Striden om tiden börjar nu

Makten över arbetstiden är Skogsindustriernas viktigaste motkrav i årets avtalsrörelse. – Vi kommer dock inte att vika en tum i de principiella frågorna, säger Pappers ordförande Jan-Henrik Sandberg.

Pappers krav på löneökningar om 706 kronor mer i månaden, ytterligare nio timmars arbetstidsförkortning, förbättringar i avtalspensionen, föräldralönen och arbetsskadeförsäkringen blev kända tidigt.

Men i samband med att kraven nu lämnats över formellt till Skogsindustrierna, fick Pappers med sig motpartens krav tillbaka.

Jan-Henrik Sandberg tycker inte att dessa är värre än vanligt. På frågan vad den stora stötestenen kommer att bli glider han lite på svaret.

– Det är lite för tidigt att säga. Så här i början av en avtalsrörelse brukar parterna börja med att damma på varandra – även om jag tycker att vi legat lågt i våra krav.

Arbetsgivarna är mer som vanligt, menar han. De kräver fullständig dominans i vissa frågor.

Skogsindustrierna skriver exempelvis att arbetsgivarna ”ska ha bättre möjligheter att variera arbetstiden över året” och att man vill ha regler där det framgår inom vilka ramar det är möjligt för företagen ”att ensidigt besluta om varierad arbetstid med motsvarande variation i lön”.

Överhuvud taget ska arbetsgivaren kunna avgöra när arbetet ska utföras och välja vilken arbetstidsform eller arbetstidsförläggning som ska gälla.

Skogsindustriernas tidigare förhandlingsdirektör, som nu är vd för nybildade Industriarbetsgivarna, Per Hidesten, säger också att just arbetstiderna hamnat i förgrunden i årets avtalsrörelse.

Föga oväntat tycker han att Pappers lönekrav är för höga och att det som gäller är ett treårsavtal.

Grundinställningen är att lön och ersättningar ska bestämmas utifrån företagens förutsättningar och de enskilda medarbetarnas prestationer och kompetens.

Arbetsgivarnas krav är också att löneökningarna ska utgå i procent och inte i kronor.

Det ger ”konstiga effekter” på bruk som där genomsnittsförtjänsten ligger under 25 000 kronor i månaden. Kort sagt, löneökningar i kronor ger mer till lågavlönade. Och någon låglönesatsning vill arbetsgivarna inte se.

– Det gillar inte vi, klargör Per Hidesten.

Inte heller gillas kravet på en påspädning av ATK-kontot. I stället vill arbetsgivarna att de nuvarande reglernas om uttag i pengar och ledig tid ska styras mot att förkorta ”livsarbetstiden”, det vill säga spara till pensionsuttag i stället.

Jan-Henrik Sandberg är inte särskilt förvånad över arbetsgivarnas ”kravlista”.

– Temat går igen. De vill kunna ta ensidiga beslut och gärna med den enskilde individen.

– Det är ingenting som vi under några förhållanden kan acceptera.

En sak han funderar över är arbetsgivarkravet på ”en fortsatt harmonisering mellan arbetaravtalen och i förlängningen utsuddade gränser mellan arbetare och tjänstemän”.

– Det är en smula oklart vad de menar. Tjänstemännens medellön är högre än våra och vill de höja arbetarnas löner, har de vårt stöd.

– Men antagligen är det något annat de är ute efter.

I bemanningsfrågan är arbetsgivarna också väldigt tydliga med vad de vill.

I sin kravlista skriver de att ”Avtalens regler om tidsbegränsade anställningar ska förenklas och anpassas till företagens behov och inte begränsas”.

Det går enligt Jan-Henrik Sandberg stick i stäv med förbundets krav på trygga anställningsformer och att förhindra godtycke.

När avtalsrörelsen drar igång på allvar efter årsskiftet, handlar det enligt Jan-Henrik Sandberg, om hur lång tid det tar för arbetsgivarna att inse att de krav de för fram är orealistiska.

Förr eller senare kommer parterna till ett läge där det krävs en mer konstruktiv hållning.

– Men det finns en fara i att arbetsgivarna frestas utnyttja det svaga konjunkturläget onödigt länge.

– Vi ska komma ihåg att Byggnads ligger en månad före i processen…

Göran Widerberg