?
– I Värmland tar vi in ett antal semestervikarier från Arbetsförmedlingen, såsom vi gjort i alla år. Vi gör också kundundersökningar på Samhall. Tittar vi på Värmland så har vi aldrig haft så hög kundnöjdhet som i år.
Informerar Samhall kunder och medarbetare om en av era städare smittats?
– Vi har alltid en dialog med våra kunder om saker och ting som kan hända och ske. Som för alla blir det en smittspårning. Vi följer riktlinjerna från myndigheterna.
Lokalerna är undermåliga med råttor i fackets utrymme, sprickor i väggarna och takplattor som faller ner. Vad gör ni åt detta?
– Vi har möten på fredagseftermiddagar med distriktets skyddsombud. Där lyfter vi saker. Sedan har vi lokala arbetsmiljökommittén där vi också träffas och lyfter frågor. Är det någonting som inte är som det ska så jobbar vi igenom det tillsammans. Absolut självklart.
När en medarbetare larmade om att tjugo personer saknades i tvätteriet hände ingenting. Varför inte?
– Det är inget jag känner till. Det måste vi titta på.
Områdescheferna på Samhall har delegerat arbetsmiljöansvar. De följer kunderna, inte medarbetarna. Hur kan de då säkerställa att arbetet är säkert för personalen?
– Ja, som områdeschef så har man ett arbetsmiljöansvar. Helt rätt. Vi ska säkerställa en trygg och bra arbetsmiljö för medarbetarna. Vi fokuserar under pandemin, och även annars, på att vi har det bra och tryggt på vår arbetsplats, det är oerhört viktigt.
Tycker du det finns en tydlighet vad Samhall ska vara, från ägarna?
– Jag tycker det är jättetydligt. Vår uppgift är att utveckla människor som har haft det svårt att ta sig in på arbetsmarknaden, så att de kan gå vidare. Det gör vi via arbete i mångt och mycket ute hos kund. Fördelen för oss i Värmland är att vi har ett ganska brett spektrum med arbetsuppgifter, det gör att man kan utvecklas på ett bra sätt och få prova på olika saker. Städ är bra, men man kan också jobba med servicenära tjänster till äldre hos oss till exempel.
Precis som vårdpersonalen troget måste gå till jobbet varje dag måste industriarbetarna göra det trots smittorisken. Många företag tar sitt ansvar och ser till att arbetsmiljön är smittskyddssäkrad. Men vissa struntar i detta.
Tyvärr är statens eget företag Samhall uselt på att skydda sin personal. Redan innan pandemin slog till hade sjuktal och olyckor ökat bland samhalls anställda. Arbetsmiljön för de mest utsatta är bekymmersamt dålig.
Vi har granskat Samhall flera gånger tidigare. Företaget bildades för fyrtio år sedan för att hjälpa människor som på grund av sjukdom eller funktionshinder inte klarar att arbeta med vanliga arbeten. Samhall ingår i den stolta svenska välfärdshistorien om att alla har lika värde och rätt att utvecklas och ha ett arbete.
Ursprungligen bestod Samhallsarbetet av enklare verkstadsjobb. Personalen kunde tillverka alltifrån träskor till bandyklubbor. Med teknikutvecklingen har dessa enkla jobb försvunnit men lönsamhetsfokus har också bidragit till att omvandla Samhall. Affärstänket har blivit ledstjärna.
2002 blir Samhall ett bolag med staten som ägare. I en utredning 2003 slås fast ”att det råder en uppenbar målkonflikt mellan kraven på lönsamhet och kraven på att erbjuda personer med arbetshandikapp meningsfullt och utvecklande arbete”. Tyvärr har utredningens klarsynthet inte lett till någon förändring.
Tvärtom har Samhall förvandlats till ett statligt bemanningsbolag där kundfokus och affär blir viktigare än medarbetarnas liv och hälsa. Dagens Arbete har flera gånger avslöjat hur funktionshindrade har tvingats arbeta i livsfarliga arbetsmiljöer i återvinningsbranschen exempelvis.
På senare år har Samhall klivit in i städbranschen. Arbetare städar på äldreboenden, hos myndigheter, på gym, i skolor, i butiker – ja nästan överallt i det offentliga rummet. Jobben är inte särskilt hälsosamma vanligtvis och i en pandemi är de rent av livsfarliga om de inte sköts på rätt sätt. Vår granskning visar att samhallsarbetarna tvingas städa i smittsamma miljöer utan tillräcklig skyddsutrustning. Många är dessutom livrädda för att få sparken om de slår larm.
Samhall har blivit ett statligt bemanningsbolag där arbetarnas hälsa riskeras medan lönsamhetspiskan viner mot mellancheferna. Människovärdet offras på vinstmaximeringens altare. Är det verkligen så det var tänkt? Nu när coronan härjar blir det extra tydligt att Samhall har städat bort sin själ.
3 kommentarer till “Samhall har städat bort sin själ”
Av allt som sägs kan jag inget annat än hålla med.
När det handlar om utveckling av medarbetarna existerar inte och det ända som räknar är att man levererar 100 och orkar/klarar man inte då ska man vara hemma sjukskriven. Det är en chefs orden.
Utveckling uppfattas olika och vad det betyder för mig är inte nödvändigtvis samma sak för en annan men generellt sett ska det betyda att man går från golvet och uppåt och inte tvärtom som i mitt fall.
Tack för att Ni tar upp sånt som ingen annan vågar och det känns rätt bra att det finns de som vågar tala ut!
Samhall är inte var den står för, tvärtom i många fall!
Vi alla som skattefinansierar Samhall ska också ställa krav på att våra medmänniskor som arbetar där har en trygg och säker arbetsmiljö, allt annat är otänkbart.
.
– Som en av delägarna i Samhall kräver jag att de anställda behandlas med respekt och får rätten till en trygg och säker arbetsmiljö.
.
Detta kanske låter naivt men är det verkligen inte så det skall vara, att vi bestämmer i våra företag? Det kan bara du svara på.
.
Trygghetssocialist.
Perspektiv Dagens Arbetes Elinor Torp om en yrkesgrupp som bestämmer allt mer, utan att behöva stå till svars. Det visar sig inte minst i granskningen av Samhall.
Elinor Torp, arbetsmiljöreporter.
De har fått allt mer makt. Men är en egen ö. Utan juridiskt ansvar för personalens arbetsmiljö. Funktionen utger sig ofta för att vara ett stöd för medarbetarna. Men är i själva verket arbetsgivarens förlängda arm med samma ekonomiska mål och vinstkrav.
Human Resources.
Mänskliga resurser.
I dag har HR en nyckelroll i de flesta ledningsgrupper. Människan läggs in i potten för att nå affärsmålen. I teorin är det något fint.
Medarbetarna ska ses som en tillgång mer än en kostnad. HR har sitt ursprung i den tanken. Att företagen ska fokusera på annat än bara siffror och resultat. Att företagen som satsar på medarbetarnas utveckling blir mer lönsamma. Att människan måste må bra, kort och gott, för att över huvud taget känna sig motiverad och kunna prestera.
Human Resources.
Mänskliga resurser.
HR är direkt avgörande för hur det går för den enskilda individen i arbetslivet. Men kanske inte på det sättet som det var tänkt. Ett möte med HR innebär inte sällan att parterna kommer överens om att gå skilda vägar.
Det blir ett så kallat utköp. Eller win-win som det lite populärt heter.
HR som varit pådrivande i det arbetsrättsliga kunde inte ställas till svars just för att HR inte har något delegerat arbetsmiljöansvar.
Vad som nyss var en arbetsmiljöfråga blir alltså blixtsnabbt arbetsrätt. Den obekväma medarbetaren får några månadslöner och trollas bort. Även om det kan vara bäst att lämna så är det stora flertalet knappast lyckliga över att förlora jobbet.
Och kvar blir den sunkiga arbetsmiljön. För problemen sitter sällan i personen utan i organisationen.
Jag har sett det hända, otaliga gånger.
HR löper som en röd tråd genom nästan alla fall vi granskat under senare år.
”HR styr allt!” säger en källa med insyn i Samhall.
Samhall är bara en i raden av exempel där HR kommer in från sidan och tar över ärenden som det vanliga chefsledet egentligen har delegation på att hantera. Det är cheferna i linjeorganisationen som har undertecknat pappren om arbetsmiljöansvar för sin personal. Det är cheferna i linjeorganisationen som måste ha kunskapen. Skulle något i värsta fall hända, en olycka, ett dödsfall. Då riskerar chefen att fällas.
”Som det är nu går jag och är rädd varje dag för att någon ska skada sig eller bli sjuk. Om någon av mina medarbetare dör kan jag hamna i fängelse. Det är jag som har det delegerade arbetsmiljöansvaret”, säger en första linjens chef på Samhall.
På Samhall handlar det om det dagliga. HR bestämmer om en medarbetare ska få komma till företagshälsovården eller inte. HR kopplas in i stort som smått och får ta i allt det svåra psykosociala.
Chefsleden inom Samhall är två.
Led 1: Linjecheferna med ansvar för personalens arbetsmiljö.
Led 2: HR-cheferna i flera lager utan delegerat arbetsmiljöansvar. Men med desto större befogenheter från högsta ort.
Bäst bekant med fenomenet blev jag under granskningen av Krokomfallet – Sveriges första och hittills enda fall där ett självmord prövades som arbetsmiljöbrott. Socialsekreteraren Lasse tog sitt liv när kommunen forcerade fram ett avskedande trots att de inte hade på fötterna och trots att de visste att han var skör och självmordsbenägen.
Två chefer dömdes i tingsrätten. HR som varit pådrivande i det arbetsrättsliga kunde inte ställas till svars just för att HR, den rollen, inte har något delegerat arbetsmiljöansvar. Men i hovrätten där de bägge cheferna friades riktade domstolen skarp kritik mot HR-funktionens agerande.
HR tar med andra ord över ärenden. Utan att personligen riskera något.
En kommentar till “HR styr allt men slipper ta ansvaret”
Nog var de arbetsmiljöansvariga cheferna i Krokomfallet, och inte bara HR-chefen, medvetna om att sakskäl för avskedande inte förelåg och nog förstod hovrätten att de var medvetna om det. Men de var också medvetna om att ingen någonsin dömts till böter eller fängelse för kränkande särbehandling i arbetslivet. De friades också mycket riktigt, trots sitt agerande, av hovrätten och Högsta Domstolen gav inte prövningstillstånd. Det hade inte ändrat någonting om HR-chefen hade varit arbetsmiljöansvarig. Hovrätten hade säkert friat henne också.
Arbetsmarknadsminister Eva Nordmark och näringsminister Ibrahim Baylan har delad vårdnad om Samhall. Nu svarar de båda på DA:s frågor om missförhållandena som framkommit på Samhall. Foto: Joel Danell
Sjuka Samhall De ansvariga ministrarna är djupt bekymrade över att unga med funktionsnedsättningar inte platsar på Samhall. Regeringen har nu gett ett tydligt besked om vilka grupper som ska slussas till företaget.
Ibrahim Baylan och Eva Nordmark. Foto: Joel Danell
DeLAT ansvar för Samhall
Samhall ägs till 100 procent av staten. Två departement delar vårdnaden om bolaget. Näringsdepartementet ansvarar för styrningen. Arbetsmarknadsdepartementet för anvisningarna och bidraget.
Ibrahim Baylan (S) är näringsminister, och står som IB i texten.
Eva Nordmark (S) är arbetsmarknadsminister, och står som EN i texten.
DA träffar ministrarna på arbetsmarknadsdepartementet den 15 april 2021.
Under arbetet med granskningen är det många som vill berätta om missförhållanden inom Samhall men ytterst få vågar kritisera öppet, även fackliga och chefer. Vad är er reaktion på det?
IB: Vi har väldigt strikta krav på de statliga bolagen, inklusive Samhall. Att inte bara arbeta aktivt med lagar och förordningar. Vi kräver att våra bolag ska vara föredömen. Varje gång det dyker upp något vittnesmål om missförhållanden, antingen öppet i media eller för delen om någon hör av sig direkt till oss, så är det frågor som diskuteras, för vi ska ställa stora krav på våra statliga bolag, även om de har utmanande verksamheter. Vi ska se till att det fungerar föredömligt.
EN: Jag vill understryka det näringsministern säger. Så sent som i dag fattade regeringen beslut om en lagrådsremiss för att stärka skyddet för visselblåsare. Vi ska inte ha någon tystnadskultur. Vi ska inte ha en situation på någon arbetsplats där problem sopas under mattan. Utan det är jätteviktigt att det finns en nära dialog mellan parterna, chefer och fackliga. Att vi har en skyddsombudsverksamhet och organisation som fungerar. Om det finns missförhållanden, då ska det komma fram. Missförhållanden måste upp till ytan. Det är enda sättet att kunna åtgärda dem.
Personer i riskgrupp har under pandemin städat i köpcentrum, på gym och äldreboenden utan skydd. Hur ser du på det?
IB: Vi har strikta krav på arbetsmiljön som anställda ska ha. Under en pandemi innebär det att risker för hälsa måste beaktas och det är såna frågor vi tar upp när vi har regelbundna möten med alla statliga bolag, inklusive Samhall. Pandemin har ofrånkomligt varit ett tema med alla de statliga bolagen.
Arbetsförmedlingen anvisar personer med funktionsnedsättning för att jobba som driftledare och ha ansvar för att bemanna stora objekt, även kvällar och helger? Vad anser ni om det?
EN: Det är precis så. Arbetsförmedlingen anvisar personer till Samhall. Och Samhall har en jätteviktig uppgift att se till att utifrån alla de olika uppdrag man har också matcha det mot individerna. Att jobba kvällar och helger behöver inte vara fel. Det kan vara väldigt bra. Men det är klart att förutsättningarna alltid måste vara goda. Och man måste säkerställa att arbetsmiljön är god och det som gäller kring vila och återhämtning. Det ska finnas ett ledarskap så att de som jobbar kvällar och helger vet var man vänder sig.
IB: Både jag och Eva har jobbat fackligt. Vi vet att det är en ständig utmaning, särskilt i Samhalls fall så måste man vara väldigt noga med att det matchar.
Vad säger ni om kritiken från Statskontoret om att fel personer anvisas till Samhall?
EN: Samhall är en verksamhet med 26 000 anställda i hela Sverige som verkligen har en viktig uppgift. Samhall ska skapa meningsfulla jobb, riktiga jobb, till människor som annars inte hade haft en möjlighet på vår arbetsmarknad. För mig är det centralt att stå upp för det och att också känna stolthet över det. Jag har haft förmånen att i tidigare roller vara involverad och finnas nära Samhall. Jag ser vilket fantastiskt arbete man gör. Sen är inte allting perfekt. Det är det inte någonstans. Det finns alltid möjligheter till förbättringar.
Det Statskontoret konstaterade 2017 det var att kraven har ökat, och det har de gjort på hela arbetsmarknaden. Hela vårt samhälle har ställt om de senaste åren. Och det ställs mycket högre krav på oss alla, oavsett i vilken verksamhet som vi är verksamma. Statskontoret sa också att de som anvisas har mycket stora behov av stöd. Jag tycker inte att man kan dra slutsatsen att det är fel personer som anvisas. Däremot så har vi tagit intryck av Statskontorets rapport och efter det vidtagit olika åtgärder.
I min roll som arbetsmarknadsminister så handlar det bland annat om viktiga uppdrag som vi gett till Arbetsförmedlingen, att se över målgruppen och att se över kodningen av funktionsnedsatta. Arbetsförmedlingen ska nu se över anvisningarna och se om det stämmer med avsedda målgrupper. Om det inte gör det så ska vi åtgärda det.
Unga med funktionsnedsättning som inte får plats på Samhall hamnar utanför arbetslivet och tvingas söka försörjningsstöd. Hur ser ni på det?
EN: Det låter väldigt allvarligt. Den här verksamheten ska ju ge meningsfulla jobb till personer som inte kan använda sin arbetsförmåga någon annanstans. Då är Samhall den rätta vägen. Det finns ju många med funktionsnedsättning som har en högre arbetskapacitet. Då ska du ha andra subventionerade anställningar, andra former av stöd. Och de som helt saknar arbetsförmåga, då är inte Samhall något alternativ. Då är det daglig verksamhet eller andra typer av insatser för de individerna. Det är viktigt att komma ihåg uppdraget som Samhall har.
IB: Det speglar en arbetsmarknad med allt större krav. Det pågår en snabb teknisk utveckling som gör att kraven ökar. Det här är något som jag på det personliga planet funderar väldigt mycket på. Det är precis därför det är en så otroligt viktig verksamhet, för att man inte på grund av ett funktionshinder från början ska känna att man inte har en roll, eller att man inte behövs. Det är därför vi har Samhall.
EN: Alla unga ska ju känna och veta att de är viktiga. Oavsett vem man är. Det är en jätteutmaning med en hög arbetslöshet bland unga. Det är en stor utmaning för oss med de här höjda kraven och med den snabba omställningen, att se till att alla har en plats på arbetsmarknaden. Att man kan försörja sig själv. Att man kan ha den där gemenskapen och känna att man tillhör och är viktig. Det är bland det viktigaste vi gör i politiken, att skapa de här möjligheterna till jobb och egen försörjning.
Hur ser ni på kritiken från sociala företag (ASF), som tycker att de har tagit över det uppdrag som borde vara Samhalls?
IB: Samhall har inte möjlighet att välja. De blir ju anvisade ett antal personer som de ska ordna sysselsättning åt. Då blir ju också ersättningen därefter. Av och till får vi en diskussion om varför vi ställer avkastningskrav på Samhall. Det är ett av skälen. Att det inte ska vara konkurrens på olika villkor. Men jag är väldigt glad att det finns sociala företag också.
Varför måste inte Samhall redovisa hur de använt merkostnadsersättningen på individnivå? (Det finns ingen transparens, vilket Riksrevisionen påpekat.)
IB: Det är en balansakt. Vi har ständiga uppföljningar med Samhall utifrån de frågor vi pratar om: arbetsmarknad, arbetsmiljö, hållbarhet, vilka människor som får möjlighet till insatserna… För varje detaljerat krav vi ställer på Samhall så blir det också kostnader som inte går till individerna.
Samhall har som mål att ha 364 olyckor (arbetsskador) om året. Är det rimligt?
IB: Jag tror det är rimligt att eftersträva så få som möjligt, helst inga alls. Som det lät nu så ska man ha en olycka om dagen. Det tror jag inte är fallet.
Antalet olyckor har ökat kraftigt på Samhall. Vad vill ni göra åt det?
IB: Jag känner inte igen bilden. Men vi ska ta upp det med Samhall.
EN: Både jag och näringsministern har en lång erfarenhet av att jobba fackligt. Det är helt centralt att dialogen mellan parterna, på alla nivåer, även lokalt, fungerar.
Hur ser ni på utvecklingen av Samhall till ett bemanningsföretag inom städ?
EN: Det som är jätteviktigt i uppdraget är att Samhall kan erbjuda en mångfald av olika typer av jobb i en stor bredd av branscher. Det behöver inte vara fel att det är många städtjänster. Det beror på hur man lägger upp det så att det är en bra arbetsmiljö. Men Samhall måste hela tiden hitta nya uppdrag just för att kunna erbjuda olika typer av jobb.
IB: Både Samhall och vi eftersträvar en bredd. Men arbetsmarknaden förändras med allt högre krav. Vi kommer behöva jobba aktivt med att se till att det blir en stor volym som Samhall kan ha. Där det finns en möjlighet att kunna se till så att människor har en meningsfull sysselsättning. Den ska vi ta. Jag har själv jobbat med det mesta. Det viktiga från mitt perspektiv är att det är riktiga jobb så att man kan göra en insats.
Det är en mycket stor omsättning av första linjens chefer på Samhall. Vad beror det på?
EN: Det är jättesvårt att spekulera i.
IB: Ja det är jättesvårt att spekulera i, men det är en fråga vi kan ta upp med ledningen på Samhall så får vi se vad de har för svar.
