”Dags att visa musklerna”

”Jag skulle inte tveka att gå ut i konflikt. Så resonerar många med mig”, säger Lennart Kalm, montör på Atlas Copco i Örebro. Vi får inte fega ur nu.

– Facket har snackat om konflikt många gånger men aldrig gjort slag i saken. Det kan vara dags nu. Det finns ingen anledning att fega ur när man får sådana skambud, säger Lennart Kalm (bilden).

– Aldrig i helevet att vi skulle finna oss i det bud som arbetsgivaren lagt. Men det är klart, de vill väl att vi håller igen så de kan belöna sina toppar med bonusar.

Arbetsgivarna i Teknikföretagens bud är värt 0,7 procent på ett år. Men inga löneökningar den första februari då de gamla lönerna går ut.

Arbetsgivarna vill ha en arbetstidskorridor på 32 timmar att  kunna lägga ut när de vill, till exempel fyra lördagar utan övertidsersättning.

– Det är inte sant. Sånt där får oss bara att bli förbannade.

Lennart Kalm har jobbat på Atlas Copco Rock Drills i sjutton år. Lönen ligger på 24 200 kronor, ett par hundralappar under snittet bland de 900 IF Metallarna på företaget.

– Vi gör ett av avancerat och ansvarsfullt arbete med mycket av konstruktion och kundkontakter. Ändå tjänar vi inte mer, trots att företaget går så bra. Tror fan att folk är förbannade.

Atlas Copco gör maskiner bland annat till gruvindustrin. Uppgången i gruvnäringen har fyllt orderböcker – och kassakistor. Sedan 2005 har Atlas Copco gått med 60 miljarder kronor i vinst. Samtidigt har nästan lika mycket – 50 miljarder kronor – delats ut till aktieägarna.

Krisåret 2009 sparkades 400 personer från Örebrofabriken, nästan en halvering. Men vinsten blev ändå 8 miljarder och aktieägarna fick över 3 miljarder att dela på.

Fjolåret blev ett rekordår. Det spelar ingen roll vilket vinstmått man väljer, siffrorna signalerade mycket goda resultat. Vinstmarginalen uppgick till 19 procent och avkastningen på eget kapital 37 procent.

På en sådan arbetsplats kanske inte det centrala avtalet betyder så mycket. Klubbordföranden Ulf Ström skrattar.

– Man kanske skulle tro det, men nej. Det har varit lika kärvt här att få ut någonting extra, trots de höga vinsterna. Så för oss är det centrala avtalet livsviktigt. Utan det skulle vi inte ha någonting att luta oss emot. Vi ger aldrig upp riksavtalet.

Lite extrapengar har klubben lyckats förhandla sig till. En procent på två år.

– Inte mycket. Det visar hur hårt motståndet från motparten är, säger Ulf Ström.

Christer Hultén, ledamot i klubbstyrelsen:

– Snåla lönebud i kombination med höga vinster gör folk förbannade. Det skulle inte vara svårt att få uppslutning i en konflikt. Här tycker man att facket är fegt och inte tar strid. Det är dags att visa musklerna någon gång.

– Många tycker att vi har gjort dåliga avtalsrörelser och vi kan inte komma med ett dåligt avtal den här gången. Då får vi svårt att motivera folk att vara med i facket, säger Christer Hultén.

Klubben hoppas att IF Metall kan komma överens med arbetsgivarna om ett system som undviker uppsägningar i kristid. Atals Copcos tyska och belgiska anläggningar behöll personalenunder krisen medan 400 fick gå från Örebro.

– Det gjorde att det tog bara ett halvår för belgiska fabriken att vara tillbaka i full produktion när efterfrågan tog fart igen. För oss tog det ett och ett halvt år, säger Ulf Ström.

Harald Gatu