Oro och sorg när fabriken flyttar
En hel ort sörjer när Marbodalkök flyttar produktionen från Tidaholm till Jönköping.
Industriarbetarnas tidning
En historisk industrimiljö eller en ful fabrik mitt i den vackra älven? Nedlagda Inlands kartongbruk pekas ut som ett kulturhistoriskt arv, ändå ska hela bruket rivas.
1896 startar Inlands Pappfabrik sin tillverkning av det som nu kallas maskinpapp. Bruket är först i världen med industriell papperstillverkning och expanderar kraftigt. Under första halvan av 1900-talet sker en rad moderniseringar.
Oväntat fynd på Inland
Uppstädningen på Inlands Kartongbruk ledde till ett ovanligt fynd. I ett kassaskåp hittades en nyckel till ett bankfack med tio gamla pergamentbrev. Det är lokaltidningen TTELA som berättar historen om Lars Alsterhälls fynd.
Lars Alsterhäll, som jobbar med brukets avveckling, hittade en nyckel i ett kassaskåp. Nyckeln gick till ett mer eller mindre bortglömt bankfack i Handelsbanken. Bland gamla aktiebrev och pensionsstiftelsedokument hittades också ett paket inslaget i wellpapp.
Det visade sig innehålla tio pergamentbrev, köpehandlingar och lagfarter från Ströms säteri, varav det äldsta från 1598.
Handlingarna finns nu i tryggt förvar hos Riksarkivet.
Sedan bruket lade ner i våras har den smala landremsan i Göta Älv blivit en öde ö. Lars Alsterhäll, som ansvarar för avvecklingen, guidar oss i lokalerna. Färgen på fasaden har lossnat fläckvis och flera fönster har gått sönder. Där hade svalorna fritt tillträde hela sommaren, berättar Lars genom dånet från älven.
– Man kanske kan förstå att de inte vill renovera, säger han.
Rikard Bruzelius, bebyggelseantikvarie på Västarvet, håller inte med.
– Det är tråkigt. Det är värt att bevara, men finns inte viljan är det inte mycket att göra.
När dörren slår igen bakom oss tystnar älven tvärt. Vår rundvandring börjar i källaren. Resterna av ruttnande pappersmassa klafsar under skosulorna och ”det luktar inte precis tårta”, som Rikard så fint beskriver det. Vi ska titta på den ursprungliga tegelväggen, som finns kvar där nere vid grunden. Den byggdes 1894, fast det är inte främst detaljerna i byggnationen som intresserar Rikard. Han beskriver hela området kring bruket som historiskt intressant. Alldeles intill ön ligger Sveriges äldsta sluss. Där finns också Ströms slott, det gamla säteriet och kraftverket.
– Det är helheten som är viktig. Den här platsen har en historisk tyngd. Man får en bild av hur människor har levt och arbetat i regionen, säger han.
I kommunens kulturarvsplan pekas bruket ut som en industrimiljö med stort kulturhistoriskt värde. Ändå har man inte hittat någon möjlighet att bevara det.
– Det är synd. De kunde åtminstone gjort en ordentlig undersökning för att se om byggnaderna kunde använts till någonting annat, säger Rikard.
Enligt Lilla Edets kommunchef, Johan Fritz, är det ingen som har visat något intresse av att ta över bruket och kommunen har inte resurserna.
– Det skulle bli otroligt dyrt och det vore slöseri med skattebetalarnas pengar. Dessutom vill Sjöfartsverket inte ha någon permanent verksamhet på ön, säger han.
Det är Sjöfartsverket som äger marken och enligt ett gammalt avtal ska ön lämnas tillbaka i samma skick som innan kartongbruket byggdes. Efter nästan 120 år har det blivit dags. Senast till sommaren påbörjas rivningen, men först ska området saneras från föroreningar.
– Eftersom vi aldrig har tillverkat massa här är det inte så mycket, men vi måste ändå vara uppmärksamma, säger Lars.
Framtida generationer kommer att få läsa om bruket i Rikards rapport. Han har gjort anteckningar och fotograferat, men egentligen hade han hellre sett att byggnaderna fick stå kvar.
– Det finns många exempel på gamla industribyggnader som fått nya användningsområden, säger han och nämner den närliggande repslagarbanan, där det nu finns ett museum.
Efter beskedet att Inland skulle lägga ner spekulerade många om vad som skulle hända med byggnaderna.
Maskinhallen kunde blivit en häftig konserthall och verkstaden hade kunnat bli kafé
– Maskinhallen kunde blivit en häftig konserthall och verkstaden hade kunnat bli kafé, säger Rikard, fast där han ser kulturhistoria ser många ortsbor en ful fabrik mitt i den vackra älven.
Rivningsbeslutet har inte väckt några direkta protester, berättar Reine Andreasson, som var ordförande för Pappers avdelning på Inlands.
– Många tycker att det ser anskrämligt ut. Det är ju ganska förfallet och det har funnits idéer om att göra om det till ett friluftsområde, säger han.
Reine är uppvuxen i Lilla Edet och för honom är bruket en självklar del av stadsbilden. Oavsett vad man tycker om byggnaderna berättar de en historia som har präglat orten i över 100 år.
– Inlands och Pappersindustrin har betytt allt för Lilla Edet. Ibland har hela släkter haft sin försörjning härifrån, säger han.
Under storhetstiden på 50-talet hade Inland 240 anställda och var pionjärer på att tillverka kartong i flera skikt. När maskinen stannade i våras var bruket fortfarande en av de viktigaste arbetsgivarna på orten. 85 anställda blev av med jobbet i en tid när många industrier i regionen gick på knä. Saab lade ner i Trollhättan och Pininfarina i Uddevalla. Närmare 55 av de 85 anställda på Inlands kartongbruk har fått nya jobb, börjat plugga eller gått i pension.
Av de 68 pappersarbetarna har 36 fått nya jobb, fyra börjat studera och tre gått i pension.
– 25 medlemmar har ännu inte fått några nya jobb, säger förre avdelningsordföranden Reine Andreasson, men flera av dem uppbär lön fram till juli (15 personer) och två fram till januari 2014.
Vi lämnar källaren och går upp i maskinhallen. Lars känner bruket väl, men har lite svårt att hitta lampknapparna. När skiften avlöste varandra var det ingen mening att släcka i taket. Nästan alla brukets maskiner har sålts och forslats bort, men pappersmaskinen står fortfarande kvar.
– Den kommer att säljas den också. Det är bara en fråga om pris, säger Lars.
Han berättar att de maskiner som är kvar vid årsskiftet kommer att bli skrot, men Rikard kontrar snabbt:
– Det finns inget skrot.