”Släpp inte in högerextremismen i den politiska värmen!”DA:s chefredaktör Helle Klein önskar att alla demokratiskt sinnade partier nu försvarar den liberala demokratins värden.

”Att tvingas fly från det bekanta är en djupt mänsklig erfarenhet”Krönikören Daniel Mathisen har läst Ola Larsmos roman ”Swede Hollow” och ser flyktingens öde genom vår egen historia.

Åsa Larsson har sålt över 1 miljon böcker i Sverige och översatts till 20 språk. Hon säger att hon drömmer om att skriva en skräckroman som gör att ingen vågar gå ut i skogen. I dag talar man om den svenska deckarvågen som Nordic Crime. Det kanske blir en Nordic Horror också. Foto: LARS THULIN

Därför mördar Åsa helst i Kiruna

Snö, mörker och ett fruset lik. En björn som ryter med blodig käft. Åsa Larsson vet hur hon ska fånga läsarna. Hennes deckare säljs över hela världen. Vi följer med henne på en resa till Kiruna, barndomsstaden där hon hämtar sina berättelser.

Vinn en signerad deckare!

Vi lottar ut 5 signerade exemplar av Åsa Larssons Till offer åt Molok.
Gå in på ”tävlingar”, ”Här kan du skicka in dina svar i DA:s tävlingar” och skriv ”Signerad Åsa Larsson-bok”. Lycka till!

Snön ligger tung över Kurravaaras granar. Solskivan har sedan länge försvunnit bakom träden på andra sidan älven. Sparken glider ljudlöst ned för backen. Den uppknäppta kappan flaxar som vingar runt hennes kropp. Åsa Larsson skrattar.

Hon stannar sparken, tittar ned mot Torneälv, talar om tystnaden, träden, spåren i snön efter hundar och harar.
Framför henne står ett hus med grå eternitplattor. Det är på den tomten som huvudpersonen Rebecka Martinsson letar efter den försvunna hunden i mörkret. Tjapp, som hamnar i en bagagelucka med blod rinnandes ner i strupen.

Så är det i Åsa Larssons första deckare, Solstorm. I verkligheten tillhörde huset Åsas farmor och farfar. Vi har rest till Kiruna, i böckernas och Åsas egna spår. Resan blir ett avbrott i hennes arbete med den sjätte deckaren om åklagaren Rebecka och poliserna i Kiruna.

Åsa ställer ifrån sig sparken och pekar på snötäcket som omgärdar huset. Det tar flera timmar att skotta sig fram till dörren.
Grannen står där plötsligt, i halvmörkret, med några brev i handen. Hunden Pissnisse drar i kopplet. Läser du Åsas böcker, frågar jag.

Anita Engström nickar och skiner upp.
– Det värmer, dunkar i mig när jag läser. Jag kan se mig själv. Hur jag går över fältet där. Anita pekar upp mot byn med täckjackans arm.
– Vår stuga nere vid forsen. Hon måste ha varit där. Den är med i slutet på den senaste boken. Och spången. Solstrålarna som lyser mellan trädstammarna i skogen. Myrkanten. Vattnet som brusar. Hon har fångat allt.

Jo, miljön i Åsas böcker kommer till stor del från byn Kurravaara, som ligger knappt en mil norr om Kiruna stad, och området där omkring. När hon och hennes pappa är ute på sina skidturer kommer berättelserna. Det finns knappast en sten, en vik eller en igenvuxen äng som han inte kan berätta en historia om.

På väg mot Jukkasjärvi talar vi om fattigdom och klass. Juristen Rebecka i Åsas böcker lever i en rotlöshet med ena benet kvar i Kirunas arbetarklass. Karaktären har kopplingar till Åsas eget liv.
Åsa berättar om sin mamma och pappa som båda kommer från fattiga finsktalande familjer. De var de första i sina familjer som utbildade sig på universitetet. Men de trivdes inte i Uppsala och flyttade tillbaka till Kiruna.

Vi åt aldrig på restaurang eller bodde på hotell när jag var liten. När vi reste till Helsingfors tältade vi utanför stan i stället.

