Omstridda ”angiverilagen” får skarp kritik av IF Metall: ”Säger klart nej”
Marie Nilsson: ”Människovärdet kommer alltid först”
Publicerad 2026-07-14, 04:00 Uppdaterad 2026-07-13, 15:48
Tänk dig den omskakande stunden när du ser ett plus på graviditetsstickan och du jobbar i en industri där varje dag utsätter det lilla fostret för risker.
Den första du måste ringa till blir då inte mamma, utan chefen.
”Man känner sig ganska exponerad”, säger Tuva Wegebro på Volvo lastvagnar i Umeå, som för att vinna tid såg till att tajma graviditeten till semestern.
När Tuva Wegebro såg plusset på graviditetstestet var det planerat. Mer planerat än många kanske tänker sig när det gäller att skaffa barn.
I början av en graviditet är risken för missfall stor. De officiella siffrorna säger att cirka 30–40 procent av de befruktade äggen aldrig blir ett barn. För varje vecka som går minskar risken och efter cirka tre månader är den endast 3 procent.
Tuva Wegebro jobbar på Volvo i Umeå, i en industrimiljö där buller, magnetfält, rök och vissa kemikalier kan vara skadliga tidigt i graviditeten. Därför behöver den som blir gravid berätta för chefen omgående, så att arbetsmiljön kan anpassas. Det är arbetsgivaren som är ansvarig för att arbetsmiljön är säker för de anställda och i den här situationen även för fostret i magen.

För att vinna lite tid försökte Tuva och hennes sambo pricka in graviditeten precis till början av semestern. Om allt gick vägen skulle de få några veckor i fred. Få tid att berätta för närmaste familjen och vännerna först.
Det lyckades.
– Jag ville verkligen få lite tid för oss själva att landa i allt. Vi hade väldigt tur att det fungerade som vi tänkt, säger Tuva Wegebro.
Redan innan Lucina, som hon som var ett plus på stickan heter i dag, var större än några millimeter behövde Tuva börja skydda henne från riskerna i fabriken.
– Det är en utsatt känsla. Man vet ju inte hur det ska gå i början. Om något skulle hända, om man skulle få missfall till exempel, så vill man kanske inte att alla ska veta det.
Fyra veckor in i graviditeten, precis innan semestern var slut, ringde hon sin chef. Hon förlängde semestern ytterligare en vecka och chefen hann ordna nya arbetsuppgifter.
När hon kom tillbaka till Volvo hade hennes chef ordnat så att hon kunde sitta på kontoret.
– Jag hade tur. Jag fick vara kvar på samma avdelning.
Många andra gravida får flytta direkt till andra delar av fabriken eller andra arbetsgrupper.
– Folk fattar ju ändå varför man flyttas. Man känner sig ganska exponerad.

Kerstin Wentz, psykolog och forskare på Arbets- och miljömedicin Sahlgrenska universitetssjukhuset, menar att situationen handlar om mer än regler, riskbedömningar och genomtänkt tilldelning av arbetsuppgifter.
– Man kan se den gravida industriarbetaren som en minoritet och minoriteter har i regel en svagare position i alla grupper. Man behöver inte bli mobbad, men man riskerar att bli mer ifrågasatt än andra, säger Kerstin Wentz.
Hon menar att unga kvinnor i mansdominerade industrimiljöer ofta redan sticker ut – och att graviditeten förstärker det ytterligare.
– Man känner inte att man riktigt får ta plats som man är.
Nyckeln till ett bättre arbetsklimat är cheferna närmast produktionen, enligt Kerstin Wentz. Ledaren kan genom att visa genuin omsorg se till att den privata sfären respekteras runt alla medarbetare, oavsett vilken situation det handlar om.
– Det är chefen som sätter tonen för hela arbetsgruppen. Om chefen är trygg i att människor fungerar olika kan det fungera väldigt bra att tillhöra en minoritetsgrupp.
Men det räcker inte med en bra chef, säger hon. Även cheferna ovanför cheferna närmast golvet måste ge stöd och förutsättningar för aktiv omsorg.
– Det behövs tid, mandat och stöd uppifrån för att kunna skapa trygghet för gravida medarbetare.
Tuva Wegebro säger att hon aldrig tidigare tänkt särskilt mycket på att hon var kvinna på en mansdominerad arbetsplats.
– Jag har alltid känt mig stark och kunnat göra samma jobb som mina manliga kollegor.
Men graviditeten förändrade det.
– Det blev verkligen skillnad. Plötsligt såg jag risker överallt.
En vanlig promenad genom fabriken blev en labyrint där hon försökte undvika höga ljud, rök och starka magnetfält.
– Man blev väldigt nojig. Om det kanske hade brunnit i något batteri i en lokal utan att jag visste det, och jag gått där och andats in ångorna. Det var lätt att få dåligt samvete och tänka att man utsatt barnet för något farligt.
Hon orkade inte heller lika mycket som vanligt.
– Jag kände mig mindre användbar. Jag var väldigt trött hela tiden. Men folk var snälla och förstående.

Graviditeten påverkade också ekonomin mer än hon väntat sig.
– Det kostar pengar att vara den som bär barnet. All tid man tar ut för att gå till mödravården. Och om man inte orkar jobba hela vägen.
Om det inte finns någon säker arbetsmiljö att omplaceras till kan Försäkringskassan betala graviditetspenning, motsvarande cirka 80 procent av lönen. För många inom industrin blir tappet större när ob- och skifttillägg försvinner.
– Där märks det tydligt att det fortfarande är ett manssamhälle. Skulle det vara män som bar barn hade arbetslivet varit anpassat för länge sedan.
Nu, med lilla Lucina i knät, känns jobbet långt bort. Men erfarenheten kommer Tuva Wegebro bära med sig tillbaka, både som medmänniska och i arbetet i ungdomskommittén.
– För mig har det fungerat väldigt bra trots allt. Men det är alldeles för beroende av vilken chef man har och vem som är skyddsombud där man jobbar. Så ska det inte vara.
Ett råd har hon till den som precis sett ett plus på stickan:
– Om du måste berätta för chefen direkt, sjukskriv dig några dagar och låt allt lägga sig lite först. Man måste få en chans att landa själv också.
Det är arbetsgivaren som ansvarar för att arbetsmiljön är säker.
Om en anställd är gravid ska arbetsgivaren göra riskbedömningar och anpassa arbetet med foster och gravid kvinna i fokus.
Om det inte går att sökra arbetsmiljön för båda kan kvinnan få graviditetpenning utbetald av Försäkringskassan under graviditeten.
Den är strax under 80 procent av lönen, men bara upp till ett tak på 944 per dag, så för många blir det betydligt mindre än 80 procent av lönen.
Källa: Arbetsmiljöverket och Försäkringskassan