Huvudskyddsombudet i Garpenberg: ”Kritiken stämmer”
”Bra att allt utreds ordentligt” IF Metall: ”Ser vi brister så stoppar vi arbetet”
Sveriges längsta strejk väcker känslor – ett sekel senare
Publicerad 2024-04-25, 04:59
Teslastrejken är en av Sveriges längsta. Men det är långt kvar tills den rår på den allra längsta. I Skyllberg la arbetarna ner arbetet i fem år.
Teslastrejken må vara lång. Den 27:e april har den pågått i ett halvår. Men den står sig slätt mot Sveriges längsta strejk – strejken vid Skyllbergs bruk år 1925.
Det året gick metallarbetarna vid bruket i Närke ut i konflikt. Det skulle dröja mer än fem år innan de återvände till jobbet.
Trots att det gått nästan hundra år sedan dess – tycks såren inte riktigt ha läkt i den lilla orten.
– Jag vill inte uttala mig. Det är känsligt det där, säger en boende när Dagens Arbete ringer runt.
Men vi tar det från början.
Den 17 oktober 1925 samlades Metallindustriarbetareförbundets avdelning 59 för ett extrainsatt föreningsmöte. Några veckor tidigare hade bruksledningen sagt upp runt 30 arbetare vid valsverket i Skyllberg och spikfabriken i Kårberg.
Skyllbergs bruk hade visserligen överlevt bruksdöden, men haft svårt att hänga med i det tidiga 1900-talets rationalisering inom branschen. Orderingången hade sjunkit och nu ansåg man sig tvungen att säga upp.
– Facket tolkade det som att arbetsgivaren passade på att säga upp de arbetare som var mest aktiva i fackföreningen, berättar Annette Thörnquist, docent och historiker som forskar om strejken.
Det var nog inte en helt snedvriden tolkning från fackets sida: Bland de uppsagda fanns fackavdelningens sekreterare och ordförande.
– Avdelningen reagerade också väldigt starkt på att den traditionella anställningstryggheten vid bruket sattes ur spel. Det var egentligen denna fråga konflikten ytterst handlade om, säger Annette Thörnquist.
”Även de oorganiserade deltaga”
Vid det extrainsatta föreningsmötet beslutade en bred majoritet av arbetarna att lägga ner arbetet vid Skyllbergs bruks tre fabriker. Strejken var ett faktum. I ett TT-telegram som publicerades i flera av Sveriges morgontidningar gick att läsa:
”Strejk har på onsdagsmorgonen utbrutit vid Skyllbergs bruks samtliga anläggningar i Skyllberg, Rönneshytta och Kårberg. Antalet strejkande uppgår till 250 à 300 man. Även de oorganiserade deltaga. Orsaken till konflikten är, som förut meddelats, att arbetarna anse att bruket under den senaste tiden vidtagit permitteringar efter orättvisa grunder.”
De strejkandes yrkestitlar ger en fingervisning om att det snart har gått 100 år sedan dess: vällare, valsare, frambärare, upplyftare, rätare, smörjare, spikklippare, ångpanneeldare och slaggtagare.
”Farfar var strejkbrytare”
Docent Annette Thörnquist, som tidigare har skrivit en bok om strejken, är själv uppväxt i Skyllberg. Två av hennes släktingar var i allra högsta grad själva delaktiga i konflikten – fast på varsin sida.
Morfar strejkade. Farfar var en av strejkbrytarna.
– Strejkbrytarna var i regel de gamla. Vissa fortsatte arbeta av religiösa skäl. Sen fanns det anställda som kanske inte vågade sätta sig upp mot överheten, säger Annette Thörnquist och lägger till:
– Det var en väldigt sträng social kontroll i det här samhället.
De strejkande arbetarna agerade kraftigt mot strejkbrytarna.
De som fortsatte att gå till jobbet möttes av motvilja och kyla. Utanför fabriksportarna bildade de strejkande metallarbetarna led. Där kunde de vänta i timmar, ibland till långt in på natten, innan strejkbrytarna vågade sig ut.
– Man var väldigt illa sedd som strejkbrytare. Också barnen till strejkbrytarna drabbades. Min faster berättade hur hårt det var att inte få delta i de familjefester som fackföreningen ordnade för att stärka sammanhållningen under den här tiden, säger Annette Thörnquist.
Strejkbrytare hängdes ut
I lokaltidningen Örebro-Kuriren kunde man den 12 december 1925 läsa en annons med rubriken: ”BLOCKADBRYTARE”. Ett meddelande från fackavdelningen till allmänheten:
”Under konflikten vid Skyllbergs bruk finna följande personer med sin heder förenat att anfalla sina arbetskamrater i ryggen och utföra div. blockadarbeten, som härmed till allmänhetens kännedom meddelas:”
Sedan följde för- och efternamn på samtliga strejkbrytare vid fabrikerna i Kårberg och Skyllberg. Annonsen undertecknades av styrelsen i avdelning 59. Liknande annonser publicerades i tidningen flera gånger under konflikten. Våren 1926 beslutade man visserligen att inte hänga ut strejkbrytare äldre än 60 år.
