Pappers ekonom Christer Larsson anklagar Aktiespararna, SEB-fonder och Robur för bristande långsiktighet i Jefferson-Smurfit/Munksjö-affären.- De tänker bara på pengarna. De har varken företagets eller de anställdas bästa framför ögonen, säger han.
Bakgrunden är att den irländska huvudägaren Smurfit för en tid sedan lade ett bud på hela Munksjökoncernen och var beredda att betala 77 kronor per aktie. För billigt tyckte Munksjös styrelse, men framför allt de andra storägarna i koncernen, SEB-fonder, Robur.
Smurfit började därefter köpa upp aktier och blev majoritetsägare, samtidigt som Munksjös styrelse fick ett nytt bud på 85 kronor per aktie att ta ställning till. Detta bud har man nu sagt ja till.
Pappers förbundsekonom Christer Larsson menar att Smurfit genom sitt fleråriga ägande i Munksjö, visat att de haft ett långsiktigt intresse för företaget.
– Munksjös styrelse borde accepterat redan det första budet. Deras nej innebär bara att Munksjö nu har ett högre kapital som ska förräntas och all erfarenhet visar att risken därmed ökar för uppsägningar och andra rationaliseringar.
Vad som skett är att Jefferson-Smurfits aktieägare fått betala lite mer till Munksjös ägare.
– När Aktieägarnas vd Lars-Erik Forsgårdh säger att Munksjös styrelse borde förkastat även det andra budet, så bryr han sig bara om aktieägarna. Det kan jag förstå eftersom han representerar en intresseorganisation.
– Men hans agerande bygger på kortsiktighet. Han, liksom de övriga storägarna, har inget intresse av att driva företaget. De ser bara till det kortsiktiga vinstintresset.
I många affärer brukar näringslivet slå sig för bröstet och slänga sig med ord som ”långsiktighet” och ”ansvarstagande”.
– Men i det här fallet har intressekonflikten mellan arbete och kapital blivit ovanligt tydlig, menar Christer Larsson.
