Deras jobb kvar på lönetoppen

Tjugofyraårige Emil Ek på Södra Mörrum har dragit en vinstlott. Han är mekaniker på en av de bäst betalda arbetsplatserna inom pappers- och massaindustrin.– Just nu känns det som om jag skulle kunna jobba här till pensionen, säger han.

Emil Ek är lyckligt lottad även i det avseendet att han till skillnad från många av sina kompisar har ett jobb och därtill ett fast och välavlönat sådant.

– Många av mina vänner är arbetslösa och många jobbar i bemanningsföretag.

Själv sitter han med runt 26 000 kronor i månaden på ett jobb han trivs med och som dessutom dagligen rymmer stor variation.

Innan han kom till Mörrums bruk, körde han liksom tre av sina bröder truck på Volvo i Olofström. De är kvar, men han fick sluta när Volvo skar ned.

– Fast de har bättre betalt än vad jag har, säger han när lönejämförelsen kommer på tal.

Vi fångar upp Emil och hans två arbetskamrater Sten-Åke Pettersson, 61 år, och Magnus Hemming, 41 år, över en pausfika.

Sten-Åke har varit på bruket sedan 1976 och Magnus är snart inne på sitt åttonde år.

Åldermannen Sten-Åke har också ett förflutet på Volvo.

– Jag började som elingenjör, men upptäckte snabbt att det jobbet inte var något för mig.

Nu tillhör han inventarierna på Mörrum och trivs lika bra i dag som när han började.

– Det är ett fritt jobb och tiden går fort.

Magnus Hemming berättar att han gick ner i lön när han började på bruket.

– Jag jobbade som lastbilsmekaniker och ingångslönen här på Mörrum var femtusen kronor mindre i månaden än vad jag hade då.

Men samtidigt fick han kanske ett tryggare.

– Även om vi fick en liten törn 2012 när folk varslades. Synen har annars alltid varit att Mörrum är en stabil arbetsplats, men då kändes det som att verkligheten hunnit ifatt även oss.

Magnus vet att bruket ligger bra till i lönestatistiken och Sten-Åke gissar att bruket i alla fall återfinns på den övre halvan.

Och när vi kikar på DA:s inhämtade statistik nickar de bekräftande.

– Bättre än jag trodde, säger Sten-Åke.

– Vi har vad vi förtjänar, konstaterar Magnus.

I sodahusets kontrollrum sitter operatörerna Jörgen Olsson, 55 år, Johan Nielsen, 36 år och Fredrik Andersson, 34 år, vid sina monitorer.

De tillhör löneledarna på bruket.

– Men tänk på att vi jobbar storhelger, kvällar, nätter. Sjuttiofem procent av vår arbetstid ligger utanför normalarbetstiden klockan sju till sexton, säger Jörgen Olsson (bilden till vänster).

Han drar in cirka 470 000 kronor om året, väl medveten om att kollegorna på systerbruken inom koncernen, Mönsterås och Värö, ligger bättre till.

Fembarnspappan Jörgen pendlar dagligen dryga femmilen från gården, med fyra hästar och två hundar, på andra sidan gränsen till Småland.

Johan bor i villa i näraliggande Asarum med fru och två barn.

– Jag har så jag klarar mig, säger han om lönen. Tjänar ungefär som Jörgen.

Jörgen och Johan har båda längre anställning än Fredrik Andersson, som kom till Mörrum för fem år sedan.

– Jag lämnade ett något bättre betalt jobb som drifttekniker på Eon, men det här är väldigt bra och faktiskt mer varierande än det kan se ut.

Fick han önska något så ville han få bort de olika tilläggen och hellre få en högre grundlön.

De medger att det snackas en hel del om lönen sinsemellan – om än inte dagligen.

Johan Nielsen har tillbringat de senaste tio åren med att hålla i gång brukets sodahus. ”Lönen? Jag har så jag klarar mig.”         Foto: HANS-PETER BLOOM

– Vi pratar en hel del om de löneskillnader som finns, säger Johan Nielsen. Både här på bruket och i samhället i stort.

De tre tycker till exempel att det skiljer för mycket i lön mellan dem på emballeringen och sodahuset.

– Det är ju lika jävligt för dom att att jobba storhelg eller kväll som det är för oss. Skillnaden är att de får ut mindre än vi.

Och när det gäller avtalsförhandlingarna på central nivå är signalen till Pappers glasklar.

Så mycket som möjligt generellt och gärna en påspädning på det populära arbetstidskontot.

Fredrik (bilden tll höger) och Johan har tagit ut sin tid i pengar – de är under den fasen i livet med barn att det behövs lite extra.

– Men jag tar ut min i tid, säger Jörgen. Jag byter ut nattskiften under hösten, jag orkar inte med dem längre.

Av de tre Södra-bruken är det genomsnittliga löneläget lägst på Mörrum. Det gäller snittet totalt, för dagtidarna och för det kontinuerliga treskiftet.

Michael Kroon, Pappers avdelningsordförande, har ingen bra förklaring till detta. I alla fall ingen självklar sådan.

– Tittar man på vad en sodabrännare har på de tre bruken, så skiljer det inte mycket i snitt. Nån hundralapp bara.

Kanske kan olika sätt att beräkna utfyllnadstiden vara en faktor. Eller att Värös och Mönsterås närhet till kärnkraftverk pressar upp priserna på instrumentmakare, elektriker och pannskötare. Under alla omständigheter känns det bra att tillhöra lönetoppen inom den svenska pappers- och massaindustrin.

– Vi har strävat efter att få vår del av kakan och vi har lyckats ganska väl, säger Michael.

Han tycker att man hävdar sig väl mot de lite större industrierna i närområdet och jobben på bruket är attraktiva.

– Södra är en trygg och bra arbetsgivare, menar Michael. De 24 varslade på kollektivet 2012 till trots.

– Dessutom har vi en bra arbetsmiljö utan svårare olyckor på egen personal. Och vi har aldrig, ta i trä, haft ett dödsfall i arbetet här på Mörrum.

Grunden för lönerna är naturligtvis att man kan sälja det som produceras. Det är nyckeln till både framgång och lönesättning.

Den nya succén stavas dissolvingmassa (textilmassa).

– Vi säljer allt vi producerar (100 000 årston) och vi kunde sälja det dubbla.

Kort sagt; framtiden ser ljus ut för de 330 anställda – varav 245 på kollektivet. En trogen samling individer som samlar anställningsåren på hög.

– Folk söker sig inte direkt härifrån, konstaterar Michael Kroon. Och det handlar mycket om trivseln. Den är, trots allt, viktigare än lönen.

Göran Widerberg