”Läget är allvarligt”

Ännu inget lönebud från arbetsgivarna. Oförskämt, säger IF Metalls förbundsordförande Stefan Löfven som bedömer läget i avtalsrörelsen som allvarligt. – Vi står mycket långt från varandra.

På onsdag får facken och arbetsgivarna en första hemställan från de opartiska ordförandena. Samtidigt kallar facken in sina förhandlingsdelegationer. Samtidigt trappar facken upp konfliktberedskapen.

– Vi förbereder oss eftersom vi måste vara på tå samtidigt som vi jobbar på att få en förhandlingslösning. Men vi måste vara redo om vi tvingas gå ut i konflikt.

Men är det så unikt att arbetsgivarna inte presenterar något förslag på löneökningar förrän i avtalsrörelsens yttersta slutskede?
– De brukar faktiskt vara tidigare. I 2007 år avtalsrörelse kom de med ett förslag betydligt tidigare. Inte mycket, men ändå något.

– Arbetsgivarna har inte sagt någonting om nivån på löneökningar. De säger bara att utrymmet är ”utomordentligt begränsat”. Det är rent ut sagt oförskämt.

Arbetsgivarna brukar hänvisa till den osäkerhet som råder i Europa. Ligger det inte mycket i det med tanke på att större delen av exporten går till just Europa?
– Traditionellt har parterna utgått från den långsiktiga produktivitetsutvecklingen när vi bedömer företagens förmåga att kunna bära löneökningar. Vi har också att ta hänsyn till Riksbankens inflationsmål och de internationella avkastningskraven. Så har vi gjort tidigare och det har fungerat väl.

– Vad arbetsgivarna nu vill göra är att titta enbart på den rådande konjunkturen. Det innebär att vi får en helt annan lönebildning.

Hur då?
– Om vi ska ha lite eller inget alls när tiderna är dåliga så borde vi ha rejält när tiderna är goda. Så blir det om vi följer konjunkturläget. I så fall borde vi ha klämt till med 6-7 procent högkonjunkturåret 2007.

– En sådan ordning bidrar knappast till någon stabilitet. För det första blir det oerhört svårt att bestämma någon slags löneutrymme. För det andra blir det svårt för industrin att vara lönenormerande. Effekten blir en lönebildning som är procyklisk, som förstärker den rådande konjunkturen vilket knappast är stabiliserande.

Dagens ekonomiska kris då – hur bedömer du den?
– Vad vi nu ser är en avmattning i tillväxten. Företagen anpassar sig till den situationen. De bäddar för sämre tider, som Scania som inte förlänger anställningstiden för de visstidsanställda.

– Det är inte fråga om den typ av kris vi såg hösten 2008. Då försvann större delen av efterfrågan över en natt. Detta är som sagt en avmattning i tillväxten och det är något helt annat.

Arbetsgivarna vill ha mer flexibla verktyg än vad de har nu för att parera tvära svängningar i efterfrågan. Är inte det motiverat med tanke på hur ryckig efterfrågan är?
– Arbetsgivarna bestämmer över mängden anställda, de avgör vad som är arbetsbrist. De kan visstidsanställda och hyra in. De kan variera arbetstiden upp och ner inte bara inom ett kalenderår utan också mellan olika kalenderår. De kan ta ut folk i övertid och de kan återföra tillgänglig övertid ur arbetstidsbankerna. Utöver det kan de komma överens med den enskilde om 50 timmars övertid.

– De har ett helt batteri av flexibla åtgärder att hantera upp och nedgångar. Jag skulle vilja se den företagsledning som inte klarar av att använda sig av dessa verktyg.

– Men vi vet ju att dessa verktyg fungerar ute på arbetsplatserna. Man hittar lösningar som fungerar.

– Men ändå vill arbetsgivarna ha mer.

De bjuder inga lönehöjningar men kräver mer makt. Är det så du ser det?
– Ja, det är det som gör läget så pass allvarligt just nu.

Hur vill de öka sin makt då?
– Lokalt ska det vara möjligt att kunna göra både det ena och det andra med kollektivavtalet. Men de vill också utöka arbetstidskorridoren till 32 timmar.

Vad skulle det innebära?
– Att arbetsgivarna skulle kunna lägga ut arbetstid på fyra lördagar. Utan övertidsersättning eftersom det skulle ses som ordinarie arbetstid.

– Då ska vi komma ihåg att redan idag jobbar många av våra medlemmar övertid. I synnerhet inom fordonsindustrin och i vitvaruindustrin.

– Men arbetsgivarna vill ha tillgång till mer övertid och till längre visstidsanställningar. De vill att det ska bli billigare att jobba över och de vill bestämma mer över arbetstiden.

– Vi vill i stället se ett bättre samförstånd om övertiden. Ett samförstånd där den enskildes sociala liv och familjeliv vägs in på ett helt annat sätt än idag.

Ni har krävt ett system med utbildning i stället för uppsägning. Hur ligger den frågan till i förhandlingarna?
– Hyggligt måste jag säga. Det finns en ambition från alla tre parter att komma överens.

Tre parter? Fack, arbetsgivare och staten?
– Just det. Hos samtliga finns en förståelse att vi måste finna en ordning som inte missgynnar oss vid en situation som den som rådde under 2009. Sverige var ett av fyra EU-länder som saknade någon form av arrangemang där uppsägningar kunde undvikas.

Harald Gatu