ABF-ledaren fortsatte leda studiecirklar i fängelset i Belarus

Julia Mickiewicz ledde ABF i Belarus när protesterna efter valet 2020 bröt ut. Organisationen förbjöds och Julia fängslades. Nu driver hon verksamheten vidare från Litauen.

Det kommer inte många nyheter från Belarus i dessa tider. Uppmärksamheten efter de stora protesterna 2020 har för länge sedan lagt sig. Kriget i grannlandet Ukraina tar det mesta av utrymmet i media. Men förtrycket från regimen och president Alexander Lukasjenko har inte lättat. Snarare har situationen förvärrats sedan kriget bröt ut.

I april blev ett av landets fyra oberoende fackförbund stämplat som en extremistorganisation och totalförbjöds. Under razzior mot facket greps flera personer, däribland två ledare som fortfarande sitter fängslade. Enligt Viasna, en organisation för mänskliga rättigheter i Belarus, finns över 1 100 politiska fångar i landet och listan blir bara längre.

Många organisationer har förbjudits och stämplats som extremistiska efter att presidentvalet i augusti 2020 ledde till omfattande och långvariga protester och demonstrationer. Svenska ABF:s systerorganisation i Belarus är en av dem.

Deras ledare Julia Mickiewicz fängslades i 15 dagar för att hon deltog i protesterna efter valet.

– Vi var tydliga med att vi ansåg att människor har rätt att säga vad de tycker, berättar hon.

Julia och två andra studiecirkelledare satt inte sysslolösa under fängelsetiden. I stället höll de feministiska studiecirklar med andra fängslade kvinnor.

– Vi ritade kurs-certifikat i fängelset och lämnade över till dem som hade deltagit. Med studiecirklar kan utbildning fortsätta oavsett var du är, säger hon.

Jag var arg, och är fortfarande arg, över att Belarus har ockuperats av Ryssland och används i attacken mot Ukraina.

Julia Mickiewicz

Hon berättar att hon till och med höll föredrag om studiecirkelmetoden under förhören. Men polisen var mer intresserad av att försöka slå fast att ABF låg bakom de stora kvinnliga demonstrationsmarscherna mot valresultatet, och att organisationen fick ekonomiska bidrag från utlandet, vilket är förbjudet.

– Vi belarusier använder humor som ett försvar. Men varje dag är jag orolig för dem som är kvar i landet och fortsätter med vårt jobb, säger hon.

Kort efter att Julia släpptes ur fängelset åkte hon till Sverige. Tanken var inte att fly, men hon återvände inte hem, utan tog sig till Litauen där hon fortfarande befinner sig.

– Jag diskuterade med familj och vänner. De sa åt mig att inte komma tillbaka. Det är för farligt.

Från Litauens huvudstad Vilnius driver hon nu verksamheten vidare för de belarusier som, liksom hon, har flytt dit. I en källarlokal hålls studiecirklar – eller svenska cirklar som de kallas här – i bland annat konstterapi, engelska, feminism, bok- och filmklubbar samt cirklar för barn. Hit kommer även människor från Ukraina.

I Belarus finns Julias kontaktnät och kollegor kvar. Där kan de inte längre hålla några fysiska studiecirklar, det vore alldeles för farligt. I stället hålls de digitalt. Även det är riskfyllt, men det finns få andra möjligheter att folkbilda i en diktatur.

Nedanför trapporna i källarlokalen i Vilnius står flera kartonger med mat, medicin och hygienartiklar som människor har skänkt. De ska köras till den polska gränsen mot Ukraina där de tas emot och transporteras vidare in i landet. Fyra laster har redan gått iväg och ABF har haft en frivillig som arbetat i flyktinglägren i Polen.

– Vi har också haft insamling för kvinnor som våldtas under kriget, berättar Julia.

Hon säger att hon aldrig kunde föreställa sig att Ryssland faktiskt skulle anfalla Ukraina. Inte ens dagen innan kriget inleddes.

– Jag var arg, och är fortfarande arg, över att Belarus har ockuperats av Ryssland och används i attacken mot Ukraina. Jag har sett många belarusier skriva i sociala medier att de känner en stor skam över det.

De protester som hölls i Belarus i början av kriget förvånade, med tanke på hur hårt förtrycket har varit i landet sedan valprotesterna 2020.

– Men folk gjorde det ändå, och blev arresterade och torterade igen.

Trots situationen i hemlandet svarar hon snabbt på frågan om hon någonsin kommer att flytta hem igen.

– Ja, det tror jag verkligen. Jag är fortfarande säker på att det här bara är tillfälligt.

Framför allt, säger hon, har Lukasjenko inte alls samma folkliga stöd som Putin verkar ha. Människor som aldrig har protesterat förut har rest sig mot Lukasjenko.

– Det ger mig stort hopp.

Belarus (tidigare Vitryssland)

• Självständig stat sedan 1991 då Sovjetunionen upplöstes.
• Styrs av president Alexander Lukasjenko sedan 1994. Politiska motståndare fängslas och insyn saknas i de val som hålls.
• Vid presidentvalet 2020 utropades Alexander Lukasjenko som segrare med 80 procent av rösterna. Protester och demonstrationer slogs ned med stöd från Rysslands president Vladimir Putin.