Så räddade regeringen jobben på Kubal – och en av Putins närmaste män

NY BOK Jobben på Kubal var hotade. Då övertalade Sveriges regering USA att lätta på sanktionerna mot smältverkets ryska ägare, Oleg Deripaska. Affärsmannen anklagas för att ha byggt ett aluminiumimperium med våld.

År 2018 stod allt och vägde för de anställda på Kubal i Sundsvall, Sveriges enda aluminiumsmältverk. USA hade lagt sanktioner mot flera ryska oligarker efter Rysslands annektering av Krim och inblandning i det amerikanska presidentvalet 2016. Om inget gjordes skulle smältugnarna stängas av och de närmare 500 anställda på fabriken riskera jobbet. Männen på sanktionslistan hade gjort sig stora förmögenheter efter Sovjetunionens sönderfall. Bland dem fanns Oleg Deripaska, storägare i bolaget Rusal som äger Kubal.

Journalisten Knut Kainz Rogneruds nyutgivna reportagebok Sundsvallsoligarken: en berättelse om hur Ryssland lurade väst handlar om honom, och hur den svenska regeringen kom till hans räddning. Den är ett porträtt av en man som sägs ha använt alla tillgängliga medel för att bygga sitt aluminiumimperium. Bland dem finns anklagelser om pengatvätt, utpressning, mord – något han själv via sin presstalesperson förnekar både till Knut Kainz Rognerud, och nu också till Dagens Arbete. (Läs hans dementi i slutet av artikeln.)

Men boken är också en berättelse om hur politik, näringsliv och organiserad brottslighet krokat arm i Ryssland.

  – Han är en man som kommer från väldigt enkla förhållanden, som på förvånansvärt kort tid blev en av Rysslands rikaste och en av Putins närmaste, säger Knut Kainz Rognerud.

Ett aluminiumimperium byggt med våld

Boken beskriver Oleg Deripaskas uppväxt. Han föddes 1968 i Dzerzjinsk. Han var intelligent och begåvad i skolan och kom som 17-åring in på fysiklinjen på Moskvas prestigefulla statliga universitet MGU. Ett par år senare, 1994, blev han redan som 26-åring chef för Rysslands tredje största aluminiumsmältverk Saaz.

– I Ryssland under 90-talet blev man inte det om man inte hade väldigt goda kontakter med underrättelsetjänsten, den organiserade brottsligheten och politiken. Och allt pekar på att han hade det, säger Knut Kainz Rognerud.

Sovjetunionen befann sig under den här tiden i politiskt fritt fall. Marknaden skulle öppnas upp med ”chockterapi” och ekonomin liberaliseras. Myndigheter fungerade dåligt eller var korrumperade. I detta vakuum uppstod en möjlighet för män som Oleg Deripaska, berättar Knut Kainz Rognerud.

Han beskriver hur Oleg Deripaska i början av 1990-talet träffade en av de män som skulle betyda mest för honom, affärsmannen Michael Cherney. Han hade det som Oleg Deripaska då saknade, ett internationellt kontaktnät som innefattade politiker, makthavare och tjänstemän.

Och inte minst, ett stort våldskapital i och med hans kopplingar till Izmailovskaja. Ett av Rysslands äldsta kriminella nätverk, känt för att syssla med utpressning och uppdragsmord. Den typen av kontakter var nödvändiga för att ge sig in i metallbranschen.

Knut Kainz Rognerud beskriver hur det redan vid övertagandet av smältverket i Saaz förekom uppgifter om Izmailovskajas inblandning. Under 90-talet fortsatte Oleg Deripaska att utvidga sin affärsverksamhet.

Många av de som har anklagat honom för oegentligheter eller försökt granska hans framfart har tystats ned, men mycket tyder på att han och gruppen runt honom byggt ett aluminiumimperium genom att utpressa, hota och mörda, säger Knut Kainz Rognerud.

Detta dementerar nu Oleg Deripaskas presstalesperson i ett mejl till Dagens Arbete: ”Oleg Deripaska har aldrig haft några band till organiserad brottslighet, har aldrig varit nära Kreml eller Vladimir Putin och har aldrig agerat på uppdrag av några regeringar eller regeringstjänstemän. Alla påståenden om detta, och de vidriga anklagelserna om att Oleg Deripaska på något sätt är kopplad till mord och människors död, är inget annat än grova lögner, som har motbevisats flera gånger, inklusive i domstolar.”

