Efter skakiga år – nu storsatsar Hexatronic i Hudiksvall
Ny produktionslinje kan leda till fler jobb IF Metall: ”Jätteroligt”
”Jag känner mig väldigt trygg i min roll”
Publicerad 2025-01-23, 05:00 Uppdaterad 2025-05-22, 17:37
INTERVJU Marie Nilsson undviker helst att slå näven i bordet. I stället är hon som en storasyster som vill hålla ihop förbundet och samtidigt ha full koll på sina papper.
I snart åtta år har hon lett IF Metall.
Nu ställer hon upp för omval till vårens kongress.
För ett drygt år sedan var IF Metalls förbundsordförande Marie Nilsson överallt i internationella medier. BBC, The Guardian, Financial Times ville alla skriva om fackordföranden som utmanade världens rikaste man genom att starta en strejk mot Tesla.
– Vi var väl beredda på att det skulle ge eko i världen. Men sen när det väl händer… det blir lite mycket på en gång. Jag kände mig som en papegoja, sa allt om och om igen, hur det funkar i Sverige och så.
Hon har inte ont av strålkastarljuset. Kanske inte söker det, men tycker det är ok.
– Jag hade nog kunnat bli skådis i stället. Jag höll på med teater på gymnasiet, det var kul. Nej, kanske inte.
Samtidigt är all uppmärksamhet i uppdraget en anspänning: presskonferenser, säga rätt, hamna i Aktuellt, alla ser. Och som högsta företrädare för IF Metall är hon i slutändan ensam.
– När man väl ska ta ett svårt beslut, då kommer ingen annan och talar om hur jag ska göra.
Stöd får hon då från sina närmaste kolleger i IF Metall-toppen, inte minst vice ordförande Thomas With.
Marie Nilsson om åren med Veli-Pekka: ”Tryggt”
Ett stöd som har försvunnit under senaste året är däremot Veli-Pekka Säikkälä, som gått från att vara IF Metalls avtalssekreterare till samma roll på LO. Marie Nilsson har själv aldrig varit klubbordförande och suttit i långa förhandlingar på arbetsplatsen, hon har fått lära sig avtalsfrågorna på annat sätt. En kunnig avtalssekreterare har varit ett viktigt stöd.
Under många år var Säikkälä och Nilsson ett något udda radarpar. Han den som klev fram tydligt och drog på sig kritik, hon den mildare och diplomatiska.
– Han var sluggern och den som var ute i detaljfrågor, och sen fick jag liksom vara mer övergripande. Det kändes väldigt tryggt att ha den relationen. Jag är väl en sådan där typisk storasyster och han den lilla slarvern, som kunde säga ”Var är mina papper någonstans?”
Marie Nilsson har suttit i snart åtta år på posten som förbundsordförande för IF Metall – längre än sina företrädare Stefan Löfven och Anders Ferbe. Hon har passerat 60-årsstrecket och någon gång ska hon göra något annat. Inte nu – om förbundet vill ha henne. I maj är det kongress och IF Metall ska åter rösta om vilka som ska leda förbundet.
– Jag står till förfogande. Om medlemmarna tycker att jag gör ett bra jobb och vill att jag ska fortsätta så gör jag gärna det. Jag är inte färdig ännu.
Läs också
”Det här är ingen one woman show”
”Jag är här nu”, sa Marie Nilsson efter att ha valts till ny ordförande på IF Metalls kongress. DA möter en industriarbetare som betonar lagarbetet men inser att hon inte kommer att bli älskad av alla.
Hon säger att hon får uppleva otroligt mycket spännande i sitt uppdrag. Förutom att leda själva förbundet handlar det om att röra sig obehindrat såväl bland industriarbetare som bland näringslivstoppar och höga politiker.
– Man får vara en liten kameleont. Jag tycker båda sakerna är fantastiskt roliga. Och det kan vara fasen så mycket tuffare att komma ut och prata med medlemmar som är förbannade och inte tycker att vi gör tillräckligt mycket, än att sitta och prata med Wallenbergarna.
De frågor som ligger henne närmast om hjärtat är organisationsfrågor, och att samla och entusiasmera medlemmar. Detaljfrågor kring avtal, arbetsmiljö och arbetsrätt har hon andra omkring sig som kan bättre.
”Jag är inte alls en sån där tvärsäker person”
Som ledare för ett av Sveriges tyngsta fackförbund möter hon förväntningar på sig att vara stark och tydlig. Medlemmarna kan vilja ha någon som kan slå näven i bordet.
