Alla visste att Linnea var gravid – sedan fick hon missfall

När Linnea blev gravid kunde hon inte fortsätta svetsa, då det kunde innebära risker för fostret. När chefen gav henne andra arbetsuppgifter förstod arbetskamraterna snabbt vad anledningen var. 

Sedan fick hon missfall.

– Så då visste hela min avdelning det, säger hon.

Linnea heter egentligen något annat. Hon har redan behövt få missfall i offentligheten på sitt arbete, och väljer att berätta den här historien under annat namn.  Hon jobbar på ett större industriföretag som svetsare, något som inte är lämpligt att göra som gravid. Hon berättade därför direkt för sin chef. Och när hon blev omplacerad förstod förstås alla på jobbet snabbt varför.

Det finns inga exakta siffror men upp till 40 procent av alla graviditeter slutar i missfall. De allra flesta är mycket tidiga, och först i den tolfte graviditetsveckan är risken nere i tre procent. De som kan välja brukar vänta till dess innan andra än de närmaste få veta.

Det var inte möjligt för Linnea. Och i vecka tolv fick hon missfall.

– Så då visste hela min avdelning det.

Det som är något privat hade blivit känt för många människor runt omkring henne. När graviditeten tog slut fanns alla de där blickarna och frågorna kvar.

– Man kanske bara vill hålla det för sig själv. Det är ganska känsligt.

Läs också

Har du blivit gravid? Ring chefen!

✓Risker i arbetsmiljön tvingar kvinnor att berätta direkt ✓”En utsatt känsla”

Ny graviditet – och oro

Någon tid senare blev hon gravid igen. Den här gången hände det när hon hade semester. Glädjen fanns där, men nu också oron.

– Efter att man hade fått missfall så var man lite rädd.

Linnea vet att missfall är vanliga och att det inte fanns något som tydde på att jobbet orsakat det som hände förra gången. Men tankarna kom smygande. Hon såg med nya ögon på alla maskiner och varningsskyltar som hon passerade.

– Hela avdelningen är ju varningsskyltar när man går in. Här är det strålning. Jag kunde tänka: hade med strålningen att göra?

Ville hålla det hemligt längre

Även den här gången fick hon berätta direkt för chefen när hon kom tillbaka efter semestern, som ordnade fram andra arbetsuppgifter utan att graviditeten blev helt uppenbar för alla. Det kändes bättre men hon var ändå lite orolig över att vara i närheten av svetsröken.

Samtidigt ville hon nu vänta längre innan omgivningen fick veta. Först en tid efter vecka 12 kändes det ok. Då blev hon flyttad till kontoret.

Hon beskriver det som ett dilemma utan någon enkel lösning.

Att fortsätta som vanligt går inte när arbetsmiljön kan innebära risker. Men att berätta tidigt betyder också att man lämnar ifrån sig kontrollen över något mycket privat.

– Alla vägar är problematiska på olika sätt.

Vad tänker du när du hör om kvinnor som planerar graviditeten efter semestern, som Tuva gjorde?

– Jag förstår verkligen varför man gör det. Det är ett sätt att få några veckor för sig själv innan man måste berätta på jobbet. Jag tror att många inte känner till att sådana här funderingar ens finns.

Vad skulle du vilja förändra om du kunde?

– Framför allt att man inte ska behöva välja mellan sin integritet och barnets säkerhet. Det borde finnas bättre sätt att lösa det på. 

Janna Ayres