Industrifackens krav: Öka lönerna med 4,2 procent

Facken inom industrin vill se löneökningar på 4,2 procent på ett år. De vill också ha avsättning till arbetstidsförkortning och en låglönesatsning.

Dagens Arbete var på plats under industrifackens presskonferens på måndagen.

Under flera år har reallönerna sjunkit på grund av inflationen, men nu ökar de något igen.

– Vi tror att det ger goda förutsättningar för reallöneökningar för våra medlemmar kommande år, säger IF Metalls förbundsordförande Marie Nilsson.

Grunden är ett ettårsavtal, men det är en förhandlingsfråga.

Avsättningen till systemen för arbetstidsförkortning ska ske inom de system som redan finns, som avtalspension och timbank. Arbetstidsförkortningen ska räknas av från löneutrymmet.

Låglönesatsningen ska ske enligt samma modell som vid tidigare år, den så kallade knä-modellen. Alla som tjänar under 29 100 kronor i månaden ska bidra till lönepotten med samma summa som den som tjänar 29 100 kronor i månaden. Ingen ska alltså enligt kravet bidra med mindre än 4,2 procent av 29 100 kronor till potten.

Facken kräver också övertidskompensation för deltidsanställda, i stället för bara mertid. Det ska också finnas rätt till förtidssemester för alla.

Läs också

Facken om lönekravet: ”Det här klarar svensk industri”

”Bekymmersamt.” ”Ett dråpslag.” ”Fullkomligt orealistisk.” Arbetsgivarnas reaktion på fackens krav på 4,2 procent i löneökningar var hård. Väntat, tycker facken, som menar att de gjort en rimlig bedömning.

”Industrins konkurrenskraft har stärkts”

Facken inom industrin säger att de gör en egen bedömning av det tillgängliga löneutrymmet. Då tittar man på förutsättningar i omvärlden, läget i svensk industri och övrig svensk ekonomi, och inflationsmålet.

Sverige har återhämtat sig snabbt, och haft en stark utveckling efter pandemin, enligt facken.

– Vi kan konstatera att industrins konkurrenskraft har stärkts, säger Per-Olof Sjöö, ordförande för GS.

Enligt Facken inom industrins beräkningar ligger arbetskraftskostnader strax under snittet i Västeuropa, och en bra bit under konkurrentlandet Tyskland.

Även sysselsättningen har återhämtat sig snabbt, men försvagats något på sista tiden.

– Förhoppningsvis ligger vi på botten nu, säger Ulrika Lindstrand, ordförande för Sveriges ingenjörer.

Hon säger också att det fortfarande finns ett stort behov av arbetskraft, inte minst i industrin.

Facken inom industrin består av LO-facken IF Metall, GS och Livs, samt Unionen och Sveriges ingenjörer. Industrin brukar vara först med att teckna avtal, som sedan ska följas av resten av arbetsmarknaden. Det sker enligt det så kallade industriavtalet, ett övergripande avtal mellan fack och arbetsgivare inom industrin som tecknades 1997.

Läs också

Arbetsgivarna: För högt och bekymmersamt

För högt, förvånande och bekymmersamt är några av arbetsgivarsidans reaktioner på fackens löneökningskrav på 4,2 procent.

Bakgrund: Sjunkande inflation har gjort löneökningarna mer värda

Under åren 2022 och 2023 var inflationen i Sverige väldigt hög. Kring årsskiftet 22/23 var den mer än 10 procent. El, mat och annat hushållen behöver blev dyrare Visserligen steg lönerna i kronor och ören, men priserna ökade snabbare. Reallönerna sjönk och svenskarnas köpkraft minskade.

I förra avtalsrörelsen hoppades en del på att det nya avtalets löneökningar skulle väga upp för den förlorade köpkraften. Men både facken och arbetsgivarna var tydliga med att det inte kunde bli så. Från fackets sida menade man att det skulle riskera att elda på prisökningarna ytterligare. Målet var i stället, sa man, att komma tillbaka till reallöneökningar på sikt.

Ändå blev den slutliga löneökningstakten ovanligt hög. Det så kallade märket, industrins avtal som andra följer, sattes till 4,1 2023 och 3,3 2024. Det var mer än något år tidigare sedan det så kallade industriavtalet tecknades 1997, men vägde förstås inte upp för att priserna ökat uppemot 10 procent. Sveriges löntagare har helt enkelt fortfarande mindre pengar att handla för.

Sedan dess har ändå inflationen minskat kraftigt. Nu är den nere på 1,2 procent (eller 1,9 procent om man också räknar med räntekostnader). Det betyder att reallönerna har ökat sedan 2023. I augusti hade de stigit med 2,6 procent på ett år (1,9 procent inräknat räntor), enligt Medlingsinstitutet.

– Den strategi vi hade sist håller, säger Peter Hellberg, förbundsordförande för Unionen, apropå att målet var att få reallöneökningar på sikt.

Reallönerna är nu uppe på ungefär samma nivå som de var 2015 eller 2016. Det kommer dock dröja innan löntagarna kan köpa lika mycket som innan inflationen började rusa efter 2021. Exakt när reallönerna är tillbaka på samma nivå som då är förstås svårt att beräkna. Enligt Konjunkturinstitutets prognos kan det dröja till 2028.

Konjunkturinstitutet kom för några veckor sedan med en rapport där de bland annat skriver att lönerna på längre sikt kan öka med 3,5 procent per år. De konstaterar att samtidigt som reallönerna sjunkit har företagen haft relativt god lönsamhet – dock olika i olika branscher.

Sedan industriavtalet tecknades 1997 har reallönerna på arbetsmarknaden ökat alla år utom 2011, 2022 och 2023.

Anna Julius, Rasmus Lygner, Janna Ayres