– Vi åt aldrig på restaurang eller bodde på hotell när jag var liten. När vi reste till Helsingfors tältade vi utanför stan i stället. I ösregnet, säger Åsa och skrattar.
– Det berodde inte på att mina föräldrar inte hade råd. Pappa var ju bibliotekarie och mamma SO-lärare. Nej, de kände sig inte bekväma i den miljön.

Åsas mamma bodde i en arbetsstuga när hon gick i skolan. Det var ett slags skolhem där det var förbjudet att tala finska, alla ungar skulle lära sig svenska. Och hon lärde sig. Båda föräldrarna lärde sig. Så mycket att de aldrig talade finska med Åsa. Men kärleksorden, smeknamnen, de kom alltid på finska. Och sångerna som pappa sjöng för henne.
– Det är synd att jag aldrig fick lära mig finska. Det är en stor sorg.

Åsa berättar att hennes föräldrar inte blev imponerade när hon kom hem med fina skolbetyg, trots att båda var akademiker.
– När jag kom till Uppsala och började läsa juridik hade min studiekamrat en jättefin väska. Hon berättade att hon köpt den för stipendiepengar. Jag fattade ingenting. Inte plockade man upp folk på scen i Kiruna för att man var så bra i tyska. Man fick högst en utmärkelse för någon bra sportprestation.

Hon är arg över talet om vett och etikett. Tidigare tyckte man att norrbottningar saknade skick och fason. ”Då var det bara att försvenska oss. Och det gick vi med på, av ren skam över att vi var fel.” Så är det fortfarande i dag, till en viss del. Alla ska lära sig över- och medelklassens sätt att hälsa, skåla och duka. Det skapar ett förtryck.
– Precis som vi norrbottningar som tvingades sjunga Blåsippan ute i backarna står, trots att ingen av oss någonsin sett en blåsippa.

Åsa berättar att hon fortfarande kan känna sig osäker i vissa situationer, trots bakgrunden som jurist och nu flera år som framgångsrik deckarförfattare. ”Ibland kan jag inte koden.”
– Samtidigt måste jag förstå att jag inte är en underdog längre. Jag ska inte inbilla mig att andra människor är opåverkade av min framgång. Jag tillhör inte de maktlösa i samhället.
– Det medför ett ansvar. Det är fantastiskt att jag som frånskild mamma kan äga ett eget hus, ha en häst och ta med mina barn på skidresor. Men jag måste komma ihåg att så här är det inte för alla. Det är viktigt att mina barn förstår det också. De är uppvuxna med en fördel.

Åsa sveper med blicken runt väggarna i det lilla klockhuset. Det luktar tjära fortfarande, säger hon. Efter sommarens målning. Ögonen strålar. Några meter framför oss ligger det röda trähuset. Jukkasjärvi kyrka.
Det är här som den mördade prästen Mildred Nilssons fötter dinglar ned från orgelläktaren i Åsas andra deckare, Det blod som spillts. Prästen som vågade utmana kyrkans herrar och det heligaste av allt i byn, jaktlaget.

Åsa går fram till den färgstarka altartavlan som Bror Hjorth målade på 1950-talet. Hon pekar på mannen som föreställer Laestadius och förklarar, kan sin historia. I utkanten av målningen slår en man sönder en tunna med sprit.

– Laestadianerna fick många att sluta med spriten, säger hon. Och känner du till gardinförbudet? Det var fel att ha gardiner hängandes i fönstret när brodern saknade tyg till barnens kläder.
– Det fanns ett socialt patos bland laestadianerna som jag tycker om.

Men någon laestadian har hon aldrig varit och hennes föräldrar bröt med församlingen när de blev vuxna. När jag frågar om reaktionerna på hennes böcker inom kyrkan, säger hon att de flesta varit positiva.
– Men någon sa: måste du hänga henne här, i vår fina orgel?

Och hon får brev, inte alltid så trevliga. Ibland är det någon som ber för henne, för att hon ska hitta tillbaka till den rätta vägen. ”Det är ett auktoritärt sätt att tycka och tro på, som jag inte delar.”
– Jag var här för några år sedan och talade om mina böcker. Coolt av kyrkan att de bjöd in mig. Jag har faktiskt blivit inbjuden till flera församlingar. Jag som skriver så kyrkokritiskt.

