Industriarbetarnas tidning

Lägsta lönerna är avtalsrörelsens knäckfråga

20 mars, 2013

Skrivet av

DA ANALYSInte många går på dem. Inte många har dem en längre tid. Men de är avtalsrörelsens stora knäckfråga: avtalens lägsta löner.

Tiden går fort när man har roligt, brukar det heta.

Hur roligt de opartiska ordförandena har i dessa dagar kan man bara spekulera i.

Tiden rinner iväg för de avtalsområden som vill vara först och bestämma utrymmet för resten av arbetsmarknaden.

Avtalens lägsta löner borde ge de opartiska ordförandena huvudvärk.

Ett slutbud väntas till helgen. Där måste frågan om avtalens lägsta löner vara på plats. Ska de frysas? Höjas? Och höjas med hur mycket?

Opo har en tuff uppgift framför sig. Att sy ihop en godtagbar kompromiss av två ståndpunkter som befinner sig  längre ifrån varandra än på mycket länge.

Frågan är försedd med dynamit. Inte bara för att parterna den här gången står ovanligt långt ifrån varandra. Utan framför allt för att frågan är laddad med strategisk sprängkraft.

Att höja eller inte höja eller rent av sänka lägstalönerna får effekter för alla, för hela kollektivet.

Arbetsgivarna hävdar att höjda lägstalöner trycker upp lönenivån för hela kollektivet – och därmed ökar den totala lönekostnaden för företaget. Arbetsgivaren vill oftast också behålla den lönespridning som redan finns och som ger friheten att belöna nyckelpersoner.

De senaste åren har arbetsgivarna argumenterat för sänkta eller åtminstone frysta lägstalöner utifrån den höga ungdomsarbetslösheten.

Ju lägre ingångslöner desto mer arbete kommer att efterfrågas av företagen, resonerar arbetsgivarna.

Facket å sin sida vill inte att lägstalönerna ska sacka efter. Släpar de efter ökar lönespridningen och vinnare blir de som har marknadsvinden i ryggen och är hett efterfrågade.  

Facket talar om bra golv. Kollektivavtalet på riksnivå ska vara ett golv som garanterar alla en bra miniminivå. Vi ska inte ha några ”working poor” som i många andra länder, menar fackföreningsrörelsen.

Hur höga är avtalens lägsta lönerna egentligen? En lägsta lön  inom GS-fackets möbelavtal ligger på 19 643 kronor i månaden om man har två år i branschen. I möbelavtalet finns ett antal lägstalöner beroende på ålder, kvalifikationer och år i branschen.

Så ser det ut på många avtalsområden.

På Teknikavtalet finns två lägstalöner.

En lägstalön för dem som fyllt 18 år: 17 517 kronor. Bland drygt hundratusen arbetare är det bara 315 personer som jobbar på den lönen.

Den andra lägstalönen i teknikavtalet är till för den som utför ”särskilt kvalificerade arbeten”: 19 349 kronor. Två procent av IF Metallarna i verkstadsindustrin har den lönen.

Ytterst få personer har alltså avtalets lägsta lön. Och man har bara den lägstalönen under en kort period.

Just därför är det väl ingen mening med att höja dem, brukade arbetsgivarna förr argumentera när de avvisade fackens krav på höjda lägstalöner.

Idag vill arbetsgivarna om inte sänka så i alla fall frysa lägstalönerna. Då blir det lättare för unga att få jobb, argumenterar de och motiverar utifrån den höga ungdomsarbetslösheten.

De kan luta sig mot forskning som påvisar just detta. Men det finns minst lika mycket forskning som påvisar motsatsen.

I dagarna kom rapporten ”Hög lägstalön lönar sig”, skriven av Agneta Berge, utredare på Handelsanställdas förbund.

Hon tillbakavisar påståendet att höjda lägstalöner skulle spä på arbetslösheten. Tvärtom, länder med hög lägstalön har lägre arbetslöshet – såväl bland ungdomar som för hela arbetskraften. Länder med hög lägstalön har också fler i arbete – sysselsättningsgraden är högre både för ungdomar som för hela arbetskraften. Allt enligt Agneta Berge.

