Eva Burman: Ingen bryr sig – cheferna cashar in
Utländska migrantarbetare sliter hårt i svenska skogar Reser ändå hem utan klirr i kassan Hur är det möjligt?
Dags att välja väg – ihop eller isär
Publicerad 2014-09-11, 09:54 Uppdaterad 2020-08-25, 14:07
Valet handlar om färdriktning: ska vi gå mot ökad ojämlikhet eller hålla samman Sverige?
Den tidigare Volvochefen Pehr G Gyllenhammar varnar i sin bok Oberoende är stark för de växande klyftorna i samhället.
Han räds försvagningen av fackföreningarna och kritiserar den girighets-kultur som spridit sig i näringslivet där direktörslönerna dragit iväg enormt.
Han får stöd av flera ekonomer idag som pekar på att de rika blivit rikare och de fattiga blivit allt fattigare. Sedan 2006 då alliansregeringen med statsminister Fredrik Reinfeldt tillträdde har den relativa fattigdomen (antalet personer med lägre inkomst än 60 procent av medianinkomsten) ökat rejält. Rädda Barnen och Svenska kyrkans diakoner kan vittna om barnfattigdomens förfärande konsekvenser.
Till detta kommer ett systemskifte på svensk arbetsmarknad som innebär att otryggheten ökar både för den som har jobb och för den som blivit arbetslös. A-kassans förändring har lett till att hundratusentals står utanför denna omställningsförsäkring. De som har den får långt ifrån det inkomstskydd som behövs.
I grunden innebär detta en uppluckring av just den svenska modell som Reinfeldt och Borg påstår sig vilja värna.
Sverige har mått bra av gedigna trygghetssystem för alla medborgare. Fackföreningarna har kunnat gå med på strukturomvandlingar i vetskap om att de som förlorar jobbet är skyddade av en bra a-kassa och snabbt får arbetsförmedlingens hjälp med att få nya jobb eller utbildning.
Inget av detta fungerar längre. A-kassan har inte höjts sedan 2002 och villkoren har försämrats. Arbetsförmedlingens uppdrag har förändrats till att snarare bli ett kontrollorgan än en hjälp till att få jobb.
Den som känner sig trygg kan acceptera och förstå förändringar. Otryggheten skapar däremot stagnation och populism. Det är dåligt för hela samhället.
Regeringen Reinfeldt har med hjälp av Sverigedemokraterna genomfört ett systemskifte på svensk arbetsmarknad som slår hårt, inte minst mot industriarbetarna. Politiken är både arbetarfientlig och antifacklig.
Valet den 14 september handlar om färdriktning: ska vi ha mer av osäkra jobb, dålig arbetsmiljö, otrygghet och ökade klyftor eller ska vi skapa ett Sverige som håller samman och ett arbetsliv där alla människors förmåga tas tillvara?