Hon syftar bland annat på sin beskrivning av den frikyrkliga församlingen i den första boken Solstorm. Pastorerna är en samling förtryckare som tjänar stora pengar på människors tro. Det råder hyckleri och falskhet.
– Det var roligt att Bibelsällskapet gav mig ett pris, säger Åsa. För att jag använt Bibeln i den blodiga deckargenren. Tufft av dem.

Och Åsa är ingen motståndare till kyrkan. Tvärtom. Hon är fortfarande medlem i Missionsförbundet som hon gick med i under tonåren. De har inte reagerat på hennes böcker. De är tålmodiga, säger hon. Och toleranta. Några av dem är nära vänner.
– Jag är en stor vacklare. Den ena dagen tror jag, den andra dagen tror jag inte. Men det ska vara så. Man ska utvecklas. Livet måste få vara besvärligt och intressant.

I en församling umgås man tillsammans, oavsett klass och bakgrund. Tidigare gick alla till kyrkan. Det var bra, tycker hon. Man kunde inte vända bort blicken. Var träffas man i dag? Folk i medel- och överklassen tror att det inte finns någon fattigdom längre.

Gruvberget lyser upp den mörka himlen när vi kommer tillbaka till Kiruna. Rader av små lampor markerar de olika planen i berget. Som en jättelik tårta. Så har det varit sedan början av 1900-talet, då gruvnäringen tog fart. Kiruna växte fram som en helt ny stad, en av de första i landet med elektrisk gatubelysning.

Gruvan är vår stolthet, vår kärlek. Men varför ska hela värdet som vi tar ut ur vår mark gå söderut?

– Gruvan är vår stolthet, vår kärlek, säger Åsa. Men varför ska hela värdet som vi tar ut ur vår mark gå söderut? Företagen betalar ingen skatt till kommunerna. Och utdelningen går till ägaren, staten.

Hon talar om flytten av staden, omvandlingen som de flesta Kirunabor ställer upp på. Men vad får de tillbaka för det?
– LKAB är ett ohyggligt lönsamt företag. Det vore väl rimligt att en del av den vinsten användes för att skapa ett drägligare liv för Kirunaborna. Det behövs ett bra badhus, ett BB och akutkirurgi. Inget av det har vi i dag.

Vi svänger in på en gata, kör ner för en liten backe och parkerar framför köttaffären som är Åsas favorit. De säljer vackra sameknivar, krimskrams för turister och älg- och renkött. Och så ripa och tjäder förstås, och sik.

Roland Nutti hejar på Åsa, skär upp tunna skivor torkat renkött som vi får smaka på. ”Fiskar du något”, frågar han. ”Vi har ju ark. Nog kan du fiska där.” Åsa skiner upp. ”Men gud vad kul, det gör jag gärna.” Hon plockar ihop fryst renkött i stora påsar som hon ska ta med sig tillbaka till Mariefred, där hon bor med sina två tonårsbarn. Staden som hon beskriver som vacker med trevliga människor, men lite puttinuttig och alldeles för präglad av övre medelklass. ”Och jag saknar Kiruna med industri och allt.”

På planet tillbaka till Stockholm tittar Åsa ned i knäet. Jag frågar henne om det är svårt att lämna Kiruna.
– Ja! säger hon och drar ned koftärmarna över handryggen. Om det var möjligt skulle jag flytta tillbaka. Vet du vad, jag botar min hemlängtan med att skriva.

Åsa Larsson om …

… att se sin bok Solstorm bli film:
Jag tyckte om filmen. Bra att alla scener var inspelade i Kiruna. Men de hade ändrat mördare. Jag märkte det först tredje gången jag såg den. Jag hade varit så upptagen av att kolla vilka vänner och anhöriga som var med i filmen.

… att sluta mindre våldsamt:
Jag har lovat att försöka minska våldet i böckernas slutkapitel, men jag vet inte om jag kan hålla det, säger hon om den sjätte deckaren som hon skriver nu.
Jag gillar att ta ut svängarna. Det ska åkas skridsko på hela banan.

… farfar som tog OS-guld:
Han kallades Kiruna-Lasse, men hette egentligen Erik Larsson. En sträng man med stark tro. Jag hade ingen nära kontakt med honom. Men jag tycker mycket om att åka skidor.
Kiruna-Lasse lade skidorna på hyllan efter fem år i toppen. Han omvändes till laestadian och började predika.