Flera politiska partier kräver nu att Samhalls uppdrag ändras så att det blir tydligare att bolaget ska utveckla människor med funktionsnedsättning. Hur ska det ske?
EN: Vi har faktiskt i dag fattat ett beslut på regeringssammanträdet som handlar om att tydliggöra målgrupperna. Det är också någonting som Arbetsförmedlingen uppskattar, att vi är tydliga med detta. Vi har hörsammat att det finns en diskussion om just det här med målgrupperna, att vara tydliga med vilka som anvisas till Samhall. Det ska vara personer som har en funktionsnedsättning som leder till att man inte kan få arbete någon annanstans.
Hur ska ni se till så att Samhalls medarbetare känner sig trygga på jobbet?
IB: Det är en av de saker som den här regeringen är mest besjälad av. Men också naturligtvis en fråga som vi alltid har uppe med Samhall och Samhalls ledning i den dialog som sker.
Seriösa städföretag säger att de slås ut och inte har en chans mot Samhall. Vad säger du om det?
IB: Ett huvudskäl till att vi ställer avkastningskrav på Samhall är för att vi just inte ska misstänkas subventionera en verksamhet där dessutom människor via Arbetsförmedlingen anvisas. Det är inte vår bild att det sker någon ohederlig konkurrens. Men om man känner så då har vi Konkurrensverket och andra instanser som man kan vända sig till, så får det ske en prövning.
Mikael Damberg, när han var näringsminister, kallade till sig Samhalls vd efter DA:s förra granskning och var oroad över att Samhall har dålig arbetsmiljö. Hur ska du se till att medarbetarna inte kommer till skada?
IB: Både under Mikael Dambergs tid och min tid så jobbar vi aktivt med Samhall, när det kommer faktiska exempel, men också ständigt och strukturerat med hållbarhetsanalyser. Min bild är att Samhalls ledning är besjälad av detta. Därmed inte sagt att man kan säga att nu är allting perfekt. Det vet jag av egen erfarenhet som facklig ombudsman och regionalt skyddsombud att det är ett ständigt arbete.
Samhall betonar i sin egen tidning att kunden ska vara i fokus. Håller du med om det?
IB: Jag tror att det är väldigt viktigt. Vi pratar om 26 000 medarbetare på 13 000 arbetsställen. Dessutom har vi som ambition att så många som möjligt får göra den här viktiga insatsen. Klart att det är viktigt att man har en väldigt god relation till de som använder Samhall.
Vilket Samhall vill du se i framtiden?
EN: Jag vill att Samhall ska fortsätta utvecklas och kunna vinna nya uppdrag så att det finns många värdefulla och meningsfulla jobb för de som anvisas hit. Vi ska komma ihåg att Samhall är till för de människorna som står långt ifrån arbetsmarknaden. Då ska det finnas en mängd olika meningsfulla arbetsuppgifter där. Det är jätteviktigt för individen. Att vinna nya uppdrag. Och att det är mångfacetterat.
IB: Att en arton- nittonåring när den lämnar utbildningssystemet inte känner att man därmed inte har någon roll eller plats på arbetsmarknaden med egen försörjning och allt vad det innebär. Jag vill att Samhall ska vara ett ställe där det är tryggt och där det finns möjligheter till både jobb och utveckling. Jag är väldigt besjälad av det, av många skäl, en del av dem personliga.
RISKFYLLT UPPDRAG ”Hur kan ni tvinga oss att göra de här riskfyllda städuppdragen när ni vet att folk på Samhall har hjärtsjukdomar och diabetes, allt möjligt underliggande?”
Foto: David Lundmark
Nettan städar hos polisen. Celler. Toaletter. Korridorer. Kontor.
– Vi har säkert rengjort massor med celler där de intagna haft covid utan att veta om det. Alltifrån spottloskor till snorpapper, spyor, kiss och bajs – allt som kan komma ur en människa städar vi upp.
När Nettan, som är skyddsombud, tar upp riskerna med cheferna får hon till svar att de försöker och att städarna ska få fullständig skyddsutrustning.
– Men det har ju inte hänt. Och det har snart gått ett år! Vi väntar fortfarande på riktiga masker. Vi spolar ju cellerna med vatten. Det stänker.
I städuppdraget ingår: Hela polishuset. Häktet. Fyllecellerna. Toaletterna. Kontoren. Omklädningsrummen.
– Vi har närmare sjuttio toaletter som vi städar dagligen.
I våras tog hon farväl av en Samhallkollega. Hon var med på IVA när slangarna drogs ur. Dagarna innan, när han låg nedsövd i respirator, tvingade Samhall in henne och maken, som också städar hos polisen, i en cell där en bekräftat covid-sjuk hade suttit inlåst. Cellen skulle saneras. Och de skulle göra det.
Nettan har full förståelse för att allt har handlat om vården och att skydda personalen där.
– De tar ju första smällen och gör ett fantastiskt arbete. Men aldrig hör man något om oss städare. Det är ju vi som tar hand om allt efteråt. Vi står där utan ordentliga skydd. Någon snyter sig och lägger pappret på bordet. Kanske är det en förkylning, kanske är det corona. Vi vet inte.
I en dusch tre gånger en och en halv meter byter sju Samhallstädare om. Fikarummet är så litet att de får sitta i knäet på varandra om de skulle äta lunch samtidigt. Att en pandemi härjar utanför polishuset i Eskilstuna är inget som påverkat Samhalls uppdrag ute hos kund. Cellerna måste fortfarande saneras.
– Det är med en obehagskänsla jag går till jobbet varje dag. Eftersom jag lider av panikångest så blir det ännu jobbigare. Ibland kommer jag bara halvvägs, bryter ihop och går hem igen.
Nettan lider av panikångest. Ibland slår den till redan innan hon kommer fram till bussen. Foto: David Lundmark
Till och från jobbet åker hon kollektivt, i knökfulla bussar där det är omöjligt att hålla distans. Hon har köpt ett eget munskydd, som hon hoppas hjälper lite.
– Samhall har inte tagit ansvar för oss medarbetare under pandemin.
Per har ett medfött hjärtfel. I åtta år har han jobbat på Samhall. Han åker buss mellan alla olika städuppdrag ute hos kund. Utan munskydd.
Per jobbar på Samhall i Umeå, där han städar matbutiker och studentkorridorer. Foto: David Lundmark
Sedan den dagen Per började på Samhall har han tjatat om att städarna måste utbildas i hjärt- och lungräddning.
– Om någonting händer. Att jag eller en kollega får en hjärtinfarkt? Eller en olycka? Jag har ett medfött hjärtfel.
Han har tagit upp frågan med Samhall flera gånger.
– Tidigare städade jag åt kommunen. Där var det en självklarhet med utbildning. Där följde man lagen.
Coop som han börjar dagen hos ligger centralt i Umeå. Per svabbar golven, torkar av kyldiskarna, alla handtag och glasen utvändigt. Sedan är det dags för fruktdisken innan han lämnar städvagnen och åker buss till nästa kund, ett studentboende i utkanten av stan.
En städare har kommit på avvägar. Höghusen är intill förväxling lika och arbetskamraten som försöker förklara vägen till rätt korridor låter stressad på rösten.
Per är redan inne bland studenterna och städar.
I ett minimalt utrymme i källaren på ett höghus fikar städarna och förvarar sin utrustning. Rummet är inte större än ett par kvadratmeter och det är omöjligt att hålla coronadistans. Sex städare trängs i den lilla uppsamlingslokalen. En arbetskamrat berättar att hon beställt ett eget munskydd på nätet. De andra städar utan.
– Det är inget Samhall står för, eller som vi fått. Det tog ett tag in i pandemin tills handskarna kom. Men det har vi nu, säger Per.
Han hinner inte sitta ner mer än några minuter förrän det är dags att plocka ihop moppar och trasor och bege sig till nästa korridor. Själva arbetet gillar Per. Kunderna behandlar honom väl. Men han är bekymrad över den stora okunskapen bland Samhallcheferna i Umeå. Senast handlade det om tvätten.
I ett litet häfte som alla anställda får – Regler för uppträdande – står det:
Dina kläder ska vara välvårdade och du själv måste ha en god personlig hygien.
– Vi har ett stort tvätteri med fina maskiner där vi tvättar åt kunderna. Men Samhalls egen personal måste tvätta sina arbetskläder hemma. Det finns människor som inte ens har ett hem som jobbar på Samhall.
Regler för uppträdande – ett häfte alla Samhallanställda får. ”Dina kläder ska vara välvårdade och du själv måste ha en god personlig hygien.”
Per bor i hyreslägenhet och får boka i förväg. Han prioriterar att tvätta Samhallkläderna framför sina privata plagg. Inte minst nu med tanke på coronan. Men ibland är det svårt att få tvättid. Det kan dröja flera dagar och då får han gå med skitiga arbetskläder.
– När jag påpekade för cheferna att det faktiskt står i avtalet att Samhall ska tvätta våra arbetskläder så gled de på svaret, de visste inte det. Sedan sa de att vi kunde få tvätta våra kläder i de gamla maskinerna där vi kör moppar och annat smutsigt städmaterial.
Per stod på sig.
– Nu får vi tvätta kläderna på Samhall!
Per är inte rädd. Om Samhall ska fortsätta finnas så måste företaget börja lyssna på sina medarbetare, menar han.
– Samhallanställda måste få reda på både sina rättigheter och skyldigheter. Inte bara sina skyldigheter.
Arbetskamraten med munskydd stannar i en studentkorridor och rotar i fickan efter ett papper som hon vill visa.
– De tvingar mig att jobba helg. Men det blir kaos för mig, säger hon.
Pappret är vikt flera gånger och tar en stund att veckla ut. Ett läkarintyg som styrker hennes diagnoser och varför det är direkt olämpligt.
– Jag lämnade in det här till min närmaste chef. Det är för tunt, säger de. Nu har de bestämt att jag måste jobba helg. Alla ska jobba helg, säger de. Men jag fixar inte det.
Per trivs med arbetet. Kunderna behandlar honom väl. Men han känner inte att han utvecklas på Samhall. Foto: David Lundmark
Per och arbetskamraten med munskydd är uppskattade medarbetare. Båda jobbar hårt och hos många kunder. För Per är det okej att åka runt till mataffärer och restauranger, myndigheter och gym, och … Han kan inte på rak arm komma ihåg alla kunder han städat hos. Han täcker även upp när andra blir sjuka och finns alltid till hands. Men på Samhall jobbar många som inte alls funkar så, eftersom de är just på Samhall, betonar han. Under de åtta åren har han sett utvecklingen.
– Jag tycker att det har blivit sämre. Det är en väldig rotation på chefer. Och de byter objekt mellan varandra så att de slipper ta ansvar. Cheferna har själva förhandlat bort att jobba helg. De har till och med tagit bort journumret dit vi förut kunde ringa.
Samhall genar för att vinna kontrakten, tror han.
– Arbetsmiljölagen gäller inte här, sa min dåvarande chef. Jag flög i taken och skrev en avvikelse på det.
Möbelvaruhus, hamburgerrestauranger, Umeås stora livsmedelsbutiker, ett av Europas största gym.
– Det är bara några exempel där vi städar på helgerna. Vad som helst kan hända och vem kontaktar vi då?
Han slår larm. Inget händer. När pandemiåret 2020 når sitt slut lägger Arbetsmiljöverket ner ärendet. Samhall fortsätter att städa Sverige – utan skydd.
Gemensamt för människor som jobbar på Samhall är olika diagnoser och underliggande sjukdomar. Arbetet ska anpassas för var och en. Det är därför företaget får nästan fem miljarder kronor i statligt stöd varje år.
Men under de senaste tio åren har Samhall förvandlats. I dag drivs företaget som ett bemanningsbolag. Samhall, som ägs till 100 procent av staten, vinner allt fler och allt större kontrakt och städar idag det offentliga rummet – gator och torg, skolor, äldreboenden, stora gym, Ikea, Arlanda, tågstationer och de flesta stora livsmedelsbutiker som Coop och Ica.
I uppdraget från regeringen står det att Samhall ska erbjuda människor som anvisas hit skyddat arbete – att man ska anpassa – och utveckla människor med funktionshinder.
Richard Fredriksson är regionalt skyddsombud på Fastighets. Foto: David Lundmark
Under coronapandemin är det tydligt hur oskyddade Samhallstädarna är. Redan i april rapporterar tidningen Fastighetsfolket om att tre Samhallanställda har dött i covid-19. Richard Fredriksson, regionalt skyddsombud på fackförbundet Fastighets, lämnar som en sista utväg in en omfattande anmälan till Arbetsmiljöverket.
Redan innan viruset började härja hade sjuktalen bland de 26 000 anställda ökat från år till år och låg före pandemin på mer än 15 procent.
Bristerna på statliga Samhall är alarmerande, betonar Richard Fredriksson. Och det är inte bara medarbetarna ute hos kund som mår dåligt. Cheferna mäts sönder och får inte den utbildning som krävs för att kunna leda människor med funktionshinder.
Men mest akut denna vår är smittrisken för corona. Eftersom en klar majoritet av de Samhallsanställda i dag städar på riskplatser där mycket folk rör sig och bland gamla människor så är det livsviktigt med ordentliga skydd och att uppdragen, utifrån vilka som utför arbetet, riskbedöms, påpekar Richard Fredriksson.
Han går i anmälan till Arbetsmiljöverket grundligt igenom vad som inte längre fungerar på detta företag som ska finnas till för de svagaste på arbetsmarknaden.
– Alla ställen de städar på finns ju stor risk för smitta. I mataffärer är det en omsättning på tusentals människor. Många har diabetes och andra sjukdomar som verkligen gör dem till riskgrupp.
Richard Fredriksson betonar att långt ifrån alla på Samhall vet hur de ska undvika att bli smittade, och smitta andra.
– Det måste väl vara prio 1, att skydda sin personal. Men det gör inte Samhall. Man sitter centralt och gör riskbedömningar. Sen kommer det ut en mall. Alla ska jobba likadant.
Arbetsmiljöverket håller i början på december ett möte med chefer och skyddsombud via Skype. Ett par veckor senare – strax före jul – läggs ärendet ner. Ett regionalt skyddsombud är inte behörig att göra anmälan till Arbetsmiljöverket. Samhall har en skyddskommitté. Då ska skyddsombuden på plats underteckna anmälan.
6:6a-anmälan till Arbetsmiljöverket. Begäran om åtgärder.
Det regionala skyddsombudet larmar om missförhållanden på Samhall i Eskilstuna. ”Min förhoppning är att ni skyndsamt tar tag i detta ärende då personal och chefer mår fruktansvärt dåligt”, skriver Richard Fredriksson, Fastighets. ”Ni har också visat på stora brister i hur ni hanterar corona.”
30 september
Arbetsgivaren svarar.
”Arbetsmiljöarbetet i Samhall präglas av företagets storlek och de många olika verksamheterna och uppdragen. Det ställer stora krav på oss och visas inte minst i de situationer då Samhall med sin personalintensiva verksamhet går in i nya uppdrag och branscher”, skriver affärschef och distriktschef Sörmland/Gotland. ”Samhall arbetar aktivt med att säkerställa en säker och effektiv hantering av pandemin, orsakad av Covid-19 viruset, gentemot kunder och medarbetare.”
6 oktober
En ny anmälan till Arbetsmiljöverket.
Skyddsombudet är inte nöjd med svaret.
”Alla arbetstagare som jobbar på Samhall har en diagnos och någon form av nedsatt arbetsförmåga så det är självklart att man måste göra riskbedömningar och anpassningar för arbetstagaren. Jag anser att kunskaperna kring arbetsmiljölagstiftningen är förvånansvärt små både lokalt, regionalt och centralt och framför allt lokalt på hur man ska omsätta lagstiftningen i praktiken”, skriver Fastighets regionala skyddsombud. ”Som exempel för corona ska ni kunna uppmärksamma de arbetsmiljörisker kopplat till viruset som ni har, kunna vidta lämpliga åtgärder och för att minska riskerna för era arbetstagare behöver ni undersöka och riskbedöma de arbetsmoment och arbetsförhållanden som era arbetstagare har utifrån de specifika förutsättningarna som finns för varje objekt/kund.”
3 december
Möte med Arbetsmiljöverket – chefer och skyddsombud.
En kommentar till “Larmade om brister – ärendet lades ner”
Anmälan tas inte upp! Varför gör den det inte? Det skall väl inte spela någon roll vem som gör en anmälan, utan det skall väl behandlas som vilken annan anmälan. Vare sig det kommer från Skyddsombud eller inte!
Varför ska man annars ha ett arbetsmiljöverk? Vad är det för fel på denna myndighet/verk?
Heja alla ni skyddsombud som försöker göra livet bättre för alla anställda.
Först la Arbetsmiljöverket ner skyddsombudets anmälan. Sen ändrar sig myndigheten. Nu tvingas Samhall i Eskilstuna att svara.
”Vi avslog på en ren teknikalitet. Det kändes inte riktigt bra”, säger inspektören Jennie Karlsson.
Jennie Karlsson. Foto: Privat
Jennie Karlsson, inspektör på Arbetsmiljöverket:
”Ett regionalt skyddsombud kom in till oss med en begäran om vårt ingripande. Då hade han först påtalat för arbetsgivaren klart och tydligt vad som inte fungerar, men inte fått svar. Då ska man begära vårt ställningstagande. Nu blev det en teknikalitet som gjorde att vi blev tvungna att avslå. Det finns nämligen en arbetsmiljökommitté på Samhall i Eskilstuna och då kan inte ett regionalt skyddsombud göra en anmälan till arbetsmiljöverket.”
Samhall har till början av april på sig att bättre skydda sin personal för coronan. Det gäller Samhall över hela landet. Men parallellt med den nationella tillsynen om smittrisker ställer nu Arbetsmiljöverket en rad frågor till Samhall i Eskilstuna.
– Främst är det frågor om uppgiftsfördelningen. Arbetsgivaren har ju alltid ansvar för att säkerställa så att ingen råkar illa ut på jobbet. Vem rent konkret är det som har ansvar ute på arbetsställena?
I Eskilstuna är det främst städ, ute hos kund.
– Då är man ju på andra arbetstagares arbetsställen och där kan det finnas olika risker och uppstå saker i vardagen. Vem är det då som ska se till att riskbedöma och rapportera, arbetsleda och anpassa arbetstakten?
Vem kontrollerar att det fungerar i praktiken?
Vem ser till att skydden verkligen är på?
Att det finns tillräckligt många för att klara bemanningen på plats?
Att man inte gör farliga saker för att man är stressad?
Vem ska göra vad?
Hela tillsynsmeddelandet är fullt med frågor.
– Nu måste Samhall redovisa för oss hur det är tänkt. Ansvaret är alltid arbetsgivarens. Men uppgifterna i arbetsmiljöarbetet måste också fördelas i praktiken. Och de personer som ska göra det måste få kunskaper. De måste förstå arbetsmiljöreglerna, hur föreskrifterna ser ut, vem skyddsombudet är. Vilka rättigheter arbetstagarna har, säger Jennie Karlsson.
Om en chef har till uppgift att leda arbetet ute hos kunderna måste den personen också ha befogenhet att fatta beslut om något händer, understryker hon.
Fram till början på maj har Samhall på sig. Finner Arbetsmiljöverket brister i svaren kommer myndigheten att ställa krav.
På frågan om det blir vägledande för Samhall i hela Sverige svarar inspektören:
– Eftersom Samhall är ett Sverigeföretag så kommer jag också att fråga min beslutsfattare, juristen. Hur kan vi göra det här? Men i dagsläget gäller det Eskilstuna.
Ytterligare frågor i tillsynsmeddelandet handlar om anpassning. Med tanke på Samhalls uppdrag måste anpassning vara centralt i företaget, menar inspektören.
– Arbetsanpassning måste ju vara väldigt viktigt för Samhall. Alltså inte bara vem som ska leda arbetet utan vem ska ge stöd och återkoppling. Vem som ska se till individens dagsform och fånga upp signaler. Särskilt i orostider med coronan och där många är riskgrupp. Då är det jätteviktigt med en nära arbetsledning, som finns där och kan ge svar och besked.
