Eva Burman: Ingen bryr sig – cheferna cashar in
Utländska migrantarbetare sliter hårt i svenska skogar Reser ändå hem utan klirr i kassan Hur är det möjligt?
Ledarsidan i Dagens Arbete bildar opinion utifrån arbetarrörelsens värderingar.
Publicerad 2014-10-28, 10:10 Uppdaterad 2020-08-25, 14:07
Riksbanken har misslyckats med inflationsmålet. Dags för en ny ekonomisk politik. Staten måste nu vara draglok, inte budgetvakt.
Någon borde befria svensk ekonomisk debatt från de dogmer som fortfarande kväver tänkandet hos såväl Riksbanken som finansdepartementet – och som mest av allt för tankarna till den amerikanska Tea party-rörelsen.
Så skrev Dagens Nyheters chefredaktör Peter Wolodarski nyligen. Wolodarski har under lång tid varnat för den ekonomiska politik som just nu råder i Sverige liksom i övriga EU, där budgetbalans och överskottsmål betonas mer än stimulans och tillväxtpolitik.
Nu har Riksbanken sänkt räntan rejält – till 0 procent! Allt för att försöka nå det inflationsmål som dess ledning tidigare gruvligt missat. Faktum är att det råder deflation i Sverige. Riksbankens inflationsprognoser har visat sig helt felaktiga. Styrräntan har satts för högt vilket lett till en alltför hög arbetslöshet. Den som påpekat detta är Lars E O Svensson som under sin tid i Riksbankens direktion återkommande reserverade sig mot räntepolitiken. Han fick sen inte något förlängt mandat, trots att han betraktas som en av världens ledande forskare på penningpolitik.
Förlegat tänkande råder inte bara i Riksbanken utan även på finansdepartementet. Varken förre finansministern Anders Borg eller nuvarande finansminister Magdalena Andersson verkar kunna släppa den bisarra idén att strama åt när landet behöver mer av stimulans och efterfrågan.
Trots att stora delar av Europa, inklusive Sverige, fortfarande kämpar med den värsta krisen sedan 1930-talet verkar regeringarna inte se nolltillväxt och deflation som något problem. I stället talas det upprört om att det är ”tomt i ladorna”, att överskottsmålet inte kan nås och att nedskärningar kan behövas.
Samtidigt växer arbetslösheten och de sociala spänningarna. Fascismens lockelser tycks än en gång bli svaret hos alltmer otrygga medborgare.
Nu krävs en ny ekonomisk politik som på allvar bekämpar arbetslösheten och skapar jämlikhet – en rejäl stimulanspolitik. Penningpolitiken kan inte göra så mycket mer. Nu krävs en aktiv finanspolitik. Staten måste börja se sig som draglok och inte budgetvakt.
Det är läge att lånefinansiera till stora samhällsnyttiga investeringar. Rusta upp vägar och järnvägar. Satsa på bostadsbyggande. Bygg om Sverige till en klimat- och energismart tillväxtekonomi. Återindustrialisera landet.
Investera i skola, högskola och forskning.
Regeringen Löfven bör gå i bräschen för en ny ekonomisk politik där lägre
arbetslöshet går före budgetbalans. Slopa överskottsmålet – befria politiken!