Ankis rygg är slut – har inte råd att gå i pension: ”Hur ska jag klara mig?”
Smärtan är som knivar Måste ändå bära tunga säckar – i tre år till
Ali fick rätt – behöver inte betala för kostym
Publicerad 2014-09-01, 11:31 Uppdaterad 2022-01-03, 16:15
DomTingsrätten dömde till det ensamkommande flyktingbarnets fördel. Ali var inte skyldig sin arbetsgivare pengar efter att han på ledig tid hade sytt sig en kostym i mannens skrädderi.
I dag kom domen som friar det ensamkommande flyktingbarnet Ali från skuld.
– Killen är väldigt lättad och glad, säger Tomas Lundmark på IF Metalls avdelning i Umeå, som företrädde Ali i tingsrätten.
– Jag tycker att domen var väntad, men han har självklart varit orolig. Det drog ut på tiden, och att vara med om en rättegång är jobbigt.
Bakgrunden till konflikten är att arbetsgivaren på Skrädderi City i Umeå krävde Ali på
5 000 kronor för att Ali hade sytt en kostym åt sig själv.
Ali hade kommit som ensamkommande flyktingbarn till Umeå. Sommaren 2013 sökte han sommarjobb på skrädderiet. Ali fick provjobba under en dag och sedan erbjöds han jobb. Arbetsuppgifterna bestod i att sy och laga kläder och lönen var 45 kronor i timmen.
Arbetsgivaren åkte utomlands och Ali sydde kostymen under lediga stunder. Pojken använde symaskin och klippbord som fanns på skrädderiet, men tyget köpte han för egna pengar i en tygbutik. När arbetsgivaren fick reda på vad som skett krävde han Ali, då 17 år, på pengar.
Inför tingsrätten framhöll arbetsgivaren att det enligt företagets prislista kostar 8 000 kronor att sy upp en kostym. Han konstaterade att Alis uppgift var att sy upp och laga kläder som lämnats in till butiken, och ansåg att i det här fallet skulle samma regler gälla för Ali som för vanliga kunder.
Han ansåg också att han lidit skada på grund av elkostnader, slitage och förbrukning av tråd.
Tingsrätten konstaterar att om Ali ska betraktas som kund måste det finnas ett uttryckligt eller underförstått avtal mellan honom och arbetsgivaren, och något sådant fanns inte.
Vad gäller el, trådförbrukning och liknande, slår tingsrätten fast att arbetsgivaren inte har kunnat precisera vilken skada han lidit och vad den har kostat honom, trots att tingsrätten har försökt förmå honom till det. Ali är alltså inte skyldig sin forna arbetsgivare några pengar, och arbetsgivarens talan ogillas.
Fotnot: Ali heter egentligen något annat.