Inspektören Jennie Karlsson läser innantill i Arbetsmiljöverkets föreskrifter om arbetsanpassning och rehabilitering:
– Arbetsgivaren ska anpassa de enskilda arbetstagarnas arbetssituation med utgångspunkt från deras förutsättningar för arbetsuppgifterna, där vi särskilt ska beakta om den enskilda arbetstagaren har någon funktionsnedsättning eller annan begränsning av arbetsförmågan.
Cheferna behöver vara på kontoret, och ute hos kund. Distriktschefen Henrik Lundberg är tydlig på den punkten. Men när smittan spreds på Samhall i Göteborg skickades tjänstemännen hem i väntan på provsvaren.
Henrik Lundberg, distriktschef på Samhall i Göteborg. Foto: privat
Samhall i Göteborg hade nyligen ett coronautbrott. Hur handskades ni med det?
– Det var veckan innan sportlovet. Tre tjänstemän blev sjuka, om jag inte minns fel. Och så var det några med symtom som senare gick hem och testade sig. Vi informerade alla inblandade som hade träffat de här personerna. Vi särade och delade upp arbetsgrupper. En period ställde vi in nästan alla aktiviteter. Sen inväntade vi provsvar på ett antal inblandade som vi trodde kunde ha fått det.
Hur har ni gjort för att bromsa smittspridningen under pandemin?
– Vi har haft ett väldigt bra stöd av företaget i hur man tolkar Folkhälsomyndighetens riktlinjer. Vi följer det myndigheterna har föreskrivit. Det som ökat på är fler möten med den lokala arbetsmiljökommittén, tätare samarbeten med skyddsombuden, och oftare med riskanalyser.
Träffas ni fysiskt?
– Det har varit olika. Vi började ganska omgående när pandemin startade förra året med tätare aktiviteter. Det har ju varit väldigt starkt sug efter information. Och det är viktigt att vi kommer ut snabbt med informationen.
Så säger Folkhälsomyndigheten om hemarbete
Vi har fortsatt en spridning av covid-19 i Sverige och en viktig del i att minska smittspridningen är att den som kan bör arbeta hemifrån.
Folkhälsomyndigheten rekommenderar att så många som möjligt arbetar hemifrån. Alla har dock inte denna möjlighet. För dessa personer gäller det istället att färdas så säkert som möjligt till och från arbetet, t.ex. genom att undvika kollektivtrafik eller andra färdsätt där trängsel kan uppstå.
Har första linjens chefer varit tvungna att jobba på kontoret under pandemin?
– Ja, våra medarbetare är ju hos kunderna. Där är ju vår verksamhet. Så våra medarbetare behöver ha sina chefer på plats. Men vi har vidtagit ett antal åtgärder. Vi har följt företagets beslut i frågan om hemarbete, något som också LO-facken har tryckt på som viktigt.
Så inga av Samhalls tjänstemän har fått arbeta hemma något under pandemin?
– Nej, våra medarbetare är ju på jobbet. Och då blir det svårt för våra chefer att vara hemma. Tvärtom så behövs väldigt mycket information och trygghet, och tillse arbetsmiljön ute på arbetsplatserna som vi har. Då behövs chefernas närvaro. Man behöver också ses på kontoret.
Så cheferna i Göteborg har tvingats att vara på plats på kontoret?
– Arbetet är ju delvis på kontoret, delvis ute hos kunderna. Det gäller att lägga upp ett arbetssätt där man ser till att hålla avstånd och att man vidtar de hygienåtgärder som myndigheterna rekommenderar.
Kraven på första linjens chefer är orimliga vittnar många medarbetare om. Vad är din kommentar till det?
– Jag kan inte uttala mig om de är orimliga. Vår ledaridé handlar om att sätta upp rimliga mål som är uppnåbara. Det finns naturligtvis ett intresse i företaget att vi når våra mål, men i de fallen man anser att det är svårt att nå målen så ska man ta upp det med sin chef!
Har cheferna piskats hårdare under pandemin?
– Arbetsmiljön är jätteviktig för oss. Att ha ett öppet och bra klimat och en arbetsmiljö som funkar. Det är en förutsättning för att vi ska kunna utföra vårt viktiga uppdrag, vilket är att utveckla våra medarbetare i arbete.
Får man framföra kritik på Samhall i Göteborg?
– Ja, det hoppas jag. Det gör vi ju i många olika forum, dels via arbetsmiljökommittén, dels att man går till sin närmsta chef eller direkt till mig om man undrar över något.
Får de anställda uttrycka hur de känner i sociala medier?
– Det finns naturligtvis en sekretessförbindelse som handlar om våra kunder och enskilda medarbetares förhållanden som alla chefer åtar sig att inte prata om. Men vi har inga restriktioner annars.
Hur jobbar ni med att förbättra arbetsmiljön både för städarna ute hos kund och för cheferna på kontoret som ska leda och fördela arbetet?
– Vi har ett antal verktyg i det systematiska arbetsmiljöarbetet. Det är en tydlig agenda för företaget. Arbetsmiljön är en förutsättning för att vi ska kunna lösa vår uppgift, att utveckla våra medarbetare i arbete. Vi har våra medarbetarundersökningar, informationsmöten, arbetsplatsträffar och annat. Skyddsåtgärderna på kontor och andra arbetsplatser följer företagets riktlinjer, myndigheternas rekommendationer och är förankrade i riskanalys som är gjord i lokal arbetsmiljökommitté eller direkt med skyddsombud.
Är du uppbackad från högre ort? Får du stöd som chef?
– Ja det tycker jag. Men jag vill framför allt framhålla det samarbete jag har med facken i Göteborg. Vi har en öppenhjärtig och tät dialog som är väldigt konstruktiv. Det är viktigt för att vi ska få en bra arbetsmiljö. Den är jag nöjd med.
Är alla friska nu?
– Nej, vi har högre sjuktal än normalt på Samhall. Naturligtvis. Det är ju en pandemi. Även i min familj har en person insjuknat, trots att vi har varit väldigt noggranna med allting.
Har du kunnat jobba hemifrån?
– Jag tar så många möten jag kan digitalt. Men ofta är det på jobbet. För där har jag en bättre arbetsplats. Men när jag väntade på svaret på coronatestet så tog jag så mycket jag kunnat hemifrån.
SAMHALL Anställda från hela landet har under granskningens första två veckor hört av sig, både medarbetare och chefer. De flesta är rädda och vågar inte gå ut med sitt namn i tidningen. Här vittnar några av dem anonymt om sina upplevelser på statsägda Samhall.
”Jag har arbetat som områdeschef på Samhall men sa upp mig på grund av att arbetsmiljön var ohållbar. Det var så illa att jag slutade utan att ha något nytt att gå till. Det är fruktansvärt. Jag sökte jobbet för min tro på medarbetarna men insåg efter ett år som områdeschef att jag inte delar värdering med ledningen.”
***
”Det är så mycket fel att jag inte vet var jag ska börja. Tre toaletter som cirka 80 personer förväntas dela på och ett ’kök’ i storleken av ett mindre studentrum. Där måste vi alla trängas och hoppas på att proppen inte går när lunchen ska värmas i någon av de tre mikrovågsugnar som fungerar. Det är därför folk får corona! Och risktvätt kommer in utan att vara korrekt märkt så folk har inte en chans att ta på sig vinylhandskar, som bara får användas när vi tvättar just risktvätt.”
***
”Fantastiskt att Samhalls sanna ansikte börjar lyftas fram i media. Är själv anställd på Samhall och trodde (i min enfald) att detta var en arbetsplats som anpassades till de anställda för att de ska kunna jobba trots sina handikapp eller skador. Ack, så jag bedrog mig.”
***
”Samhall är ett fruktansvärt ställe. Det är inte modern företagsamhet. Det är slavdriveri. De har ingen omsorg om personalen överhuvudtaget. Min son var mentalt stark när han började där. På de sju åren som han jobbat på Samhall har han blivit ett nervvrak.”
***
”När vi tömmer containers på Samhall är vi vanligtvis 5-6 man inuti dessa containers med trångt utrymme plus ingen har skyddsmask.”
***
”Samhall har inskränkt mina mänskliga rättigheter som person. De har bemött mig som om jag vore en värdelös sak som man kan trycka ner, tills jag försvinner. Senast när jag var på jobbet hade jag tagit på mig ett munskydd när jag städade. Jag ville skydda mig mot covid-19 eftersom jag har en kronisk lungsjukdom samt andra sjukdomar. Jag skulle bli allvarligt sjuk om jag får viruset. Men jag blev snabbt inkallad till möte med mina chefer på Samhall. Jag fick inte ha munskydd på mig enligt dem. Mötet slutade med att jag blev utskälld och gick gråtande därifrån.”
***
”Jag själv har jobbat som första linjens chef och sa upp mig utan att ha ett annat jobb för man ställer helt orimliga krav. Man ska jobba efter driftkalkyler som är framtagna för att vinna affärer och som inte är realistiska i verkligheten.”
***
”Samhall är ju inte det Samhall det var förut utan har blivit affärsmässiga vilket utestänger en stor grupp människor som verkligen behöver all hjälp de kan få.”
***
”Tack för en sådan bra artikelserie om Samhall. Vi är glada att detta äntligen kommer ut. Många känner sig överkörda eller inte hörda här på Samhall inklusive mig själv.”
***
”Åh va skönt att det ÄNTLIGEN är någon som tar tag i denna härvan. Jag hoppas att det blir en drastisk förändring. Det är många som blir utnyttjade på grund av att dom inte vågar säga ifrån. Jag har haft andra jobb innan Samhall och jag kan meddela att dom andra företagen har tagit hand om sina anställda på ett mycket bättre och fint tillmötesgående sätt. Det är på Samhall som dom verkligen skulle vara aktsamma om sin sköra personal.”
En kommentar till “Samhalls vittnen: Det är fruktansvärt”
Jobbat innom Samhall i nästan 10 års tid. På pappret är Samhall ett jättebra fantastiskt företag. När jag började på Samhall så fick vi blivandes anställda gå på en 2dagarskurs om hur Samhall jobbar och vad Samhall är för företag. Superbra företag!
Verkligheten är den motsatta. Mobbning mellan dom anställda är värre än den i som finns i skolan. Antimobbningsmöten hålls emenåt, med resultatet att det fjäskas i någon månad från mobbarna innan det återgår till mobbning igen.
Cheferna gör allt de kan för att trycka ner dig med att ge dig jobb som inte passar dig. Egna förslag på jobb som kan passa dig och dina hinder tas emot med dövöron.
Sjukintyg från läkare och läkarrekommendationer ignoreras och eller har aldrig funnits, även om läkarpappret finns rakt framför chefernas ögon.
Vill du överleva Samhall gör någon av dessa saker:
*Bli endel av problemet.
*Jobba din väg ut.
*Normalisera felen.
Medarbetare och chefer från norr till söder hör av sig för att berätta om arbetsmiljön på det statligt ägda företaget.
Rädslan är stor. Få vågar vittna öppet. Men vill ändå att det ska komma ut hur Samhall är mot sin personal. De flesta undertecknar med att ”Så här kan det inte fortsätta. Samhall måste förändras.”
En pappa är rädd att hans multisjuka son, som går upp klockan fem varje morgon för att hinna städa hos alla kunder, inte kommer att överleva länge till. ”Inte om han ska flacka runt till stans alla stora livsmedelsbutiker och städa som om han vore tre”. Och cheferna bara byts ut. Vem som ansvarar för sonen vet han knappt längre. Pappan vill att vi ska komma till deras ort och intervjua dem. Men nästa dag ringer han och säger att sonen inte vågar. Han är rädd.
Nästan alla som hör av sig vill vara anonyma. De är alla Samhalls vittnen. Och här är deras röster:
”I dag är ytterligare en städare hemma i covid. Alla droppar av, en efter en. Och allt hade kunde förhindrats från första början! Det är fruktansvärt. Det är brottsligt, straffbart. Helt galet. Det är bara vinstdrivande och bemanning. Det finns inget människovärde kvar överhuvudtaget.” Städare på Samhall
”Mitt i all denna soppa så är det de anställda i kärnverksamheten som mår dåligt och far illa, för att ledningen inte har någon ordning alls. Samhall måste backa bandet och göra om, göra rätt och hitta tillbaka till varför de finns, annars kommer det att sluta riktigt illa.” Områdeschef på Samhall
”Jag gick in i väggen. Det small till i huvudet som ett pistolskott och hammarslag på en gång. Cheferna har knappt frågat mig hur jag mår, inte heller gjort någon uppföljning. Jag var driftledare och trivdes med jobbet, men hade flera gånger larmat att jag behövde hjälp! Istället för uppbackning straffades jag med att få ett jobb där jag behövde pendla en massa mil varje dag. Jag mår väldigt dåligt idag. Varför gör man så här?” Driftledare på Samhall
”Jag är 62 år och kan inte ta fler objekt efter att kroppen börjat säga ifrån, med värk i rygg, nacke och axlar. Men var tvungen ändå att städa mer. Samhall brydde sig inte om mitt läkarintyg. Läkaren skrev klart och tydligt att jag inte skulle hålla på med städ överhuvudtaget.” Städare på Samhall
”Det värsta är att Samhall använder människor och slänger dem i papperskorgen när de inte kan utnyttja dem längre. Jag arbetade tolv timmar utan matrast på ett tvätteri. När jag en dag skulle äta lunch skrek chefen att maskinerna hade stannat och att jag inte tagit ur tvätten. Jag har använt morfin i flera år nu på grund av svåra ryggsmärtor för att jobbet inte är anpassat efter vad jag klarar. Jag får bara mer och mer ont i kroppen. Min läkare vill att jag äter mindre morfin än vad jag gör och jag har försökt att trappa ner, men då kommer smärtorna tillbaka.” Tvätteriarbetare på Samhall
”När områdescheferna innan mig klagade över en orimlig arbetsbörda togs det in affärschefer som skulle hålla koll på just affärerna, ekonomin. Det kan jag intyga inte fungerar. Det är fortfarande en orimlig arbetsbörda på områdescheferna. Affärschefer är grindvakter, poliser, controllers, ingenting vettigt alls, den rollen kan man plocka bort rakt av för den gör ingen som helst nytta för verksamheten.” Områdeschef på Samhall
Lönebidrag för utveckling i anställning (LFU)
LFU:are är anvisade personer med lönebidrag för utveckling i anställning. Speciella villkor gäller. Man får till exempel inte jobba ensam.
”Jag har gjort två personers städning för att de är hemma och sjuka i covid. Så jag städar för tre nu. Samhall bryr sig inte om lagen. LFU:are får inte städa ensamma. Det står tydligt i kollektivavtalet. Men de stoppar inte in personal utan vi får täcka upp.” LFU-anställd på Samhall
”Försvinn, jag orkar inte se dej längre! skrek cheferna till mig. Utan åtgärd från facket. Enda anledningen var att jag var för ful, tyckte de. Sedan blev jag placerad på ett lager där man tack och lov inte syns.” Lagerarbetare på Samhall
”Bra artiklar om Samhall. Men vad jag saknar är tuffa uttalanden från facket och arbetsmiljöavdelningen där. Någon borde visa handlingskraft och slå näven i bordet. Det skulle stärka facket och visa att man fortfarande slåss för medlemmarna.” Före detta facklig
”Tolva”
Ogiltig frånvaro med avdrag på lönen. Delas ut av chefer på Samhall.
”Områdeschefer har en orimlig arbetsmiljö, de är egentligen inte en chef utan en arbetsledare med personalansvar. De får inte ta vilka beslut som helst, budgetarbetet är ett skämt eftersom man bara får ta del av den, inte aktivt jobba med den. Vi ska utveckla de anställda, vi har arbetsmiljöansvaret, vi ska ”tolva” dem, vi ska följa avtalen som för övrigt inte håller ekonomiskt alls. Så fort man tar in en skurmaskin så spricker avtalet helt, finns inte nog med intäkter för att kunna göra ett bra jobb, ge ett sådant resultat som kunden avtalat om. Lönen är dessutom skitdålig.” Områdeschef på Samhall
”Jag vågade säga ifrån. Det får man inte på Samhall. Jag försökte få igång en dialog och kommunikation om säkerhet när jag körde truck. Totalt förgäves. Dom bryr sig inte om säkerhet utan bara om pengar.” Truckförare på Samhall
”Som många innan mig har sagt så är det bra att det äntligen kommer fram hur det är på Samhall. Jag vill gärna vara anonym om ni väljer att publicera något av det jag skriver. Jag jobbade som områdeschef innan pandemin. Det var hemskt. Jag fixade inte ’Samhall-hatten’. De ville vara affärsmässiga men det går inte att jobba på det sättet när de samtidigt ska skapa utvecklande arbeten åt funktionsnedsatta. Ekvationen går helt enkelt inte ihop. De gånger jag skulle tänka på kunden så var HR på mig om att tänka på individerna. När jag tänkte på individerna var kunden på mig om att vi inte gjorde tillräckligt ifrån oss, så hur jag än vände och vred på mig så blev det fel. En ständig stress.” Områdeschef på Samhall
”Jag ser på mina kollegor här. Jag har själv inget arbetshandikapp på det sättet. Jag fick en ettårig LFU-anställning för att jag varit sjukskriven i utmattningssyndrom. Det här är min väg tillbaka till den reguljära arbetsmarknaden. Men det finns ju de som har arbetshandikapp som är beroende av den här platsen. Och de vågar inte säga någonting för de skulle aldrig få något annat jobb. Det är deprimerade människor som sliter mer än vad deras kroppar klarar av. Det är ett straffläger. Ja, det är sjukt att säga så. Men det är faktiskt som ett straffläger. Jag trodde aldrig det om Samhall när jag började här.” LFU-anställd på Samhall
”Jag anställdes för att ’skaka om’ bland områdescheferna då jag kommer från privata sektorn, få dem att tänka nytt. Det slutade med att jag hotades med uppsägning för att jobbet inte var rätt för mig enligt en överordnad chef. De kallade in mig ensam på ett möte helt plötsligt med flera andra chefer. HEMSKT! Detta har de gjort massor av gånger innan mig och även efter med andra områdeschefer. Så fort man inte gör som de tycker eller tänker så blir man utfryst, uthängd, hotas med uppsägning etc.” Områdeschef på Samhall
”Efter ett hot om uppsägning så ”valde” de att behålla mig. Då valde jag att söka nytt jobb och lämnade Samhall. Det var ett jätteroligt jobb, jag lärde mig massor av de anställda, inte av den fruktansvärt dåliga ledningen. Hade jag haft en bra chef och ledning så hade jag kanske varit kvar, men det är så infekterat över hela landet, få affärschefer och regionchefer är bra, jag har då inte träffat någon hittills.” Chef som slutat
”Under mina år på Samhall hade jag 16 chefer. Av varierande slag. Att chefen hånar och talar nedsättande om sina medarbetare var ofta förekommande. Alla som har arbetat och gör det fortfarande har någon form av fysisk eller psykisk funktionsnedsättning, eller både och. Många gånger kände man sig som en andra klassens medborgare. Hur Samhall kan ha dylika människor anställda är för mig en gåta. Allt var dock inte pest och pina. Jag hade många fina kompisar och har fortfarande kontakt med en del.” Före detta anställd
”Vi har fått coronaspridning här hos oss. Jag anser inte att Samhall tar de multisjukas risk på allvar. Klubben försöker få företaget att låta dem som kan ha utsatts för smitta att få vara permitterade mellan test och provsvar, men det får de inte. Många ringer och är livrädda. Jag har jobbat länge här och sett så mycket fel, men vill inte prata med namn.” Facklig på Samhall
”Vi kan stå tio personer längs ett kort bord som inte är mer än en halv meter brett. Där står vi åtta timmar och jobbar axel mot axel. Om någon ringer för att den är sjuk så brukar svaret vara: Du har varit sjuk för många gånger så du ska in och jobba. Hostar och nyser gör de utan ansiktsmask. Tyvärr är Samhall inte så rädd om de personer som är bra på sitt jobb. Om du har ont bryr de sig inte, du ska jobba till du inte orkar mer. Jag har dåliga armar men jobbar bra ändå. Men idag gråter jag för att det gör så ont.” Anställd på Samhall
Lulu städar flera olika äldreboenden. Utan skydd. Hon går eller åker buss emellan. Precis som arbetskamraterna på Samhall tillhör hon riskgrupp. ”Och om vi blivit smittade utan att veta om det riskerar ju vi att smitta ner de gamla.”
