GS: Eget Samhallfack får mindre tyngd

REPLIKLO-förbunden behöver varandras kompetens för att bäst stötta Samhalls anställda –men de anställda måste få mer hjälp att tillhöra rätt fack, skriver Tony Berggren, avtalsansvarig för Samhallavtalet på GS.

Om skribenten

Tony Berggren är ombudsman på GS förbundskontor och ansvarig för Samhallavtalet på GS.

Den rapportering som Dagens Arbete gjort runt Samhall är föredömlig. Inget av det som kommer fram varken i DA:s rapportering eller i Uppdrag Gransknings reportage är dock nytt. GS har under många år argumenterat för exakt det som reportagen tar upp.

I grunden handlar det om att Samhall transformerats till en vinstjagande städindustri med starkt inslag av bemanningsverksamhet.

GS har i dag betydligt färre medlemmar som jobbar på Samhall än vi hade för tio år sedan, eftersom Samhall aktivt valt att lägga ner i princip all sin egen industriella verksamhet. Den ansågs vara för dyr och att det försvårade vinstmålet.

GS har redan tidigare kommenterat i Dagens Arbete vad vi anser är industrins fördelar, och varför den tjänar Samhalls syfte: Jobben var då anpassade efter individernas behov. Man hade en stadig, långvarig placering på arbetsplatserna, god arbetsmiljö och ett arbetstempo som kunde anpassas efter funktionsnedsättning.

Dessa verksamheter lades ner efter beslut i Samhalls styrelse, trots att fabriksansvariga inom Samhall vid det tillfället menade att det inte var ekonomiskt försvarbart att stänga grafiska anläggningar. Mer eller mindre alla som omfattats av dessa nedstängningar har i stället gått vidare till städ inom Samhall.

Det är viktigt att påminna sig om att det inte är fackföreningarna som lagt ett vinstkrav på bolaget. Det är heller inte facken som bestämmer bolagets inriktning, vilka jobb bolaget ska ta in, eller till vilket pris. Problemen är i grunden en ledningsfråga och en ägarfråga. Ansvaret för missförhållandena måste alltså tas av dem som har det reella inflytandet över bolaget: staten och bolagets styrelse.

Vad gäller den centrala grupperingen som ansvarar för avtalet, så kan GS konstatera att det pågår en konstant aktivitet med utbildningar och ett omfattande centralt förhandlingsarbete. GS känner inte igen bilden att facken endast skulle företräda medlemmarna vid eventuella utköp. Detta är en direkt felaktighet.

Vad som däremot är ett problem och som förbunden måste bli bättre på, är att organisera de anvisade till Samhall generellt. Facken måste också underlätta rutinerna när Samhalls medarbetare blir förflyttade mellan branscher, så att de alltid är rätt organiserade.

Att bilda ett separat förbund för Samhallanställda tror vi inte är en framkomlig väg. Vi är starkt beroende av respektive förbunds kunskap om de branscher Samhall är verksamma i, och historien har visat att när förbunden samfällt varslar om stridsåtgärder så får det önskad effekt.

Rapporteringen från Dagens Arbete visar på stora brister i Samhalls verksamhet. GS tar detta på största allvar och kommer även fortsättningsvis driva våra medlemmars frågor, så väl i riksavtalsförhandlingar, centrala förhandlingar som i lokala förhandlingar.

Givetvis kommer arbetsmiljön vara en prioriterad fråga framåt, så som den även varit innan DA:s granskning.