Industriarbetarnas tidning

Strejktalare dömdes till straffarbete på Långholmen

26 februari, 2013

Skrivet av

Sverige har haft politiska fångar. De flesta hamnade på Långholmen. En ung metallarbetare var en av dem.

Antifascister fängslades

  • Boken … faror för staten av svåraste slag – Politiska fångar på Långholmen 1880–1950 porträtterar politiska fångar – från demokratins genombrott, Ådalshändelserna 1931 och andra världskriget då antifascister spärrades in.

Den 8 mars 1910 var en kulen dag. I Stockholm kändes den råa senvinterkylan som mest motbjudande nere vid det öppna vattnet.

Vid Tegelbacken, inte långt från Stadshuset och Centralstationen, avgick färjan till Långholmen. Där, på den långsmala ön, fanns Centralfängelset. Dit skulle 27-årige Hjalmar Gustafson. Dömd till två månaders straffarbete för uppmaning till brott.

Vid färjan mötte han sin fångvaktare, ”en gammal butter och tråkig typ” som i Gustafsons tankar ”nog i sin enfald jämförde mig med tjuvar och banditer”.

Själv såg sig Gustafson som en politisk fånge. En förkämpe för demokratin och för arbetarrörelsens rättigheter.

Hans brott bestod i att läsa upp en resolution inför 40 000 människor i Lill-Jansskogen under storstrejken året innan. Vad var det han hade sagt? Var det för farliga ord som fick staten att kasta honom i fängelse?

Vänta nu. Storstrejk. 1909. Året för den första riktigt stora kraftmätningen mellan arbete och kapital i Sverige.

Då krävde arbetsgivarna ett femårigt avtal med lönesänkningar och längre arbetstider. Arbetarna krävde vad de saknade: rätten att rösta i val, organisera sig i fackföreningar och förhandla om löner, slippa strejkbrytare.

Hjalmar Gustafson visste vad den fackliga kampen handlade om. Han hade börjat arbeta som femtonåring på LM Ericsson. Först som springpojke, sedan på telefonfabriken och lackeringsverkstan.

Han började jobba samma år som revolversvarvarna på företaget tagit initiativ till en verkstadsklubb. Inte utan risk. Många arbetare på den tiden fick sparken om de visade att de ville bilda fackförening.

Han beskrevs som en ”stridsglad”, utåtriktad yngling. Kvick, humoristisk, sjöng gärna kupletter, imiterade, spelade dragspel, skrev dikter. Och han sögs in i den politiska rörelse som krävde sin rätt. Som 19-åring skickades han till Morgongåva för att hålla 1 maj-tal.

I samband med storstrejken 1909 valdes Hjalmar Gustafson in i den strejkkommitté som skulle samordna aktiviteterna i Stockholm. Bland det första kommitten gjorde var att kalla till ett opinionsmöte i Lill-Jans-skogen. Tiotusentals strömmade till.

Hjalmar Gustafson hade fått på sin lott att läsa upp en resolution som uppmanade typografer och järnvägsanställda att ansluta sig till storstrejken. Detta ”för att höja stridens effektivitet”.

– Må tågen stanna. Må tidningarna upphöra att utkomma, arbetareklassens samfällda aktion kräver detta!

Ett par dagar senare kunde stockholmarna läsa på Dagens Nyheters löpsedel: ”Lill-Jans-talaren Gustafson åtalad.”

Åklagaren yrkade på två års straffarbete. Gustafsons strejkuppmaning riskerade att ”framkalla oroligheter”. Lugnet och den allmänna säkerheten i landet skulle äventyras, menade åklagaren.

Typograferna anslöt sig till storstrejken, men inte de järnvägsanställda.

Åklagaren varnade för de unga socialistiska agitatorerna och liknade dem vid skadedjur som måste oskadliggöras. Rätten stannade vid två månaders straffarbete för uppmaning till brott.

Hjalmar Gustafson var bara en av många socialistiska agitatorer som hamnade på Långholmen vid denna tid. Centralfängelset stod färdigt 1880, lagom till att arbetarrörelsen hunnit organisera sig.

Den unga arbetarrörelsen träffades av det ”åtalsraseri” som rättsväsendet släppte lös för att försvara det borgerliga samhället. Lagstiftningen skärptes, säkerhetspolisen rustades och domstolarna agerade politiskt, enligt historikern Lars Ekdahl i förordet till boken … faror för staten av svåraste slag – Politiska fångar på Långholmen 1880–1950.

Den förre metallarbetaren Hjalmar Gustafson steg ombord på Tegelbacksfärjan den där ruggiga marsdagen 1910.

Kvällen innan hade han firats av med en bättre middag på restaurang Royal tillsammans med bland andra Zäta Höglund, som några år senare också skulle hamna på Långholmen för stämpling till landsförräderi.

Det skulle dröja några månader innan Hjalmar Gustafson fick äta ordentligt igen. I cellen gick han ständigt hungrig och han drömde om en enda sak: en rejäl biffstek. Vägglössen i skummjölkstallriken var knappast någon aptitretare.

Han tilläts inte ha någon penna eller almanacka. Med en liten glasbit markerade han dag för dag i bordsskivan. I maj mötte han friheten igen. Och vännerna som tog honom med till Stallmästargården. Där väntade en rejäl biffstek.

Fotnot: Texten bygger på Bjarne Isacsons kapitel Från strejkagitator till rusdrycksförbudsbekämpare: Hjalmar Gustafson i boken om de politiska fångarna på Långholmen.