Första gången Lulu tar kontakt är världen ännu ovetande om viruset som kommer att lamslå världen. Lulu skriver ett långt mejl för hon har sett att tidningen granskat Samhall förut. ”Min arbetsledare beter sig illa, som om jag vore ohyra”, skriver hon. Hon har vänt sig till både arbetsgivaren och facket utan att få hjälp. ”Facket här står på företagets sida.”
När Lulu började på Samhall drabbades hon av lunginflammationer då hon jobbade i drag och kyla. Det tålde inte hennes dåliga luftvägar. Så när hon istället anvisades till att städa ute hos kund var det en lättnad. Men en kund blev flera kunder. Nu städar hon på flera olika äldreboenden varje vecka. Samhall försökte få henne att åka till ytterligare ett, men då sa hon ifrån och bad att få återgå till att städa på en och samma arbetsplats.
– Jag får alltid samma svar. Kommunen har bestämt att det ska vara så här, säger Samhall. Och vi tjänar inget på att ni bara städar på ett enda ställe, det blir för lite jobb.
Så hon fortsätter att transportera sig mellan de olika äldreboendena. Trots läkarintyget som starkt avråder detta. Nu har hon köpt ett ordentligt munskydd som hon bär mellan uppdragen.
– Det enda skydd vi hade på jobbet under pandemiåret 2020 är det vi alltid haft, engångshandskar. Vi är såklart mer noggranna, torkar dörrhandtag med alkohol och städar toaletterna oftare. Ibland möter vi de äldre. Tänk om vi smittar ner dem, det vore förödande.
Lulu heter egentligen något annat. Hon ber att jag använder detta namn. Hon är mycket rädd för Samhall. Att arbetsgivaren ska få reda på vem hon är. Men hon står för sitt vittnesmål.
– Det måste till en förändring för oss som jobbar på Samhall, så här kan det inte fortsätta, säger hon.
Så mäts cheferna. Dagens Arbete har tagit del av en excelfil som visar att cheferna och deras områden rankas utifrån bruttovinst per lönetimme. De ekonomiska resultaten är i fokus.
KontorstvångUnder hela pandemin har Samhalls chefer i Göteborg tvingats att vara på plats, eller ute hos kund. Nu har covid brutit ut och chefer smittat ner varandra.
Smittan har spridit sig i Samhalls anläggning där alla tjänstemän måste vara på plats fysiskt, på kontoret eller ute hos kund. Och de sitter i öppet landskap, nära varandra. När medarbetarna frågat om inte möten kan hållas digitalt så har distriktschefen svarat: Ni ska vara på kontoret. Punkt.
Under vår pågående granskning av Samhall är det många chefer som kontaktat oss. En del jobbar kvar, andra har flytt fältet.
– I ett års tid, under hela pandemin, har vi blivit tuktade och piskade, berättar en chef.
– Vi har fått höra att Samhall är viktigt, att vi fyller en viktig funktion. Vi måste visa våra kunder vad vi går för. Det har varit ”the show must go on” hela det här pandemiåret. Allting ska fortsätta som vanligt, så att kunderna blir nöjda.
Det går inte städa en toalett på 3 sekunder.
Chef på Samhall om kalkylerna som ligger till grund för att de vunnit uppdrag.
Cheferna som ringer är alla rädda. De står i valet och kvalet om de ska våga ställa upp med namn. Men så länge de inte fått ett annat jobb så vågar de inte. Från hela Västra Götaland ringer chefer. Och de vittnar om samma sak.
– Springa springa springa! Släcka bränder, och vi glömmer på vägen att det är de här medarbetarna vi ska utveckla.
Chefen påminner om Samhalls uppdrag.
– Som ledare på Samhall ska du skapa anpassningar och förutsättningar så att medarbetarna utvecklas och blir mer anställningsbara utanför Samhall.
Så mäts cheferna
Dagens Arbete har tagit del av den excelfil som visar hur cheferna runt om i landet rankas:
Vem som har högst bruttovinst per lönetimme.
Vem som har ökat bruttovinsten per lönetimme jämfört med föregående år.
Vem som har ökat mest i volym (bruttovinstkronor, ökning i procent) jämfört med föregående år.
Vem som har bäst resultatmarginal.
Vem som har gjort flest övergångar i förhållande till helårsbudget.
Övergång innebär att en Samhallanställd får ett arbete hos en annan arbetsgivare.
Kraven är orimliga, säger en chefskollega som valt att sluta.
– Du ska jobba efter driftkalkyler som är framtagna för att vinna affärer och som inte är realistiska i verkligheten. Det går inte driva uppdragen med de kraven som de är uträknade på. Det går inte städa en toalett på 3 sekunder.
Ett exceldokument som Dagens Arbete tagit del av visar hur de drygt 800 områdescheferna i landet mäts strikt efter en mall.
– Jag som chef är tvungen att leverera siffror. Hela tiden. Gör vi inte det så riskerar vi att få ett förslag om att köpas ut, berättar en chef.
En annan, som lämnat Samhall, vittnar om hur osunt ledarskap har skapat en ohälsosam arbetsplats.
– Management by fear. Tack och lov tog jag mig därifrån. Jag är inte utköpt utan slutade självmant.
I Göteborg arbetar ett femtiotal första linjens chefer. Här understryker man att deras närmaste chef vill väl. Men att även affärscheferna styrs med järnhand.
– De har blivit som robotar. De vågar inte heller.
I ett års tid, under hela pandemin, har vi blivit tuktade och piskade.
Chef på Samhall.
Förra veckan gick ett internt dokument ut till de anställda, döpt: Samhall granskas av Dagens Arbete. Här framgår det att Samhalls personal har rätt att uttrycka sin åsikt i media. Men medarbetarna i Göteborg har fått ett motstridigt besked.
– Prata inte i sociala medier. Då får ni sparken.
Ett mejl som gick ut efter att viruset började spridas på Samhall fick cheferna att gå i taket.
– ”Det har skett ett coronautbrott i en grupp som normalt ses och fikar”, stod det i mejlet. Det är en fruktansvärd sak att skriva när en överordnad chef tvingat oss att vara på plats. Och vi har definitivt inte fikat. Vi har gjort det vi har blivit beordrade att göra.
Chefernas oro är dubbel. Medarbetarna, som de ansvarar för, städar ute hos kund.
– När pandemin började var det första Samhall gjorde att sälja coronastädning till de stora livsmedelsbutikerna. Väldigt snabbt fick vi ett mejl om att vi nu skulle börja coronastäda överallt, utöver det vanliga grundstädet.
Vilken skyddsutrustning fick era städare i mataffärerna?
– Ingenting. Ingenting! De fick inte ens ha munskydd på sig.
Chefen tystnar i luren.
– Vi är statliga. Men vilken hierarki vi pratar om! Vi vågar inte öppna våra munnar. Vi är över femtio chefer som bara sitter och tiger.
Områdeschefernas arbetsmiljö
Ur en skrivelse till Arbetsmiljöverket om ett annat distrikt i Sverige:
Chefer har en extremt liten möjlighet att påverka sitt arbete med den organisatoriska och sociala arbetsmiljön och Samhall har mer än något annat företag just behov av anpassningar i arbetet.
Man känner inte som chef att man får den tid som behövs för varje enskild arbetstagare och personalgrupperna är för stora.
Arbetet är hårt styrt av rutiner och det blir svårt att kunna anpassa arbetet för individen. Utan det blir individen som ska anpassas till arbetet enligt rutiner.
Dom känner själva att dom inte har kunskaperna att genomföra bra självskattningar för underlaget till matchningsverktyget utan det blir lite som det blir.
Man har ingen tid att sitta i chefsgrupp och diskutera saker som händer på Samhall och med personal utan det är mer stuprör för varje chef.
HR agerar mer som poliser och håller reda på kostnader.
En kommentar till “Samhallchefer slår larm efter coronautbrott”
Digniteten.
.
Att behandla personer med funktionsrätt som tredje klassens samhällsmedborgare är inget annat än ett svek mot våra medmänniskor. Och att chefer skall ”Hålla käften” tyder ju inte på annat än att något är infekterat. Borgarna pratar Alltid om ” Har du inget att dölja behöver du inte vara orolig”
.
I GBG sitter en borgerlig majoritet och då som alltid skall negativ kritik tystas med hot mm. När skall människor i Svedala förstå att vi under det senaste 40 åren har etablerat en grogrund till det som vi idag ser med tystnad och en angiverikultur? Och det kan ju vem som helst förstå att med den kommer Otrygghet.
.
Personligen tycker jag att den penningstinna samhällskulturen hos befolkningen i Svedala har slagit hål på digniteten som den enskilda medmänniskan förväntas känna trygghet inför.
.
Trygghetssocialist.
Maj-Len är allas Maj-Len, den Samhallstädarna vänder sig till när de inte orkar mer. Men ibland säger även hennes kropp ifrån.
Maj-Len Holmquist
Ålder: 52 år.
Bor: Hus utanför Eskilstuna.
Familj: Sambo, son och katten Nisse.
Fritid: ”Finns ingen tid. Jomen jo, odling i trädgården.”
Jobbar: Driftledare på Samhall.
Fackliga uppdrag: Huvudskyddsombud, förhandlare och klubbordförande.
År som skyddsombud: 17.
I en ögrupp vid receptionen är Eskilstunas nio driftledare placerade. Varje dag ska de få ihop tillräckligt med städpersonal till alla kunder. Är de i lokalen samtidigt får tre av dem stå för det finns bara sex platser. Och rummet för fackmöten krympte till en skrubb när Samhall bytte lokaler nyligen.
Driftledaren Maj-Len Holmquist, som är huvudskyddsombud, klubbordförande och förhandlare på Samhall, har bara en hurts där hon förvarar alla sina fackliga papper.
– Företaget motarbetar fackliga. Det är en attitydförändring. Så var det inte från början. Då kunde man mötas på ett helt annat sätt. I dag har man en fientlig inställning till facket.
Maj-Len har jobbat på Samhall i snart tjugotre år. Hon har själv en ADHD-diagnos som gör att hon behöver struktur. När hon började på Samhall 1998 var det i tvätteriet i Strängnäs.
– Då fick man vara annorlunda, udda. Arbetet anpassades efter människan.
Samhall såg till att hon fick jobb även i Eskilstuna när hon flyttade. Här gick hon över till att städa.
– Redan då såg jag att människor for illa. Jag kände att jag måste hjälpa. Jag var med på ett fackmöte och blev invald i klubben som skyddsombud, och på den vägen är det.
I dag är hon allas Maj-Len. Till henne kommer medarbetarna när de inte mår bra. Jobbet som driftledare är stressigt. Men det är ingenting mot att vara huvudskyddsombud på Samhall.
– Vi har ju städ ute hos kund så det är verksamhet 365 dagar om året. Alla stora matkedjor och varuhus tecknar vi kontrakt med utan att ha personal så att det riktigt räcker till.
Maj-Len påpekar igen och igen att städarna måste ha rätt skyddsutrustning, rätt utbildning och att riktiga riskbedömningar måste göras – innan Samhall skickar ut sina städare till kund.
Maj-Len har bara en hurts där hon förvarar alla sina fackliga papper. Foto: David Lundmark
– Människor i riskgrupp städar på platser där smittan sprids som värst. Och vi tvättar moppar och trasor från offentliga toaletter. Ändå säger de att vi inte har någon risktvätt.
En ständigt återkommande fråga är riskbedömningar. Där måste Maj-Len som huvudskyddsombud trycka på.
– När det kommer till centralt upphandlade kunder som Willys, Coop och Citygross, som Samhall har kontrakt med över hela Sverige, görs riskbedömningen från huvudkontoret i Stockholm.
Maj-Len är orolig för städarna. Flera av dem har blivit sjuka i covid. Men det är inte bara det nya viruset. Annat kan hända också.
– Har de rätt utbildning, våra städare? Det ser för jävligt ut på toaletterna där de städar. Det är nästan så att man måste ha saneringsutbildning. Man måste åtminstone ha rätt skyddsutrustning!
När hon lyfter frågan med cheferna går det ett par veckor.
– Vi återkommer säger de. Men jag får inget svar. Sen händer tio andra grejer. Det bara läggs på lager.
Redan tidigt under pandeminförlorade Samhall i Eskilstuna en medarbetare i covid-19. Han körde tvätt och städare mellan de olika kunduppdragen. Samtidigt tvingades hans son, som också jobbar på Samhall, in i en poliscell där en bekräftat covid-sjuk suttit inlåst. När sonen vägrade och ringde till Maj-Len för att vädja till henne som huvudskyddsombud hotade hon med att stoppa arbetet. Men sonen tvingades ändå in i cellen. Dagarna senare dog hans pappa Samhall-chauffören på IVA.
– Samhall slarvar väldigt mycket, säger Maj-Len. Chaufförerna som kör personal och smutsiga moppar har inte ens munskydd. Och bilarna ska bara städas med vatten, sprayflaskor med vatten. Usch. Det är nästan så man inte orkar bråka längre.
Hon visar sin hurts i skrubben, och väggen bakom vilken cheferna sitter. En låst dörr skiljer dem åt. Det blir så tydligt, menar Maj-Len.
På möten med Samhalledningen och HR från Stockholm påpekar skyddsombud hur folk sitter tätt ihop i köket på luncherna. Att de som skyddsombud tvingas vakta på sina arbetskamrater. Att ingen chef sätter sin fot i den delen av lokalen. Och att det inte alls går att hålla coronadistans i de minimala fikarummen ute hos kund. Hos en kund trängs åtta Samhallstädare i en omgjord dusch.
– Jag har alltid sagt rakt ut vad jag tycker. Jag struntar i om det är vd:n själv. Förra vd:n Monica var faktiskt nere hos oss. Vi kallade på henne. Och hon lovade att komma tillbaka och ta tag i det här. Men inget hände.
Techjätten Amazon, ökänd för sin arbetsmiljö, vann Samhall ett uppdrag hos under pandemiåret.
– Har de ens kollektivavtal? frågade jag, men fick inget svar. Nu verkar den kunden vara borta, men jag vet inte varför, de har inte sagt något till mig.
Smittrisken under pandemin är bara en i mängden av brister som är alarmerande akut att åtgärda. Det finns medarbetare som far så illa på jobbet att de är på väg att ta sitt liv. Stress, press och oro skär genom Samhall i Eskilstuna. Chefer som är lojala uppdraget hotas med uppsägning eller trollas bort.
Kvar blir piskorna – de chefer som går med på att mätas enligt en tydlig mall. Eftersom Maj-Len själv är driftledare och har en syster som är områdeschef i samma distrikt så vet hon hur hård pressen på arbetsledarna är. Och hur de chefer som värnar om medarbetarna motarbetas på samma sätt som hon som facklig. En del slutar redan efter kort tid eftersom Samhall inte var som de hade tänkt sig.
Peter Larsson, lokalt skyddsombud. Foto: David Lundmark
Peter Larsson är lokalt skyddsombud och hoppar in för Maj-Len när det i perioder blir för mycket och hon tvingas till sjukskrivning.
– Jag fattar inte hur hon orkar, säger Peter.
Lösningen är att vara två, enligt Maj-Len.
– Jag har fått lära mig att aldrig gå ensam. Att alltid ha en kollega med dig. Du behöver någon att bolla med hela tiden. Peter är den personen för mig här på plats.
Båda ser hur den ena efter den andra slås ut av kraven som ökar i takt med att kunderna blir fler och större. Allt går i dag ut på att blidka kunderna. Som om Samhall glömt bort varför de får alla sina miljarder från staten.
Det är Peter som tänker högt och Maj-Len som lyssnar. Oftast är det tvärtom, Maj-Len som håller ett rasande högt tempo och pratar i samma hastighet för att hinna med allt som måste fixas.
– Problemet är att så många skyddsombud hos oss är sjukskrivna. Och två av dem har inte fått utbildning ännu. Så då hamnar det ändå på mig och Peter att täcka upp och gå skyddsrond ute hos kund.
Räddningen blev Richard, ett regionalt skyddsombud, som Maj-Len fick kontakt med när uppdraget som huvudskyddsombud på Samhall blev övermäktigt.
– Jag är så himla tacksam att jag lärt känna Richard. Det har varit ett otroligt stöd. Det borde finnas en Richard på varje ort, säger Maj-Len vars tips till andra skyddsombud är just att vända sig till sin avdelning och ta kontakt med arbetsmiljöansvariga där.
– Vi får inte stå själva. För vi blir överkörda. Det är tufft. Till slut orkar man inte.
Våren 2020 gör Richardi samråd med Maj-Len en 6:6a-anmälan till Arbetsmiljöverket. HR kommer från Stockholm. Möten hålls om arbetsmiljön för Samhallpersonalen och cheferna i Eskilstuna. Men parterna lyckas inte enas. I december kallar Arbetsmiljöverket skyddsombuden och arbetsgivaren till möte. Men 6:6a-anmälan läggs ner. Richard som regionalt skyddsombud hade inte rätt att göra framställan. Samhall har en egen skyddskommitté.
– Men det har ändå lett till förändring sedan Richard var här. Jag som huvudskyddsombud har fått en årlig planering. Det har blivit lite mer insyn. Det är positivt, säger Maj-Len.
I slutet av februari, när pandemin pågått ett år, gör till sist Arbetsmiljöverket en digital coronainspektion. Maj-Len och Peter är med, liksom fyra chefer från Samhall i Sörmland. Maj-Len kopplar på högtalaren i telefonen när hon ringer dagen efter inspektionen.
– Så att Peter hör.
– Wow, säger Peter i bakgrunden. Allt vi tagit upp! Vi fick rätt, till slut.
Maj-Len fyller i:
– Arbetsmiljöverket ifrågasatte Samhalls luddiga riskbedömningar och undrade vad rätt skyddsutrustning betyder.
Hon läser i kraven som Arbetsmiljöverket, skriftligen, redan samma dag, riktar mot Samhall. Det handlar om att riskbedöma arbetsmoment, smittvägar, smittämnen, vilken typ av skydd som ska användas och hur utrustningen i sin tur ska göras ren.
– Inspektören hittade en del annat märkligt också, som att Samhall använder ett egentillverkat desinfektionsmedel som inte heller har riskbedömts, berättar Peter.
Maj-Len läser vidare i inspektionsmeddelandet.
– Vilka eller hur allvarliga konsekvenser kan det få för enskilda arbetstagare att bli utsatta för smittämnet? Då ska man ju riskbedöma arbetstagaren också, vilka som är i farozonen. Det är ju det här som Richard har påpekat hela tiden och Samhall slagit bort!
Maj-Lens tips till skyddsombud
Så skyddar du dig själv som skyddsombud
Gå aldrig ensam. Var två. Bolla med varandra.
Hitta en ersättare om du blir sjuk.
Ta hjälp från arbetsmiljöansvariga på avdelningen, regionala skyddsombud, om det blir övermäktigt på arbetsplatsen.
Avsätt tid. Peka på dina rättigheter enligt lag.
Dokumentera. Se till att protokoll förs på mötena. Ha ordning på alla papper.
Så lägger du en 6:6a-anmälan på rätt sätt
Arbetsmiljöverket avfärdar i dag många 6:6a-anmälningar som inte är gjorda enligt regelboken.
Finns det en lokal skyddskommitté så är det skyddsombuden på arbetsplatsen som ska larma. Inte ett regionalt skyddsombud.
