Skatteverket om Teslastrejkarnas ersättnings-krångel: ”Vänd er till regeringen”
Nolltaxeras efter snart tre år av strejk Oro och frustration bland strejkare Så svarar myndigheten
Publicerad 2011-08-17, 12:00 Uppdaterad 2015-02-09, 11:19
Centrala löneavtal har inte legitimitet hos fackens medlemmar, anser flera tunga näringslivsföreträdare och hänvisar till en undersökning från Svenskt Näringsliv. Slutsatsen får underkänt av IF Metall.
– Som man ropar får man svar, säger Christer Persson, chef för IF Metalls förhandlingsenhet.
Alltför många av de centrala löneavtal som facken försvarar har inte legitimitet hos medlemmarna. Det skrev bland andra Åke Svensson, vd för Teknikföretagen, Per Hidesten, vice vd för Skogsindustrierna, och Stål och Metalls vd Per Ahl i en debattartikel i Svenska Dagbladet den 7 augusti.
De hänvisade till en undersökning, beställd av Svenskt Näringsliv och utförd av Demoskop. Över 1000 förvärvsarbetande hade fått svara på frågor via en webbpanel.
Enligt arbetsgivarrepresentanterna visar undersökningen att få vill att lönen ska ”bestämmas av centrala avtal”. Bara 8 procent (dock inte 6 som det felaktigt står i debattartikeln) vill ha det så. Uppdelat på centralorganisationer uppgav 13 procent av LO-medlemmarna att de helst vill att lönen ska bestämmas av centrala avtal.
Ett tecken på att avtal med ”väldigt styrande regler” bör skrotas, anser arbetsgivarföreträdarna. Som exempel menar företrädarna att arbetarna inte gillar generella löneökningar och individgarantier (som innebär att alla ska få en löneökning). Men slutsatsen får underkänt av IF Metall.
– Som man ropar får man svar. Undersökningen säger ingenting om huruvida man vill ha avtalen eller inte, säger Christer Persson, chef för IF Metalls förhandlingsenhet.
Frågan som ställdes i undersökningen var: ”Hur skulle du helst vilja att din lön bestämdes?” Och ett av de många svarsalternativ som kunde kryssas i var: ”av det centrala kollektivavtalet”. Det fanns ingen möjlighet att svara att man vill ha den generella ordning som gäller i dag: lokala förhandlingar men med ett centralt avtal som ram.
Den som svarat på enkäten kan alltså lätt förledas att tro att man genom att välja ”av det centrala kollektivavtalet”, samtidigt skriver under på att vare sig man själv eller det lokala facket ska få ha inflytande över fördelningen. Svarsalternativen gör att undersökningen blir omöjlig att dra slutsatser från, tycker Christer Persson.
– Det man möjligen får svar på är att det är rätt få som allra helst vill att lönen helt ska styras av det centrala avtalet. Så fungerar det inte heller. Våra medlemmar kan tycka att det är givet att man har en ram centralt, men vill också ha inflytande lokalt, säger han.
– Om man i stället hade frågat: vill du förhandla om din lön helt själv, utan ram, och då ge arbetsgivaren möjlighet att säga ”i år blev det ingen löneökning alls”, hade svaren sett annorlunda ut.
Per Ahl, vd för Stål och Metall Arbetsgivareförbundet, är en av dem som skrev under på debattartikelns slutsatser. Han säger att han inte har någon direkt kommentar till hur frågorna har formulerats.
– En undersökning är alltid en undersökning och jag kan inte i detalj hur frågorna är ställda. Det är klart att med undersökningar är det lite så att man får det man frågar efter.
Samtidigt har många av de svarande (42 procent av LO-medlemmarna) angett att lönen ska bestämmas mellan företaget och den enskilde men ”med stöd av facket”. Hur stödet ska se ut, om det är ett avtal, finns lokalt eller centralt, är inte preciserat.
Ändå har de 42 procenten i debattartikeln klumpats ihop med den grupp som vill att lönen ska bestämmas enbart mellan fyra ögon. 70 procent av LO-medlemmarna uppges vilja att lönen: ”bestäms mellan medarbetare och chef”.
Är det rätt att dra den slutsatsen?
– Ja, vi läser väl på lite olika sätt, det är väl så i den här typen av undersökningar, säger Per Ahl.
– Men det viktigaste budskapet är att vi vill undersöka lönebildningen och lönebildningens principer. Det tror jag är lika viktigt för både facket och arbetsgivarna. Och det är framför allt i det perspektivet man ska se inlägget.
– Jag tror att på lång sikt bör vi i ökad utsträckning flytta mer av lönebildningen till företagen. Men det innebär inte att jag tror att vi kommer att få se sifferlösa avtal på hela arbetsmarknaden.
Christer Persson tycker att vissa delar av undersökningen skulle kunna tolkas som att chefen är en frånvarande lönesättare. De flesta vill ha en chef som engagerar sig i vad man gör och belönar en för det.
– Vi pratar också med våra medlemmar, och till våra avtalsråd har det inte kommit en enda motion om att skrota centrala avtal. Och en av de saker medlemmar lyfter fram som bland det viktigaste på våra IF Metallträffar, är att det ska finnas centrala ramar för löneökningar.
Fakta/undersökningen
I undersökningen ställdes bland annat frågan ”Hur skulle du helst vilja att lönen bestämdes?” Så här svarade LO-medlemmarna:
Mellan mig och min chef: 28 procent
Mellan mig och min chef, men med stöd av facket: 42 procent
Mellan det lokala facket och företaget: 11 procent
Av det centrala kollektivavtalet: 13 procent
På annat sätt, nämligen: 1 procent
Vet ej/Ej svar: 6 procent