Nattskift för att rädda jobben

Osäkra tider När elpriserna skenar tvingas industriarbetare till snabba omställningar och nattarbete.
– Kris på grund av elpriset, det hade jag aldrig kunnat tro, säger Arne Guldbrandsson på Fundo gjuteri i Charlottenberg.

Fundo Components AB

Aluminiumgjuteri. Elbaserad smältning och gjutning.

Antal anställda: 68.

Elförbrukning: Cirka 1 miljon kWh per månad. 2,5 miljoner kronor var augustis elräkning för gjuteriet.

Kuriosa: Fundo är latin och betyder ”jag gjuter”.

Valet var inte enkelt, men det var tydligt. Lägga sig ner och ta ett sista andetag eller göra en drastisk förändring nu. All produktion i gjuteriet skulle ställa om till natt- och helgskift, då elpriset var lägst.

Arne Guldbrandsson, den lokala metallklubbens sekreterare, visste att alternativen som företagsledningen presenterade inte skulle uppskattas av hans arbetskamrater. Han fick rätt.

I 46 år har Arne Guldbrandsson jobbat på gjuteriet. Han kan vara den sista generationen som arbetat på samma ställe ett helt yrkesliv, tror han. Aluminiumgjuteriet har fordonsindustrin som viktigaste kund. Större delen av produktionen går till Volvo Group och Scania. Men de tillverkar även för andra branscher, till exempel sjukvården.

Flera kriser har kommit och gått under Arne Guldbrandssons år, under 80-talet, 90-talet och under finanskrisen 2008–2009. Alltid med varsel och oro som ständiga följeslagare. Förra året fick 80 arbetskamrater gå, sedan dess är de 68 som arbetar på gjuteriet med tjänstemän inräknade.

Den senaste månaden liknar ingen annan. Aldrig hade han kunnat föreställa sig att elpriserna skulle leda till en kris. Ändå ser han ett mönster.

– När något förändras ute i världen slår det direkt mot oss industriarbetare. Det har kriserna gemensamt.

Lösningen på den senaste krisen, att flytta produktionen till natt och helg, möttes inte av några glädjerop, som han förutsett. Som att välja både pest och kolera, menade chockade arbetskamrater. Var det verkligen nödvändigt?

Ja, blev svaret. Efter en fördubblad elräkning i augusti som stigit från 1,2 miljoner kronor i månaden till 2,5 miljoner kronor, kunde man inte vänta längre.

En ny skiftgång förhandlades fram som till en början skulle pågå i åtta veckor.

– Redan efter två veckor var jag trött. Det är tungt att jobba natt när man är äldre. Det jobbigaste var att ställa om mellan skiften, säger smältarbetaren Jan Olsson.

När något förändras ute i världen slår det direkt mot oss industriarbetare.

Arne Guldbrandsson, klubbsekreterare.

Han står på tusentals små aluminiumbitar utspridda som stjärnstoft på betonggolvet. Det sopas ihop till glittrigt skräp i containrar. En bit bort behandlar arbetskompisen Kent Jonsson aluminiumet.

– Klart jag är lite orolig, blir det för dyrt så kanske företaget inte klarar av priserna och då kan man ju bli av med jobbet.

Efter två veckor med de nya skiften märkte företagsledningen att det inte räckte med att ställa om till natt och helg. Den nya skiftgången gjorde att de tappade produktion motsvarande ett skift. Dessutom var det slitsamt för både personal och maskiner.

De var tvungna att hitta en annan lösning och vände sig därför till sina kunder. Hjälpen kom i form av ett el-tillägg som kunderna valde att betala. De står för delar av de extra elkostnaderna och på gjuteriet har man kunnat återgå till dagtid.

– Det var skönt, jag vet inte hur länge jag hade orkat. Framåt känns det fortfarande lite osäkert, man vet ju aldrig om vi måste ställa om igen, säger Jan Olsson.

Nu står en dator vid smältugnen. Där ska smältarbetarna hålla koll på vad elen kostar per timme och köra ugnen när det är billigast.

Rusande elpriser som är påverkade av omvärlden är svårt att värja sig mot. Men det finns också något annat som gjort gjuteriet i Charlottenberg extra känsligt för svängningar: rörligt elavtal.

Hade ni kunna göra något annorlunda för att inte hamna i den här sitsen?

– Det är alltid bra att vara självkritisk. Och man kan så klart fundera på det rörliga avtalet. Men vi har inte varit i ett läge att teckna ett nytt fastprisavtal då vi haft en mycket osäker försäljningsprognos och inte vetat vilken mängd el vi skulle komma att ha behov av, säger Mikael Wandér, platschef på Fundo.

Han fortsätter:

– Det är inget önskeläge vi hamnat i, men vi har visat att vi snabbt kan ställa om och alla har ställt upp. Det är bättre jämfört med alternativet – att tvingas lägga ner.

Mikael Wandér hoppas att det kommer någon form av akutinsats, som anstånd med betalningen av hela eller delar av elräkningen. Eller en kreditgaranti från staten så att företag inte riskerar konkurs på grund av elpriserna.

Ute i bygden säger de att katter har nio liv, men gjuteriet har fler. Arne Guldbrandsson tror att deras fabrik kommer att överleva på något sätt, att det kommer att finnas behov av deras kompetens och möjlighet att bland annat producera mindre serier av mer avancerade produkter, som större gjuterier inte kan räkna hem.

Gjuteriet håller orten vid liv tillsammans med det stora shoppingcentret, dit norrmännen vallfärdar. Men bara Norgehandeln skulle inte vara tillräckligt för att bygden ska överleva, menar Arne Guldbrandsson.

Det är bättre jämfört med alternativet – att tvingas lägga ner.

Mikael Wandér, platschef.

Varje dag till och från jobbet på gjuteriet passerar han shoppingcentret. På kvällen när det är upplyst med stora skyltar i rött sken blir han nästan rörd. Så vackert, brukar han tänka.

Även om han tror att gjuteriet tar sig igenom också denna kris, så fastnar ändå tanken ibland: hur länge kommer skyltarna att lysa upp hans väg till och från gjuteriet?

Så var omställningen till nattskift

Bengt Skoglund, gjutare, jobbar på gjuteriet sedan 1987:

– Hur ska det egentligen bli, frågar man sig. Hur dyrt kommer det att bli? Att det skulle bli kris på grund av elpriserna, det trodde man ju aldrig. Det var jobbigt med nattskift, resten av dygnet blir förstört, man är trött hela dagen.

Emelie von Krusenstjerna, jobbar på monteringen sedan 2007:

– Jag hade tvingats söka nytt jobb om jag varit tvungen att jobba natt. Jag är ensamstående med tre barn. När resten av gjuteriet ställde om till natt var jag kvar på dagtid på monteringen. Det blev tomt. Man blir lite orolig när det blir så här.

Hans Johannesson, mellanchef, jobbar på gjuteriet sedan 2010:

– Det blev väldigt annorlunda när vi ställde om. Vi var tvungna att vara noga, nästan övertydliga, i våra överlämningar mellan skiften, så att inget kunde misstolkas. Men det gjorde det ändå. Det var också svårt att sprida kompetensen mellan skiften.