Pontus Georgsson: Vi måste ta oss ur strypgreppet
”Kan omöjligt vara rätt väg att gå”
Ridån upp för en massaarbetare
Publicerad 2025-12-23, 04:00 Uppdaterad 2025-12-19, 11:29
Helst skulle Patrik Larsson arbeta som skådespelare.
Men jobbet som massaoperatör på Aspa bruk duger bra det också. DA följde med på en rundtur i landets minsta massabruk.
– Här får man en annan form av bekräftelse, säger han.
Olshammar, en liten tätort i Askersunds kommun intill norra Vättern. Här ligger Aspa bruk, landets minsta massabruk, och släpper ifrån sig den karakteristiska lukten av svavelgaser när maskiner och annat snurrar på som dem ska därinne.
”Skit”, som förbipasserande bilister på riksväg 49 säger. ”Pengar”, som medlemmar i Pappers avdelning 159 säger.
Här i Olshammar föddes också poeten och nobelpristagaren Verner von Heidenstam. Men det var inget av hans verk som Aspa-arbetaren Patrik Larsson återgav när han var sju år och intog en scen för första gången. Utan dikten ”Per-Ols Per-Erik”, av Dan Andersson.
– Jag var så himla nervös innan, minns jag. Men så fort jag började återge texten kände jag att nervositeten rann av mig. Och så känner jag även i dag. Scenskräcken innan är en jävla pärs, säger han när vi träffar honom en torsdag mitt i vintern
Patrik Larsson
Ålder: 42 år.
Yrke: Operatör på Aspa bruk.
Bor: Villa i Tived, cirka 35 km från Aspa bruk.
Familj: Särbo samt en vuxen och utflugen son.
Fritidsintressen: Teater, film, friluftsliv, matlagning.
Scendebuten betydde mycket för honom. Öppnade hans ögon för allt vad revy, fars och teater heter.
– Ja, jag blev lite biten där. I skolan sedan brukade jag och några klasskamrater sätta upp lite sketcher och liknande. Det mesta snodde vi från ”Macken”, ”Galenskaparna” och ”Werner och Werner”. Sånt vi tyckte var kul.
På den vägen är det. Sedan dess har Patrik ägnat sig åt teater som satts upp i trakterna häromkring. På senare år har det mest blivit enmansföreställningar. Han får förfrågningar från diverse teatergrupper ibland, men då tackar han nej.
– Det är svårt att vara med i större projekt när man jobbar femskift. Då är det lättare att sätta upp egna små produktioner, där jag kan styra allt själv.
Scenskolan sökte han aldrig.
– Jag tänkte göra det men det blev aldrig av. Jag har alltid varit lite feg av mig och kom väl aldrig riktigt till skott. Dessutom fick jag barn tidigt.
Han beskriver sig själv som en ganska tyst, sluten och tillbakadragen person. En person som ogärna tar plats och helst undviker folksamlingar. Men vad får han då ut av att stå på en scen gång på gång?
Han funderar några sekunder.
– Jag vill försöka förmedla något som jag själv tycker är bra. En dikt till exempel. Då vill jag att dem jag läser den för ska känna samma sak som jag gjorde när jag läste den första gången.
– Eller om jag hör en rolig historia. Då vill jag att publiken ska skratta lika mycket som jag gjorde när jag först hörde den.
Vad känner du när du lyckas med det?
– Svårt att säga, men någon sorts tillfredsställelse.
Bekräftelse?
– Ja. Det vill man ju helst inte erkänna, men det är klart att man känner bekräftelse när man ser andra skratta eller bli rörda av något man gör.
Får du bekräftelse även på jobbet, tycker du?
– Det tycker jag, men på ett annat sätt. Som när jag och de andra i mitt skiftlag sitter och tuggar och småretas med varandra i kontrollrummet, till exempel. När vi har roligt ihop, på ett fint sätt, den typen av bekräftelse.
Aspa bruk grundades 1928, samma år som Musse Pigg debuterade på vita duken och Greta Garbo blev en storstjärna. Någon film för Patrik Larssons del har det dock inte blivit.
– Tyvärr, jag sökte en filmroll en gång men den blev aldrig producerad. Men om den hade blivit av inbillar jag mig förstås att jag hade fått huvudrollen!
