Nu behövs en politik för jämlikhet

Valet blev just den rysare som många hade befarat. Precis som i Europavalet är det med blandade känslor man tog del av valresultatet. Glädjen över att det blir regeringsskifte grumlas av det faktum att de bruna vindarna är ruggigt starka.

Till ljuspunkterna hör att valdeltagandet blev högt. Men Sverigedemokraternas framfarter är djupt oroväckande.

Den stora förloraren är den borgerliga alliansen. Väljarna har underkänt regeringen Reinfeldt. Moderaterna gjorde det absolut sämsta valet och minskade med nästan sju procent. Statsminister Fredrik Reinfeldt drog den logiska konsekvensen av detta och avgick under valnatten. Han aviserade också sin avgång som ledare för Moderaterna. Därmed finns det nu heller ingen Alliansledare. Frågan är om den borgerliga alliansen alls finns kvar.

De rödgröna vann utan att vara vinnare. Socialdemokraterna och Vänsterpartiet gick fram blygsamt i väljarkåren medan Miljöpartiet backade och nådde långt ifrån det stöd som opinionsmätningar visat. De rödgröna lyckades inte fånga missnöjet med alliansregeringen och kunde inte kanalisera den vänsterfeministiska våg som uppenbart blåser. Feministiskt initiativ har gjort en fantastisk valrörelse och är nu ett parti att räkna med runtom i hela landet.

Valets stora vinnare blev tyvärr Sverigedemokraterna. SD är nu tredje största parti med dubbelt så många mandat som Miljöpartiet i riksdagen. Därmed fick Åkesson och hans partivänner den vågmästarställning de så traktat efter.

Ändå kommer de inte få något politiskt inflytande om inte en bitter borgerlighet nu ändrar sig och börjar göra upp med SD. Här spelar naturligtvis tronskiftet i Moderaterna roll. Fredrik Reinfeldt ska ha en eloge för att han inte som andra konservativa partier runtom i Europa släppt in rasisterna i den parlamentariska värmen. Måtte hans efterträdare agera likadant.

Stefan Löfven kommer nu få uppdraget att bilda regering och han lär få användning av sin fackliga förhandlingserfarenhet. Ett helt nytt politiskt landskap ligger framför honom och blockpolitikens dagar torde vara räknade.

I sitt tal till S-valvakan i går kväll betonade Stefan Löfven vikten av att alla partier nu sätter Sveriges väl och ve framför partiegoismen. Han var också tydlig med att inget samarbete kommer att ske med SD. I stället sträckte han ut handen över blockgränsen. Moderaternas tillbakagång och alliansregeringens avgång kanske kan ha det goda med sig att de enskilda borgerliga partierna vågar gå sin egen väg ut ur Moderaternas skugga?

I sitt tal på Socialdemokraternas valvaka formulerade Löfven sitt framtidsprojekt.  Det handlar om att hålla samman Sverige – det är ett solidariskt projekt, ett feministiskt projekt, ett antirasistiskt och ett miljömässigt projekt, sa Löfven och jublet visste inga gränser.

I dag, när festen är över, möter en bister verklighet med ett Sverige som behöver en ny färdriktning snarast och samtidigt ett parlamentariskt läge som är synnerligen svårt.

Löfven har i tidigare intervjuer analyserat SD:s framgångar som att det är en konsekvens av den ökande otryggheten Det ligger mycket i detta.

Sverigedemokraterna bekämpas bäst med jämlikhetspolitik.

Dags att svetsa samman Sverige, Stefan Löfven.

Läs äldre ledare här.

Helle Klein