Kick-off för avtalsrörelsen – nu ritar industrifacken upp strategierna
”Kinachock”, krig och skakig omvärld Så kan avtalsrörelsen få käppar i hjulet ”Svårare än någonsin”
Publicerad 2012-11-27, 15:06 Uppdaterad 2020-07-03, 14:25
PAPPERSBra att LO kräver längre föräldralön, tycker Johan Ovemar på pappersbruket i Obbola. Han ska själv snart vara ledig med sin tre månaders baby.
– Det låter väl bra. Det skulle bli en högre löneökning än man fått tidigare. Mer pengar har alltid betydelse, det går till exempel att spara mer.
Detta har hänt:
LO kräver:
Massa- och pappersavtalet ger dig rätt till:
Vi träffar Johan och hans arbetskamrater på bruket utanför Umeå strax efter att LO-facken enats om sina avtalskrav. Lönen ska höjas mer för dem som tjänar minst, i procent räknat. LO vill också förlänga föräldralönen, den utfyllnad som arbetsgivaren betalar när du är föräldraledig.
Johan Ovemar har sin rast när vi kommer in i kontrollrummet. Han sitter vid ett bord nära pentryt och kaffemaskinen. LO:s låglönesatsning kommer inte honom till del eftersom han tjänar 26 300 kronor i månaden, plus 6 500 i fast ob-tillägg. Men han tycker att det är en positiv satsning.
– Kör man bara löneökningar i procent år efter år blir skillnaderna större och större.
LO har också bestämt sig för att kräva 2,8 procent i löneökning. Det är inte högt men det är okej, tycker Johan.
– Någon löneökning måste vi ha. Kravet nu är ju ändå betydligt lägre än förra gången.
Han syftar på förra avtalsrörelsen då Pappers krävde 3,7 procent.
Johan och hans arbetskamrater i kontrollrummet är upprörda över skillnaden i lön med tjänstemännen. De ligger flera tusen kronor högre i grundlön, trots att ansvaret vilar tungt på operatörerna. Det sägs att varje timme som produktionen står stilla kostar 100 000 kronor.
I sodapannans kontrollrum sitter Arek Kaniowski och Erik Berglund. Deras löner ligger på drygt 25 000 plus ob-tillägget. De tycker också att låglönesatsningen är bra.
– Det låter vettigt att jämna ut, säger Erik Berglund. Alla gör ju ett bra jobb. Samtidigt tycker jag att det ska vara en viss skillnad. På vissa avdelningar här på bruket krävs högre utbildning.
De har inga förhoppningar på stora lönökningar. Arek minns förra avtalsrörelsen:
– Vi hade strejkat. I och för sig bara några dagar, men ändå. Man hoppas. Man tror liksom att stora ting ska ske, men så blir det inte.
Satsningen på föräldralön är populär även i det här kontrollrummet.
– Kanon. Jättebra, säger Erik.
När vi går tillbaka genom pappershallen möter vi Åsa som kör en truck lastad med tomma hylsor (tomma pappersrullar). Hon tycker att lönen är ”skitdålig”. Hon tjänar mellan 22 000 och 23 000 kronor i månaden. Helst skulle hon vilja jobba skift för att få upp lönen. Men det går inte för hunden, säger hon. Nu väntar hon på att få ett 2-skiftsjobb på renseriet. Det skulle funka.
Ronny Kassman, som är avdelningsordförande i Pappers avdelning på Obbola, berättar att lönesnittet bland pappersarbetarna på Obbola är 24 596 kronor. De som har lägst lön tjänar runt 22 000 kronor. De som har högst lön är de på instrumentavdelningen, de ligger på drygt 26 000 kronor.
Han tycker att LO kunde ha gått längre i låglönesatsningen:
– Varför stanna vid 25 000? Det blir ju likafullt så att de som ligger över får påslaget i procent. Menade man allvar skulle ribban legat högre, säger han innan vi lämnar bruket.