En facklig rapport lär knappast de opartiska ordförandena luta sig emot när de försöker hitta den godtagbara kompromissen om lägstalönerna.

Frågan blir inte mindre komplicerad av en annan orsak.

Höjningen av avtalens lägsta löner hänger dessutom ihop med en annan närbesläktad fråga som är en minst lika explosiv: att ge avtalsområden med en snittlön under 25 000 kr höjning i kronor och ören, inte procent.

Ett inslag som vidgar avståndet mellan parterna ytterligare. Vilket gör att frågan är mer svårlöst än på mycket länge.

Lägstalöner och låglönesatsningar har haft olika dignitet från och till i olika avtalsrörelser.

Frågan om de låga lönerna gjorde något av en comeback i 2007 avtalsrörelse. Facket tog tag i en fråga som kanske inte hade glömts bort, men som inte hade haft samma fokus på sig som tidigare.

Det fanns många skäl till denna comeback. Ett skäl var diskussionen om jämställdhetspotter inom LO.

Ett annat skäl var att avståndet mellan de lägsta lönerna och genomsnittsförtjänsten med åren hade vuxit.

Gapet hade vidgats just därför att avtalen länge höjt de lägsta lönerna med samma procentsats som de utgående lönerna.

Men det är skillnad på en procent och en procent. I alla fall om man tjänar olika mycket. En procent av en låg lön är mindre i kronor och ören än en procents höjning av en högre lön.

Så fungerade det. Därför växte gapet. Och gapet började växa 1993.

Det var just i 1993 års avtalsrörelse som modellen lika mycket i procent till alla introducerades i det årets frammedlade verkstadsavtal, det nuvarande teknikavtalet.

Detta avtal skrevs i ett iskallt klimat med massarbetslöshet, företagskonkurser, nedläggningar och arbetsgivare som för första gången på decennier ville stöpa om hela kollektivavtalet.

Från och med det året började lägstalönerna att höjas i procent och med samma procentsats som de utgående lönerna. Effekten blev att de lägsta lönerna tappade i värde i förhållande till den genomsnittliga förtjänsten.

På sikt en riskabel utveckling för facket.

Med den modellen gick facket baklänges in i framtiden. Men med start 2007 har facken försökt att se till att lägstalönerna inte tappar i värde. Förlorad mark ska återtas.

Det fanns en tid när trenden gick åt ett annat håll, att lägstalönerna närmade sig genomsnittslönen.

1970- och 80-talen var en annan tid.  

Då, på den tiden, knaprade lägstalönerna inom verkstadsindustrin in på avståndet till snittlönen. Detta genom en metod som räknade om procent till kronor.

Så här fungerade det:

Ett nytt avtal uttryckte lönehöjningen i procent. Så räknade man ut vad den procenthöjningen gav i kronor och ören för den genomsnittliga lönen på avtalsområdet. Det krontalet blev just den summa som lägstalönen höjdes med.

På det viset höjdes de lägsta lönerna procentuellt mer än de utgående lönerna. Ingen släpade efter. Och trots att de som hade marknadsvindarna i ryggen kunde löneglida så påverkades inte lönerelationerna inom kollektivet. De lägst avlönade hade ju fått mest.

Varför var det så viktigt för dåvarande Metall att slåss för de lägsta lönerna i avtalet? Det fanns ett skäl och det hade med den lokala förhandlingsstyrkan att göra.  Uttryckt i ackordsparagrafen i gamla verkstadsavtalet.

Den sa att om man inte lokalt kunde komma överens om lönerna skulle rakt ackord tillämpas där det var möjligt. Då var den lägsta lönen i avtalet detsamma som den garanterade förtjänsten.

Alltså: om klubben inte kunde komma överens med arbetsgivaren och rakt ackord tillämpades – då måste man ha en garanti som ger tillräckligt mycket pengar.