”Utländska gäster blir förfärade av att man äter Rudolf”

Här är Åsa Larssons recept på en äkta Norrbottensmåltid:
”Att laga festmåltid med suovas (saltat och rökt renkött) är enkelt. Man skär den halvfryst i tunna skivor, halstrar snabbt i panna med riktigt smör. Till den äter man mandelpotatismos, jag har smör, mjölk och äggula i min mos och kryddar den bara med salt och peppar. På tallriken ligger lite lingon som mamma har plockat. De ger färg och lite syra. Och så får mina stackars gäster höra mitt naturlyriska pladder om mandelpotatis som växer i den tornedalska sandjorden och renen som sprungit på fjället. Utländska gäster blir förfärade av att man äter Rudolf, men faller snart till föga.”


jh@da.se

Läs mer från Dagens Arbete:

Jonas Löfvenberg på antikvariatet Alfa i Stockholm. Har du inte ett bra antikvariat där du bor är det enkelt att köpa begagnade böcker på nätet via till exempel antikvariat.net. Foto: David Lundmark

Hitta vägen till mästerverken

DA gillarAtt läsa en klassiker – låter det tungt? Det behöver det inte vara. DA guidar dig till mästerverken som varken är tjocka eller svåra.

Holmes, Poirot, Bond - och Lisbeth Salander

Den fjärde delen i den hyllade Millenniumserien har skapat mediehysteri över hela världen.DA:s Lennart Lund visar att det är ett gammalt trick att återuppliva gamla hjältar, även om författaren är död.

"Det är inte vårt fel att vi bara får otrygga anställningar"

5 frågor till Jenny WrangborgVad händer med kärleken när stämpelklockan och bostadsbristen styr livet? Med debuten Kallskänken blev DA-krönikören Jenny Wrangborg en av Sveriges mest lästa poeter. Med nya boken Vad ska vi göra med varandra vill hon ge folk kraft att orka kämpa.

Sommarnöje. Vad vore en sommar utan en bok? Ta med den till     strandfilten eller parkbänken en solig dag, till soffan en regnig kväll eller till tågresan.     Foto: TT NYHETSBYRÅN

Dröm dig bort med en pocket

Som ingen annan årstid inbjuder sommaren till läsning. Det rikliga utbudet av pocketböcker gör det lätt att vidga vyerna.

Tveksamma prestationer. Kornelia Ender (simning), Jari Isometsä (skidor), Tommy Simpson (cykel), Wilf Paiement (ishockey), Marion Jones och Ben  Johnson (friidrott) är idrottsutövare som passerat gränsen för det tillåtna.  Foto: TT NYHETSBYRÅN

Historien bakom fuskarnas ansikten

Fred Lorz tog bilen till maraton-segern i St Louis OS 1904 medan mer miljömedvetna Rosie Ruiz klev av tunnelbanan strax före målgången i New York Maraton 1979. Två fuskare i sportens underbara värld.

Foto: VIKTOR FREMLING

"Facket har glömt den villkorslösa solidariteten"

5 frågor till Kristian LundbergHan slog igenom med Yarden, om hans egna erfarenheter inom bemanningsbranschen. Med Det här är inte mitt land fortsätter DA-krönikören och författaren Kristian Lundberg sitt korståg med fokus på asylsökande, misshandlade kvinnor och barnfattigdom.

Folke Fridell drömde om ett arbetsliv där arbetarna är med och bestämmer fullt ut.  Foto: TT NYHETSBYRÅN

En nyttig lektion i arbetets villkor

Tack för mig, grottekvarn, Död mans hand och Greppet hårdnar heter några av de mest kända romanerna av arbetarförfattaren Folke Fridell (1904–85). Romanfigurerna Rivar-Bohm och Hopp-Jerka bär vittnesbörd om 30- och 40-talens ”slitliv” men skulle lika gärna kunna berätta om dagens hårdnande arbetsliv med otrygga anställningar, arbetsskador och dödsolyckor.

DA sommar 2017

Pocketsommar

VÅRA FAVORITER Sommar, äntligen tid att läsa! Redaktionen tipsar dig om 16 böcker till semestern.

