Lång natts färd mot nytt avtal

NattmanglingIs i magen, utnötningskrig och bäst sittfläsk vinner. Så brukar det låta när nya kollektivavtal ska tecknas. Men varför skrivs avtal på nätterna? Dagens Arbete trängde djupare in i nattmanglingens psykologi.

När andra lapade sol och njöt av en ledig måndag på annandag påsk, samlades industrins parter i förhandlingsrummen i Svenskt Näringslivs högkvarter på Östermalm i Stockholm. Vid midnatt skulle det gamla avtalet gå ut.

Dagen efter kallades det till presskonferens. Något hålögda och muntorra kunde parterna äntligen presentera det som skulle bli märket i årets avtalsrörelse, 6,8 procent. Natten hade burit frukt.

Nattmanglingen förekommer i allt från avtalsrörelser till EU:s krispaket och FN:s klimattoppmöten. Ju viktigare avtal, ju mer sannolikt att det tecknas i ett tillstånd av sömnbrist, verkar regeln gälla. Men varför är det så?

Rent biologiskt verkar det inte vara särskilt klokt. Sömnbrist gör människor tröga och betydligt sämre på problemlösning. Det framgår av statistiken över trafikolyckor. Att köra dödstrött är nästan lika farligt som att köra berusad, har vi fått lära oss. Men att förhandla dödstrött?

Det verkar faktiskt inte heller vara någon bra idé, om man får tro de erfarna förhandlare som Dagens Arbete talat med. Ingen förespråkar nattmangling.

– Ingen blir klokare klockan tre på natten. Risken är tvärtom större att man fattar dumma beslut, säger Anders Lindström, som ledde de opartiska ordförandena i årets avtalsrörelse.

Enligt Pappers avtalsansvarige Matts Jutterström riskerar avtal som tecknas under nattmanglingar att dels bli otydliga och dels sluta i kompromisser som ingen av parterna är nöjd med.

– Vi har gjort några nattmanglingar vi ock. Det är inge’ vidare bra, säger han.

Men trots riskerna tror ingen att nattmanglandet helt kommer att upphöra. Det verkar oundvikligt, speciellt inom industrin där det finns en särskild press att gå före och sätta ”märket”. Det finns också en uttalad deadline. Nya avtal ska vara tecknade innan de gamla går ut. Det har man kommit överens om i industriavtalet.

– Bestämmelsen att man ska vara klara i tid är fortfarande mycket starkare än att det råkar vara påsk eller att det drar ut över natten, säger Claes Stråth, generaldirektör för Medlingsinstitutet.

Dessutom kostar de influgna förhandlingsdelegationerna pengar. Man vill gärna utnyttja tiden så mycket som möjligt när de väl är på plats.

Men under detta döljer sig den kanske viktigaste förklaringen: Det psykologiska spelet mellan parterna.

Alla förhandlingar är en dragkamp. Och i kampen finns det en grundregel som ofta bidrar till att förlänga förhandlingen in på småtimmarna. Den lyder: Varje ny dag är en ny förhandling.

– När man går in i slutfasen och känner att det är nära, då vill man ogärna bryta. Nästa dag kommer nya frågeställningar upp och på något sätt börjar man om från början. Då är det bättre att rulla på så man går i mål, säger Tommy Andersson, GS-fackets avtalssekreterare.

Mest drastiskt uttrycker sig Lennart Olofsson som var avtalssekreterare i Pappers i drygt 20 år fram till 2008. Han jämför med ett ragg.

– Säg att du träffar en snygg tjej och ni börjar pussas och kramas och grovhångla, va. Och sen säger du, ”nä nu är klockan fem, nu måste jag gå hem”. Men nästa dag kan du inte bara fortsätta på samma ställe. Det är en ny situation. Det är när man har varann lite på halster som man måste smida.

Tidspress kan också vara ett effektivt vapen för en förhandlare att nå sina mål. Varje minut som går innebär ett steg närmare avtalslöst tillstånd, möjlighet att vidta stridsåtgärder och en situation där alla avtal och förhandlingsordningar sätts i gungning. Enligt Veli-Pekka Säikkälä, IF Metalls avtalssekreterare, var det tidspressen som saknades för att gå i mål under avtalsrörelsens första nattmangling innan påskhelgen.

– Den natten var våra motparter inte beredda att komma upp i den nivån som vi var beredda att göra upp på. Det fanns inte tillräckligt med tryck. Men från 1 april var vi avtalslösa och det var fritt fram att börja varsla om konfliktåtgärder. Då var det en ny situation, säger han.

Det gäller även för båda parter att inte vara för snabb med att gå in i slutförhandling. Det kan uppfattas som ett svaghetstecken. Is i magen är ett uttryck som återkommer.

– Det är omöjligt att teckna ett avtal en månad innan det gamla går ut. Det måste byggas upp ett tryck, säger Matts Jutterström.

I ett historiskt perspektiv har dock  nattmanglingarna minskat i omfattning. Annat var det när Claes Stråth började som förhandlingschef för Kommunförbundet i mitten av 1970-talet.

– Då fanns en mystik över nattmanglingar. De som kunde hålla på var i huvudsak män som inte hade något annat ansvar än att sitta nätterna igenom i rökiga rum, säger han.

Sedan dess har attityderna i samhället förändrats. Män tar generellt mer ansvar för familjen i dag. Det är också ovanligare att nattmangla för nattmanglandets skull. Men det betyder inte att den gamla tidens attityder helt har försvunnit. Att ta hänsyn till dagishämtning under en avtalsrörelse är fortfarande helt uteslutet.

– Det går inte. Men nu är det ju mest män fortfarande, det är oerhört mansdominerat. Och medlarna är ju nästan bara pensionärer, säger Anders Lindström.

Så hur mycket av 70-talets röklukt och manliga mystik finns egentligen kvar i förhandlingsrummen?

– Möjligen har man blivit något klokare. Och så är årets nattmanglingar ett återfall i gamla dumheter, säger Anders Lindström och skrattar.

Mikael Färnbo