Andra fallgropar:
Att du inte vänt dig till arbetsgivaren först.
Att du inte med dokumentation kan visa att arbetsgivaren haft chansen.
Att du inte skickar med arbetsgivarens svar på ditt mejl/brev.
Att du inte på ett begripligt sätt beskrivit problemet och vad som behöver göras.
Att du lagt till något eller att det du skriver skiljer sig från det du begärt av arbetsgivaren.
Andreas Zittra är både områdeschef och affärschef på Samhall i Umeå. Bland annat ansvarar han för städningen på ett av Europas största gym. Här svarar han på kritiken.
Samhall i Umeå. Foto: David Lundmark
SAMHALL I UMEÅ. Andreas Zittra tog över som affärschef den 1 februari i år. Men är fortfarande områdeschef för bland annat det stora gymmet Iksu.
– Jag håller på och rekryterar min egen ersättare. Det kanske inte är det mest eftertraktade chefsjobbet med tanke på att det är statligt och lönen inte är som hos privata arbetsgivare.
Har du upplevt det som stressigt att vara chef på Samhall?
– Jag kommer ifrån snabbmatsbranschen, McDonalds. Så stress för mig här finns inte. Det går inte ens att jämföra.
Ni kräver att Samhallstädarnas kläder ska vara välvårdade. Varför har personalen behövt tvätta sina arbetskläder själva under pandemin?
– Det har diskuterats mycket. Egentligen är det HR som var mest insatt i den frågan. Nu är beslutet att våra medarbetare får tvätta i tvätteriet. Sen tycker jag självklart att alla ska ha välvårdade kläder för man representerar ändå varumärket Samhall. Gå till vilken arbetsgivare som helst. Klart du måste ha hela och rena kläder!
Varför har inte era städare skyddsutrustning? De får till och med köpa sina egna munskydd. Varför då?
– Samhall har alltid följt Folkhälsomyndighetens riktlinjer. Och de har inte rekommenderat munskydd. Det har varit centralt beslut från Samhall, från första början. Nu är ju munskydd en uttalad policy, att man ska ha det i kollektivtrafiken.
Vi vet att det är många av städarna som åker buss mellan kunderna. Hur ser ni till att de själva inte utsätts för smittan och riskerar att bli ofrivilliga smittspridare?
– De måste följa samma regler som alla andra, hålla avstånd, tänka på att tvätta händer, sprita. De som åker kollektivtrafik i arbetet ska få munskydd av Samhall.
Men de har inte fått munskydd från Samhall?
– Då måste vi hjälpa dem med det.
Städarna på det stora gymmet Iksu har inte heller fått skyddsutrustning av Samhall?
– Då har de nog bara inte fått informationen. Då ska jag informera dem. Och se till att de får det de ska ha.
Hur anpassar ni arbetet under pandemin för era städare som har underliggande sjukdomar, vilka alla vi pratade med på gymmet hade?
– Är det för mycket människor i ett omklädningsrum till exempel. Då har vi sagt till städarna att inte gå in där, utan vänta, till det blir lugnare. Sen är det upp till var och en att säga till: Jag är riskgrupp! Tänk på det här! Vad kan vi göra för dig, den enskilda individen? Det är svårt att dra alla över en kam. Jag vet en som är i riskgrupp som jobbar natt. Då har vi anpassat arbetstiderna. Han får komma när det inte är lika mycket folk som tränar. Det är ett exempel. Sen munskydd och liknande. Om man känner sig tryggare med det, och kommer överens med kund om att få bära det.
Många av era medarbetare tillhör riskgrupp. Varför får inte personalen utbildning i hjärt- och lungräddning?
– Det är också en fråga som pågått en tid. Vi har börjat se över det. Vi har utbildningar i hjärt- och lungräddning. Dock har det kanske saknats hos en del objekt. Vi har försökt tolka reglerna, som inte alltid känts så klara. Men vi måste se till att alla har utbildning som ska ha det.
Cheferna i Umeå jobbar inte helg längre. Vart ska städare vända sig om något händer?
– Det där är också någonting som diskuteras. Den frågan ska jag ta med mig till HR.
Är det överhuvudtaget lämpligt att personer i riskgrupp städar i studentkorridorer, stora butiker med trängsel och på ett av Europas största gym – under en pandemi?
– Jag önskar att det fanns en tydlighet framför allt från myndigheterna. Istället för att få luddiga rekommendationer. Varför kan de inte ta ett beslut. Det känns som det bara är i Sverige som man går runt och tvekar runt de här grejerna, istället för att bestämma saker. Och så lägger man över ansvaret på oss, istället för att ta ett lagstadgat beslut.
En kommentar till “Samhall i Umeå: Vi följer Folkhälsomyndighetens riktlinjer”
Du chefen.
Om du läser avtalet som tydligen bara är något att läsa (efterföljs inte det minsta) så slå upp §13 och repetera den högt 10 gånger, kommentera sedan dina egna ord:
”Nu är beslutet att våra medarbetare får tvätta i tvätteriet. Sen tycker jag självklart att alla ska ha välvårdade kläder för man representerar ändå varumärket Samhall. Gå till vilken arbetsgivare som helst. Klart du måste ha hela och rena kläder!”
Kan det vara därför vi har den paragrafen i avtalet?
Fuktad trasa. Både muntligt och skriftligt har medarbetarna fått veta att bilarna invändigt bara ska rengöras med mikroduk och vatten. Desinfektion torkar ut ratten. Foto: David Lundmark
Samhalls bilar får inte rengöras med något annat än en fuktad trasa. Medel förstör interiören. ”Är inte ett människoliv mer värt än en ratt?” frågar sig medarbetarna.
I början av pandemin finns ingen gräns för hur många som får åka i Samhallbilarna. Chaufförerna som forslar städmaterial, smutsiga moppar och tvätt, till de olika uppdragen, och skjutsar medarbetare mellan kunderna hamnar därför i riskzonen.
Samtidigt går en arbetsinstruktion om avtorkning i bilar ut till samtliga medarbetare. I dokumentet som Dagens Arbete tar del av står det:
Engångshandskar ska inte användas vid framförande av fordon med tanke på trafiksäkerhet. Handsprit och ytdesinfektion får inte användas inne i bilen.
Samhalls anställda får informationen muntligen också:
”Ni ska städa ur bilarna, men bara med en fuktad mikrotrasa. Inga medel”, vittnar flera medarbetare om. ”När vi frågar varför vi inte ska använda medel får vi till svar: Interiören spricker. Ratten torkar ut.”
”Individen går alltid först på Samhall till skillnad från andra företag. Vi väljer affären utifrån medarbetarnas förmåga”, hävdar Mats Eliasson, marknadsdirektör på Samhall. Foto: Joel Danell
Efter Dagens Arbetes granskning har Samhall nu bestämt sig för att ha en nollvision för arbetsolyckor. ”Varje gång en medarbetare utsätts för risk är det ett misslyckande”, säger Samhalls marknadsdirektör Mats Eliasson.
För två veckor sedan bestämde regeringen att det ska bli tydligare vilken målgrupp som ska erbjudas arbete på Samhall.
Hur kommer det att påverka Samhall?
– I princip inte alls, inte Samhall. Men det kan påverka de som kommer till Samhall.
När den allra största delen av jobben i dag är städning ute hos kund, hur anpassar ni arbetsuppgifterna så att det fungerar för de här människorna?
– Man måste sätta det i perspektiv till vad personerna hade innan de kom till Samhall. Här får de ett yrke. De får en stolthet. De får en kunskap som efterfrågas. Städ har den fördelen att du inte behöver göra hela momentet själv. De moment som passar din nedsättning kan du göra.
Människor vi träffat på Samhall på flera olika platser i landet vittnar om att de blivit sjukare av att vara på Samhall än vad de var innan de kom hit. Hur förklarar du det?
– För oss är det en katastrof, och förfärligt, om medarbetare hamnar i ett sånt läge att man blir sämre av ett arbete på Samhall. Det ska inte ske hos oss. Sen blir ju alla äldre och kanske skröpligare på olika sätt. Men inte kopplat till en arbetssituation. Då är det fel. Då har vi ett systemfel hos oss.
I Studio Ett i en intervju om DA:s granskning sa du att det är låga sjuktal på Samhall. Redan innan pandemin låg sjukskrivningarna bland de anvisade på 15 – 20 procent. Tycker du det är lågt?
– Sjukskrivningarna hos oss ska man sätta i relation till målgruppen vi har. Människorna som kommer till Samhall är de mest utsatta på arbetsmarknaden och har en problematik med sig in i Samhall. Däremot ska sjuktalen gå åt rätt håll hos oss. Inte fel håll.
Ni har fått kritik från andra städföretag och tidigare chefer på Samhall att ni ger er in i upphandlingar hos stora kunder trots att ni inte har tillräcklig bemanning. Din kommentar?
– Jag känner inte igen den beskrivningen. Det är väl kanske ingen slump att det är konkurrenterna som säger det.
Även chefer hos er.
– Ja, men jag känner inte igen berättelsen varför vi skulle ha underbemanning. Jag förstår inte frågan.
– Jag hävdar bestämt att det måste vara undantag. Jag ser det inte framför mig det du säger, inte härifrån. Men låt mig titta på det. Skulle det vara så, då tar jag på mig den saken. Då lovar jag att titta på det. Det är ett löfte.
Innan ni tar er an de här stora städuppdragen, hur kollar ni så att ni har personal nog för att uppfylla ert uppdrag?
– Det ingår i hela vår process, hur vi tar en affär. Det är både en kalkylfas där vi tittar på hur vi skulle kunna ta det rent ekonomiskt, till ett bärkraftigt pris. Men också om vi har resurserna. Finns inte de två parametrarna på plats så blir det ingen offert.
Vi vill signalera tydligt att vi ska ha en nollvision framåt. Det är direkt kopplat till er granskning. Det räcker inte att vi minskar olyckorna. Vi måste vara tuffare i våra krav.
Mats Eliasson.
Vi har pratat med ett antal chefer, både nuvarande och tidigare, som tydligt säger att Samhall inte längre tar emot människor med svårare funktionsnedsättning. Vad säger du om det?
– Vi väljer inte medarbetarna som finns på Samhall. Vi tar emot den målgrupp som är vald att vara på Samhall. Som processen fungerar så är det de som står längst ifrån arbetsmarknaden och har prövat andra åtgärder innan, men inte lyckats med dem, då finns det en chans att Arbetsförmedlingen förmedlar dem till Samhall.
Vi vet att det finns många första linjens chefer med arbetsmiljöansvar som har hoppat av när de upptäcker att Samhall inte är det företag de trodde, det vill säga att utveckla människor med funktionsnedsättning?
– Då har vi ett problem. Men det du beskriver känner jag inte igen. Till skillnad från dem så är jag väldigt stolt i det företag jag är. Självklart finns det situationer där första linjens chefer eller någon av våra medarbetare hamnar i ett läge där vi inte kan vara förenliga med det vi tror på. Men Samhall är en arbetsplats också. Samhall är inte en anordning som handlar om vård. Utveckling på Samhall bygger på att du ska utföra ett arbete som någon annan är villig att betala för. Vi tror på utveckling genom att bli sedd i ett arbete du utför.
Ett socialt företag vi besökte hade åtta anställda hos sig med funktionsnedsättning. De jobbade med alla möjliga arbetsuppgifter, bland annat städ. Ingen utav dem hade ens fått frågan av Arbetsförmedlingen om att få komma till Samhall. Hur kommer det sig?
– Du vet mitt svar. Skulle jag gå in i den frågan skulle jag göra ett tjänstefel. Det är inte Samhall som väljer.
Verksamhetsledaren för detta företag hävdar att Samhall ljuger i sin marknadsföring, att ni inte alls hjälper människor med funktionsnedsättning som står längst ifrån arbetsmarknaden. Ni ljuger för kunder som köper era städtjänster, hävdar denna företagare, som själv är funktionsnedsatt. Vad säger du om den kritiken?
– Jag har full respekt för att man tycker så, men det är inte sant. De här människorna som jobbar hos oss har fått nej på kanske femtio sextio jobb innan de kommer till oss. De som säger att de inte står längst ifrån arbetsmarknaden, de vet jag inte var de är födda någonstans. Självklart är det så att de medarbetarna som jobbar hos oss är de mest utsatta som finns på svensk arbetsmarknad, bevisligen.
Marknadsdirektör Mats Eliasson svarar på frågor under tiden som Samhalls nya vd återhämtar sig från en sjukskrivning. Foto: Joel Danell
Varför tar ni inte längre emot människor med Downs syndrom?
– Du vet mitt svar. Vi bestämmer inte.
Träffas Samhall och Arbetsförmedlingen regelbundet på central, regional och lokal nivå?
– Ja, regelbundet.
Vad kommer ni överens om på dessa möten?
– Vi utbyter information från varandras organisationer. Lokalt är det informationsträffar, där vi samordnar hur många människor som finns på inskrivna på Arbetsförmedlingen i vår målgrupp, behovet och lite andra saker. Centralt är det mer samordnande frågor.
– Enda gången vi påpekar för Arbetsförmedlingen att vi behöver ta en dialog, det är när vi upplever att personen inte är redo att ta arbetsplatsreglerna på det allvar vi måste leva upp till. Ta exempel skyddskläder eller att komma i tid till jobbet. Om vi upptäcker att en person inte är redo för en arbetsmarknadsåtgärd då går vi tillbaka till Arbetsförmedlingen.
Arbetsförmedlarna säger att Samhall kräver att få starka friska människor, och jag har själv talat med människor som städar på Arlanda flygplats som enbart opererat sin menisk. Varför är det så?
– Vi väljer inte våra medarbetare. Och skulle vi göra det så begår vi tjänstefel. Då är det skäl för uppsägning. Samhall har en enkel uppgift. Det är att ta emot de som anvisas från Arbetsförmedlingen.
Arbetsförmedlare säger så här. Din kommentar?
”Många inskrivna är överhuvudtaget inte aktuella för Samhall, för Samhall tar inte emot dem.”
”Samhall är inte det Samhall som det var förut utan har blivit affärsmässiga vilket utestänger en stor grupp människor som verkligen behöver all hjälp de kan få.”
”Samhall ska i princip ha friska människor idag. De människor som verkligen behöver Samhalls hjälp är inte tillräckligt friska.”
– Affärsmässigheten har inte förändrats. Vi måste konkurrera för att få våra affärer. Så affärsmässigheten är statisk sedan 1980. Men vi är inte det Samhall som fanns förut. Och alla får inte plats på Samhall. Det står 150 000 på kö till Samhall. Det är inte heller den medicinska kunskapen som Samhall är bäst på eller ska vara bäst på. Bedömningen ska ske innan man kommer till Samhall.
Hur kommer det sig att så många båda funktionsnedsatta själva, föräldrar till funktionsnedsatta, sociala företag och nu också arbetsförmedlare hävdar motsatsen, att Samhall nekar folk med får låg arbetsförmåga?
– Om 1 av 6 som har behovet får plats på Samhall så kommer det ju vara fem besvikna och en som är lycklig för att få ett arbete. Åtgärderna på arbetsmarknaden för den här målgruppen är för små i relation till den kö som finns.
Det är en mycket stor omsättning av första linjens chefer på Samhall. Vad beror det på?
– Jag har inte detaljkunskap om det. Men vi har uppfattat att första linjens chefer har det tuffaste jobbet på Samhall. Det kan jag ge dig ett löfte på. I framtiden måste vi bli duktigare på att ge stöd och näring för den rollen. För det är vårt ansikte mot våra medarbetare. Där behöver vi stärka upp i framtiden.
Under arbetet med granskningen är det en mängd medarbetare och chefer som hört av sig och berättat om missförhållanden inom Samhall men ytterst få vågar vittna öppet, även fackliga och chefer. Människor i er organisation är så oerhört rädda för att prata öppet. Hur kommer det sig? Vad beror det på?
– Är det som du säger så är det förfärligt. Vi måste vara ett företag där vi är lyssnande och förstår den vardag som finns därute för våra medarbetare. Vi måste också bli duktigare på att fånga upp vad det finns för synpunkter. Jag tar er granskning på väldigt stort allvar. För så som du beskriver det vill vi inte vara. Vi vill vara tvärtom. Vi vill vara det företaget som lyssnar på våra medarbetare.
Vi vet att anställda som pratat med media har kallats in till affärschefer och distriktschefer och blivit utskällda. Vad anser du om det?
– Har det skett så är det förkastligt. Det är absolut inte okej. Varje gång det händer så är det fel.
Varför jobbar inte era chefer helg?
– Det vet jag inte.
Samhalls personal med funktionsnedsättning städar ju ute hos kunderna på helgerna. De vittnar om att de inte har någonstans att vända sig om något skulle hända. Hur rimmar det med ert uppdrag?
– Så ska det inte vara. Det finns ju ett arbetsmiljöansvar om inte annat.
Hur tänker du att det inte finns chefer att vända sig till eftersom de inte jobbar på helgen?
– Stämmer det så måste vi ta tag i det.
I Samhalls lokal i Eskilstuna är det en vägg och en låst dörr mellan chefer och medarbetare. Hur kommer det sig att inte tjänstemän och anvisade med funktionsnedsättning jobbar och fikar tillsammans?
– Nu är det en generell beskrivning du gör.
Nej, väldigt konkret. En vägg med en låst dörr emellan.
– Vi ska inte skilja på de olika kategorierna på Samhall. Det finns inte tjänstemän och de som jobbar i kollektivet. På Samhall finns det mellan 26 000 och 28 000 medarbetare. Det är inte vi och dom. Vi gör det här gemensamt. Vi vill alltid ha en blandning, en integration och en vi-känsla. Annars är vi på fel väg. Det här tar jag med mig! Om din beskrivning stämmer. Då måste vi jobba med våra värderingar. För det ska alltid vara VI på Samhall.
Hur har du reagerat på den kritik som riktats mot Samhall?
– Det är viktigt att vi utsätts för granskning. Det gör ni bra. Vi ska granskas av den enkla anledningen att vi rör oss med en målgrupp som är skör och behöver känna en trygghet.
Hur kommer Samhall jobba med kritiken som riktats mot ert företag?
– De saker som ni hittat lovar vi att göra någonting åt. Det som vi tycker att vi behöver ta tag i, det måste vi ta tag i. Lite grann upplever jag Dagens Arbetes resa genom vårt företag som en revision. Ni ser på vårt företag med lite andra ögon än vad vi gör. Skulle jag åka ut så skulle det vara lite mer städat, lite mer i ordning. För att direktören kommer från huvudkontoret. När du kommer så får du det lite mer osminkat. Vi tycker det är bra! Det är bra att ni gör ert jobb.
Vad är det första ni ska ta tag i?
– Arbetsolyckorna. Vi gick till styrelsen förra veckan och sa att vi vill signalera tydligt att vi ska ha en nollvision framåt. Det är direkt kopplat till er granskning. Det räcker inte att vi minskar olyckorna. Vi måste vara tuffare i våra krav. Varje gång en medarbetare utsätts för risk då är det ett misslyckande. Då räcker det inte att säga att olyckorna ska minska till trehundra. Utan vi måste ner på noll.
Anställda på Samhall i Sörmland kritiserar att de skickats ut under coronapandemin utan rätt skyddsutrustning. Fredrik Nilsson, distriktschef Sörmland/Gotland, svarar.
Vi har pratat med ett mångårigt skyddsombud i Sörmland som tycker att företagets inställning till facket har blivit mer fientligt under de senaste åren?
– Jag har arbetat i Samhall sedan slutet av augusti 2020 så jag är ganska ny som distriktschef, men har jobbat hårt med den här viktiga frågan, så vi får till ett bra samarbete med våra fackliga parter och skyddsorganisation. Vi träffas kontinuerligt och har haft både formella och informella möten. Det gynnar inte bara Samhall i stort och våra medarbetare utan också våra viktiga uppdrag som vi gör för kunderna.
Vi har fått uppgifter från flera olika håll att Samhallstädarna inte haft rätt skyddsutrustning ute hos kunderna. Din kommentar?
