”Jag läser på om dinosaurierna igen. Hur blev det så fel?”

Sågverksarbetaren och musikern Stefan Eriksson om hur blixtsnabbt vi människor lyckats förstöra så mycket omkring oss.

”Ett ohållbart arbetsliv visar sig vara samhällsfarligt”

Helle Klein, chefredaktör Dagens Arbete.

Åsa Larsson har sålt över 1 miljon böcker i Sverige och översatts till 20 språk. Hon säger att hon drömmer om att skriva en skräckroman som gör att ingen vågar gå ut i skogen. I dag talar man om den svenska deckarvågen som Nordic Crime. Det kanske blir en Nordic Horror också. Foto: LARS THULIN

Därför mördar Åsa helst i Kiruna

Snö, mörker och ett fruset lik. En björn som ryter med blodig käft. Åsa Larsson vet hur hon ska fånga läsarna. Hennes deckare säljs över hela världen. Vi följer med henne på en resa till Kiruna, barndomsstaden där hon hämtar sina berättelser.

Vinn en signerad deckare!

Vi lottar ut 5 signerade exemplar av Åsa Larssons Till offer åt Molok.
Gå in på ”tävlingar”, ”Här kan du skicka in dina svar i DA:s tävlingar” och skriv ”Signerad Åsa Larsson-bok”. Lycka till!

Snön ligger tung över Kurravaaras granar. Solskivan har sedan länge försvunnit bakom träden på andra sidan älven. Sparken glider ljudlöst ned för backen. Den uppknäppta kappan flaxar som vingar runt hennes kropp. Åsa Larsson skrattar.

Hon stannar sparken, tittar ned mot Torneälv, talar om tystnaden, träden, spåren i snön efter hundar och harar.
Framför henne står ett hus med grå eternitplattor. Det är på den tomten som huvudpersonen Rebecka Martinsson letar efter den försvunna hunden i mörkret. Tjapp, som hamnar i en bagagelucka med blod rinnandes ner i strupen.

Så är det i Åsa Larssons första deckare, Solstorm. I verkligheten tillhörde huset Åsas farmor och farfar. Vi har rest till Kiruna, i böckernas och Åsas egna spår. Resan blir ett avbrott i hennes arbete med den sjätte deckaren om åklagaren Rebecka och poliserna i Kiruna.

Åsa ställer ifrån sig sparken och pekar på snötäcket som omgärdar huset. Det tar flera timmar att skotta sig fram till dörren.
Grannen står där plötsligt, i halvmörkret, med några brev i handen. Hunden Pissnisse drar i kopplet. Läser du Åsas böcker, frågar jag.

Anita Engström nickar och skiner upp.
– Det värmer, dunkar i mig när jag läser. Jag kan se mig själv. Hur jag går över fältet där. Anita pekar upp mot byn med täckjackans arm.
– Vår stuga nere vid forsen. Hon måste ha varit där. Den är med i slutet på den senaste boken. Och spången. Solstrålarna som lyser mellan trädstammarna i skogen. Myrkanten. Vattnet som brusar. Hon har fångat allt.

Jo, miljön i Åsas böcker kommer till stor del från byn Kurravaara, som ligger knappt en mil norr om Kiruna stad, och området där omkring. När hon och hennes pappa är ute på sina skidturer kommer berättelserna. Det finns knappast en sten, en vik eller en igenvuxen äng som han inte kan berätta en historia om.

På väg mot Jukkasjärvi talar vi om fattigdom och klass. Juristen Rebecka i Åsas böcker lever i en rotlöshet med ena benet kvar i Kirunas arbetarklass. Karaktären har kopplingar till Åsas eget liv.
Åsa berättar om sin mamma och pappa som båda kommer från fattiga finsktalande familjer. De var de första i sina familjer som utbildade sig på universitetet. Men de trivdes inte i Uppsala och flyttade tillbaka till Kiruna.

