”Som vanligt får vi veta allting sist”

Besvikelsen och ilskan var stor när nyheten spreds på Volvo Lastvagnar.
– Vi gör ett riktigt bra jobb. Och så pissar de på oss så där, säger Linda Fredriksson, truckförare på måleriet.

Vad tänkte du när ni fick reda på det här?

– Vi har ju hört eller spekulerat lite grann att monteringen kanske ska flyttas. Men som vanligt får vi alltid veta allting sist. Idag runt tio i ett fick vi veta att arbetscheferna skulle mötas om det. Vi skulle få veta klockan två. När jag kommer in på mötet sitter alla med telefonerna och uppdaterar. Vi såg på VK (Västerbottens-Kuriren) att det skulle flyttas före chefen hann säga det. Då gick folk från mötet.

Hur resonerade Volvo?

– Jag vet inte. Vi gick därifrån. Vi lyssnade inte på mötet. Folk var så arga. Det var några som stannade kvar, men jag vet inte vilka som gjorde det.

Hur känns det efter beskedet?

– Det känns inte alls roligt. Vi gör ju ändå ett riktigt bra jobb och så pissar de på oss sådär.

Hur är stämningen på jobbet?

– Det är ju jättemånga som är ledsna och vi är ju upprörda. Vi vet ju inte vilka som kommer få sluta. Man kommer förlora sina arbetskompisar. Alla Lernia kommer ju åka på en gång, vi har ju precis lärt om dem. Det är nu de kan jobbet.

Var det här ett väntat beslut från Volvo?

– Ja, det hade vi förväntat oss. Men som vanligt får man veta det i tidningar först. Det är inte okej. Helst inte när man är orolig och vill veta från chefen.

Vad ska du göra nu?

– Vad jag har tänkt göra nu… ja. Jag vet inte. Det beror på hur många som blir uppsagda. Jag vet inte om jag blir kvar. Jag ligger säkert på gränsen.

Aron Engman