”Nu får man kriga för allt”

Kostnader oroar Allt blir dyrare – men kommer lönerna att hänga med? Nu drar avtalsrörelsen i gång. På Åkers i Sörmland är oron störst för dem som har höga lån och många barn.

Svärföräldrarna sa att han tänkte helt fel. Binda elpriset har man väl aldrig tjänat på! Men Erik tyckte det var skönt att veta i förväg vad de skulle betala.

I dag, ett år senare, är han nöjd.

60 öre per kWh i två år framöver, när andras elpriser rusar i höjden och vi kan stå inför en kärv vinter.

Erik Zentio jobbar på Åkers Sweden som modellsnickare. Här började det tillverkas kanoner redan i slutet av 1500-talet. I dag är det valsar som gäller, som sedan används för tillverkning av tunn- och grovplåt.

Riktigt så gammal är förstås inte Jernbruksklubben, men den är ändå från 1906. På väggen på fackexpeditionen hänger en lång rad porträtt av tidigare ordförande. Först var det Gjutareförbundet, sedan Metall, nu IF Metall.

Den senaste i raden heter Niklas Strömberg. Han säger att klubben traditionellt haft en bra ställning på bruket, goda relationer till arbetsgivarna. Nu, med nya amerikanska ägare, är det lite kärvare.

– Vi har väl legat lite över snittlönen för Stål- och metalls röda avtal, men nu håller de igen för dem som är nya.

– Nu får man kriga för allt, fyller huvudskyddsombudet Jan Blomberg i.

Under hösten drar avtalsrörelsen i gång, fack och arbetsgivare ska komma överens om löneökningar för hela den svenska arbetsmarknaden. Den 1 april nästa år ska många nya löner börja gälla.

Samtidigt är läget i världen osäkert. Kriget rasar i Ukraina, Ryssland stryper gasen. Priserna i hela Europa rusar i höjden, inte bara elpriser utan också mat.

– Jag bet på naglarna när jag handlade senast. Vad de hade smyghöjt! säger skyddsombudet Jennifer Aldenroth, som också sitter i klubbstyrelsen.

I våras höjdes lönerna, men mindre än prisökningarna. Fastän de flesta fick mer i kronor och ören så kunde de köpa mindre. Och att nästa löneökning ska ge kompensation för prisökningarna tror inte ens facket på. Ökar lönerna mycket kan det leda till att priserna ökar ännu mer, och så är man inne i en ond spiral.

– Det gäller att alla håller igen, säger Jan Blomberg.

– Arbetsgivarna också! säger Niklas Strömberg.

Ute i gjuteriet åker traverser med skänkar med flytande järn. Temperaturen ligger mellan 1 450 och 1 560 grader. Järnet blandas med andra metaller till exakt rätt sammansättning, för att sedan hällas i skorstensliknande formar med packad gjutsand i.

Smältan kan stänka, en av de största arbetsmiljöriskerna, förklarar huvudskyddsombudet Jan Blomberg. Alla måste ha flamsäkra kläder, skyddsglasögon och ofta visir. Samarbetet behöver flyta perfekt.

– Det är som en lagsport. Du lägger ditt liv i någon annans händer.

I taket ligger röken tjock. Enligt Jan Blomberg var det värre förr, innan de fick ett bra utsug. Då nådde röken ned till golvet.

Elvira Lexell håller på att skrapa bort smuts från kanten på gjutformar. Avtalsrörelsen har hon inte hunnit tänka på.

– Jag hoppas att de som kan löser problemet.

Men prisökningarna har hon märkt av, allt har blivit dyrare, inte minst maten.

Kliver man genom en metalldörr är det som att komma till en annan värld. Dånet från gjuteriet dör bort och ersätts av svag reklamradiomusik. I modellsnickeriet är det ljust och rent, luktar sågspån. Erik Zentio har hela snickeriet för sig själv. Här tillverkar han så kallade modeller, cylindrar i trä, som har samma form som delar av valsarna som ska gjutas. Gjutsanden packas runt träet, modellen dras sedan ut för att ge plats åt det flytande järnet. Erik är den enda på Åkers som kan det här jobbet.

– Det kan bli problem när du är pappaledig, säger Jan Blomberg.

Familjen väntar tillökning. Huset köpte de för ett år sedan, det var då de hade turen – eller snarare skickligheten – att binda både ränta och elpris.

– Jag köpte ju ett hus som var samma storlek som ditt, men betalade fem gånger mer, säger Erik till Jan.

Jan Blomberg nickar. Han känner att han klarar sig bra med lånen avbetalda och inga barn att försörja. Men han oroar sig för dem som är yngre.

– Sitter man på stora lån och har många hungriga barn, det blir tufft. Det där kommer vi nog se i vinter i form av sjukskrivningar och annat.

Det är inte bara Erik som är svår att ersätta. Rainer Malmgren, som jobbar med att göra verktyg, fick komma tillbaka efter att han gått i pension – det fanns ingen annan.

Rainer har varit med ett bra tag, men något som liknar dagens situation med prisökningar har han inte varit med om. Någon full kompensation i lönekuvertet för prisökningarna tror han inte på.

– De ska vara glada om de får 3–4 procent.

Så säger de om avtalsrörelsen

Lyssna!

Elvira Lexell medverkar även kort i det här poddavsnittet som reder ut förutsättningarna för årets avtalsrörelse. En del av Dagens Arbetes podd.

Elvira Lexell är gjutare:

”Jag har inte tänkt på avtalsrörelsen så mycket, jag hoppas att de som kan löser problemet. Prisökningarna märker jag av. Vi brukar köpa Bregott, det har verkligen dragit iväg. Jag pratade med min pappa, de hade gått över till Lätta som är billigare. Om det är som de säger att man ska ha en buffert på 50 000 kronor, då blir det tufft. Annars tycker jag att viktiga fackliga frågor är att man ska bli behandlad rätt.

Till exempel, någon som åker fast i ett drogtest bör få samma hjälp som vid alkoholproblem. Kanske behandling och chans att ha kvar sitt arbete.”

Rainer Malmgren gör verktyg och ämnen till valsar:

Är pensionär men blev ombedd att komma tillbaka på halvtid eftersom ingen kunde ersätta honom.

”Man tappar köpkraft hela tiden, jag tror inte man får kompensation för det i avtalsrörelsen. Får de 3–4 procent ska de vara glada. Det är bara att gå in i affären. Jag köpte två paprikor, visserligen ekologiska, sedan såg jag att de kostade 50 spänn.

50 spänn för två paprikor! Jag har varit med många år men riktigt så här illa har det aldrig varit. Det kommer att gå illa.

Men min pension räcker. Jag har inga lån och vi är två i hushållet.”

Erik Zentio är modellsnickare:

”Man vill väl alltid att lönen ska gå upp! Men jag tycker jag klarar mig, mycket för att jag jobbar extra som deltidsbrandman.

Jag låste både räntan och elpriset när vi köpte vårt hus för ett år sedan, så det är jag inte orolig för. Men som det ser ut med huspriserna som går ner – om jag tvingas sälja kommer jag att sitta med ett huslån i alla fall.”

Jennifer Aldenroth, skyddsombud, svarvar återvinningsmaterial:

”Jag har inte så mycket kunskap om avtalsrörelsen, men man hoppas ju på löneökningar. Det är klart jag märker prisökningarna. Jag är ensamstående med tre småbarn, det blir kännbart. Jag har dieselbil, så när jag tankar, är i mataffären, köper barnkläder, allt! Jag hoppas att det inte fortsätter, så man kan ge sina barn mat på bordet.”