– Jag känner inte riktigt igen den bilden. Skyddsutrustningen är anpassad utifrån det uppdraget vi har hos kund. I samband med corona är det naturligtvis extra förstärkt. Vi har dagligen genomgångar kring frågan vad som ska ingå, vilken skyddsutrustning. Och hur vi informerar på bästa sätt. Så att vi kan hjälpa våra medarbetare. Att de får rätt utrustning och jobbar på ett så rätt sätt som möjligt ute hos kund.
– Nu måste jag fundera. Jag är ganska ny. Vi har instruktion för hur vi rengör våra bilar som är någon form av mikroduk och vatten eller med milda godkända kemikalier.* Så jag känner inte riktigt igen den bilden. Vi vill se till att säkra så att vi har en instruktion som fungerar så att det blir på rätt sätt. Det är viktigt inte minst i de här tiderna. Att förebygga.
Hur ser ni till att personalen inte blir smittad när de är i små omklädningsrum och fikarum hos kunderna, och när de åker buss mellan uppdragen?
– Vi för en dialog med våra medarbetare och där vi har extra utmaningar finns möjligheten att ta kontakt med kunderna så att vi förebygger på bästa sätt och kan hjälpas åt. Det här är ju en fråga för samhället i stort. Alla har vi glädje och hjälp, både jobbmässigt och privat, av att hålla smittan borta. Vi erbjuder också våra medarbetare munskydd mellan uppdragen när de åker i kollektivtrafiken. Här i Eskilstuna så är det få medarbetare som gör det. Vi har interna transporter. Och en kontinuerlig information om att hålla avstånd.
Städare har tvingats sanera cell där bekräftad covid-sjuk varit inlåst. Din kommentar?
– Vi gör en extra insats nu för att säkerställa att vår personal har rätt utbildning och att skyddsutrustning finns just där. Sen har vi också, om det behövs extra sanering, avtal med ett externt företag som kan stötta upp.
Hur ser du på att Samhall i Eskilstuna har blivit 6:6a-anmälda till Arbetsmiljöverket? Och har ni vidtagit några åtgärder med anledning av detta?
– Ja, vi har haft en specifik anmälan. Det är ett beslut som kommer från Arbetsmiljöverket kring frågan. Vi har jobbat väldigt hårt med arbetsmiljö generellt sedan jag började i slutet av augusti. Arbetsmiljöarbetet är oerhört viktigt och att det når ner i chefsleden. Vi jobbar hela tiden med att utveckla och förebygga så mycket det bara går.
I den anmälan sägs att Samhall inte lyckas skydda sin personal. Vilka smittskyddsåtgärder har ni gjort lokalt?
– Jag känner inte riktigt igen den bilden. Vi följer Folkhälsomyndighetens rekommendationer. Vi har informerat och förebyggt och försöker glesa ut. Möten försöker vi ha digitalt. Vi har sett till att det finns skyddsutrustning och har gjort riskbedömningar löpande.
Vilka riskbedömningar har ni gjort lokalt i samband med corona-pandemin?
– Vi har gjort riskbedömningar på distriktet, här i Eskilstuna och även riskbedömt arbetsuppgifter.
Är det överhuvudtaget lämpligt att människor i riskgrupp städar stora butiker med trängsel under en pandemi?
– Vi har våra viktiga kunduppdrag som vi måste utföra och vi gör allt för att skydda vår personal så mycket det bara går. I vissa fall så tar vi en extra kontakt med våra kunder för att hjälpas åt att förebygga. Vi har gjort så mycket vi kan och kommer att fortsätta att utveckla det arbetet tillsammans med våra kunder.
Arbetsmiljöverket corona-inspekterade er i dag, den 25 februari 2021, och ställde flera krav då myndigheten hittade omfattande brister i era riskbedömningar. Din kommentar.
– Detta var en nationell inspektion som görs i många branscher. De skulle besöka flera hundra arbetsplatser i Sverige. Det var ett jättebra möte. Och vi hade genomgång av våra senaste gedigna riskbedömningar som vi har gjort. Dels kunde vi stämma av direkt med inspektören, men vi fick också tips på hur vi kan utveckla ännu mer än vad vi gör i dag.
* I Samhalls arbetsinstruktion om avtorkning i bilar under corona-pandemin står det inget om att kemikalier eller milda medel får användas, utan bara vatten och trasa. Det har ej heller kommunicerats till medarbetarna i Eskilstuna att milda kemikalier får användas invändigt.
En kommentar till “Samhall i Sörmland: Vi har gjort så mycket vi kan”
Förkylning eller inte, Samhall har ett tänk som ingen annan firma har och tur är väl det. Jag började på Samhall 2006 och var där i elva år varefter jag gick i pension och vad jag ser har inget hänt sen den tiden, samma ”ideologi” ser ut att finnas kvar. För allas bästa borde Samhall läggas ner och återuppstå med kompetenta chefer! Vem som helst kan bli chef på Samhall – de söker folk hela tiden för de blir inte så långvariga, en loop som aldrig tar slut, vilket de som tvingas vara där få lida för! Så är det, anställ bevisad kompetens, human erfarenhet och sunt förnuft istället för: Jag hör vad du säger!
Svar på kritiken ”Vi kan definitivt inte träffas fysiskt med tanke på att Samhall arbetar för att motverka smittspridning på alla sätt”, säger HR-strateg Liza Radon.
Samhall väljer att svara skriftligt på kritiken:
”Vi värnar om våra medarbetare. Eventuell oro tas på största allvar och hanteras i dialog med närmaste chef. Som arbetsgivare är det dock inte vår roll att göra medicinska bedömningar gällande vilka som tillhör riskgrupper.”
HR-strategen Liza Radon, som ansvarar för arbetsmiljön i bolaget nationellt, hävdar att Samhall har tydliga riktlinjer för skyddsutrustningen.
”I samråd med våra kunder använder vi den utrustning som krävs för det specifika kunduppdraget, i syfte att till exempel skydda de äldre. Vi följer noga myndigheternas rekommendationer och riktlinjer och använder skyddsutrustning vid behov. Vi har som grundregel att aldrig städa med vår personal i utrymmen där konstaterat corona-smittade personer vistas”, skriver hon.
Samhall genomför kontinuerliga riskbedömningar, enligt HR-strategen.
”Vi har i synnerhet bedömt de risker som kan vara särskilt riskfyllda, till exempel punktsanering av blod, uppkastningar och salivansamlingar.”
Skyddsutrustningen är anpassad utifrån uppdraget och förstärkt vid behov, bedyrar Liza Radon.
Under pandemiåret gick Samhalls sjukskrivningar upp.
”Vi kan se att vi har haft en ökning av sjuktalen med anledning av den allmänna spridningen av corona i samhället.”
Några av de behållare med ytdesinfektion som används av Samhallstädare. ”Glömmer man att fylla i datum när man öppnar eller skriver fel så kan det få stora konsekvenser”, säger regionala skyddsombudet Richard Fredriksson. Foto: Privat
I ett helt år har Samhall använt desinfektionsmedel som de anställda tillverkar själva. Om medlet inte hanteras rätt fungerar det inte. Richard Fredriksson, regionalt skyddsombud, kräver att Samhall plockar bort medlet.
Dunkar på Samhall runt om i landet har väckt frågor. De står i solljus i korridorer på flera anläggningar, utan datummärkning. Under pandemin hör skyddsombud av sig och undrar vad det är för desinfektionsmedel som Samhall köpt in. Det varken luktar eller svider. Hållbarheten kan vara så kort som en månad står det på lappar som klistrats ovanpå flaskornas ursprungliga etiketter. Dunkarna är på tio liter.
– Vi vet inte vad det är, bara att vi ska gå dit och fylla på i de flaskor vi hittar, säger ett skyddsombud.
Jag blir förvånad att Samhall inte informerar och märker på rätt sätt.
Stefan Fischlein, grundare av företaget Anolytech
Medlet hälls i spray- och pumpflaskor där det varit handsprit och andra kemikalier innan. Hur många gånger dunkarna öppnas är det ingen som vet, trots att hållbarheten förkortas vid syreinsläpp.
Anolyt-pH
Anolyt-pH användes till en början för bakteriefritt dricksvatten inom lantbruk.
Medlet innehåller ingen alkohol. Den aktiva substansen i Anolyt-pH är hypoklorsyra.
Medlets hållbarhet är begränsad, och det är mycket viktigt att säkerhetsföreskrifterna följs för att effekten inte ska minska.
Ur säkerhetsföreskrifterna för Anotlyt-pH:
Använd alltid förseglade och tydligt märkta förpackningar.
Förvaras torrt och svalt.
Förvaras ljusskyddat.
Källa: Anolytech
– Vi borde åtminstone få veta vad Samhall köpt in, säger en städare som också är skyddsombud.
Städaren Urban Forsberg ställer sig frågande. Inte ens han som sitter med i Samhalls centrala arbetsmiljökommitté har informerats.
– Vi gnuggar oss i ögonen, men det svider inte. 95 procent vatten står det på dunkarna? Jag vet bara att Samhall fick för sig att vi skulle köpa in två maskiner och tillverka något eget medel.
Dagens Arbete tar reda på vad det är och hur det gick till när Samhall förra våren började använda Anolyt-pH som produkten kallas.
95 procent vatten, 5 procent Anolyt-pH, står det etiketterna som klistrats på dunkarna.
– Det stämmer ju inte. 99 procent vatten är det, och hypoklorsyra är den aktiva substansen, två hundra gånger mer effektivt än vanligt klor. Det måste anges i styrka, milligram! Inte i procent. Det finns lagstadgat vad etiketten ska innehålla. Jag blir förvånad att Samhall inte informerar och märker på rätt sätt, säger Stefan Fischlein, grundare av företaget Anolytech i Ystad.
Medlet används bland annat i lantbruket för att rengöra dricksvatten till djur.
Samhall hyrde två maskiner i början av pandemin. Tillverkningen sker i Ystad och Ljusdal. Sedan fraktas dunkarna ut till landets alla anläggningar.
– Det är mycket viktigt att medlet förvaras mörkt och svalt. Flaskorna ska vara rena och förses med rätt etikett. Det är konstigt att en så stor organisation inte gör sin läxa och följer instruktionerna, säger Stefan Fischlein.
Ystadföretaget överväger nu att säga upp kontraktet med Samhall.
– Jag måste ta ett snack med dem. Det står klart och tydligt i avtalet att de ska informera personalen, så att inte folk tror att det är vatten. Samhall har uppenbart brustit i hanteringen. Om de inte följer lagar och regler stänger vi produktionen.
Richard Fredriksson är regionalt skyddsombud på Fastighets. Foto: David Lundmark
En annan som uppmärksammat att Samhall har infört ett nytt medel i verksamheten utan att skriva in det i sin kemikalieförteckning är det regionala skyddsombudet Richard Fredriksson.
– Jag anser att Anolyt-pH inte ska användas alls som desinfektionsmedel, det finns alldeles för många risker.
Vilka risker?
– Bara hållbarhetsdatumet är en risk i sig. Sen anser jag att informationen som finns på dunkarna är direkt felaktig. Det står att om man har en doseringspump eller kran på dunken så är hållbarheten fyra till sex månader, och öppnad till och från med syreinsläpp en månad. Glömmer man att fylla i datum när man öppnar eller skriver fel så kan det få stora konsekvenser. Det kan ju innebära att man går runt och städar med bara rent vatten och det tar inte död på virus.
– Ja det stämmer, som vanligt så sitter man centralt och riskbedömer och inte lokalt. Hur kan Samhall säkerställa att innehållet i de här dunkarna som står ute på landets anläggningar faktiskt fungerar som det är tänkt? Tar man stickprover för att kontrollera att dunkarna fortfarande innehåller Anolyt-pH?
Vad anser du att Samhall behöver göra?
– De behöver plocka bort Anolyt-pH ur sitt sortiment. Jag hade lagt in ett skyddstopp på att använda den här produkten för länge sedan om jag hade kunnat, men på grund av en teknikalitet i vår lagstiftning så kan jag inte göra det som regionalt skyddsombud. Plockar inte Samhall bort produkten så behöver Arbetsmiljöverket gå in och stoppa användningen av produkten. Och gör inte Arbetsmiljöverket det så hoppas jag att kunderna ställer krav.
Samhall svarar: Informationen ska förbättras
”Vi håller i detta nu på att förbättra informationen om hur medlet ska hanteras”, svarar Samhalls presschef Felix Östman när Dagens Arbete ställer frågor om desinfektionsmedlet.
Anolyt-pH används som desinfektionsmedel för ytor och händer sedan snart ett år tillbaka på Samhall runt om i landet. Personal och även skyddsombud hävdar att de inte vet vad det är för medel, om det hjälper, att de ej informerats, och att dunkar ej datummärks, vilket är viktigt för hållbarheten. Vad är er kommentar till det?
”Desinfektionsmedlet vi använder dödar 99,9 procent av alla bakterier, mögel, svampar och virus, även virus tillhörande coronavirusfamiljen. Det är naturligtvis väldigt beklagligt om det finns medarbetare eller skyddsombud som inte känner till detta”, skriver Felix Östman som svar.
Dunkar och flaskor ska också förvaras mörkt och svalt. Hur ser ni till att de datummärks när de öppnas, förvaras korrekt, och att personalen använder medlet på rätt sätt?
”Vi har tydliga rutiner för hur detta ska ske. Medlet producerats på två enheter där vi har tydliga instruktioner för medarbetarna där. Vi har även publicerat rutiner och anvisningar på vårt intranät och i den kommunikationskanal där vi skriver om coronarelaterad information till alla chefer, för att se till att alla i verksamheten använder medlet på korrekt sätt. Om så inte har skett är det naturligtvis inte alls bra, och vi håller i detta nu på att förbättra informationen om hur medlet ska hanteras.”
Kommer ni fortsätta att använda detta medel?
”Anledningen till att vi tog in medlet var den stora brist på desinfektionsmedel som uppstod när coronapandemin bröt ut. Istället för att stå utan desinfektionsmedel valde vi att tillverka vårt eget medel. Systemet producerar naturens egna desinfektionsmedel som innehåller hypoklorsyra, och dödar 99,9 procent av bakterier, virus, mögel och svampar, och vi känner oss trygga i att det är ett väl fungerande desinfektionsmedel. Samtidigt så ser vi regelbundet över vilka medel som är bäst lämpade för oss och vår verksamhet.”
När Emilia, som städar på en skola, blev sjuk i covid-19 tystades det ner av Samhall. Nu undrar hon hur många personer som blivit smittade i onödan. Bilden är ett montage. Foto: TT Nyhetsbyrån
Coronasmittade städade skola – ”en lek med människors liv”
Samhalls vittnen Emilia städar på en skola i Mellansverige och blev nyligen sjuk i covid. Här berättar hon med egna ord.
Dag 1: Jag sjukanmälde mig på grund av att jag hade symptom för covid-19.
Dag 4: Jag testades för covid-19.
Dag 5: På förmiddagen fick jag svar att provet var positivt varpå jag direkt ringde min kontaktchef och berättade att jag var hemma i covid. Jag sa till honom i telefonen ”Jag ville bara informera att jag har corona så ni kan meddela de andra i arbetsgruppen så dom kan testa sig/vara uppmärksamma på symptom de närmsta 14 dagarna”.
Chefen svarade mig kort ”Ja precis! Krya på dig.”
Dag 7: Smittskyddet ringde till mig och började ställa frågor kring smittspårning. Hon frågade mig i telefonen om mina kollegor var informerade och jag svarade att jag har meddelat min chef som skulle meddela de andra på jobbet (den skola jag städar på). Hon svarade ”Ja det är hans uppgift så det får vi ju definitivt förutsätta att han har gjort det”.
Efter samtalet med smittskyddet så blev jag fundersam och osäker på om chefen verkligen skött sin del i det hela så jag skrev till en kollega och frågade om han blivit informerad och om han hade symptom? Han svarade att han inte hade fått veta någonting så han ringde upp chefen och ifrågasatte detta varpå chefen svarar att han kan stanna hemma och testa sig.
Jag misstänkte att resterande av kollegorna inte blivit informerade heller så jag letade upp numret till en annan kollega för att fråga honom om de hade fått info. Kollegan svarade att de inte hade fått veta något alls och jobbade på som vanligt. Jag bad honom meddela de andra i arbetsgruppen.
Dag 14: Jag är frisk och tillbaka på jobbet. Samma dag har två kollegor blivit sjuka i covid och dag 18 insjuknar den tredje kollegan, han jag ringde och varnade. Dag 16 fick jag även veta av vår driftledare att en chef på Samhall hade sagt till honom att ”detta talar vi tyst om”. Han fick alltså inte säga till någon att jag fått covid, på begäran av cheferna.
Mina kollegor har alltså jobbat på en skola full med lärare och elever när dom varit i ”aktivt smittoläge”. Det är helt fruktansvärt att det har gått till så här. Detta är att leka med människors liv, och ännu värre är att flera av dessa människor är i riskgrupp. Det känns som vi blir spottade rakt i ansiktet, man kan ju undra vart människovärdet tagit vägen när såna här saker tystas ned. Det kan handla om liv och död. En fråga jag ställer mig själv nu är hur många personer som blivit smittade under alla dessa dagar, som hade kunnat förhindras.
Debatt Samhall snedvrider konkurrensen samtidigt som många vittnar om allvarliga brister i arbetsmiljön, skriver Saila Quicklund (M).
OM SKRIBENTEN
Saila Quicklund sitter i Arbetsmarknadsutskottet för Moderaterna.
För oss moderater är det en självklarhet att alla människor ska ha möjlighet att utvecklas och stärkas i arbetslivet. Det är, inte minst, viktigt för den enskilde att ha ett jobb och känna delaktighet i hela samhällslivet. Möjligheterna på arbetsmarknaden begränsas dock ofta för människor med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga.
För att motverka de hinder som personer med funktionsnedsättning möter finns olika former av lönebidrag som är tillgängliga för såväl privata som offentliga arbetsgivare. Arbetsintegrerade sociala företag använder ofta sådana typer av stöd i sin verksamhet, som är viktiga genom att de skapar arbeten till personer som annars har svårt att delta på arbetsmarknaden. Utöver lönebidragen finns även Samhall AB som har ett viktigt uppdrag att erbjuda sysselsättning åt de personer som på grund av funktionsnedsättning har allra svårast att få arbete.
Tyvärr har flera granskningar av Samhalls verksamhet visat på en oroande försämring gällande hur de utför sitt uppdrag. Samhalls målgrupp har förändrats från de personer med funktionsnedsättningar som står allra längst från arbetsmarknaden till allt fler utrikes födda som inte behärskar det svenska språket.
Flera privata aktörer har larmat om att de har svårt att konkurrera med Samhall, som bedriver verksamheten med betydande statliga subventioner. Lägg därtill alla de vittnesmål om arbetsmiljöbrister, inte minst allvarliga sådana under rådande pandemi, som Dagens Arbete förtjänstfullt lyfter fram.
Regeringen prioriterade inför 2021 att ge Samhall ytterligare 400 miljoner kronor som kompensation för löneökningar, pengar som frigjordes genom att minska resurserna till de lönebidrag som andra arbetsgivare kan använda med motsvarande belopp. Vi kan nu se att antalet lönebidrag minskar.
Den totala så kallade merkostnadsersättningen till Samhall uppgår i år till 6,6 miljarder kronor. För dessa medel har Samhall i uppdrag att tillhandahålla 36,8 miljoner lönetimmar. En viktig skillnad mot de lönebidrag andra arbetsgivare kan använda är att bidraget till Samhall är oberoende av i vilken mån funktionsnedsättningen reducerar arbetsförmågan. Det innebär att de priser Samhall kan ta för sina tjänster blir lägre i takt med att arbetsförmågan ökar bland de anställda samtidigt som företaget klarar de avkastningskrav som regeringen anger.
