Pappers revisor hoppar av – bröt mot sekretessen
Förbundet inleder utredning om läckta uppgifter ”Ingen hämnd”
Publicerad 2025-02-22, 05:00
Kim Osara tillverkar bokpapper på Holmens pappersbruk i Braviken. Dessutom är han en djupt passionerad bokläsare.
– Läsandet fick jag i gåva av mina föräldrar. Och det är jag mycket tacksam för, säger han.
Här listar han de bästa fynden på bokrean 2025.

Ålder: 52 år
Yrke: Processoperatör på Holmen Braviken
Bor: Bostadsrätt i centrala Norrköping
Familj: Singel
Fritidsintressen: Böcker, resor, båtliv och skärgård.
Kim Osara arbetar som skiftgående processoperatör på Holmens pappersbruk Braviken strax utanför Norrköping. Det har han gjort i drygt 30 år nu. Framför allt har han jobbat på PM52, en 130 meter lång och öronbedövande jättemaskin som frustat ur sig tonvis med papper alltsedan 1980-talets mitt.
Papper till böcker, bland annat.
Och böcker, det gillar Kim. Fysiska böcker. Böcker som man kan ta på, känna, bläddra i. Läsa digitalt på en skärm ger han inte mycket för.
– Jag har testat, men det funkar inte alls för mig. Upplevelsen blir inte alls densamma, tycker jag. Jag blir bara trött när jag läser på en platta, och dessutom knyter jag inte an till texten lika starkt.
– Nej, det ska vara old school, det ska vara papper!
Intresset för böcker har Kim haft ända sedan han var barn. Hans far, som också jobbade på bruket, var en stor bokälskare. Hans mor likaså.
– Läsandet fick jag i gåva av mina föräldrar kan man säga. Och det är jag mycket tacksam för, att de visade mig vägen och lärde mig att gå in i andra världar. Positiva verklighetsflykter eller vad man nu ska kalla det…
– Jo, det är en stor ynnest att ha blivit bokläsare, det utvecklar en på så många sätt.
Hur då?
– Jag menar, det ökar ju ens fantasi–, empati– och inlevelseförmåga. På alla sätt och vis. Dessutom är det väldigt allmänbildande. Ens ordförråd blir också mycket större. Jag ser bara fördelar med att läsa böcker.
Vad för slags böcker läser du?
– Det är brett. Jag brukar tugga i mig fem sex böcker samtidigt. Och mest blir det skönlitteratur och oftast läser jag på engelska.
Svenska, då?
– Jo, när jag läser facklitteratur blir det oftast på svenska. Och alltid när jag läser poesi. Tranströmer, Öijer, då är det bara svenska som gäller.

Varför?
– Det har väl med modersmålet att göra. Man får ju en större associationssfär av att läsa på det egna språket, en rikare och mer fantasifull upplevelse. Hjärnan liksom kopplar till fler saker. Orden blir tyngre, får större mening.
Säg att du hamnade på en öde ö i ett år och bara fick ta med dig en enda bok. Vilken väljer du?
– Oj, shit, vad ska jag svara på det!?… Okej, då skulle jag välja nåt stort verk som jag inte har läst förut, typ rymdodyssén av science-fictionförfattaren Arthur C Clarke. Den ligger på min bucketlist.
När du öppnar en bok, tänker du på att det kanske är du och dina jobbarkompisar som har tillverkat just det bokpapperet då?
– Haha! Nä, helt ärligt tänker jag faktiskt aldrig på papperet. Det låter nästan som en hädelse, men så är det. Jag går liksom rakt in i bokstäverna på en gång och reflekterar aldrig över papperet. Papper har jag tillräckligt med på jobbet!
Hur trivs du på jobbet?
– Bra! Där har vi haft en väldigt fin sammanhållning och kamratanda. Överlag. Alltså man jobbar för varandra, hjälps åt, ställer upp för varandra.
Har du någon arbetskamrat som du brukar prata litteratur med?
– Haha! Absolut inte. Jag försöker ibland, men de är inte mottagliga. Nä, jag är nog fasen den enda bokläsaren på mitt skift, tror jag. Men vi hade en vikarie en sommar, en tjej som läste lika mycket som jag, och det var ju lite kul.
… svenska favoritförfattare
Björn Gidstam
– Han skriver, tecknar och målar, och har bland annat gjort en serie landskapsböcker. Västergötland och Småland, till exempel. Otroligt fina böcker. Man kan närmast beskriva dem som illustrerade rese- och kulturskildringar. Jag rekommenderar dem å det varmaste.
Kerstin Ekman
– Hennes prosa har gjort stort intryck på mig. Hon rör sig mellan naturskildring och saga, och hon har en väldigt precis känsla för språket. Fantastiska naturskildringar!
Tomas Tranströmer
– Ah, han är ju Gud alltså! Hans suggestiva språk, hans unika klangbotten… Oj, säger jag! Med några få rader kan han skapa inre bildspel hos mig som är helt oslagbara!
Robert Macfarlane
– Han har ett väldigt eget språk och uttryckssätt. En ordsmed som reser runt, vandrar, bestiger berg och som skildrar naturen på ett väldigt vackert sätt.
Cormac Mccarthy
– Han är otroligt duktig på att uttrycka sig precist. En författare som skapar drömska skildringar men som samtidigt också är väldigt verklighetstrogna.
Marion Zimmer Bradley
– Jag gillar henne kanske mest för hennes bok ”The Mists of Avalon” (Avalons dimmor). En gammal goding, om du frågar mig. I den tolkar hon sagan om Kung Artur ur ett kvinnligt perspektiv, där huvudpersonen är en kvinna. Den fick mig att se något gammalt med helt nya ögon.