Vi åt aldrig på restaurang eller bodde på hotell när jag var liten. När vi reste till Helsingfors tältade vi utanför stan i stället.

– Vi åt aldrig på restaurang eller bodde på hotell när jag var liten. När vi reste till Helsingfors tältade vi utanför stan i stället. I ösregnet, säger Åsa och skrattar.
– Det berodde inte på att mina föräldrar inte hade råd. Pappa var ju bibliotekarie och mamma SO-lärare. Nej, de kände sig inte bekväma i den miljön.

Åsas mamma bodde i en arbetsstuga när hon gick i skolan. Det var ett slags skolhem där det var förbjudet att tala finska, alla ungar skulle lära sig svenska. Och hon lärde sig. Båda föräldrarna lärde sig. Så mycket att de aldrig talade finska med Åsa. Men kärleksorden, smeknamnen, de kom alltid på finska. Och sångerna som pappa sjöng för henne.
– Det är synd att jag aldrig fick lära mig finska. Det är en stor sorg.

Åsa berättar att hennes föräldrar inte blev imponerade när hon kom hem med fina skolbetyg, trots att båda var akademiker.
– När jag kom till Uppsala och började läsa juridik hade min studiekamrat en jättefin väska. Hon berättade att hon köpt den för stipendiepengar. Jag fattade ingenting. Inte plockade man upp folk på scen i Kiruna för att man var så bra i tyska. Man fick högst en utmärkelse för någon bra sportprestation.

Hon är arg över talet om vett och etikett. Tidigare tyckte man att norrbottningar saknade skick och fason. ”Då var det bara att försvenska oss. Och det gick vi med på, av ren skam över att vi var fel.” Så är det fortfarande i dag, till en viss del. Alla ska lära sig över- och medelklassens sätt att hälsa, skåla och duka. Det skapar ett förtryck.
– Precis som vi norrbottningar som tvingades sjunga Blåsippan ute i backarna står, trots att ingen av oss någonsin sett en blåsippa.

Åsa berättar att hon fortfarande kan känna sig osäker i vissa situationer, trots bakgrunden som jurist och nu flera år som framgångsrik deckarförfattare. ”Ibland kan jag inte koden.”
– Samtidigt måste jag förstå att jag inte är en underdog längre. Jag ska inte inbilla mig att andra människor är opåverkade av min framgång. Jag tillhör inte de maktlösa i samhället.
– Det medför ett ansvar. Det är fantastiskt att jag som frånskild mamma kan äga ett eget hus, ha en häst och ta med mina barn på skidresor. Men jag måste komma ihåg att så här är det inte för alla. Det är viktigt att mina barn förstår det också. De är uppvuxna med en fördel.

Åsa sveper med blicken runt väggarna i det lilla klockhuset. Det luktar tjära fortfarande, säger hon. Efter sommarens målning. Ögonen strålar. Några meter framför oss ligger det röda trähuset. Jukkasjärvi kyrka.
Det är här som den mördade prästen Mildred Nilssons fötter dinglar ned från orgelläktaren i Åsas andra deckare, Det blod som spillts. Prästen som vågade utmana kyrkans herrar och det heligaste av allt i byn, jaktlaget.

Åsa går fram till den färgstarka altartavlan som Bror Hjorth målade på 1950-talet. Hon pekar på mannen som föreställer Laestadius och förklarar, kan sin historia. I utkanten av målningen slår en man sönder en tunna med sprit.

– Laestadianerna fick många att sluta med spriten, säger hon. Och känner du till gardinförbudet? Det var fel att ha gardiner hängandes i fönstret när brodern saknade tyg till barnens kläder.
– Det fanns ett socialt patos bland laestadianerna som jag tycker om.

Men någon laestadian har hon aldrig varit och hennes föräldrar bröt med församlingen när de blev vuxna. När jag frågar om reaktionerna på hennes böcker inom kyrkan, säger hon att de flesta varit positiva.
– Men någon sa: måste du hänga henne här, i vår fina orgel?

