Facken om lönekravet: ”Det här klarar svensk industri”

”Bekymmersamt.” ”Ett dråpslag.” ”Fullkomligt orealistisk.”

Arbetsgivarnas reaktion på fackens krav på 4,2 procent i löneökningar var hård.

Väntat, tycker facken, som menar att de gjort en rimlig bedömning.

Marie Nilsson, ordförande för IF Metall, är inte förvånad. Hon har nog aldrig varit med om att det har kommit något annat svar från motparten, säger hon.

– Men vi skulle inte ställa krav som riskerar att våra medlemmar förlorar jobbet. Vår bedömning är att det här klarar svensk industri.

Kravet på en löneökningstakt på 4,2 procent under ett år baseras på en bedömning av svensk industri och läget på arbetsmarknaden.

– Inför förra avtalsrörelsen såg vi att svensk industri hade stärkt sin konkurrenskraft och att det var dags att takta upp löneökningsnivån igen, och komma i nivå med där vi legat innan finanskrisen. Det är vad som har legat till grund även den här avtalsrörelsen.

Industriarbetsgivarna pekar på Tyskland och menar att de höga lönerna har skadat industrins konkurrenskraft. Ser ni några sådana risker?

– Nej. Tyskland ligger på en högre arbetskraftskostnad än vad vi gör och har gjort det under ett antal år. Vi tycker inte att den risken finns här, utan att vi har marginal. Sverige har dessutom haft en högre produktivitetsutveckling än Tyskland.

Läs också

Arbetsgivarna: För högt och bekymmersamt

För högt, förvånande och bekymmersamt är några av arbetsgivarsidans reaktioner på fackens löneökningskrav på 4,2 procent.

Ni krävde inte kompensation för den höga inflationen förra avtalsrörelsen, utan höll er till inflationsmålet. Var det rätt?

– Ja, det var rätt. När inflationen stiger och ingen vet var den ska ta vägen, är det väldigt svårt att göra rätt avvägningar. Då höll vi fast i vår strategi.

Men för många industriarbetare kommer det ta flera år att ta igen reallönesänkningen. Kunde ni krävt mer den här gången?

– Vi måste försöka landa i en bra balans. Vi ska ha reallöneökningar, inte bara till våra medlemmar utan brett på arbetsmarknaden, samtidigt som svensk industri måste behålla sin konkurrenskraft. Risken är annars att jobben flyttar någon annanstans.

Kommer löneökningarna ligga kvar på den här nivån även i framtiden?

– Vi jobbar alltid långsiktigt. Vi tittar aldrig på konjunkturen som den ser ut just för dagen, utan vi blickar framåt. Avsikten är att vi ligger på den här nivån så länge svensk industri hänger med i utvecklingen.

Läs också

Industrifackens krav: Öka lönerna med 4,2 procent

Facken inom industrin vill se löneökningar på 4,2 procent på ett år. De vill också ha avsättning till arbetstidsförkortning och en låglönesatsning. Dagens Arbete var på plats under industrifackens presskonferens på måndagen.

GS-facket: ”Medlemmar ska få mer i plånboken”

GS-fackets ordförande Per-Olof Sjöö tycker att Facken inom industrin har landat i ett bra, gemensamt krav. 4,2 procent i löneökningar är näst högst i hela industriavtalets historia.

– Vi har gjort en sammantagen bedömning av löneutvecklingen i övriga Europa. Utifrån det tycker vi inte att ett lönekrav på 4,2 procent riskerar att försämra svensk industris konkurrenskraft. Snarare tvärtom.

Han tycker också att det var rätt att inte försöka kompensera för inflationen i förra avtalsrörelsen. Och när inflationen nu är på väg ned, säger han, finns det möjlighet att på sikt ta igen det som gått förlorat.

– Nu finns det väldigt goda förutsättningar för att våra medlemmar ska få mer i plånboken, helt enkelt.

Läs också

Matilda Eriksson, 28: ”Vi är värda högre lön”

Januari närmar sig och då är det hög tid att börja förhandla om nya löner och arbetsvillkor igen.

Pappers: ”En hyfsat hög siffra”

Pappers ingår inte i Facken inom industrin och deltog därför inte på måndagens presskonferens. Däremot ställer sig förbundet bakom kravet på 4,2 procent, berättar förbundsordförande Pontus Georgsson.

– Jag vet att det är många förbund som står bakom den siffran, och det är det absolut viktigaste, att vi är eniga om vad vi kräver för då kommer vi uppnå bra resultat.

– Det är en hyfsat hög siffra, jag tror att det är den näst högsta sedan 90-talet.

Nyligen spådde Konjunkturinstitutet en rimlig löneökningstakt på 3,5 procent framöver. Det är dock ingen siffra som Pontus Georgsson fäster någon större vikt vid. Dagens 4,2 procent däremot:

– Nu ska jag inte föregå demokratiska beslut, men den är väl ganska bra kan jag tycka.

Pappers ställningstagande kommer fattas på förbundets förbundsmöte i slutet av november.

– Där kommer vi fatta beslut om att inleda förhandlingar, om vad vi ska ta in i våra egna förhandlingar, och om vi ska ingå i samordningen.

Löneökningarna har ätits upp av inflationen och många har upplevt ett stort reallönetapp. Är det inte rimligt att se ännu större löneökningar nu framåt?

– Jag tänker att vi ändå jobbar ikapp. Men jag tror inte att man ska ta ikapp allting, för då riskerar vi ju att hamna i en annan dålig spiral. Vi får se hur det blir, förmodligen kommer vi ikapp lite grand i alla fall.

Rasmus Lygner, Pontus Ohlin