Patriks 3…
… favoritfilmer?
Maffiabröder, Vanilla sky, De två tornen.
… favoritpjäser?
Den inbillade sjuke (Molière), Den girige (Molière), Kuta och kör (Cooney)
… favoritskådisar?
Robert De Niro, Leonardo DiCaprio, Tom Cruise. (Kvinnliga favoriter: Cate Blanchett och Michelle Williams)
Ponera att du skulle få bli erbjuden en fast tjänst som skådespelare, skulle du säga upp dig från bruket då?
– Definitivt. Visserligen skulle jag ju tjäna mycket mindre, men å andra sidan skulle jag få så mycket mer ut av ett sånt arbete. Tror jag i alla fall.
Skådespelarambitioner verkar det annars ganska skralt med om man frågar runt bland brukets övriga anställda. Tilda Göthe som jobbar på Torkmaskin, till exempel. Hon är 21 år och spelar mycket hellre fotboll och umgås med vänner, berättar hon. Stå på en scen eller framför en filmkamera är i vart fall inget för henne.
Tilda Göthe jobbade tidigare på ett större lager i Hallsberg. Men så tröttande hon och lyckades få ett jobb här på bruket i stället.
– Det var för slitigt att jobba på lagret, tyckte jag. Här är det mycket roligare, mer varierat, man lär sig mer.
Men något negativt finns det väl ändå?
– … Jo, om fabriken går bra kan det faktiskt bli väldigt tråkigt. Särskilt under nattskiften.
Berätta!
– Haha! Jag menar, om det inte händer någonting – om fabriken bara går bra – då är det ju faktiskt inte så roligt att sitta i ett kontrollrum ett helt skift. Nä, man vill ju helst att det ska småkrångla lite grand, så man får röra på sig och fixa med saker.
Även 25-årige operatören Emil Björnberg, som vi träffar på en annan avdelning, har jobbat på det där lagret i Hallsberg en gång i tiden. Och även han tröttnade.
– Jag känner att det är mer arbetsstolthet här, säger han där han sitter framför ett kluster av dataskärmar och har koll på kokaren bland annat.
– Det är mycket att hålla reda på. Ånga, tryck, flöden… Ja, det är en mer avancerad process än att plocka varor på ett lager.
Har du haft några skådespelardrömmar?
– Inte riktigt, men man har väl alltid varit intresserad av dem i Hollywood.
Vilken skådis i vilken film skulle du helst vilja vara?
– Oj, svår fråga! … Brad Pitt i Höstlegender kanske… Nä, förresten, Jim Carrey! Jag gillar främst komedier, och han är ju rolig och en riktigt bra improvisatör dessutom.
Sonny Johansson, 50, är arbetsställets huvudskyddsombud och dessutom den som visar oss runt på området. Att han är pedagogiskt lagd och duktig på att enkelt förklara vad man gör här, steg för steg, från tall och gran till färdig massa, det råder det ingen tvekan om. Han skulle lätt kunna leda ett barnprogram på temat ”Så funkar det”.
Men har han några skådisambitioner?
– Haha! Nä, i skolan spelade man väl lite teater ibland, men inte senare och inte alls på Patriks nivå.
Har du någonsin fått höra att du liknar en skådis?
– … Jo, när jag var liten faktiskt. Då var det någon som sa att jag var lik Karl-Bertil Jonsson, han på tv på julafton, han som tar från de rika och ger till de fattiga.
Var det därför du började jobba fackligt, tror du?
– Ja, lite så kanske! Kämpat för rättvisa, det har jag alltid gjort. Förutom det fackliga är jag också verksam i Hyresgästföreningen och i hyresnämnden. Man blir ju mörkrädd när man ibland läser om alla oseriösa hyresvärdar som finns!
Aspa bruk
Gör: Långfibrig sulfatmassa, bland annat elektromassa som säljs världen över.
Ton per år: Cirka 200 000.
Görs av: Drygt 170 anställda, merparten kollektivanställda.
Massa som sedan blir: kaffefilter, dammsugarpåsar, skyddspapper till tv-apparater och transformatorer, med mera.
Ägare: Svenska trä- och papperskoncernen Sweden Timber, som köpte bruket av Ahlstrom hösten 2024. Koncernen äger också Hylte bruk.