En udda konflikt
De flesta konflikter på arbetsmarknaden trappas upp med tiden. Ofta genom växelvisa motåtgärder mellan fackförbund och arbetsgivare.
Men på den punkten skiljer sig Skyllbergsstrejken.
I Skyllberg uppstod istället tidigt en total låsning. Bolaget vidtog i praktiken inga åtgärder alls. De flesta strejkande arbetarna fick till och med bo kvar i de bostäder som ägdes av bruket och inga hyror drevs in. Fackavdelningen fick dessutom fortsätta använda brukets samlingslokal under hela strejken.
– Bruksledningen drog nytta av strejken genom att man kunde vänta ut bättre tider och samtidigt behålla sin yrkeskunniga arbetarkår – som Metall försörjde. Det var en viktig orsak till att arbetarna fick bo kvar i bostäderna och till att strejken pågick så länge, säger Annette Thörnquist.
I brukets samlingslokal höll fackföreningen återkommande strejkmöten. Ofta diskuterades frågor som ”Vad bör göras åt strejkbryteriet?” eller ”Är det möjligt för avd 59 att anskaffa egen lokal?”.
Men det var inte bara fackliga frågor som avhandlades. Under ett strejkmöte diskuterades frågan: ”Vilket är starkast, rusdrycker eller kärlek?”
Tre dagars fängelse
En händelse ett år in i konflikten fick rättsligt efterspel. En grupp unga strejkande spred vid ett tillfälle ut glassplitter över vägbanan in mot en av fabrikerna. Målet var att sabotera strejkbrytarnas cyklar. Planen lyckades, men gruppen blev påkommen.
– Alla hade nog klarat sig, om vi inte varit dumma nog att ligga kvar för att se när det hände. På hemvägen sen mötte vi en förman och så var det färdigt, konstaterade en av de skyldiga.
De sex cykel-saboterande strejkarna åtalades och dömdes till tre dygns fängelse. Metallarbetarförbundet bidrog med advokathjälp och rättegångssalen fylldes av stöttande strejkande. Episoden har sammanfattats i en årsbok utgiven av Örebros hembygdsförbund.
65 miljoner i strejklöner
1928 togs bruket över av den nya brukspatronen Ivan Svensson. Ivan pratade öppet om sin ovilja mot att avveckla strejken.
Ändå enades parterna två år senare. Metallarbetarförbundets förhandlare konstaterade i sin rapport att: ”Som seger eller nederlag kan uppgörelsen ej heller betraktas, utan får ses som ett någorlunda hyggligt avvecklande av en omöjlig situation.”
– Till slut insåg båda parterna att det helt enkelt inte gick att fortsätta och den nya ledningen började så smått planera en upprustning av bruket, säger Annette Thörnquist.
Under den fem år långa strejken hade förbundet betalat ut runt 65 miljoner kronor, omräknat i dagens penningvärde, i strejkunderstöd.
Men hur var det nu. Är strejken fortfarande ett känsligt samtalsämne på den lilla orten i Närke? Dagens Arbete ringde upp brukets nuvarande vd. Det visar sig att han bär samma namn som sin farfar, Ivan Svensson – brukspatronen som hösten 1930 enades med Metallarbetareförbundet om arbetsfred.
Är det fortfarande känsligt att prata om strejken i Skyllberg?
– Nej det tror jag inte. Så känsligt kan det inte vara. Vi är ett av de äldsta företagen i världen och det är klart att det har hänt en del under tidens lopp. Jag vet inte vad som skulle kunna vara känsligt. Men det är klart att en lång strejk påverkar många, säger Ivan Svensson, vd på Skyllbergs bruk.
– Och lång var den, lägger han till.
LÄNGSTA STREJKERNA I SVERIGE SENASTE 100 ÅREN
Skyllbergsstrejken, 5 år
Oktober 1925 till oktober 1930.
Strejken vid Marmaverken, 8 månader
Oktober 1930 till juni 1931.
Teslastrejken, 6 månader
Startade 27 oktober 2023.
Metallstrejken, 5 månader
Februari 1945 till juni 1945.
Strejken på Toys R Us, 3 månader
Maj 1995 till augusti 1995.
STREJKERSÄTTNING TILL CHEF
När strejken bröt ut ställde sig två av fabrikens förmän på arbetarnas sida. Ingen av cheferna fick strejkersättning och en av dem återgick snart till arbetet. Men den andra, Edvin Polkander, fortsatte att strejka. Efter en tid beslöt fackavdelningen att Polkander – precis som de strejkande arbetarna – skulle få ta del av strejkkassan.
Att ett fackförbund gett strejkersättning till en oorganiserad chef är antagligen helt unikt i svensk arbetarhistoria.
Hej Adam! Intressant men du verkar ha glömt bort strejken i Stripa mellan 1925-1927!