Du kanske också vill läsa…

Redo för disken i det nya folkhemmet

Redo för disken i det nya folkhemmet

Ramnäs bruk i Surahammar är mest känt för sina kättingar, men tillverkade även diskbänkar.

Lastbilar ut –  strumpor in

Lastbilar ut –  strumpor in

Det är kortfrisyrens år 1929, på Malmö strumpfabrik.

Varför är man mera rädd om djur och växter än om människor?

Varför är man mera rädd om djur och växter än om människor?

Den frågan ställdes på Fabriksarbetareförbundets kongress 1971 och orsakade våldsamt uppseende. En ny bok förklarar varför.

Visst låg man mer förr

Visst låg man mer förr

DA:s Marcus Derland läste boken ”Alla tiders sex” och fick fördomar bekräftade – men också en och annan överraskning.

Morden börjar på en lapp i bilen

Morden börjar på en lapp i bilen

I sommar släpps deckarförfattaren Elinor Kapps andra bok, men jobbet som processoperatör lämnar hon inte.

”Se på mattorna, det är jag”

”Se på mattorna, det är jag”

Märta Måås-Fjetterström anade inte att hon skulle bli en av landets främsta textil­konstnärer. Hon visste bara att hon var tvungen att gå över gränsen

Brunnsvik har fått tillbaka sin bokstuga

Brunnsvik har fått tillbaka sin bokstuga

När LO för sju år sedan stängde Brunnsviks folkhögskola slängdes bibliotekets unika boksamling i containrar. Men nu är en av arbetarrörelsens mest omskrivna kulturskatter tillbaka.

Mormors liv i bomullsfabriken

Mormors liv i bomullsfabriken

Författaren Susanna Alakoski visste att hennes mormors liv var en stor, oberättad historia. Ändå tog det henne flera decennier att skriva om de tusentals kvinnor som arbetade i bomullsfabriken.

En eldig svensk historia

En eldig svensk historia

Vedspisar och pinnstolar. De fanns där i stugorna, till synes självklara inslag bland trasmattor och kopparkittlar. Ingen har berättat deras historia – förrän nu.

”Jag ville ut på gatorna och föra liv”

”Jag ville ut på gatorna och föra liv”

Möt sångaren och aktivisten Anne Feeney. Inspiration hittar hon bland vanligt folk, sin farfar – och Joe Hill. I dagarna är det 100 år sedan arbetargrabben från Gävle avrättades i USA.

DA granskar skuggsamhället i en smutsig bransch

Smutsigt städjobb i maktens centrum

Smutsigt städjobb i maktens centrum

Bland underentreprenörerna i Projekt Rosenbad finns ett stort städbolag som bryter mot lag och avtal. Anställda vittnar om hemska arbetsförhållanden.

Skatte­verket: Vi sitter med munkavle

Skatte­verket: Vi sitter med munkavle

”När vi följer pengarna så ser vi att ersättning betalas ut, men sen går tillbaka igen. Arbetarna har alltså inte fått behålla pengarna”, säger Skatteverkets samordnare Nina Blomkvist.

De jobbade med syra utan skyddskläder

De jobbade med syra utan skyddskläder

Städarnas berättelser: Monika, Milan och Boris städar livsmedelsindustrin och vittnar om en vardag fylld av rädsla i arbetet hos kriminella bolag.

Så har skugg­samhället vuxit fram

Så har skugg­samhället vuxit fram

En rad politiska beslut har lett fram till ett laglöst arbetsliv där människor utnyttjas. Kontroller har slopats och det har lett till ökat fusk. Terrordådet på Drottninggatan blev en ögonöppnare.

Vi städar Sverige – utanför lagen

Vi städar Sverige – utanför lagen

Dagens Arbete fortsätter granskningen av Sveriges laglösa arbetsliv där kriminella bolag mjölkar staten på miljarder.
Det är valår och vi lyfter människorna som städar vårt land, från verkstadsgolv till statsministerns villa.

Facket: Bolaget som städade hos stats­ministern är ökänt

Facket: Bolaget som städade hos stats­ministern är ökänt

Statsministerns städerska fick svarta pengar direkt av ägaren till städbolaget. Hans tidigare firma är dömd för ekonomisk brottslighet och han själv är ökänd hos facket som en oseriös aktör.

Chilo städade hos stats­ministern fyra gånger

Chilo städade hos stats­ministern fyra gånger

Chilo blev rikskänd för att ha städat svart hos statsminister Magdalena Andersson. Här är hennes ord från tiden i Migrationsverkets förvar.

Städ­branschen Sverige: Vi uppskattar Magdalena Anderssons fadäs

Städ­branschen Sverige: Vi uppskattar Magdalena Anderssons fadäs

För att stoppa bolag som inte gör rätt för sig måste upphandlare bli bättre på att upptäcka fifflet, anser Städbranschen Sveriges ordförande Matthias Lindholm.

Shakhzoda bröt högerarmen, fick städa med vänster

Shakhzoda bröt högerarmen, fick städa med vänster

Städarnas berättelser: Shakhzoda, Uzbekistan. ”Arbetsgivaren tvingade mig att jobba trots att jag var sjukskriven. Jag fick städa med vänsterarmen.”

Aziza blev sjuk under pandemin – tvingades jobba ändå

Aziza blev sjuk under pandemin – tvingades jobba ändå

Städarnas berättelser: Aziza, Uzbekistan. ”Jag blev inte behandlad som en människa.”

Rebecca terroriserades av chefen

Rebecca terroriserades av chefen

Städarnas berättelser: Rebecca, Venezuela. ”’Jag sparkar skiten ur dig och skickar dig till helvetet’, sa min chef om vi protesterade.”