Och hon får brev, inte alltid så trevliga. Ibland är det någon som ber för henne, för att hon ska hitta tillbaka till den rätta vägen. ”Det är ett auktoritärt sätt att tycka och tro på, som jag inte delar.”
– Jag var här för några år sedan och talade om mina böcker. Coolt av kyrkan att de bjöd in mig. Jag har faktiskt blivit inbjuden till flera församlingar. Jag som skriver så kyrkokritiskt.

Hon syftar bland annat på sin beskrivning av den frikyrkliga församlingen i den första boken Solstorm. Pastorerna är en samling förtryckare som tjänar stora pengar på människors tro. Det råder hyckleri och falskhet.
– Det var roligt att Bibelsällskapet gav mig ett pris, säger Åsa. För att jag använt Bibeln i den blodiga deckargenren. Tufft av dem.

Och Åsa är ingen motståndare till kyrkan. Tvärtom. Hon är fortfarande medlem i Missionsförbundet som hon gick med i under tonåren. De har inte reagerat på hennes böcker. De är tålmodiga, säger hon. Och toleranta. Några av dem är nära vänner.
– Jag är en stor vacklare. Den ena dagen tror jag, den andra dagen tror jag inte. Men det ska vara så. Man ska utvecklas. Livet måste få vara besvärligt och intressant.

I en församling umgås man tillsammans, oavsett klass och bakgrund. Tidigare gick alla till kyrkan. Det var bra, tycker hon. Man kunde inte vända bort blicken. Var träffas man i dag? Folk i medel- och överklassen tror att det inte finns någon fattigdom längre.

Gruvberget lyser upp den mörka himlen när vi kommer tillbaka till Kiruna. Rader av små lampor markerar de olika planen i berget. Som en jättelik tårta. Så har det varit sedan början av 1900-talet, då gruvnäringen tog fart. Kiruna växte fram som en helt ny stad, en av de första i landet med elektrisk gatubelysning.

Gruvan är vår stolthet, vår kärlek. Men varför ska hela värdet som vi tar ut ur vår mark gå söderut?

– Gruvan är vår stolthet, vår kärlek, säger Åsa. Men varför ska hela värdet som vi tar ut ur vår mark gå söderut? Företagen betalar ingen skatt till kommunerna. Och utdelningen går till ägaren, staten.

Hon talar om flytten av staden, omvandlingen som de flesta Kirunabor ställer upp på. Men vad får de tillbaka för det?
– LKAB är ett ohyggligt lönsamt företag. Det vore väl rimligt att en del av den vinsten användes för att skapa ett drägligare liv för Kirunaborna. Det behövs ett bra badhus, ett BB och akutkirurgi. Inget av det har vi i dag.

Vi svänger in på en gata, kör ner för en liten backe och parkerar framför köttaffären som är Åsas favorit. De säljer vackra sameknivar, krimskrams för turister och älg- och renkött. Och så ripa och tjäder förstås, och sik.

Roland Nutti hejar på Åsa, skär upp tunna skivor torkat renkött som vi får smaka på. ”Fiskar du något”, frågar han. ”Vi har ju ark. Nog kan du fiska där.” Åsa skiner upp. ”Men gud vad kul, det gör jag gärna.” Hon plockar ihop fryst renkött i stora påsar som hon ska ta med sig tillbaka till Mariefred, där hon bor med sina två tonårsbarn. Staden som hon beskriver som vacker med trevliga människor, men lite puttinuttig och alldeles för präglad av övre medelklass. ”Och jag saknar Kiruna med industri och allt.”

På planet tillbaka till Stockholm tittar Åsa ned i knäet. Jag frågar henne om det är svårt att lämna Kiruna.
– Ja! säger hon och drar ned koftärmarna över handryggen. Om det var möjligt skulle jag flytta tillbaka. Vet du vad, jag botar min hemlängtan med att skriva.