– Han är aldrig dömd i domstol, det är viktigt att påpeka, och har själv förnekat all form av brottslig verksamhet. Men i den amerikanska sanktionsmyndighetens dokument finns uppgifter om att han har beordrat mord på en företagsledare, tvättat pengar och förvaltat en del av Putins förmögenhet, säger Knut Kainz Rognerud.

Under arbetet med boken har Knut Kainz Rognerud försökt att gå till botten med anklagelserna. Hans slutsats, efter att ha granskat handlingar och genomfört åtskilliga intervjuer, är att anklagelserna mot Oleg Deripaska är mycket trovärdiga.

– Det var en piratverksamhet. Man tog över konkurrenters verksamheter med hjälp av verbala hot, och om inte det gick, med våld. I sista hand med eliminering, men det var sällan det behövde gå så långt eftersom de hade hjälp av rättsapparaten.

Djävulspakten med Vladimir Putin

Oleg Deripaska och Vladimir Putin har under många år haft en mycket nära relation. När en efterträdare till dåvarande ryska presidenten Boris Jeltsin skulle utses var med stor sannolikhet Oleg Deripaska med. Detta enligt flera källor, säger Knut Kainz Rognerud.

– Han representerade Izmailovskaja, maffiaorganisationen. Representanter för FSB (den ryska underrättelsetjänsten), militären och den organiserade brottsligheten kom överens om att Putin är vår man.

Avtalet som Oleg Deripaska och Vladimir Putin slöt med varandra kan, enligt Knut Kainz Rognerud, liknas vid en djävulspakt: ”De exakta detaljerna är okända, och Deripaska har upprepade gånger förnekat ett sådant avtals existens.”

– Man kan inte göra stora affärer i Ryssland i dag utan att stå väldigt nära eller få godkännande av staten och Putin. Men i det här fallet är det extra speciellt, eftersom Putin har varit så involverad i Deripaskas affärer.

Samma dag som Oleg Deripaska köpte svenska Kubal, 2006, satt han i möte med Vladimir Putin. Direkt efter mötet höll han presskonferens och berättade att hans bolag Rusal köpt smältverket i Sundsvall.

– Så har det fungerat. Deripaska har ständigt följt med på Putins resor runtom i världen. Han hävdar att det bara är en yrkesmässig, professionell relation. Men det är mycket som tyder på att det är mer än så, säger Knut Kainz Rognerud.

Den svenska regeringen hade inga betänkligheter kring Rusals köp av Kubal. Tvärtom, under slutet av 90-talet och början av 2000-talet hade Sverige bara sett möjligheter i den nya ryska ekonomin. Göran Persson hade flera gånger rest dit för att stärka handeln mellan länderna och personligen träffat Oleg Deripaska.

Vid den här tiden hade Deripaskas företagsimperium växt betydligt, och innefattade såväl vattenkraft som byggföretag i flera länder. Så varför riktade han nu blicken mot Sverige och smältverket i Sundsvall?

– Kubal låg långt fram tekniskt, medan den ryska aluminiumtillverkningen inte gjorde det. Köpet var ett sätt att komma över europeisk teknik. Men man måste också säga att Sverige säkerhetspolitiskt länge varit intressant för Ryssland, säger Knut Kainz Rognerud.

– Att då förvärva en av de viktigaste säkerhetspolitiska industrierna i Sverige, en fabrik som byggdes av militärindustriella skäl under andra världskriget, var en fjäder i hatten. Och Putin var djupt involverad i det beslutet.

Regeringen flyger till Washington

Åter till 2018. Nästan 500 jobb stod på spel i Sverige och det var ont om tid. Oleg Deripaska och hans företag var satta under sanktioner av den amerikanska regeringen. På Kubal i Sundsvall hade den lokala IF Metallklubben en nära dialog med företagsledningen om hur de skulle kunna fortsätta sälja aluminiumet. Knut Kainz Rognerud citerar vad klubbens vice ordförande skrev på fackets blogg:

”Nyckeln är att handla direkt utan att pengar går via de sanktionsdrabbade enheterna under Oleg Deripaska. Vi arbetar alla hårt för att hitta lösningar och gråzoner där vi kan handla med vår metall.”

Fackklubben skrev ett brev där de lyfte risken för att de anställda på smältverket skulle förlora jobbet om sanktionerna inte lättades. Finansminister Magdalena Andersson överlämnade brevet till USA:s finansminister i Washington.

