Nu behövs en offensiv för industrin

Det är dags för statsminister Stefan Löfven och regeringen att gå från ord till verkstad. Strategin för nyindustrialisering behöver fyllas med politisk handling.

Priset för regeringens avsaknad av industripolitik kan räknas i 130 000 färre direkt anställda i industrin, sa IF Metalls ordförande Anders Ferbe i våras i ett tal vid IF Metalls kongress i Stockholm. Då var det Alliansregeringen som styrde och dåvarande statsminister Fredrik Reinfeldt ansåg att näringslivet var ett särintresse och svensk industri var ”basically gone” som han uttryckte det på en internationell konferens.

Inom industrin, både hos företagare och arbetare, skapades stora förväntningar på S-ledaren Stefan Löfven som i så gott som varje valtal nämnde vikten av ”forskning och innovation” och lovade att återindustrialisera Sverige.

I den rödgröna regeringsdeklarationen i höstas betonades att Sverige ska bli världsledande när det gäller industriell produktion och därmed se till att skapa nya jobb och få Europas lägsta arbetslöshet 2020. Det talades om både ett innovationspolitiskt råd och en industrikansler. Även i budgetpropositionen står det om en särskild strategi för nyindustrialisering.

Det bådar gott för läget är akut. Stefan Fölster, chef för Reforminstitutet, skrev nyligen på DN Debatt om att Sverige avindustrialiseras i oroväckande hög takt just nu. Sveriges industriproduktion är nu nere på samma låga nivå som under finanskrisens värsta år 2009, konstaterar han. Det placerar svensk industriutveckling i samma liga som Italiens och långt sämre än de flesta andra europeiska ländernas.

Fölster efterlyser en ”hållbarhetsgaranti för industrin” som innebär att alla fördyringar i form av miljöskatter och dylikt ska matchas krona för krona av motsvarande lättnader i industrins övriga villkor. Det ligger en hel del i detta. Miljöskatter är nödvändigt för att komma tillrätta med farliga utsläpp och energislöseri men istället för att skapa motsättning mellan industri och miljö skulle en sådan skatteväxling vara smart. Då kan miljöfrågan aldrig ses som ett hot mot industrins lönsamhet.

Det är hur som helst hög tid för statsminister Stefan Löfven och den rödgröna regeringen att gå från ord till handling. Strategin för nyindustrialisering behöver fyllas med politisk handling – alltifrån tillsättandet av en industrikansler till att förena kampen mot ungdomsarbetslösheten med att skapa utbildningsvägar som leder in i industriyrkena.

Staten kan stå för den nödvändiga långsiktigheten och stödja forskning, innovation och satsningar på ett långsiktigt kompetensutvecklande arbetsliv. IF Metall pekade i sitt kongressprogram för en ny industripolitik på vikten av att pensionsfonderna – vårt gemensamma pensionskapital – används för att gynna långsiktigt företagsägande som gagnar samhället i stort. Det råder inte brist på förslag. Däremot är det dags för verkstad.

I USA och vissa europeiska länder försöker man hitta strategier för hur den inhemska produktionen kan utvecklas istället för att ännu mer produktion ska flytta till Kina. Tyskland och Storbritannien är långt framme i detta.

Nu behövs en offensiv för svensk industri, Löfven.

Helle Klein