Åsa Larsson om …

… att se sin bok Solstorm bli film:
Jag tyckte om filmen. Bra att alla scener var inspelade i Kiruna. Men de hade ändrat mördare. Jag märkte det först tredje gången jag såg den. Jag hade varit så upptagen av att kolla vilka vänner och anhöriga som var med i filmen.

… att sluta mindre våldsamt:
Jag har lovat att försöka minska våldet i böckernas slutkapitel, men jag vet inte om jag kan hålla det, säger hon om den sjätte deckaren som hon skriver nu.
Jag gillar att ta ut svängarna. Det ska åkas skridsko på hela banan.

… farfar som tog OS-guld:
Han kallades Kiruna-Lasse, men hette egentligen Erik Larsson. En sträng man med stark tro. Jag hade ingen nära kontakt med honom. Men jag tycker mycket om att åka skidor.
Kiruna-Lasse lade skidorna på hyllan efter fem år i toppen. Han omvändes till laestadian och började predika.

”Utländska gäster blir förfärade av att man äter Rudolf”

Här är Åsa Larssons recept på en äkta Norrbottensmåltid:
”Att laga festmåltid med suovas (saltat och rökt renkött) är enkelt. Man skär den halvfryst i tunna skivor, halstrar snabbt i panna med riktigt smör. Till den äter man mandelpotatismos, jag har smör, mjölk och äggula i min mos och kryddar den bara med salt och peppar. På tallriken ligger lite lingon som mamma har plockat. De ger färg och lite syra. Och så får mina stackars gäster höra mitt naturlyriska pladder om mandelpotatis som växer i den tornedalska sandjorden och renen som sprungit på fjället. Utländska gäster blir förfärade av att man äter Rudolf, men faller snart till föga.”

Läs mer: Böcker | Kultur & fritid

Läs mer från Dagens Arbete:

Nya vinklar på Palme och Sträng

BoktipsNär Olof Palme uppmärksammas gäller det nästan alltid mordet. Men Palme, tillsammans med Gunnar Sträng, var med och skapade välfärdslandet Sverige. Journalisten Lennart Lund tipsar om böcker som ger nya perspektiv på dem båda.

Det nya ljudet från Bakersfield

DA GILLAR | COUNTRY Miljoner fattigbönder tvingades fly sina hem och samlades i nödtorftiga läger. I dessa utanförskapsområden växte den amerikanska arbetarklassen­s musik fram: en modern, uppkäftig country and western.

Litterär pandemi för karantänsoffan

DA GILLARI tusentals år har pandemierna och farsoterna dragit genom litteraturen och lämnat lidande och död i sina spår – men även en stor portion kärlek och framtidstro. Dagens Arbete ger dig tipsen till karantänsoffan.

På vissa arbetsplatser har de anställda eget gym, andra egen bagarstuga. På bruket i Husum har man både och. Foto: Lina Larsson

”Kul att göra något tillsammans”

BRÖDFÖDA.På pappersbruket i Husum kan de anställda baka tunnbröd om de vill. En gammal bagarstuga står öppen för dem året om.

Från debutbok till storsatsning i amerikansk streamingtjänst

VAD HÄNDE SEN?DA träffade Simon Stålenhag hösten 2015, när han nått framgångar med boken Ur varselklotet. Nu har tv-serien som baseras på hans böcker premiär på Amazon Prime.

”Se på mattorna, det är jag”

TEXTILREVOLUTIONÄRMärta Måås-Fjetterström anade inte att hon skulle bli en av landets främsta textil­konstnärer. Hon visste bara att hon var tvungen att gå över gränsen

Deckarklassiker i nya kläder

BoktipsOmvärlden förändras, deckargåtan består. De riktigt bra kriminalhistorierna kan leva långt efter författarens död. DA:s deckarexpert Lennart Lund dyker ner i floden av nyutgivna klassiker.