Romario, skyttekungen som blev politiker (till vänster), nya hoppet Neymar som uppmuntras av gamle Pelé (till höger), och Garrincha, dribblingskonstnären som dog i armod (mitten). Foto: TT NYHETSBYRÅN

Fotbollshistoria på nytt sätt

Sverige missade ju fotbolls-VM i Brasilien.  Därmed tillåts vi lugnt luta oss tillbaka och njuta av själva spelet. Utan påfrestande nervositet, utan uppslitande engagemang.

Foto: TT NYHETSBYRÅN och PIXHILL

Kolla in årets udda högtider

BokTro inte att vi numera bara firar jul, påsk och midsommarafton. 
Eller fars, mors och kanelbullens dag. Nu ska vi även tänka 
på musarmen, fira moroten och ta en musikfri dag.

Promenader är gratis, rensar bort stresshormoner och kan ge dig ett bättre sexliv. Så låt inte bristen på snö hindra dig! Foto: TT NYHETSBYRÅN

Promenera och gå längre i livet

Ny startEtt par skor. Det är allt som krävs för ett långt liv. I alla fall för ett lite längre och mer välmående.

Ester Blenda Nordström föddes 1891 och gjorde under sin tid som journalist flera undersökande reportage. 1914 synliggjorde hon landsbygdens mest osynliga arbeterskor, pigorna. Reportageserien om pigornas vardag väckte stor uppmärksamhet, och blev också en bok, En piga bland pigor. Foto: TT NYHETSBYRÅN

Fira jul med pärlor från de små förlagen

I god tid inför julen bullar bokhandlarna upp med alla succéer i glansiga omslag från de stora förlagen. Men i skymundan finns en annan bokmarknad – de små förlagens verksamhet som likt härdig vintergröna lever genom förläggarnas entusiasm och hängivna kärlek till boken. Och genom en och annan Nobelpristagare.

Foto: THEO ELIAS

22 förslag för att stoppa skitlivet

BokHur motverkar man den allt mer utbredda osäkerheten på arbetsmarknaden? Shadé Jalali och Mats Wingborg presenterar 22 olika förslag i sin rapport Stoppa skitlivet, som släpptes i onsdags.

Guy Standing berättar om hur otryggheten i arbetslivet gör människor desorienterade. ”Människor vet helt enkelt inte vad de borde göra. Borde jag nätverka lite mer? Borde jag vidareutbilda mig? Eller kolla min mejl och se om något jobb dykt upp? Fler och fler människor lider av den stressen.” Foto: THEO ELIAS

”Stoppa inte det tillfälliga – stoppa helvetet”

PorträttOsäkra jobb En ny klass växer fram över hela världen. Den består av bemanningsanställda, timvikarier och migrantarbetare och facket måste börja lyssna till dem. Det anser Guy Standing, författare till boken Prekariatet – den nya farliga klassen.

Mikael Persbrandt och Saga Samuelsson i huvudrollerna i filmatiseringen av Mig äger ingen. Foto: FILM I VÄST

”Vi behöver fler beskrivningar om klassamhället”

IntervjuAtt göra film av en så älskad bok som Mig äger ingen är ingen lätt uppgift. Men Kjell-Åke Andersson fick Åsa Linderborgs förtroende. Den 8 november har historien om den alkoholiserade härdarmästaren Andersson och hans dotter biopremiär.

Foto: TT NYHETSBYRÅN

Sanningen bakom skandalen

Politik amp; samhälleAvvisningen av egyptierna Ahmed Agiza och Mohammad Alzery 2001 hör till de största politiska skandalerna i vår moderna historia.

Revolution!

Ur en kulsprutas munstycke strömmar vita duvor, statstelevisionens byggnad sprängs och gula skyltar visar vägen till Tahrirtorget. Det är revolution igen!

Foto: SCANPIX (Montage)

Med ved som religion

Snart är det dags. Senvintern eller tidig vår, i god tid innan lövsprickningen, är den bästa tiden att hugga. Innan fukten fyller och tynger träden och förlänger torktiden. Innan myggen och knotten.