– Klubben och företaget i Sundsvall verkar ha haft samma intressen i alla år. Jag har inte uppfattat någon kritik mot hur ryssarna driver det. Fackordföranden har utåt sett varit nöjd med arbetsgivaren, säger Knut Kainz Rognerud.

Jag har aldrig i modern tid sett en regering driva en så stor lobbykampanj så organiserat.

Knut Kainz Rognerud

Förutom att fack, arbetsgivare och lokala politiker från Sundsvall försökte stoppa sanktionerna, började Oleg Deripaskas franska och amerikanska PR-konsulter att lobba för att den svenska regeringen skulle agera.

– Det förvånande är att regeringen agerade så snabbt. Industrier har lagts ned under hundra år i Sverige, det är inget att förvånas över. Men det här var något annat. Jag har aldrig i modern tid sett en regering driva en så stor lobbykampanj så organiserat.

Läs också

Trumps kamp i Sundsvall

USA:s sanktioner mot ryska oligarker gjorde att 500 anställda på Kubal fick gå nio månader under hot om arbetslöshet.

I april 2018 kom beskedet att sanktionerna mot Oleg Deripaska sköts fram sex månader. Näringsminister Mikael Damberg reste dagen efter till Sundsvall och lovade fackklubben att regeringen skulle göra allt de kunde för att rädda produktionen.

Under sommaren engagerades ”minst ett tjugotal medarbetare på Utrikesdepartementet, vid regeringens representation i Bryssel och på ambassaderna i Washington och Moskva”, skriver Knut Kainz Rognerud. Några betänkligheter mot att hjälpa Oleg Deripaska fanns inte.

– Inte vad man visade. Det har varit väldigt svårt att intervjua folk och i dokumenten jag har begärt ut är väldigt mycket hemligstämplat. Men det framkommer ändå att regeringen var högst medvetna om anklagelserna mot Deripaska, säger han.

– De listar vilka riskmomenten är och vilka personer de måste övertyga. ”Här har vi en senator som är väldigt kritisk på grund av anklagelserna om mord.” Men de tycks aldrig ha tänkt tanken: Är det problematiskt att samarbeta med en person som anklagas för penningtvätt, mord och samarbete med Putin?

Arbetet gav resultat. Sanktionerna mot Deripaskas aluminiumkoncern hävdes i januari 2019. ”ÄNTLIGEN”, utropade fackklubben på Kubal.

På Twitter skrev Mikael Damberg: ”Väldigt viktigt besked – Kongressen i USA har röstat och nu avlistas Kubal i Sundsvall från sanktionslistan. Goda nyheter för Sverige och de anställda. Tack alla som jobbat hårt för detta!”

Rysslands ekonomiska infiltration

Vad Ryssland länge har förstått och utnyttjat är att ekonomiskt beroende kan stötta landets internationella intressen, säger Knut Kainz Rognerud. Och Oleg Deripaska har under många år varit en viktig del av Vladimir Putins utrikespolitik.   

– Man hjälper till vid olika omröstningar, tar in de resurser som behövs och svartmålar och smutskastar motståndare. Man gör likadant som på 90-talet, men det kanske inte dör lika många i väst. Våldet behövs inte, pengar är ett mycket mer effektivt sätt att få sina intressen tillgodosedda, säger han.

– Sedan har det inte alltid lyckats, men gör man detta brett kommer det att lyckas här och där. I Sverige måste man säga att det, åtminstone delvis, lyckades när till och med regeringen hjälper en till Putins närstående oligark att rädda hans industri.

Olegs Deripaskas presstalesperson skriver också i sin dementi:

”Oleg Deripaska tycker att det är ytterst motbjudande att journalister lägger enorma ansträngningar på att koka ihop sensationellt skräp ur tomma intet och spinner på gamla lögner och ogrundade anklagelser, allt medan äkta tragedier fortsätter att utspela sig i Ukraina, Mellanöstern och andra delar av världen. 

Anklagelserna motsägs också av otaliga företagsbesiktningar och KYC-förfaranden* som utförts på honom och hans företag vid den tiden han utvecklade sin stora internationella verksamhet.

Att döma av de anklagelserna det refereras till anser vi att boken inte är något annat än ett betalt PR-jobb orkestrerat av personer med hämndmotiv.”

*KYC-förfarande: den process som företag inom vissa branscher måste tillämpa för att lära känna sina kunder och motverka kriminella aktiviteter som penningtvätt och finansiering av terrorism (reds anmärkning).