Våra frågor högt på regeringens dagordning

Visst är den parlamentariska situationen besvärlig. Vi kan inte få exakt den politik som vi vill, utan måste kompromissa. Men skillnaden är ändå milsvid mellan Stefan Löfven och Fredrik Reinfeldt.

Det märktes redan på tonen och innehållet i regeringsförklaringen att Sveriges politiska ledning har en annan färg än den haft under de senaste två mandatperioderna. I ett slag var det nämligen våra frågor och inte skattesänkningar som stod högst upp på dagordningen.

Men bara för att en S-ledd regering styr landet kan vi i facken inte börja agera kravmaskin och tro att vi kan få igenom allt vi vill. Det parlamentariska läget förutsätter kompromisser. Vi måste hela tiden komma ihåg att Stefan Löfven leder en samarbets­regering. Alla beslut ska slussas igenom en riksdag med en högermajoritet som består av allianspartierna och Sverigedemokraterna.

Ändå öppnar situationen intressanta perspektiv för oss som arbetar inom den fackliga grenen av arbetarrörelsen. Till skillnad från tidigare finns det möjligheter för oss att få gehör för förändringar som våra medlemmar vill prioritera.

Jag tänker exempelvis på ersättningen från arbetslöshetsförsäkringen. Den måste upp till en anständig nivå.

Jag tänker på anställningstryggheten. Möjligheten för arbetsgivare att stapla visstidsanställningar på varand-ra får inte finnas kvar.

Fas 3 är inget annat än en återvändsgränd i jobb- och utvecklingsgarantin och har inget berättigande. Att det finns en bortre gräns i sjukförsäkringen ställer till med massor av problem för sjuka människor. Den gränsen måste också bort.

Och så tänker jag på jobben. På vikten av att regeringen är offensiv och ser de möjligheter som en stark industri ger Sverige. Det förutsätter bland annat att energipolitiken är tydlig och ger besked till näringslivet om vilka förutsättningar som gäller under lång tid framöver.

Stark industri skapar jobb i flera led. Stark industri ger ekonomiska förutsättningar för utveckling av välfärden i vårt land.

Det är bra att den fackliga rörelsen har nära kontakter på många håll och nivåer inom politiken. De tycker jag att vi ska ta vara på. Historiskt sett har arbetarrörelsen varit framgångsrik i samarbetet mellan fack och politik. När det inte räckt eller inte gått att träffa avtal, har den politiska vägen och lagstiftning ibland blivit lösningen.

Så har vi gjort sedan arbetarrörelsens barndom för mer än 100 år sedan. Det har gett oss viktiga lagar som styr bland annat arbetstid, semester och arbetsmiljö.

IF Metall har ett tydligt uppdrag. Det är att ”tillvarata medlemmarnas gemensamma intresse och styrka för att skapa bästa möjliga villkor i arbetslivet och i samhället”. Uppdraget gäller oavsett vilken regering som styr landet.

Jag tror på samverkan och på att den fackliga och den politiska grenen av arbetarrörelsen har goda möjligheter och stor förmåga att tillsammans skapa ett gott arbetsliv och ett gott samhälle. Vi har gjort det förr. Vi kan göra det igen.

Anders Ferbe