Avtal 2023 Löneökningar brukade betyda mer pengar i plånboken. Inte längre. Avdelningsordförande Erik Jonsson åkte till Braviken för att uppmana sågverksarbetarna att ändå inte ge upp hoppet.
Braviken är det av Holmens sågverk där de anställda i produktionen har lägst lön. Många hoppas att de ska komma ikapp nästa år. Foto: David Lundmark
bravikens sågverk
Koncern: Holmen. Råvara: Tall och gran. Gör: Trävaror för snickeri och konstruktion. Impregnerade trävaror. Anställda i produktionen: 112. Medlemmar i GS-facket: 91. Genomsnittslön i produktionen: 29 112 kronor.
Erik Jonsson har tagit bilen från Mönsterås. Två dosor lössnus skramlar på instrumentbrädan. Han kör norrut genom Norrköping, mot Bravikens sågverk. Varselvästen är redan på.
Han är sällan nervös, att besöka arbetsplatser är en del av att vara avdelningsordförande. Ändå kan han känna en viss press. Det har varit en ovanlig höst: krig i Europa, skenande priser och svallvågor av pandemin. Kanske blir det också en ovanlig avtalsrörelse.
På flera arbetsplatser har han fått höra att han kan strunta i att komma tillbaka om han och facket inte har något att komma med. Att göra alla nöjda är alltid svårt, att göra det när inflationen är historiskt hög är än svårare.
– Frågan är minerad mark, säger Erik Jonsson i bilen på väg till sågverket.
Han vill inte spekulera om hur stora löneökningarna kan tänkas bli och kommer inte att prata siffror eller procent under mötet med medlemmarna.
Men han förstår att folk undrar.
– Vi har en inflation på åtta procent. Jag märker det själv när jag går och handlar. Det är sanslöst hur mycket vissa matpriser har gått upp, för att inte tala om drivmedels- och elpriser. Så ja, det är den största frågan. Givetvis.
Jag skulle säga att en liten klick är intresserade och resten skiter fullständigt i det.
Björn Nilsson, klubbordförande Braviken.
Sedan nittiotalet har svenska arbetstagare kunnat räkna med att få reallöneökningar, alltså påslag som är högre än inflationen. Din lön räcker till mer, helt enkelt. Så är inte längre fallet, sedan ett år har Sverige en negativ reallöneutveckling. Din lön räcker därmed till allt mindre.
– Vi säger det varje gång: ”Det här är den svåraste avtalsrörelsen någonsin.” Men vi har haft fel i tjugo år, det här är nog den svåraste, säger Erik Jonsson.
Sågverket dyker upp till höger om bilvägen. ”Holmen” står i stora vita bokstäver på en byggnad. Han parkerar. Han ser brädgården genom framrutan, staplar invid staplar invid staplar. Han är själv sågverksarbete, men har jobbat fackligt större delen av tiden i många år.
– Det har gått fantastiskt bra för den här typen av företag, vi talar miljardvinster. Men jag tror att medlemmarna många gånger känner att de inte har fått ta del av den vinsten.
Lokalen för fackmötet, en äldre stenbyggnad inne på sågverkets område. Företaget har pausat produktionen för att alla ska ha möjlighet att närvara. De som ändå inte vill får städa fabriken. Den här tisdagen i augusti vill de allra flesta städa. Foto: David Lundmark
Lokala GS-klubbens ordförande Björn Nilsson välkomnar i rutig kavaj och truckerkeps. Han ska jobba kvällsskiftet och har inte bytt om än. Företaget har pausat produktionen för att facket ska kunna hålla möte mellan skiftbytena.
– Vad tror du om förväntningarna hos er, Björn? På avtalsrörelsen? Är de skyhöga eller? säger Erik Jonsson.
Björn Nilsson hummar.
Så säger han:
– Jag skulle säga att det är en liten klick som är intresserade och resten skiter fullständigt i det. Tyvärr är det så.
Industriavtalet kom till på grund av att inflationen stack iväg. Och det har gett reallöneökningar i tjugofem år, så man kan inte säga att det inte har fungerat. Men nu har det hänt något.
Erik Jonsson, avdelningsordförande.
Lönen då? – Så länge vi får mer än inflationen, så är det tyst i leden. Men det finns inte en chans i helvete att vi kommer få det. Eller vad tror du? Blir det åtta, nio procent?
– Är det så du har lockat folk till mötet i dag? Lovat åtta procent? säger Erik Jonsson.
Lokalen för mötet är en äldre stenbyggnad, mörk och lågt i tak. Stolar och bord utställda framför en whiteboardtavla. Erik Jonsson suddar ut skisser och stödord som stått där så länge att de knappt går bort. Han vill helst ha ett enkelt svar, säger han. Men det finns inget.
– Industriavtalet kom till på grund av att inflationen stack iväg. Och det har gett reallöneökningar i tjugofem år, så man kan inte säga att det inte har fungerat. Men nu har det hänt något.