Foto: STOCKHOLM STADSMUSEUM

Strejktalare dömdes till straffarbete på Långholmen

Sverige har haft politiska fångar. De flesta hamnade på Långholmen. En ung metallarbetare var en av dem.

Klantigt 1. Fruktstöld som fick omfattande följder. Klantigt 2. Dick Rowe, skivbolagsdirektören på Decca, ångrade kanske att han tackade nej till Beatles. Klantigt 3. Det hade varit smartare att lämna trähästen utanför Trojas murar.   Foto: SCANPIX

Vilken miss!

Woah! En jättehäst i trä! Den måste 
vi släpa innanför stadsmuren! Den trojanske kungen Priamos måste varit en av historiens största klantskallar, när han fattade det beslutet.

Idén om demokratiska företag får många att tänka på forna Sovjet. Det vill Bo Rothstein och hans kollegor ändra på med sin nya anotolgi.  Foto: B BABANOV

Hög tid att prata om det

Fler länder än någonsin styrs demokratiskt. Samtidigt pratas det allt mindre om ekonomisk demokrati. Varför är det så? Och hur skulle en ekonomisk demokrati se ut i praktiken? Frågorna ställs i en ny antologi.

När verkligheten 
överträffar dikten

Osäkerhet, stress, anpassning och rotlöshet. Boken Skitliv kritiserar den nya, otrygga arbetsmarknaden – men boken trycktes av arbetare med lika dåliga villkor. När det upptäcktes fick upplagan tryckas om.

Illustrationer: ULF LUNDKVIST

Orden som tar plats

När blev fisken fiskpinne? Visste du att det 
varit möjligt att stå i bostadskö ända sedan 1956? 
Dagens Arbete guidar genom de svenska 
nyorden från atombomb till överklassafari.

Arbetarsonen Kent Werne: ”Kanske har jag lättare att berätta om hur vanligt folk lever och tänker utan skygglappar.”  Foto: OLA HÅKANSSON

Den amerikanska mardrömmen

En amerikan som faller, faller hårt. Och allt färre lyckas med resan uppåt. USA är inte längre möjligheternas land. Författaren och skogsarbetarsonen Kent Werne vet. Han har pratat med vanligt folk som tagit smällen.

”Sociala problem – går de att fixa”

Efter flera skildringar av fattigdom ger författaren och krönikören Susanna Alakoski ut en bok om sin egen uppväxt. "Alla måste få frågor om sina liv och livssituationer. Och man måste lyssna på berättelserna", säger hon.

Hyllningar utan nyanser

Två kvinnor, två socialdemokrater, två kronprinsessor – den ena villig, den andra ovillig. Mona Sahlin och Margot Wallström är huvudpersoner i två av höstens aktuella politiska böcker.

Svåra val i stålstaden

Italien, sommaren 2001. Berlusconi är nyvald, euron ska införas och på andra sidan Atlanten ska tvillingtornen snart rasa.

Illustration: MARIA RAYMONDSDOTTER

7 rysliga pocketar till lata dagar

Den som inte vill flytta sig från stranden i sommar kan med dessa pocketdeckares hjälp ta sig till Sydafrika, Australien, Island, Kanada eller den idylliska engelska landsbygden. Och för den som tröttnar på sommarvädret utspelas två av deckarna i värsta vintermiljö.

”Jag vill tipsa om alla böcker om Annika Bengtzon”

I serien om ljudböcker har turen kommit till Peter Jonsson på Outokumpu, som lyssnar på ljudböcker när han cyklar till järnverket. – Jag vill inte tipsa om bara en, utan alla Liza Marklunds deckare med Annika Bengtzon i huvudrollen. Men måste jag ta en, så får det bli Den röda vargen.

Odla i det du har. Loppisfynd får liv med hjälp av en blommande zucchini.  Foto: JESSICA GOW

Följ nya trenden – odla din egen mat

Att sätta tänderna i en egen, solmogen tomat är en ren njutning som allt fler vill unna sig, vare sig man har trädgård, balkong, några krukor eller en plätt på gården. Trenden är tydlig bland årets trädgårdsböcker, där sinlighet och smak står i förgrunden.

Hämta mer

Jag förstår DA använder cookies enbart för att läsa av besöksstatistik. Läs mer om vår integritetspolicy här​. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du insamlandet av din IP-adress.