Arbetsgivarna: För högt och bekymmersamt

För högt, förvånande och bekymmersamt är några av arbetsgivarsidans reaktioner på fackens löneökningskrav på 4,2 procent.

– Det är högt, bekymmersamt. Det kommer inte hjälpa oss att komma ur den här lågkonjunkturen. Vad som är rimligt i stället? Återhållsamhet naturligtvis, säger Per Widolf, förhandlingschef på Industriarbetsgivarna, till Dagens Arbete med anledning av fackens lönekrav på 4,2 procent.

Trä- och möbelföretagens (TMF) förhandlingschef Anna Freij, representerar en bransch som har drabbats hårt av de senaste årens höga inflation och höjda räntor, och konstaterar kortfattat att fackens krav är högt.

– De senaste årens byggkris har satt djupa spår i träindustrin. Vi ser fortfarande varsel och uppsägningar. Botten är förhoppningsvis nådd, men det kommer att ta väldigt lång tid för branschen att återhämta sig, säger Anna Freij till Dagens Arbete.

Läs också

Facken om lönekravet: ”Det här klarar svensk industri”

”Bekymmersamt.” ”Ett dråpslag.” ”Fullkomligt orealistisk.” Arbetsgivarnas reaktion på fackens krav på 4,2 procent i löneökningar var hård. Väntat, tycker facken, som menar att de gjort en rimlig bedömning.

Henrik Stävberg, förhandlingschef på arbetsgivarorganisationen Ikem, säger i ett pressmeddelande:

– Jag är uppriktigt förvånad. Fackförbunden måste lyfta blicken och ta in den verklighet som företagen står inför. En löneökning på 4,2 procent vore ett dråpslag, inte minst för de små och medelstora företagen.

Ett krav som inte tar hänsyn till den faktiska ekonomiska situationen och företagens förmåga att betala, menar Gröna arbetsgivare. Det räcker med betydligt lägre nivåer för att uppnå ökade reallöner, skriver de i ett uttalande.

Tomas Undin är förhandlingschef på teknikföretagen. Även han uttrycker sig kritiskt till 4,2 procent.

– Det är högt, såklart. Det vi vet är att vi enligt de ekonomiska bedömningar som görs kommer att ha lågkonjunktur under hela nästkommande år. Det råder en stor osäkerhet kring ekonomi och geopolitik. I skenet av det så är 4,2 väldigt högt.

”Vi tecknar avtal framåt”

De senaste två avtalsrörelserna har facken pratat om att hålla tillbaka och ta ansvar. 2020 skedde förhandlingarna mitt under pandemin och hela avtalsrörelsen sköts upp i sju månader, för att sedan landa i historiskt låga löneökningar.

2023 var inflationen den högsta sedan tidigt 1990-tal, men facken var tydliga med att lönekravet inte kunde bli en kompensation för de skenande priserna.

Det här märks på reallöneutvecklingen – de senaste åtta-nio årens löneökningar har ätits upp av inflationen. Köpkraften är tillbaka på 2015 eller 2016 års nivå.

Men det här är inget som arbetsgivarna kan ta hänsyn till i en avtalsrörelse, menar Anna Freij.

– När vi går in i kommande avtalsrörelse så tecknar vi avtal framåt. Innevarande avtalsperiod innebar reallönesänkningar 2023 och men också reallöneökningar 2024. Nu när ska vi teckna nya kollektivavtal ska det ske utifrån de faktiska förutsättningar som gäller.

Inflationen blev naturligtvis en chock”

Tomas Undin på Teknikföretagen

Tomas Undin på Teknikföretagen tar också fasta på att avtalet ska gälla från ock med april nästa år. Men han påpekar också att reallöneutvecklingen har tagit fart under 2024.

– Inflationen blev naturligtvis en chock i någon mening för hela systemet. Samtidigt har reallöneökningarna aldrig varit så snabba som just nu. Nu handlar det om att vi ska göra den bästa bedömningen vi kan om förutsättningarna efter den första april.

Industriarbetsgivarnas Per Widolf lyfter fram att även industrin har drabbats hårt av stigande priser och höga räntor, och att stämningsläget i till exempel stål- och sågverksindustrin är väldigt svagt.

– Ska vi prata reallöner så var det väldigt hög reallöneutveckling under innevarande år. Och vi förhandlar framåt. Det handlar om att skapa en miljö där svensk industri långsiktigt är konkurrenskraftig. Då kan vi inte lasta i allt för tunga stenar i vår ryggsäck om man uttrycker sig så. Vi måste vara återhållsamma och ha en lönebildning som är långsiktigt hållbar.

Läs också

Matilda Eriksson, 28: ”Vi är värda högre lön”

Januari närmar sig och då är det hög tid att börja förhandla om nya löner och arbetsvillkor igen.

Återhållsamheten gäller inte topparna – ”Ingår inte i vårt jobb att sätta vd-löner”

Samtidigt som inflationen sänkte reallönerna har näringslivstopparna under samma period kunnat se betydligt bättre löneutveckling. Aftonbladets Andreas Cervenka sammanställde i våras en lista över 20 största börsbolagen i Sverige, som visade att vd-lönerna ökade i många fall långt över inflationen, och mycket högt över industrins märke. Men även om det ofta blir diskussioner om vd-löner efter en avtalsrörelse är det inget som arbetsgivarna vill kommentera.

– Jag möter den här frågan då och då. Men svaret är att det inte ingår i mitt jobb att förfoga över lönesättningen av vd:ar och vill egentligen inte in i den diskussionen överhuvudtaget. Det är löner som kanske inte ens sätts i Sverige. Det där får de sköta själva, så jag har inga synpunkter på det, säger Tomas Undin på Teknikföretagen.

Industriarbetsgivarnas Per Widolf är av samma åsikt.

– Vd-lönerna är ingenting som vi vare sig förhandlar eller uttalar oss om. Det där är en annan diskussion.

KI pratar om att de spår en löneökningstakt på 3,5 procent framöver. Hur ser du på den siffran?

– Jag tycker inte KI ska ut med siffror åt vare sig det ena eller andra hållet, särskilt inte inför en avtalsrörelse. Det är parterna som sköter svensk lönebildning Det är parterna som sköter svensk lönebildning, och detta stör processen, säger Per Widolf.

Utöver lönekravet på 4,2 procent kräver Facken inom industrin även en fortsatt utbyggnad av arbetstidsförkortningen enligt de olika modeller som finns i avtalen. Det är inget som TMF ser positivt på.

– Arbetstidsförkortning är oerhört kostsamt och innebär utebliven produktion. Vi tycker att det är fel väg att gå inte minst med tanke på den kompetensbrist som vi har i industrin, säger Anna Freij.

För företagens del är dock arbetstiden en av de viktigaste frågorna i avtalsrörelsen, berättar Anna Freij.

– Hur kan vi få en flexibel arbetstid så att vi kan möta efterfrågan? Det är frågor som alltid är viktiga för våra medlemsföretag.

Marie Edholm, Janna Ayres, Anna Julius