Brunnsvik har fått tillbaka sin bokstuga

När LO för sju år sedan stängde Brunnsviks folkhögskola slängdes bibliotekets unika boksamling i containrar. Men nu är en av arbetarrörelsens mest omskrivna kulturskatter tillbaka.

Här kommer ilskan över jobbet ut

Klagokören i LiverpoolI samlad trupp fick klago­kören i Liverpool sjunga om sådant de knappt vågade prata högt om på egen hand: sin jobbsituation och problemen på arbetsmarknaden.

Mer nerv, mindre splatter

SKRÄCKFILMModern skräck drar samtiden till sin spets. Visst är filmerna fasliga, men också underhållande. Och framför allt säger de någonting om världen i dag.

Barhäng i gamla fabriken

INDUSTRIDESIGNI Ungerns huvudstad Budapest får fallfärdiga industrilokaler i stadens centrum nytt liv genom fenomenet romkocsma. De så kallade ”ruinbarerna” har blivit en av stadens främsta turistsensationer.

MBL får liv i poesin

Ombudsmannen Tomas Lundmark vet vad som rimmar på bemanningsanställd. Nu bokdebuterar han med en samling dikter om arbetet. Alla på rim såklart.

Tre julskivor som inte frestar på

DA GILLARNu är det julmusik i var butik, ofta samma bjällerklang överallt. DA:s Marie Edholm väljer tre julskivor som inte frestar på.

Med satiren som livsstil

EWK-vinnareKarin Sunvisson är grundli­g i sitt arbete. I Stockholm kan hon inte bo. Det är för dyrt. Hon har valt en livsstil som ger henne frihete­n att låta bilderna ta den tid de behöver.

Susanna Alakoski. Foto: Lisa Arfwidson

Mormors liv i bomullsfabriken

KVINNORNA I FOKUSFörfattaren Susanna Alakoski visste att hennes mormors liv var en stor, oberättad historia. Ändå tog det henne flera decennier att skriva om de tusentals kvinnor som arbetade i bomullsfabriken.

Skolchefen Joakim Hjelm med en byst av Marx.

Med Marx i bagaget

VägvalVid en bubbelpool på en folkhögskola står en jättelik Karl Marx-bronsbyst från DDR. På en annan skola göms hans böcker undan. Båda tror sig ha lösningen på de problem som arbetarrörelsen står inför.

1

En eldig svensk historia

BöckerVedspisar och pinnstolar. De fanns där i stugorna, till synes självklara inslag bland trasmattor och kopparkittlar. Ingen har berättat deras historia – förrän nu.

I en enkel maskinverkstad i Ulvsunda i västra Stockholm tillverkar Pheenix Alpha vinylpressar. Foto: Adam Daver

Ny snurr på vinylskivan

Älskade plattaDen var dödförklarad för bara lite drygt 10 år sedan, men sedan har försäljningen av vinylskivor exploderat. DA:s Ricardo Burrows har skrivit och läst in ett reportage om diskjockeys, kultförklarade skivbutiker och vinylpressfabrikanter.

1
Rökpaus i Red Dead Redemption 2.

Datorspel som tar tid och berör

LÅNGSAMTDen nya vågen av datorspel innehåller inte bara kickar, här görs också stor sak av livets måsten: äta, sova och spara ihop pengar till tågbiljetten.

Alla vill ha kultur men få vill betala

KrönikaCarl Linneaus, musikjournalist och DA:s krönikör.

Anne-Marie Höglund på sin första fjällvandring norr om Hemavan hösten 2009.

Höjden av återhämtning

DA gillarTidspress och höga krav – ibland går det bara inte längre. Anne-Marie Höglund berättar om hur naturen hjälpte henne att läka, och tipsar om böcker och en film för sönderstressade själar.