För över ett år sedan krävde Riksdagen i ett tillkännagivande till regeringen att Samhall ska återgå till sitt kärnuppdrag. Regeringen har ännu inte vidtagit tillräckliga åtgärder för att detta ska bli möjligt.
Moderaterna menar att regeringen måste agera genom att skyndsamt se över och genomlysa Samhalls verksamhet. Det är viktigt att de skattemedel som varje år avsätts för verksamheten används till det de är avsedda för – att skapa arbetstillfällen för de personer med funktionsnedsättning som annars inte kommer in på arbetsmarknaden. Verksamheten måste också vara säker och utvecklande för de anställda samtidigt som den inte snedvrider konkurrensen på arbetsmarknaden.
Samtidigt som regeringen är passiv saknar många personer med funktionsnedsättning den hjälp de behöver för att komma in på arbetsmarknaden. För varje vecka som går ökar långtidsarbetslösheten och många personer med funktionsnedsättningar hamnar allt längre från arbetsmarknaden. De personer som drabbas förtjänar bättre. Regeringen måste agera nu.
Samhalls förändrade inriktning har inneburit att krav på lönsamhet, kundfokus och affärsmässighet väger tyngre än medarbetarnas hälsa och utveckling. Det måste ändras, skriver Ali Esbati och Ciczie Weidby (V). Foto: David Lundmark.
”Kravet på affärsmässighet måste bort”
24 mars, 2021
Skrivet av Ciczie Weidby och Ali Esbati
Dela:
Debatt Det är uppenbart att det sociala uppdraget och kravet på affärsmässighet i praktiken inte går att förena, skriver Ciczie Weidby och Ali Esbati (V).
OM SKRIBENTERNA
Ciczie Weidby är arbetande ersättare i arbetsmarknadsutskottet (Vänsterpartiet). Ali Esbati är arbetsmarknadspolitisk talesperson för Vänsterpartiet och ledamot i arbetsmarknadsutskottet.
Dagens Arbete har vid flera tillfällen granskat Samhall och visat på omfattande brister. Den senaste granskningen visar, återigen, på mycket allvarliga missförhållanden inom Samhall: Anställda, varav många i riskgrupp, har tvingats att utföra riskfyllt arbete utan skyddsutrustning under pandemin. Chefer vittnar om orimliga krav för att vinna kontrakt och uppnå lönsamhet. Skyddsombud vittnar om stora brister i arbetsmiljöarbetet och arbetsgivarens arbetsmiljöansvar.
Vänsterpartiet har under de senaste åren lyft problemen inom Samhall vid flera tillfällen. Vi har bland annat uppmanat ansvarig minister att göra en översyn av arbetsmiljön och arbetsvillkoren på Samhall och uppmanat regeringen att ta ett särskilt initiativ för att följa upp olycksstatistiken och det systematiska arbetsmiljöarbetet på Samhall.
Inte mycket har dock hänt. Problemen fortsätter, år efter år: Omfattande brister i arbetsmiljön, hög press och ökad stress för de anställda, höga sjuktal och många olycksfall.
Varför?
För oss är svaret uppenbart: Det beror på Samhalls förändrade inriktning – från ett statligt bolag med socialt ansvar till ett bemanningsföretag som verkar enligt marknadens principer. En förändring som inneburit att krav på lönsamhet, kundfokus och affärsmässighet väger tyngre än medarbetarnas hälsa och utveckling. För att komma till rätta med problemen behöver Samhalls uppdrag förändras i grunden.
Samhall styrs utifrån svensk lagstiftning, statens ägarpolicy samt den ägaranvisning som beslutas på bolagsstämman. Av ägaranvisningen framgår att Samhall har till uppgift att ”skapa meningsfulla och utvecklande arbeten åt personer med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga där behoven finns”. Samtidigt slås fast att verksamheten ska ”bedrivas enligt affärsmässiga principer samt på marknadens villkor”.
Det är uppenbart att dessa två delar – det sociala uppdraget och kravet på affärsmässighet – i praktiken inte går att förena. Samhalls inriktning måste därför förändras så att fokus ligger på grunduppdraget – meningsfulla och utvecklande arbeten åt personer med funktionsnedsättning. Det betyder också att större hänsyn måste tas till att behoven kan variera kraftigt. Samhall kan inte låta marknadskrafter koncentrera uppdragen till vissa områden, även när det passar dåligt för många medarbetare. Staten ska inte leka bemanningsföretag med funktionsnedsatta.
Enligt ägaranvisningen ska Samhall erbjuda arbeten ”med god arbetsmiljö”. De omfattande brister i arbetsmiljön som framkommit i DA:s senaste granskning (och tidigare granskningar) visar att Samhall inte lever upp till de krav som ägaren staten ställer. Det är hög tid att staten, genom regeringen, tar sitt ägaransvar här. De som arbetar i Samhall har inte mindre rätt till en god arbetsmiljö. Snarare behövs ett mer offensivt arbetsmiljöarbete, mot bakgrund av att det finns medarbetare med skörare hälsa och en längre väg till att kunna protestera mot dåliga villkor.
Förra året uppmanade riksdagen regeringen att göra en översyn av Samhalls uppdrag så att bolaget återgår till sitt grunduppdrag när det gäller personer med fysiska och intellektuella funktionsnedsättningar (bet. 2019/20:AU4). Regeringen har dock ännu inte hörsammat riksdagens uppmaning.
För Vänsterpartiet, som länge drivit på för att förändra Samhalls inriktning, är det viktigt att det nu sker en reell förändring.
Samhall kan fortsatt vara en del av ett brett arbete för att bidra till en värdig och utvecklande arbetsmarknad för personer med funktionsnedsättning – i grunden en rymligare arbetsmarknad anpassad till olikheterna bland samhällsmedborgarna. Men då måste den nyliberala klockartro som sitter kvar i Samhalls styrdokument och ledningsstrategier aktivt städas bort.
Ägaranvisningen måste ändras så att kravet på affärsmässighet utgår. Arbetsmiljöarbetet måste förbättras. Det är regeringen som har och måste ta ansvar för att sätta igång den processen.
”Sist vi påtalade problemen på debattplats blev vi anklagad av Samhalls vd för att ljuga. Tonen i den debatten gör att vi väl förstår hur svårt det kan vara för en anställd att yttra kritik, skriver centerpartiets Alireza Akhondi och Martin Ådahl. Foto. TT Nyhetsbyrån.
”Ansvaret är politikernas – Samhall måste reformeras”
25 mars, 2021
Skrivet av Alireza Akhondi och Martin Ådahl
Dela:
DEBATT Stödet till funktionshindrade måste följa personen och inte gå i klumpsumma till Samhall, bara så kan vi säkerställa att individen får det stöd den har rätt till, skriver Alireza Akhondi och Martin Ådahl (C).
Om skribenterna:
Alireza Akhondi är ledamot i arbetsmarknadsutskottet. Martin Ådahl är arbetsmarknadspolitiskt talesperson för Centerpartiet.
Vi är både ledsna och upprörda att ta del av den gedigna granskning som Dagens Arbete gjort av arbetsmiljön på helstatliga Samhall, men tyvärr föga förvånade. Vi har vid flera tillfällen lyft problematiken med Samhall och hur den drabbar de redan utsatta. De som behöver vårt stöd och en riktig chans till ett meningsfullt arbete. Att låta Samhall fortsätta på samma spår är ett svek mot dem.
En del av den kritik som nu kommer fram har regeringen och januaripartierna redan tagit fasta på. I regleringsbrevet till Arbetsförmedlingen för året 2021 finns inte mindre än fyra uppdrag som rör Samhall. Vår förhoppning är att de kan leda till ett steg i rätt riktning. Men det behövs mer än så och vi driver på detta från Centerpartiets sida.
Intentionen med Samhall var från början god, men man har helt tappat bort sitt huvuduppdrag. Samhall skulle vara grindvakten mot förtidspension och en lösning för de som står så långt från arbetsmarknaden att ingen annan lösning finns. I dag sysselsätter Samhall i själva verket i huvudsak personer som står närmre arbetsmarknaden. Många har inte ens en funktionsnedsättning utan kodas som ”språksvaga” då de inte lärt sig svenska. Detta har bland annat Statskontoret kritiserat i sin granskning av bolaget. Allt detta medan de som har de största behoven inte får plats hos Samhall.
Dagens Arbetes granskning visar på stora problem med arbetsmiljön på Samhall, men även på en företagskultur där anställda inte vågar kritisera missförhållanden. Det är oacceptabelt. När vi som folkvalda jobbar för att skapa förutsättning för individen att leva ett så gott liv som möjligt gör det ont att läsa berättelserna från anställda på Samhall – Johans tunga förlust av sin pappa, skyddsombudet Nettan som vågar säga ifrån men utan gehör och alla de som inte vågar figurera med sitt namn på grund av risk för att råka illa ut.
Funktionsättsrörelsen har länge vittnat om problemen med dagens Samhall. Statskontoret och Riksrevisionen likaså, för att nämna några.
Nu är det dags att vi tar ansvar genom att säkerställa att stödet blir individuellt så att det verkligen kommer individen till gagn. Men det behövs också utökade stöd till arbetsplatser så att än fler personer med funktionsnedsättning kan komma ut på den reguljära arbetsmarknaden. Den mottagande arbetsplatsen behöver ofta konsultativt stöd för en fungerande och hållbar arbetssituation. Redan i dag arbetar faktiskt majoriteten av personer med funktionsnedsättning på ett litet eller medelstort privat företag, inte på Samhall.
Grunden till problemet är ett systemfel där staten öser pengar över Samhall utan att egentligen ha koll på vad pengarna används till. Till skillnad från andra stöd redovisas dessa pengar inte på individnivå och det finns inte heller möjlighet att kontrollera att personer får det stöd de har rätt till. Sverige lägger stora medel på målgruppen, mer än 20 miljarder för 2021. Varav enbart merkostnadsersättningen till Samhall står för en tredjedel.
Att det är svårt att följa vad pengarna används till vittnar både Konkurrensverket och EU-kommissionen om. Detta öppnar upp för möjligheten att använda pengar till annat än det var tänkt. Så som exempelvis maffiga pr-insatser för att skönmåla den egna verksamheten och anlitande av pr-konsulter för att kartlägga politikers inställning till Samhall. Detta sker faktiskt.
Rimligen borde Samhall lägga mer av sina resurser på att oroa sig för hur de anställda har det och säkerställa att individerna får det stöd de har rätt till. Sist vi påtalade problemen på debattplats blev vi anklagad av Samhalls vd för att ljuga. Tonen i den debatten visade inte på någon form av självkritik. Vi förstår därför hur svårt det kan vara för en anställd att yttra kritik.
Ansvaret är dock inte främst Samhalls utan det ligger på oss politiker och det är hög tid att vi går till handling. Det här är inte värdigt ett land som Sverige. Låt oss skapa förutsättningarna för att ge de personer som har behov av stöd ett meningsfullt arbete.
”Vi befarar att personer som verkligen har behov av Samhalls stöd hamnar utanför”, skriver Magnus Persson, SD.
”Språksvårigheter är inte ett skäl att jobba på Samhall”
31 mars, 2021
Skrivet av Magnus Persson
Dela:
Debatt Det finns två huvudsakliga problem med Samhall. Kravet på lönsamhet, som leder till att individer med behov av stöd stängs ute. Och att cirka hälften av de anställda är utrikes födda, skriver SD:s arbetsmarknadspolitiske talesperson Magnus Persson.
OM SKRIBENTEN:
Magnus Persson är riksdagsledamot för Sverigedemokraterna och sitter i arbetsmarknadsutskottet.
Pandemin har blottlagt brister i arbetsmiljön på arbetsplatser av alla slag runt om i landet. Flera branscher och yrkesgrupper är extra utsatta och Samhalls anställda – som redan är extra utsatta – i flera bemärkelser.
Vi har tagit del av Dagens Arbetes granskning av Samhall om de anställdas arbetsmiljö under pandemin. Enskilda medarbetare har berättat om hur de tvingats arbeta utan rätt skyddsutrustning samtidigt som flertalet inom Samhall arbetar på riskplatser där många rör sig såsom butiker och gallerior där risken att bli smittad och smitta andra är stor.
Läsningen gör mig rent ut sagt förbannad. Såhär får det inte gå till någonstans och absolut inte i ett statligt ägt bolag.
Arbetsmiljöverket har kopplats in vilket är positivt. Samhall nationellt har fått i uppdrag att bättre skydda sin personal. Arbetsgivaren har alltid arbetsmiljöansvaret och det gäller även Samhall.
Vi kommer fortsätta bevaka frågan om hur Samhall hanterar de anställdas säkerhet och vi följer utfallet av Arbetsmiljöverkets fortsatta granskning av Samhall.
Jag vill först och främst påtala att Sverigedemokraterna är positivt inställda till Samhall som verksamhet. Samhall har ett viktigt uppdrag och Samhall behövs. Med det sagt ska också erkännas att det finns problem som man från politiskt håll måste se över. Vi har identifierat främst två problem.
Det ena problemet är frågan om Samhalls krav på lönsamhet leder till att individer med behov av stöd stängs ute.
Det unika med Samhall är de ska skapa utvecklande jobb åt personer med funktionsvariationer samtidigt som bolaget ska verka på marknadsmässiga villkor i konkurrens med andra. Lönsamhet och affärstänk har bakats in i modellen. Det kan till viss del finns en målkonflikt i detta särskilt om lönsamhetstanken får för stort utrymme. Vi befarar att det kan innebära att personer som verkligen har behov av Samhalls stöd hamnar utanför. Det är ingen önskvärd utveckling.
Den andra problematiken vi ser är att cirka hälften av de anställda på Samhall är utrikes födda.
Det är orimligt att antalet är så högt och vi befarar att Samhall används som en integrationsåtgärd. Här gäller det att vara tydlig med att språksvårigheter inte är en funktionsnedsättning. Det skapar undanträngningseffekter för de som verkligen behöver det stödet. Samhall får inte bli en uppsamlingsplats för Sveriges misslyckade integrationspolitik.
I dag är det Arbetsförmedlingen som avgör vilka som anvisas till Samhall. Givet utfallet är det tydligt att anvisningarna behöver ses över och där krävs det tydliga direktiv och ökad styrning. Det kan också bli aktuellt med en modell där anvisningarna till Samhall görs i utökad dialog mellan Samhall och Arbetsförmedlingen.
I grund och botten handlar den här diskussionen om funktionsrätt.
När det kommer till människor med funktionsvariation och nedsatt arbetsförmåga är Samhall ett mycket viktigt verktyg i den svenska arbetsmarknadspolitiken. Av det skälet vill vi se att Samhall återgår till sitt kärnuppdrag. Ingen med behov av stöd får hamna mellan stolarna.
Styrkan med Samhall är att det skapar riktiga jobb. I takt med att arbetsmarknaden har förändrats måste även Samhall söka sig till nya sektorer, exempelvis inom städbranschen. Foto: David Lundmark.
Arbetsförmedlingen ska nu följa upp att rätt personer verkligen anvisas till Samhall, skriver Anna Johansson och Marianne Pettersson (S). Foto: TT Nyhetsbyrån.
”Samhall ska inte vara ett låtsasjobb”
15 april, 2021
Skrivet av Anna Johansson och Marianne Pettersson.
Dela:
DEBATT I stället för låtsasjobb ska Samhall producera varor och tjänster som faktiskt behövs. Men för att det inte ska ske på funktionsnedsattas bekostnad ska det utredas att rätt personer anvisas dit, skriver Socialdemokraternas Anna Johansson och Marianne Pettersson.
Om skribenterna:
Anna Johansson (S) är ordförande i arbetsmarknadsutskottet och Marianne Pettersson (S) är ledamot arbetsmarknadsutskottet.
Vår vision är en arbetsmarknad där allas potential tas tillvara, där alla får utvecklas, bidra och inkluderas. Samhall är ett av flera verktyg för att vi ska nå dit.
Genom Samhall får personer med funktionsnedsättning som står långt från arbete möjligheten att få ett meningsfullt och utvecklande arbete. Det är betydelsefullt för både individen och för samhället i stort.
Styrkan med Samhall är att det skapar riktiga jobb. Vi tror inte på att skapa låtsasjobb eller passiviserande insatser för personer med funktionsnedsättning. Samhalls uppdrag är i stället producera varor och tjänster som faktiskt efterfrågas.
Det betyder att Samhall konkurrerar om uppdrag på marknaden. I takt med att arbetsmarknaden har förändrats så har även Samhall sökt sig till nya sektorer, exempelvis inom städbranschen.
Närheten till den ordinarie arbetsmarknaden gör också att många anställda årligen går över till externa arbetsgivare som en följd av detta. Det är ett kvitto på att det är möjligt att gå från arbetslöshet till att vara en del av den ordinarie arbetsmarknaden.
Affärsmässigheten får dock aldrig ske på bekostnad av de personer med funktionsnedsättning som anställs av bolaget. Det är för dem som Samhall existerar. Arbetet ska alltid anpassas efter medarbetarnas förutsättningar. Därför är det mycket viktigt att Samhall, som ett statligt ägt bolag, agerar transparent och har en god dialog och samverkan med både medarbetarna och de fackliga organisationerna.
Vi ska kunna ha höga förväntningar på våra statliga bolag när det gäller arbetsmiljö och villkor, särskilt ett bolag med ett så samhällsviktigt uppdrag som Samhall. Därför blir vi djupt berörda av de vittnesmål som framkommer i granskningen i Dagens Arbete.
Ingen medarbetare ska behöva känna sig otrygg på jobbet, och ingen ska behöva känna oro över risken för smitta under coronapandemin. Det som beskrivs i granskningen är oacceptabelt och vi förväntar oss att bolaget hanterar det omgående så att alla medarbetare kan känna sig säkra när de utför sina viktiga arbetsuppgifter.
Det är också avgörande att det är rätt målgrupp som hamnar på Samhall. Det har ibland hävdats att bolagsformen gör att personer med funktionsnedsättningar trängs undan. Andra hävdar att Samhall har blivit mer av en integrationsåtgärd.
Vi tycker inte att det har funnits tillräckligt tydliga belägg för att dra sådana slutsatser. Men regeringen har nu gett en lång rad uppdrag till Arbetsförmedlingen om att se över anvisningarna till Samhall och vidta åtgärder om de identifierar brister i tillämpningen.
Arbetsförmedlingen har bland annat fått i uppdrag att se över definitionen och målnivån för prioriterade grupper så att de som har störst behov prioriteras mest. Myndigheten ska även följa upp vilka som anvisas till Samhall för att se till att det är den avsedda målgruppen som kommer dit. Detta innebär att vi inom kort får mycket bättre svar på de frågor som väcks.
Vi ser i grunden Samhall som ett viktigt och effektivt verktyg för att personer med funktionsnedsättning som står utanför arbetsmarknaden ska kunna ges möjlighet till meningsfulla jobb. Vi är stolta över att 26 000 medarbetare får arbete genom Samhall. Vi vill fortsätta utveckla och förbättra Samhall för att göra arbetsmarknaden mer inkluderande.
Urban Forsberg städar på Ikea och tar hand om kundvagnar åt både Ikea och Willys. Foto: David Lundmark
Samhall struntar i smittan
25 mars, 2021
Dela:
Människor i riskgrupp städar äldreboenden, mataffärer och gym. Utan skydd. De trängs på bussar och i små fikarum. Samhalls städare glömdes bort under pandemin.
”Nu ska Samhall åter stå på de funktionshindrades sida”
23 april, 2021
Skrivet av Arman Teimouri och Malin Danielsson
Dela:
Debatt Liberalerna har i flera år krävt att enbart personer med funktionsnedsättning och nedsatt arbetsförmåga ska hänvisas till Samhall. Nu har vi äntligen fått igenom våra krav, skriver Arman Teimouri och Malin Danielsson (L).