– Det kan ju vara bra retoriskt och strategiskt, men det är inte alltid det är det bästa för sakens lösning. Man kan behöva tänka å ena sidan är det så, å andra sidan…
Nej, Marie Nilsson är inte riktigt personen som slår näven i bordet. Snarare har hon blivit mindre snabb på att döma och avgöra med åren. Att inse att sanningen är mer komplicerad än det först verkar.
– Jag är inte alls en sån där tvärsäker person. Eller, jag kan var det, om det är något jag är övertygad om, fakta eller något jag tycker.
Det är något hon brottas med i uppdraget. Hon kan behöva tänka på vad hon vill med ett framträdande, vad medlemmarna behöver höra, gå in i en roll där hon är säkrare.
– Ibland kan det vara svårt för det där är verkligen inte jag.
När man pratar med andra om Marie Nilsson är det vissa ord som återkommer: Ärlig. Genuin. Och inte minst: påläst.
Stämmer det?
– Ja, jag har aldrig varit den som kommit till ett möte och inte öppnat kuvertet, som man sa förut.
I dag, säger hon, är det självklart för henne att ha koll på det mesta. Men även när hon fortfarande jobbade på Borealis och satt i IF Metalls förbundsstyrelse var hon noga med att ha läst alla handlingar i förväg.
– Då var det kanske någon grabb bredvid som tittade på vad jag hade noterat i kanten, för att bli lite uppsjungen i frågan.
Vad tror du viljan att vara påläst kommer ifrån?
– Jag tror det kommer av att jag alltid har rört mig i en värld där jag varit i minoritet. Där jag alltid behövt bevisa att jag kan det här.
Hon var en av få tjejer som läste processteknisk på gymnasiet, sedan den första kvinnan på sitt jobb på kemiindustrin Borealis i Stenungsund. Så har det fortsatt i den fackliga världen. Hon har inte varit urtypen att leda ett stort, mansdominerat fackförbund.
– Därför har jag haft med mig att det gäller att visa att jag kan det här, men gör det på mitt sätt. Kompetensen ska ingen tveka om.
Den fackliga karriären har gått stadigt uppåt, från avdelning till förbundsstyrelse till ledning och ordförande. Samtidigt säger hon att det mest är tillfällen som dykt upp. Hon har tyckt att något uppdrag verkar intressant, kandiderat. Kanske har en motkandidat dykt upp. Då, säger hon, har många väntat sig att hon ska vika ned sig, på grund av hennes framtoning. Det har hon inte gjort.
Vad är det som gör att du inte vikt ned dig?
– Det har nog varit att jag velat testa. Och jag har kanske varit övertygad om att jag har varit bättre än motkandidaten.
Inte bättre som människa förstås, är hon snabb att tillägga, men för just det här uppdraget.
Så även om hon känner behov av att visa att hon är kompetent, så finns i grunden ett starkt självförtroende – hon är övertygad om att hon är kompetent.
– Det är så, det är tudelat.
Känner du av det i rollen nu?
– Jag känner mig väldigt trygg i min roll. Men jag har hållit på i åtta år, jag känner mig inte utmanad på det sättet. Jag känner att jag är på rätt plats.
Det finns förstås tillfällen då det varit kämpigt under åren, då hon tvivlat på om de gjort rätt. Som under pandemin, när förbundet förlängde avtalet så att löneökningarna dröjde. Och samtidigt sköt på sin kongress, så att interndemokratin haltade.
En annan storm var lasuppgörelsen 2020, där facket gjorde upp med arbetsgivarna om frågor som omställningsstöd, turordningsregler och inhyrning. Stundtals blev IF Metall anklagat för svek – både av andra förbund och medlemmar. Kritik från medlemmar kom det också så det räckte när inflationen rusade och facket inte krävde kompensation för det i avtalsrörelsen 2023. Särskilt som många företag gick bra.
– Många medlemmar producerade för fullt och tyckte att nu jäklar är det payback time.
Så blev det inte och många var besvikna. Marie Nilsson säger att hon är van att hantera stora förväntningar som inte infrias, och tar inte åt sig personligen. Samtidigt:
– Det är väl ingen som tycker det är kul att få skäll.
I frågor som las och avtalskrav får IF Metall ibland kritik för att vara för nära arbetsgivaren.
– När vi är det är det för att vi tror att det är det smartaste att göra.
Visst kan man manifestera och samla styrkorna när det behövs. Den avgörande frågan är vad det har för effekt, säger Marie Nilsson. Kanske är det också bra att olika fackförbund har olika strategier. En del samtalar och förhandlar. Andra står på barrikaderna.
– Det ligger väldigt långt från mig. Jag kanske passar i den här organisationen därför. Eller så har jag blivit formad av organisationen.
Marie Nilsson om…
Anna Julius, Ida H Persson