Jonas Löfvenberg på antikvariatet Alfa i Stockholm. Har du inte ett bra antikvariat där du bor är det enkelt att köpa begagnade böcker på nätet via till exempel antikvariat.net. Foto: David Lundmark

Hitta vägen till mästerverken

DA gillarAtt läsa en klassiker – låter det tungt? Det behöver det inte vara. DA guidar dig till mästerverken som varken är tjocka eller svåra.

Holmes, Poirot, Bond - och Lisbeth Salander

Den fjärde delen i den hyllade Millenniumserien har skapat mediehysteri över hela världen.DA:s Lennart Lund visar att det är ett gammalt trick att återuppliva gamla hjältar, även om författaren är död.

”Det är inte vårt fel att vi bara får otrygga anställningar”

5 frågor till Jenny WrangborgVad händer med kärleken när stämpelklockan och bostadsbristen styr livet? Med debuten Kallskänken blev DA-krönikören Jenny Wrangborg en av Sveriges mest lästa poeter. Med nya boken Vad ska vi göra med varandra vill hon ge folk kraft att orka kämpa.

Sommarnöje. Vad vore en sommar utan en bok? Ta med den till     strandfilten eller parkbänken en solig dag, till soffan en regnig kväll eller till tågresan.     Foto: TT NYHETSBYRÅN

Dröm dig bort med en pocket

Som ingen annan årstid inbjuder sommaren till läsning. Det rikliga utbudet av pocketböcker gör det lätt att vidga vyerna.

Tveksamma prestationer. Kornelia Ender (simning), Jari Isometsä (skidor), Tommy Simpson (cykel), Wilf Paiement (ishockey), Marion Jones och Ben  Johnson (friidrott) är idrottsutövare som passerat gränsen för det tillåtna.  Foto: TT NYHETSBYRÅN

Historien bakom fuskarnas ansikten

Fred Lorz tog bilen till maraton-segern i St Louis OS 1904 medan mer miljömedvetna Rosie Ruiz klev av tunnelbanan strax före målgången i New York Maraton 1979. Två fuskare i sportens underbara värld.

Foto: VIKTOR FREMLING

”Facket har glömt den villkorslösa solidariteten”

5 frågor till Kristian LundbergHan slog igenom med Yarden, om hans egna erfarenheter inom bemanningsbranschen. Med Det här är inte mitt land fortsätter DA-krönikören och författaren Kristian Lundberg sitt korståg med fokus på asylsökande, misshandlade kvinnor och barnfattigdom.

Folke Fridell drömde om ett arbetsliv där arbetarna är med och bestämmer fullt ut.  Foto: TT NYHETSBYRÅN

En nyttig lektion i arbetets villkor

Tack för mig, grottekvarn, Död mans hand och Greppet hårdnar heter några av de mest kända romanerna av arbetarförfattaren Folke Fridell (1904–85). Romanfigurerna Rivar-Bohm och Hopp-Jerka bär vittnesbörd om 30- och 40-talens ”slitliv” men skulle lika gärna kunna berätta om dagens hårdnande arbetsliv med otrygga anställningar, arbetsskador och dödsolyckor.

Pocketsommar

VÅRA FAVORITER Sommar, äntligen tid att läsa! Redaktionen tipsar dig om 16 böcker till semestern.

Romario, skyttekungen som blev politiker (till vänster), nya hoppet Neymar som uppmuntras av gamle Pelé (till höger), och Garrincha, dribblingskonstnären som dog i armod (mitten). Foto: TT NYHETSBYRÅN

Fotbollshistoria på nytt sätt

Sverige missade ju fotbolls-VM i Brasilien.  Därmed tillåts vi lugnt luta oss tillbaka och njuta av själva spelet. Utan påfrestande nervositet, utan uppslitande engagemang.

Hämta mer

Jag förstår DA använder cookies enbart för att läsa av besöksstatistik. Läs mer om vår integritetspolicy här​. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du insamlandet av din IP-adress.