Din röst kan avgöra vår vardag

2014 har kallats ett supervalår. I slutet på maj ska vi rösta om vilka representanter Sverige ska ha i EU-parlamentet och i september är det allmänna val till riksdag, landsting och kommuner.

Låter detta tråkigt? Det är sannolikt få männi-skor som ryser av välbehag när EU-valet kommer på tal. När du har läst denna krönika färdigt har jag därför inga förhoppningar om att du ska hoppa jämfota av glädje men jag hoppas innerligt att jag övertygat någon om hur viktigt det är.

Man kan ha flera ingångar till varför det är angeläget att gå och rösta. Det går att ta till lite högtravande argument, som att EU är ett fredsprojekt och därmed också en demokratisk institution.

Som facklig företrädare är det nog så viktigt, men jag tänkte ta avstamp i lite mer jordnära frågor. Som till exempel varför det är viktigt vilka som bestämmer i EU om man vill stärka löntagarnas ställning. Både på arbetsplatsen och i samhället.

EU bygger i stort på att medlemsländerna lovat varandra en gemensam marknad. Det vill säga att mellan medlemsländerna ska människor, kapital, tjänster och varor flyta fritt. Detta tycker nog de allra flesta är en bra ide’. Det finns dock väldigt stora politiska skiljelinjer när det gäller hur den gemensamma marknaden ska fungera. Låt mig påvisa två skiljelinjer.

Vi har de senaste åren sett en utveckling, där den nyliberala tanken om att ingenting ska få störa marknadskrafternas fria flöde, varit tongivande. I den nyliberala tankevärlden är nationella kollektivavtal ett hinder för marknadskrafterna. Fackliga krav på förbättringar för löntagare har fått stå tillbaka för marknadskraven. Det finns, tyvärr, många exempel på detta de senaste åren. Jag har ofta mött medlemmar som säger att det är EU:s fel. Då brukar jag fråga vem EU är. EU är nämligen, precis som facket, vad medlemmarna gör det till. Det är i huvudsak de politiker som vi väljer till EU:s parlament som avgör den framtida inriktningen på EU-projektet. Under många år har högerblocket varit dominerande i Bryssel. Då är det inte så konstigt att utvecklingen blir marknadsliberal.

Vi har tvingats bevittna hur kriserna avlöst varandra de senaste åren. Högerns lösningar har varit förödande för Europas befolkning. Åtstramningspolitiken har resulterat i att 26 miljoner EU-medborgare är arbetslösa. Ungdomar är särskilt hårt drabbade.

Hur skulle då ett mer löntagarvänligt EU kunna se ut? Socialdemokraterna och LO kom förra året överens om att driva frågan om ett socialt protokoll vid nästa fördragsändring. En fördragsändring kan närmast beskrivas som att man skriver om grundlagen. Ett socialt protokoll skulle innebära att löntagares rättigheter ska likställas med övriga friheter i EU. Det vore ett enormt framsteg för alla som tror att starka löntagare också bidrar till starka samhällen. En framgång för de som tycker att fackliga rättigheter för utvecklingen framåt och inte som i dag hindrar marknadskrafternas fria framfart.

Låter det bra? Då är det bara ett krux. Detta kommer aldrig att hända så länge högern dominerar EU-politiken. Det kommer inte att hända så länge de nationella parlamenten leds av högerrege-ringar. Vill vi förändra EU:s inriktning så måste vi se till att löntagarnas röst blir starkare både i EU-parlamentet och i Sveriges riksdag.

Detta har stor betydelse för hur samhällsutvecklingen ser ut de närmaste åren. Till syvende och sist handlar det om vår vardag.

Så den retoriska frågan är: Om du vill stärka din ställning i samhället, varför inte göra din röst hörd? Varför inte gå och rösta?

Per-Olöf Sjöö