Made in Europe – men hur?
USA storsatsar på grön omställning som ska ge nya industrijobb i Amerika. Europa famlar efter ett motdrag för att behålla sin industri. Ska ditt jobb få stödpengar från EU?, frågar sig DA:s Harald Gatu.
Industriarbetarnas tidning
Perspektiv är kommenterande texter. Analys och ställningstagande är skribentens.
25 januari, 2023
Skrivet av Harald Gatu
PERSPEKTIV Sverige har ögonen på sig. I berggrunden ruvar de ovanliga grundämnen som är nödvändiga för den nya gröna tekniken. EU älskar våra gruvfyndigheter och kallar Sverige för ”de sällsynta jordartsmetallernas hem”.
EU väntar otåligt på att Sverige ska förse Europas industri med de värdefulla metallerna. Omistliga i elbilarnas motorer, mobiltelefonerna, i vindkraften och vapensystemen.
Beroendet av Kina ska brytas, Europa bli självförsörjande. Och det är främst i Sverige de åtråvärda metallerna finns.
Tajmingen var den allra bästa när statliga gruvbolaget LKAB häromveckan aviserade att bolaget sitter på kontinentens största kända fyndighet av sällsynta jordartsmetaller.
EU-kommissionen fanns på plats i Kiruna denna dag, den första på det svenska ordförandeskapet. EU-toppen tog ett glädjeskutt över beskedet. Kommissionen är ju i full färd med att utarbeta en plan för hur Europa ska bli mer självförsörjande på sällsynta jordartsmetaller.
Sannolikt fortplantades nyheten till den schweiziska vintersportorten Davos där den ekonomiska och stora delar av den politiska eliten samlats för att diskutera inriktningen på världsekonomin efter covid-19, inflationens återkomst, kriget i Ukraina och de geopolitiska spänningarna mellan USA och Kina.
Regionalisering är det nya modeordet. Globaliseringen är inte död, den ändrar bara karaktär. Ett ensidigt beroende av rysk gas, halvledare från Taiwan, sällsynta jordartsmetaller från Kina bedöms som alltför riskabelt. Världen ska göras mera robust, risker minimeras och därför mer produktion på hemmaplan.
Det är därför USA ser om sitt hus, satsar på inhemsk halvledarproduktion och ett gigantiskt stimulanspaket som ska förlösa en ny, grön industri. EU rustar å sin sida för sin omställning och där är de svenska mineraltillgångarna av strategiskt värde.
Att Per Geijer-fältet i Kiruna skulle innehålla sällsynta jordartsmetaller kom knappast som en överraskning för den som haft det minsta hum om vad som slumrar i den svenska berggrunden. Geologen Per Geijer upptäckte fyndigheterna redan 1931 och malmfältet bär därför hans namn.
Men idag vet LKAB mer om ungefär hur mycket av det sällsynta som finns inbäddat i järnmalmskroppen. Cirka en miljon ton – den dominerande producenten Kina förser världen årligen med cirka 180 000 ton.
De är 17 till antalet, de sällsynta jordartsmetallerna. Många av dem upptäcktes faktiskt i Sverige redan på 1700 och 1800-talet.
Flera av sjutton grundämnena har också fått sina namn just för att de har upptäckts i Sverige.
Scandium efter den latinska benämningen av Skandinavien.
Tulium efter den grekiska och romerska mytologins benämning på Skandinavien, Thule.
Holmium efter det latinska namnet för Stockholm.
Fyra av dem – Yttrium, Ytterbium, Terbium och Erbium – har fått sitt namn efter en och samma fyndplats, skärgårdsbyn Ytterby nära Vaxholm där en gruva en gång fanns.
Sverige är ”de sällsynta jordarternas hem” konstaterade EU i den rapport som forskningsprojekt EURare presenterade häromåret. Som om vi satt på den nya oljan? Nja.
Mellanöstern har sin olja, vi har de sällsynta jordartsmetallerna, sa visserligen den kinesiske ledaren Deng Xiao-Ping när Kina började moderniseras för 30 år sedan. Men den liknelsen får du knappast höra från någon omdömesgill svensk politiker. Det är helt enkelt för mycket osäkerhet och risktagande som omgärdar de sällsynta jordartsmetallerna.
Vi vet inte exakt vilka jordartsmetaller som finns i LKAB:s fyndighet. Därmed går det heller inte att uppskatta det ekonomiska värdet. Vissa metaller är värda betydligt mer än andra.
