Berättelsen om Laisvall-gruvan

Historien om gruvan i Laisvall är för många okänd. Det ska en nyutkommen bok ändra på. I den berättas om sextio år av facklig gemenskap på en arbetsplats som försörjde en hel by i 60 år. Men också om en gruva som gjorde många svårt sjuka.

I gruvan, som låg 40 kilometer från Arjeplog, inleddes brytning av bly under andra världskriget. I den öde lappmarken, växte så småningom samhället Laisvall upp ovan jord. Som mest arbetade 300-350 personer i gruvan, och i byn bodde ungefär dubbelt så många.

I boken går att läsa att Boliden Gruvaktiebolag till en början styrde både gruva och samhälle med järnhand. Samhället påminde om en bruksort från 1900-talets början.

I boken Sextio år av facklig verksamhet i Laisvallberättas om den starka fackliga verksamhet som växte fram parallellt med företagets hårda styre. Redan 1941 bildades Gruv avdelning 100, som sedan gick upp i Metalls avdelning 610.

Till en början drabbades många gruvarbetare av silikos, även kallat stendammslunga, som orsakas av damm. Denna lungsjukdom var obotlig och kunde i vissa fall ha dödlig utgång.

– Sjukdomen kunde få unga män att förtvina så att de efter några år såg ut som gamla gubbar, berättar Kjersti Bosdotter, på IF Metall, som varit med och jobbat med boken.

Hon tycker det är upprörande att inget har berättats om Laisvall. Det var ju faktiskt folk som fick sätta livet til

Gruvan stängdes 2001. Några år innan stod det klart att det inte fanns mer att bryta.

Initiativet till boken kom från Maria Söderberg, en infödd Laisvallsbo som länge dokumenterat nedläggningen av arbetet i gruvan.

I boken berättar hon tillsammans med bland annat före detta anställde historien om Laisvall. I hopp om att epoken inte ska glömmas.

Projektet har bekostats med hjälp av Statens Kulturråd och IF Metall. Den kommer till en början ut i 500 exemplar.

PÄR KARLSSON