Någon ropar i dörröppningen och avbryter honom. Erik Lindblom, elektriker. Stort skägg och markerade svarta glas-ögon. Han säger att han helst håller sig i bakgrunden, men börjar omedelbart prata engagerat om lön och rättvisa och hur man egentligen räknar ut inflationen.
Erik Jonsson, avdelningsordförande och Björn Nilsson, lokalordförande. Foto: David Lundmark
Några till ramlar in. En del har precis klivit av sitt skift, andra ska snart kliva på. Vissa är ombytta, andra inte. En äldre man har tagit av sig skorna med stålhättor och sitter i strumplästen. Omkring femton personer totalt.
Erik Jonsson tar det från början. Han förklarar industriavtalet, ”märket” och varför inflationen spelar roll. Pratar om ATK, deltidspension och visar olika räkneexempel på tavlan. Förra avtalsrörelsen använde arbetsgivarna den låga inflationen som ett argument för att inte höja lönerna, säger han.
– Vi behöver ta hänsyn till den faktiska inflationen, sa de. Och vad var inflationen då? Nästan noll. Tror ni de säger så nu?
– Nu får ni säga det i stället, svarar en man i blå t-shirt i publiken.
Han verkar inte riktigt tro på det själv, en löneökning på över åtta procent.
Ingen här tycks förvänta sig det. På Braviken är lönen redan lägre än på Holmens andra sågverk. Men kanske kan vi få något annat då, föreslår mannen i den blå t-shirten. Nu är kanske rätt tillfälle att kräva andra förbättringar i avtalet?
Efter en timme bryter de upp. Truckarna börjar återigen rulla ut på brädgården, hyvleriet går varmt och högljutt. Inne på emballeringen smäller en ensam häftpistol.
Erik Jonsson står kvar utanför.
– Jag hoppas att de pratar om det i fabriken. Och fortsätter diskussionen i fikarummet, säger han.
Karin Håkansson Jackson, 56 år, operatör på Bravikens sågverk:
Foto: David Lundmark
Har du känt av den höga inflationen?
– Ja, jag har tre och en halv mil att resa hit. Så klart att det har blivit dyrare.
Har du behövt dra ned på något?
– Nej, men man får inte sväva ut så mycket.
Vilken lön hoppas du på nästa år?
– Vi ska komma ikapp resten av koncernen, för vi har ju lägst här. Men vad det innebär i pengar vet jag inte. Lika för alla.
Något annat som är viktigt för dig?
– Arbetsmiljön. Vi ska klara av att jobba till att vi är sextio eller sjuttio, eller vad det är man siktar på nu för tiden. Det ska inte vara så mycket statiskt arbete.
Foto: David Lundmark
Petter Sundberg Olsson, 36 år, operatör på BK Tech:
Har du känt av den höga inflationen?
– Ja, gud ja. Matpriser och bensinpriser.
Hur är lönen här?
– Den är bra, men det är svårt att hänga med som det är nu. Det måste ske förändringar på högre nivå. Vad tänker du om nästa års lönerevision?
– Jag hoppas på att man tänker på hur allt kringliggande ser ut, så att man inte behöver föra den talan själv. Men om det blir en reallönesänkning?
– Det kommer att bita, det kommer det absolut att göra.
Har du behövt dra in på något? – Det är svårt, men visst tänker man på det. Jag bor ensam i lägenhet, så minsta lilla kostnad känns. När elpriset stack iväg blev det dubbelt så dyrt. Men det är inte som att bo i hus, långt ifrån. Och värst är det ju för dem som inte har jobb, är sjukskrivna eller ensamstående föräldrar, de kryper på knäna redan nu. Jag tycker att det är skit.
Erik Lindblom, 42 år, elektriker på Bravikens sågverk:
Foto: David Lundmark
Vad är dina tankar inför årets avtalsrörelse?
– Man får hoppas på det bästa, men vara beredd på det värsta. Det är en jävligt svår avtalsrörelse, jag tror att den kommer att bli tuff.
Har du känt av den höga inflationen?
– Ja, även om jag har försökt att binda avtal så gott det går och vara proaktiv. Men visst känns den, och jag tror inte att vi har sett det värsta än. Den kommer att märkas av ännu mer i höst och vinter. Man får försöka hålla i slantarna så gott det går.
Hur mycket högre lön hoppas du på nästa år?
– Man hoppas ju på så hög löneökning som möjligt, men jag vill inte spekulera.
Men om det blir en reallönesänkning?
– Skit, det är inget roligt alls. Men jag tror tyvärr att det kommer att bli det, det ser mörkt ut. Men vad handlar allting om? Det handlar om att dra isär samhället. Det är själva incitamentet. Du har eliten där uppe, och vi andra är skit. Och man har lyckats med det ganska bra.