Vägen till produktion är lång, besvärlig och osäker. Inte minst tekniskt. Sällsynta jordartsmetaller är sällsynt knepiga att hitta och skilja ut från andra grundämnen. ”Processen är miljömässigt besvärlig och kan orsaka stora utsläpp. Att bygga upp ett skydd mot utsläpp kostar pengar. Det är därför västvärlden låtit Kina ta hand om raffineringen, att rena metallerna”, säger Magnus Ericsson, adjungerad professor i mineralekonomi vid Luleå tekniska universitet och verksam vid RMG Consulting.
Länge har exempelvis den enda amerikanska gruvan – Mountain Pass i Kalifornien – skeppat över sina sällsynta jordartsmetaller till Kina för raffinering. Men LKAB tänker göra hela processen i egen regi. Bland annat har man köpt in sig i det norska företaget REETech som bygger ett nytt raffinaderi på Heröya i södra Norge. Magnus Ericsson:
– Frågan är hur Kina kommer att reagera på att det dyker upp en konkurrent som LKAB. Om kineserna vill behålla sitt monopol på raffineringen skulle de kunna dumpa priserna så att det blir olönsamt för LKAB. Den risken finns.
– En annan risk för LKAB är teknisk, att själva utvinningsprocessen inte fungerar.
Samtidigt är den stora fyndigheten i Kiruna av högsta intresse för ett EU som vill bli kvitt sitt importberoende av de viktiga metallerna. Kan man tänka sig att det svenska gruvbolaget får stöd? Magnus Ericsson tycker att det vore rimligt. Dels borde potentiella köpare kunna skriva långtidskontrakt med LKAB så att gruvbolaget inte behöver ta risken självt. Att skriva långtidskontrakt för att eliminera försörjningsrisker är knappast ovanligt. ”Men framför allt borde EU-kommissionen kunna ta täten och underlätta för LKAB. För det här är ett riskfyllt projekt, det säger ju företaget självt”.
Ingen produktion av sällsynta jordartsmetaller sker i dagsläget i Sverige. Här är några av de platser där man vet eller finner troligt att det finns fyndigheter.
Källor: SGU, eurare.org, LKAB
Sverige är alltså ”de sällsynta jordartsmetallernas hem” enligt EU. En lika strategiskt viktig resurs i den gröna omställningen som kol och olja var för fossilsamhället, brukar det sägas. Enligt SGU, Sveriges geologiska undersökningar, vimlar det av kända fyndigheter. Bland annat i Almunge utanför Uppsala, på Alnön utanför Sundsvall, i Västervik, Bastnäs i Riddarhyttan, Särna i norra Dalarna och i bergslagsbältet Grängesberg-Blötberget-Idkerberget där gruvdriften lades ner för inte så längesedan och där de sällsynta jordartsmetallerna lär finnas i kvarlämnade slagghögar som plötsligt kan bli ekonomiskt högintressanta.
Men den största fyndigheten vid sidan av Kiruna ligger halvannan mil norr om Gränna. Där, i Norra Kärr, vill ett kanadensiskt bolag öppna ett 800 meter långt och 200 meter brett dagbrott för att under ett kvartssekel plocka upp sällsynt tunga – och därmed eftertraktade – jordartsmetaller. Enligt SGU rankas Norra Kärr som ”internationellt ett av de mest intressanta projekten i Europa, såväl ekonomiskt (höga halter av de mest eftertraktade sällsynta jordartsmetallerna) som miljömässigt (mycket låga uran- och toriumhalter).”
Ingen vet när – eller ens om – brytning kommer att ske i Norra Kärr. Länsstyrelsen har sagt nej eftersom bolaget inte har lämnat någon tillfredsställande redovisning hur miljön ska syddas den dag brytningen börjar. Bolaget lovar att återkomma.
De eftertraktade, sällsynta jordartsmetallerna fortsätter att ruva i den svenska berggrunden. Allt medan EU väntar.
Sällsynta jordartsmetaller består av en grupp med 17 grundämnen, varav 16 förekommer naturligt. Ämnena är:
Metallerna finns dessutom ofta tillsammans med radioaktiva ämnen som uran och torium. Det kan göra brytningen dyr och besvärlig.
De sällsynta jordartsmetallerna kan användas för att tillverka starka magneter för användning i elektriska motorer, för bruk i industri eller fordon. Sådana magneter används även i elektriska generatorer, som behövs för elproduktion i olika typer av kraftverk.
De används också som katalysatorer i kemiska reaktioner, exempelvis i raffinaderier inom oljeindustrin. Bränsleceller och specialiserade batterier utgör ytterligare användningsområden, liksom glas och keramik för specifika applikationer.
Källa: SGU