Facket måste hålla emot SD

Ledare Arbetarrörelsen har i sitt DNA att alltid stå upp för idén om människors lika värde. Därför kan facket inte normalisera ett rasistiskt parti som Sverigedemokraterna, skriver Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein.

Denna vecka väljer LO kurs i två avgörande frågor:

Den ena gäller avtalsrörelsen. Kommer LO-facken att enas om en gemensam avtalsplattform eller bryter sig något eller några fackförbund loss och går sin egen väg?

Förhoppningsvis inser LO-förbunden att gemensam kamp trots allt ger största styrka och att industriavtalet bör värnas om man ska uppnå reallöneökningar även framöver. Att återgå till 1980-talets inflationsspiral är ingen framtidsväg. Märket är därför viktigt. Industrifacken måste samtidigt vara lyhörda för behovet av att lyfta lägstalönerna och att gapet mellan tjänstemän och arbetare bör minska. Här finns kritik mot industriavtalet från exempelvis Kommunal. Frågan får möjligen inte sin lösning vid LO-styrelsen denna vecka då den är komplex.

Den andra frågan som LO:s styrelse har att ta ställning till handlar om relationen till Sverigedemokraterna nu efter valet. Byggnads ordförande Johan Lindholm deklarerade för en tid sedan i en intervju med Expressen att nu skulle hans fackförbund etablera kontakt med SD.

”De är med och styr landet nu. Jag kommer att åka till riksdagen och driva mina medlemmars intressen”, sade Lindholm.

Utspelet rönte genast kritik från hans eget ungdomsförbund som anser att det är viktigt att fortsatt markera mot Sverigedemokraterna som är ett arbetarfientligt parti.

”Många medlemmar tolkar det som att vi har öppnat dörren för SD, och den dörren vill vi inte öppna”, betonade Jonas Andersson, ordförande för Unga Byggare, i en intervju i Byggnadsarbetaren.

När LO:s ordförande Susanne Gideonsson sedan säger till SVT att det är LO:s plikt att prata med alla partier som sitter vid makten så undrar man verkligen vad som håller på att hända inom svensk fackföreningsrörelse?

Självklart har valet inneburit en besvärlig situation för alla demokrater som inte vill överskrida anständighetens gräns. Normaliseringen av SD har tyvärr påskyndats av M, KD och L så till den milda grad att Sverigedemokraterna nu blivit största parti i högerblocket. Partiet har dessutom fått ordförande- och viceordförandeposterna i riksdagens tunga utskott, exempelvis arbetsmarknadsutskottet.

Innebär det att facken måste skapa relationer till SD i riksdagen? Nej inte nödvändigtvis. Kommunals ordförande Malin Ragnegård intervjuades också av SVT och markerade att för Kommunals del tänker man inte närma sig SD utan politikeruppvaktningarna gäller ministrar i regeringen och SD sitter inte i regering.

Det är logiskt. Frågan är vad som händer den dag SD får ministerposter?

LO-förbunden behöver hålla fast vid en mer principiell hållning.

Varför i all världen ska LO flytta på anständighetens gräns bara för att SD vuxit och fått ökat politiskt inflytande? Partiet blir inte mindre fascistiskt för att fler röstar på det. Inte heller blir SD mindre fackföreningsfientligt bara för att det innehar ordförandeposter i riksdagens utskott. Bara för att delar av svensk borgerlighet valt att normalisera SD måste inte arbetarrörelsen göra det.

Före valet var LO och fackförbunden tydliga motståndare till SD, inte bara på grund av partiets politiska förslag utan för att högerextremismen i grunden strider mot allt vad facket står för. Att då efter valet svänga och börja anse att man ska samtala med SD precis som med alla andra partier blir konstigt. SD är varken före eller efter valet ett parti som alla andra partier.

Nazister och fascister har alltid haft arbetarrörelsen som sin huvudmotståndare. Deras idéer går ut på att slå sönder fackföreningsrörelsen. Kampen var hård på 1930-talets arbetsplatser och kan vara lika hård i dag.

Vi är många som känt stolthet över att svensk fackföreningsrörelse har varit glasklar både historiskt och i nutid när det gäller att aldrig gå de högerextrema krafterna till mötes. Svensk fackföreningsrörelse hörde under kriget till de stora antinazistiska rörelserna och visade både i sin praktik med att ta emot judiska flyktingar och i sin politiska kamp att den aldrig tänkte vika för de auktoritära.

Arbetarrörelsen har i sitt DNA att alltid stå upp för idén om människors lika värde. Därför kan facket inte normalisera ett rasistiskt parti som Sverigedemokraterna.

LO-styrelsen gör klokt i att försöka hålla ihop i avtalsrörelsen och fortsatt hålla emot de auktoritära krafterna i svensk politik. Allt annat vore ytterligt populistiskt.