Ackordsparagrafen finns kvar i nya teknikavtalet, som bilaga.

Det fanns ännu ett skäl – och det skälet har sin aktualitet än idag. Om lägstalönerna släpar efter då måste en fackklubb ödsla dyrbara pottpengar på att få upp de lägst avlönade. Att höja lägstalönerna i det centrala avtalet är därför ett intresse för hela kollektivet, enligt den fackliga tanken.

Frågan är hur de opartiska ordförandena ska få in höjda lägstalöner i ett avtal som arbetsgivarna ska kunna acceptera. I så fall, vad kräver arbetsgivarna i utbyte?

Se Handels rapport om lägstalönerna här.

Du kanske också vill läsa…

Industrifacken skickar hem sina delegationer

Industrifacken skickar hem sina delegationer

Fack och arbetsgivare kan fortfarande inte enas om storleken på löneökningarna. Nu skickar industrifacken hem sina delegationer.

Mer än lön som står på spel i avtalsrörelsen

Mer än lön som står på spel i avtalsrörelsen

Lönen är alltid i fokus i en avtalsrörelse, men det är mycket mer än så uppe på förhandlingsbordet. Frågor om makt och trygghet.

Att förhandla löneförhöjningar under coronan

Att förhandla löneförhöjningar under coronan

Harald Gatu är en av DA:s mest erfarna reportrar. Men hur många avtalsrörelser har han egentligen bevakat? Och vilken var den mest dramatiska? Lyssna på DA:s poddspecial om avtalsrörelsen.

Industrifacken säger nej till första förslag om löneökningar

Industrifacken säger nej till första förslag om löneökningar

Facken inom industrin säger nej till första lönebudet för anställda inom industrin. De anser att opo:s förslag är ”oacceptabelt lågt”. Den första hemställan från opo, opartiska ordföranden, nådde fack och arbetsgivare igår. I den föreslogs ett så kallat ”avtalsvärde” på 4,5 procent över en avtalsperiod på 29 månader. Samtliga fackförbund inom industrin säger nej till […]

Industrin svarar på första avtalsskissen

De opartiska ordförandena föreslår ett 29 månader långt riksavtal för industrin. För att gå med på det kräver facken inom industrin en rad förbättringar.

Pappers: Kravet på 4 procent ligger fast

Pappers: Kravet på 4 procent ligger fast

Trots lågkonjunktur och krisande tider för tidningspapper kommer Pappers fortsätta kräva fyraprocentiga lönepåslag för sina medlemmar.

Arbetsgivarna: Krympande kaka att fördela

Arbetsgivarna: Krympande kaka att fördela

Läge att ”besinna sig”, anser industrins chefsekonomer inför att de pausade löneförhandlingarna ska återupptas. Men facken kräver 3 procent från den 1 april.

”Våra beslut påverkar alla medlemmar”

”Våra beslut påverkar alla medlemmar”

Avtalsförhandlingarna drar snart i gång igen och Lizette Lindqvist är en av dem som har makt över resultatet.

”För många arbetare var det ingen hemester”

”För många arbetare var det ingen hemester”

”Hemestern” är slut för alla som har så mycket pengar att det är exotiskt att inte resa utomlands. För oss andra börjar i stället kampen mot nollavtal och allt sämre anställningsskydd, skriver truckföraren Zara Biske.

Industriarbetsgivarna: Vi ska inte förhandla utifrån politikernas förslag

Industriarbetsgivarna: Vi ska inte förhandla utifrån politikernas förslag

Mer fokus på kompetens än turordning. Det hoppas Industriarbetsgivarnas förhandlingschef Per Widolf blir resultatet när parterna de närmaste månaderna ska förhandla om anställningsskyddet.

Arbetsrätt Striden om las

IF Metall: Vad finns det för alternativ?

IF Metall: Vad finns det för alternativ?

Det går inte att tro att det inte ska bli någon förändring av arbetsrätten, säger IF Metalls förbundsordförande Marie Nilsson.