Om skribenterna:
Malin Danielsson (L) är Ledamot i arbetsmarknadsutskottet
Arman Teimouri (L) är arbetsmarknadspolitisk talesperson
Alla människor har inte möjligheten att arbeta enligt samma mall. Samtidigt är arbete en viktig källa till en meningsfull vardag, gemenskap och den egenmakt en inkomst ger. Ett liberalt mål i arbetsmarknadspolitiken är därför just att fler ska komma i arbete. Det kan och behöver ske på olika sätt. Viktiga komponenter är alltifrån en bra skola för alla, till skattenivåer som gör att det lönar sig att arbeta. Hit hör också en välfärdsstat som ställer krav på och uppmuntrar till arbete i stort och smått.
Samhall AB ska vara en avgränsad men viktig bit i en sådan helhet. När bolaget grundades för drygt fyrtio år sedan var avsikten att skapa meningsfulla och utvecklande arbeten för personer med fysiska och intellektuella funktionsnedsättningar som har nedsatt arbetsförmåga och har svårt att finna jobb på den vanliga arbetsmarknaden. På så sätt har bolaget utgjort ett ovärderligt stöd för många.
Därför har Liberalerna ställt sig bakom konceptet trots att vi som anhängare av en fri ekonomi ofta är kritiska när det offentliga agerar på marknaden. Men det är med sorg i hjärtat som vi läst Dagens Arbetes granskning av bolaget. Fram träder en bild av verksamhet som inte är i linje med de viktiga mål som Samhall ska fylla.
På senare år har det statsägda bolaget allt mer styrts mot att sysselsätta andra målgrupper med en annan typ av uppgifter. Detta efter att verksamheten vidgats till att även inkludera nyanlända och personer som inte talar svenska.
Det har inneburit att bolagets verksamhet blivit splittrad, att konkurrensen störts och att två utsatta grupper ställs mot varandra. Ingen grupp har heller vunnit på detta: Personer med funktionsnedsättning har trängts undan från arbete, medan nyanlända låsts in i subventionerade jobb.
Liberalerna har nu satt stopp för detta. 2019 ställde sig först riksdagen bakom vårt utskottsinitiativ i frågan. Nu har vi efter hårda förhandlingar med regeringen även fått den att gå fram med verkningsfulla förändringar av Samhall.
Överenskommelsen innebär att förordningen om särskilda insatser för personer med funktionsnedsättning ändras så regelverken för anvisningar görs tydliga. I fortsättningen är det enbart personer med funktionsnedsättning och som har nedsatt arbetsförmåga som ska hänvisas till Samhall. Med detta följer också att Arbetsförmedlingens handläggningsrutiner vid bedömning av anvisningar till skyddat arbete hos Samhall förtydligas. Beslutet träder i kraft den 1 juni i år.
Med detta upphör Samhalls styrning mot två målgrupper med olika förutsättningar och behov. Viktigt är nu dels att politiken tar vid på andra sätt för att stötta nyanlända till sysselsättning. Samt dels att Samhall nu ges förutsättningar att fullt ut fokusera på att ge människor med funktionsnedsättning alla de fördelar som följer av arbete.
Liberalerna kommer att ställa regeringen till svars för hur arbetet fortskrider. Men med ändringarna till sommaren är en avgörande förutsättning för ett bättre fungerande Samhall uppfylld.
Tack vare Liberalerna har nu förutsättningarna för ett bättre Samhall stärkts betydligt.
En kommentar till “Nu ska Samhall åter stå på de funktionshindrades sida”
Vackra ord har aldrig givit bra resultat! samma nu, men annat ordval.
Ingen står på den sjuka/arbetsskadades/handikappades sida idag. Allt är bara siffror och förbrukningsvara.
Ingen verkstad, bara snack. Lova runt och hålla tunt. Verkar gälla idag som förr. löften kan alltid brytas och glömmas bort.
”Arbetsmarknadsminister Eva Nordmark säger att hon var trygg med att Samhall inte bidar till osund konkurrens och att saken är utredd. Men Konkurrensverket har sagt är att de inte kan följa var pengarna går och därför är det inte möjligt att utreda tillräckligt grundligt”, skriver Pernilla Enebrink. Foto: Joel Danell
”Sätt stopp för Samhalls osunda konkurrens”
29 april, 2021
Skrivet av Pernilla Enebrink
Dela:
Debatt ”Bilden av Samhall som målas upp i Dagens Arbete och nu också i Uppdrag granskning är sorglig. Men problemen har varit kända sedan länge utan att politiken verkligen agerat. Hoppas verkligen att vi ser en förändring den här gången”, skriver Pernilla Enebrink, näringspolitisk expert på Almega Serviceföretagen.
Om skribenten
Pernilla Enebrink är näringspolitisk expert på Almega Serviceföretagen.
Almega Serviceföretagen har under många år kämpat för att synliggöra den osunda konkurrens som Samhall bidrar till i städbranschen.
Statliga Samhall fick 2020 cirka 6,6 miljarder kronor från staten för att skapa meningsfull sysselsättning åt de som på grund av en funktionsnedsättning inte kan få något annat jobb.
Det vi ser är att de stora bidragen i kombination med obefintlig uppföljning och minst sagt transparens gör att Samhall kan dumpa priserna till orimligt låga nivåer samtidigt som de väljer bort de med störst behov av stöd.
Att staten pressar priserna i en bransch med redan låga marginaler så att seriösa arbetsgivare inte kan vara med och slåss om kontrakten kan inte vara politikens avsikt.
I förra veckan sa arbetsmarknadsminister Eva Nordmark i Studio ett att hon var trygg med att Samhall inte bidar till osund konkurrens. Saken var utredd. Det är inte korrekt. Det Konkurrensverket har sagt är att de inte kan följa var pengarna går och därför är det inte möjligt att utreda Samhall tillräckligt grundligt.
Uppdrag granskning visar att man inte bara har möjlighet att konkurrera ut andra företag med hjälp av bidraget från staten. De visar också att Samhall har råd att anlita underleverantörer för att utföra tjänsterna. Dessa underleverantörer betalas bra, men hotas med stora viten om de berättar om avtalen. Anledningen till detta hemlighetsmakeri är att användandet av underleverantörer rimmar väldigt illa med att man bara finns där behoven finns.
Vi kräver att Samhall ska leva under samma krav som andra företag som sysselsätter personer med funktionsnedsättning som har ett stöd kopplat till sig – stödet ska redovisas på individnivå. Lika villkor skapar förutsättningar för sund konkurrens. Det vinner alla på.
Det fina är att även Funktionsrätt Sverige som samlar 46 funktionsrättsorganisationer och Skoopi som företräder de arbetsintegrerade sociala företagen också vill att stödet ska följa individen. För det innebär inte bara sund konkurrens utan också att det går att följa upp att en person faktiskt får det stöd denne har rätt till.
Hoppas verkligen att politikerna öppnar sina ögon och faktiskt agerar. Och det med detsamma.
Läs mer
Fler inlägg i debatten om granskningen ”Sjuka Samhall”
2 kommentarer till “Sätt stopp för Samhalls osunda konkurrens”
Makten och härligheten (politikerna och tjänstemännen) lever i en värld av rosa glasögon. Därför är allt med samhall rosenrött och perfekt utan minsta lilla skavank.
Förr fick man inte ens annonsera om man var ett statligt eller ett kommunalt företag som fick bidrag från statsmakten. Men detta har ändrats i dagens samhälle.
2006 införde staten med M i spetsen ett vinstkrav på Samhall med i snitt 7%. Det vet ju skribenten lika bra som alla andra att det skapar en osund konkurrens. Du beklagar dig nu och med all rätt, det är resultatet av en osund politik som kräver att du nu måste skylla problemen på någon annan. Almega är ju som vi alla vet föga någon förespråkare för folkets väl och ve. Kanske du också till slut inser att marknadsivrarnas klåfingerhet skapar en osund politik.
.
Debatt Granskningarna av Samhall visar att det krävs fler aktörer som hjälper funktionshindrade att komma in på arbetsmarknaden. Och då måste stöden fördelas så att det når dem som verkligen behöver det, skriver tre verksamhetsledare inom rekrytering och utbildning.
Om skribenterna
Jonas Jegers Ansvarig för samhällskontakter på utbildningsanordnaren Irisgruppen.
Fredrik Hillelson är vd och grundare av Novare Human Capital, en företagsgrupp som bland annat erbjuder specialistkompetens inom rekrytering.
Delal Apak är vd för Novare Peritos, ett konsultföretag som riktar sig till unga människor med Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, till exempel ADHD, autismliknande tillstånd och inlärningssvårigheter.
Det finns flera aktörer på den svenska arbetsmarknaden som anställer personer med funktionsvariationer, eller som på andra sätt hjälper personer som har svårt att komma in i samhället och i arbetslivet.
Men Samhall har en särställning på marknaden. Med de sex miljarder kronor i statligt stöd som bolaget mottar varje år har Samhall flera fördelar ur konkurrenssynpunkt, bland annat har de möjlighet att sätta löner som andra aktörer på marknaden inte kan matcha.
Med en sådan särställning följer också ett stort ansvar. Huvuduppdraget är att erbjuda jobb som är anpassade, till personer med funktionsvariationer som inte har möjlighet att få något annat arbete. Samtidigt vittnar tidigare chefer i SVT:s Uppdrag granskning om att det är affärerna som avgör vilka som får jobb via Samhall, snarare än vilka arbetssökande som har störst behov.
Den bilden bekräftas i Dagens Arbetes aktuella artikelserie. Där vittnar tidigare anställda om hur personer med funktionsvariationer valts bort då det inte har funnits arbetsplatser som varit tillräckligt anpassade – och om hur personer med fysiska hinder inte fått arbete via Samhall då tempot på arbetsplatserna varit för högt. Även tidigare arbetssökande berättar för Dagens Arbete om hur de fått kalla handen av Samhall då de inte har ansetts uppfylla kraven.
Ett bolag i Samhalls position har dessutom ett stort ansvar för de anställdas arbetssituation. Även här finns stora brister. Samhallanställda vittnar om orimliga arbetsvillkor och om långa städpass som sliter på kroppen. De tuffa arbetsvillkoren är även något som bekräftas av personer som intervjuas i Uppdrag granskning.
Det är hög tid att fler aktörer, utöver Samhall, får en större roll på arbetsmarknaden. För att det ska vara möjligt krävs att stöden fördelas på ett annat sätt än de görs idag, så att inte ett och samma bolag får en så stor del av marknaden att det skapar orättvisa konkurrensfördelar.
Dessutom ska företagen som arbetar med målgruppen verka för att göra en verklig, långvarig, skillnad för personerna de hjälper ut på arbetsmarknaden. Fastnar personerna i stället i olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder så har resurserna använts på fel sätt.
Vi vill att beslutet om var en person ska placeras ska utgå från vad personen kan, inte utifrån vilka hinder den har.
Framöver måste det vara de personer med funktionsvariationer som har störst behov av att komma in på arbetsmarknaden som får jobben. Det är det stödpengarna, det vill säga skattebetalarnas pengar, är tänkta att gå till.
Det finns flera konkreta åtgärder att vidta för att åstadkomma detta:
1. Låt fler bolag och organisationer än Samhall ta plats på arbetsmarknaden, genom att fördela de statliga stödpengarna till fler aktörer.
2. Låt stöden följa individen som har rätt till dem, i stället för att ges som klumpsummor till exempelvis Samhall. På det viset blir det dessutom möjligt att utvärdera vad som fungerar eller inte.
3. Den arbetsmarknadspolitiskabedömningen utgår i dag från vilka hinder en person har. Vi vill se ett skifte, så att bedömningen snarare utgår från förmågor. Vi vill att beslutet om var en person ska placeras ska utgå från vad personen kan, inte utifrån vilka hinder den har.
4. Anpassade kollektivavtal ger Samhall en stor konkurrensfördel. Vi vill att möjligheten till anpassade kollektivavtal, för fler än bara Samhall, ska ses över.
5.Vi kräver att Arbetsförmedlingen likställer arbetet med Samhall med andra seriösa aktörer på marknaden som arbetar för att få ut personer med funktionsvariationer på arbetsmarknaden.
Delal Apak vd Novare Peritos
Fredrik Hillelson VD och grundare Novare Human Capital, VD Novare Executive Search
Jonas Jegers Ansvarig samhällskontakter/Head of PA, Irisgruppen
Vi har mötts av låsta dörr ar mellan medarbetare och chefer. Måltider äts var för sig. Man sliter sitt hår var för sig, skriver Elinor Torp. Foto: Pexels och David Lundmark (montage).
PerspektivHur det är på Samhall säger någonting om hela arbetslivet, skriver DA:s reporter Elinor Torp.
Ni kanske frågar er varför vi så enträget granskar Samhall. Jo, för att detta, ett av statens största bolag, får miljarder i bidrag varje år som ska gå till de allra svagaste på arbetsmarknaden. Här finns hela LO-kollektivet samlat under samma tak. Hur det är här säger någonting om hela arbetslivet.
”Det ska alltid vara vi på Samhall. Vi ska inte skilja på de olika kategorierna. Det finns inte tjänstemän och de som jobbar i kollektivet. Det är inte vi och dom. Vi gör det här gemensamt. Vi vill ha en blandning, en integration och en vi-känsla.”
Orden kommer från ett huvudkontor i Stockholm, från en marknadsdirektör högst upp.
När vi började granska Samhall på nytt, eftersom ingenting hade blivit bättre, nöjde vi oss inte med vad som stod i pappren och vad som sades från huvudkontoret om hur arbetsmiljön såg ut för de 26 000 anställda. Vi åkte till många lokaler i landet och möttes av en stor fet vägg.
Låst dörr mellan medarbetare och chefer. Få vågade knacka på dörren. De åt sina måltider var för sig. Drack sitt kaffe var för sig. Och slet sitt hår var för sig.
I granskning efter granskning framträder ett vi och ett dom. Vi och dom delar inte samma verklighet. Vad som på papperet kan se hur korrekt och föredömligt ut som helst inne hos chefen behöver inte på något sätt stämma överens med arbetsmiljön ute hos medarbetarna.
Glappet gör människor sjuka. Jag har sett det bland lagerarbetare som inför ledningen levererar i det högt upptrissade tempot, men i smyg käkar Tramadol för att lindra smärtan.
Jag har sett det bland undersköterskor och städerskor som stilla tiger, bland inhyrda i industrin och på byggen som gör de mest riskfyllda jobben utan skydd och marginaler, bortom vad beställaren ens har fantasi nog att föreställa sig.
Jag har sett det i vår egen bransch där löst anställda journalister stressar sig sönder och samman i framgångsrika mediehus. På en bilfabrik, certifierad för sin goda arbetsmiljö, svarade chefer och huvudskyddsombud högst upp, fjärran från de bemanningsanställda vid linan, att belastningsskador har vi inte hos oss. Detta medan unga människor kring tjugofem slutade den ena efter den andra med handleder, nackar och axlar fördärvade för livet.
Vi har gått så långt som att kalla vår granskning Sjuka Samhall. Det är inga anekdotiska berättelser om ett fåtal funktionsnedsatta som blivit sämre av att komma hit där de egentligen enligt uppdraget ska utvecklas.
Överallt inom företaget, som kallar sig Sveriges viktigaste, trasas människor sönder av för målgruppen orimliga krav. Det väller in vittnesmål. Även från chefer som fått nog. Som inte går med på att sitta bakom den feta väggen utan vill finnas till för sina medarbetare, som säger upp sig i protest och först då vågar berätta.
Om distansen. Väggen. Glappet.
Första linjens chefer har det delegerade arbetsmiljöansvaret. Så ser det ut på Samhall, och så ser det ut på de flesta arbetsplatser.
”Som det är nu går jag och är rädd varje dag för att någon ska skada sig eller bli sjuk. Om någon av mina medarbetare dör kan jag hamna i fängelse”, säger en av cheferna. ”Men när jag väcker frågan om riskbedömningar, att arbetsmomenten ute hos kund måste gås igenom, så att medarbetarna inte råkar illa ut får jag ointresserade miner till svar”, fortsätter hon.
Chefen som sa så har en lång utbildning inom arbetsmiljö bakom sig. Hon kan lagen och vet att föreskrifterna fungerar förebyggande. Att det handlar om att agera INNAN människor blir sjuka – för att de inte ska bli sjuka. Inte, som Samhall gör nu, när det blivit ett fall för Arbetsmiljöverket, kalla in bolagsjurister som i efterhand på papper rättar till vad som måste rättas till för att slippa viten.
”Jag kom till Samhall i tron att det var en arbetsplats som stod för någonting, med en värdering som jag stöttade och ville jobba med. Men om man tittar på våra mål så är det mesta styrt mot affärerna. Man har helt tappat de mjuka värdena, det som Samhall finns till för. Det handlar ju om de här människorna, att hitta möjligheter för alla att få vara behövda någonstans”, avslutade chefen som tappade hår på grund av jobbet.
SAM och OSA heter de i sammanhanget viktigaste föreskrifterna. SAM – Systematiskt arbetsmiljöarbete. OSA – Organisatorisk och social arbetsmiljö. De försöker få arbetsgivare att förstå att det faktiskt är lag på att undersöka, riskbedöma och åtgärda – igen och igen – för att inte organisationen ska bryta ner människan.
Det är inte bara inom Samhall som glappet finns. Medarbetare och chefer även på andra arbetsplatser skulle behöva mötas betydligt mer för att dela erfarenheter och upplevelser. Inte tassa omkring på ljusårs avstånd från varandra.
En kommentar till “Människor trasas sönder av orimliga krav”
Under många år har Jag själv upplevt människor förakt, mobbning och utnyttjande inom Samhall AB.
Den Fina yta som beskrivs om hur allt fungerar bra är bara som allt annat BARA SKITSNACK från, över betalda Folkvalda Som inte bry sig eller inte orkar agera.
Människor mår dåligt och man argumenterar om människor är berättigad till ersättning vid psykologiska problem,
hur lågt har vi sjunkit i Sverige?
Vi Ska hjälpa andra men inte vår egen befolkning.
Personal inom Samhall AB mår idag så dåligt att människor planerar självmord ibland som sista utväg.
Den utsatthet som vi befinner oss i är brutal…
Chefer som hotar, kränker, mobbar eller förminskar och som vanligt utnyttjas vi, det är standard på Samhall AB.
Vi ska alla tillhöra Sverige men vi är utanför! ♥️♥️🤔🤔😡😡
Allt detta som skrivs om facken och deras ombud ner till fackordföranden är bara en massa hittepå. För människor far illa men den fackliga rörelsen lyfter inte ett finger för att hjälpa eller stödja. Man snackar runt och håller tunt om medlemmarnas inbetalda premier.
Jag vill ogärna kritisera enskilda skyddsombud. Men texten pekar på en stor brist på samordning mellan facken. Den blir allt sämre
pga av LAS-förhandlingarna. Vore vi enade hade inte betydelse vilket facktillhörighet skyddsombuden har. Ansvaret vilar tungt på LO-facken, speciellt IF Metall som i flera frågor vill köra sitt eget race. Enade vi stå söndrade vi faller!
Retorisk fråga: Vem/vad är ”facket”? Är det något slags abstrakt väsen som, likt en sagofé, plötsligt dyker upp först när skiten träffar fläkten?
Facket är lika med dess medlemmar. Fackets verksamhet bygger på medlemmarnas delaktighet, behov och önskemål.
Att vi som kollektiv engagerar oss, går utbildningar och väljer lämpliga förtroendevalda/skyddsombud är en förutsättning för att ”facket” ska finnas där när skiten träffar fläkten, eller ännu bättre, jobba förebyggande för att minimera risken att det händer något alls.
Ja på papperet skall det fungera så, men verkligheten säger annat. Medlemmar som vänder sig till förtroendevalda får höra att detta tar tid att lösa men samtidigt görs ingeting åt saken. detta lyfts inte ens vidare till distriktsavdelningen eller att man kallar på ombudsmännen Hur kommer detta sig?
Kan man inte lösa detta lokalt får man ju kalla in distriktet för hjälp. Men detta görs aldrig! På pappret låter allt väldigt bra, men verkligheten säger annat. Medlemmarna står ensamma!