Bra att regeringen lyssnar på parterna

Bra att regeringen lyssnar på parterna

Regeringen har nu visat att den vill värna den svenska modellen och låta parterna ha huvudinflytandet, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

Blandade känslor för regeringens las-besked

Blandade känslor för regeringens las-besked

”Ett beslut i rätt riktning”, enligt GS ordförande Per-Olof Sjöö. Pappers ordförande Pontus Georgsson är däremot starkt kritisk.

Kommer regeringen att lyssna på LO:s nej?

Kommer regeringen att lyssna på LO:s nej?

Fredagens besked från Svenskt näringsliv och PTK ställer frågan: Kan regeringen driva igenom en ny arbetsrätt trots att LO har sagt nej till förslaget? skriver DA:s reporter Rasmus Lygner.

LO säger nej till förslaget om ny arbetsrätt

LO säger nej till förslaget om ny arbetsrätt

En enig LO-styrelse säger nej till las-förslaget. ”Det gav allt för mycket makt åt arbetsgivarna”, säger GS ordförande Per-Olof Sjöö.

Välj förnuftet framför fundamentalismen

Välj förnuftet framför fundamentalismen

Dra tillbaka utredningsförslaget och låt parterna förhandla igen efter avtalsrörelsen utan politiska hot, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

”Industri­arbetare behöver ett starkt anställningsskydd”

”Industri­arbetare behöver ett starkt anställningsskydd”

Industriarbetare styr ju inte marknaden, dollarkursen eller virusspridningen, skriver Håkan Wågvi.

Las-förhandlingarna återupptas

Las-förhandlingarna återupptas

För två veckor sedan kraschade las-förhandlingarna – nu återupptas de. Tidigast på fredag ska fack och arbetsgivare lämna besked.

Avtal 2020 Det senaste från avtalsrörelsen

Industrifacken skickar hem sina delegationer

Fack och arbetsgivare kan fortfarande inte enas om storleken på löneökningarna. Nu skickar industrifacken hem sina delegationer.

Mer än lön som står på spel i avtalsrörelsen

Lönen är alltid i fokus i en avtalsrörelse, men det är mycket mer än så uppe på förhandlingsbordet. Frågor om makt och trygghet.

”Vi skulle haft nya lönen för länge sedan”

”Vi skulle haft nya lönen för länge sedan”

På Skärblacka förväntar man sig att lönepåslagen ska gälla från den 1 april, då avtalet egentligen gick ut.

Att förhandla löneförhöjningar under coronan

Harald Gatu är en av DA:s mest erfarna reportrar. Men hur många avtalsrörelser har han egentligen bevakat? Och vilken var den mest dramatiska? Lyssna på DA:s poddspecial om avtalsrörelsen.

Industrifacken säger nej till första förslag om löneökningar

Facken inom industrin säger nej till första lönebudet för anställda inom industrin. De anser att opo:s förslag är ”oacceptabelt lågt”. Den första hemställan från opo, opartiska ordföranden, nådde fack och arbetsgivare igår. I den föreslogs ett så kallat ”avtalsvärde” på 4,5 procent över en avtalsperiod på 29 månader. Samtliga fackförbund inom industrin säger nej till […]

Harald Gatu: Ska åtstramningspolitiken begravas nu?

Harald Gatu: Ska åtstramningspolitiken begravas nu?

Den bräckliga världsekonomin har legat som en våt filt över årets avtalsrörelse. Men i förra veckan hände det något.

Arbetarna räddar Sverige ur krisen

Medan vårdpersonal gör heroiska insatser för människors hälsa ser industriarbetare till att landet fortsätter att fungera samhällsekonomiskt, skriver Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein.

Tuff väg till ett rättvist avtal

Tuff väg till ett rättvist avtal

Arbetsmarknaden har drabbats på olika sätt av pandemin. Det blir svårt att hitta en lönenivå som fungerar för alla, skriver GS ordförande Per-Olof Sjöö.