Sorglig uppvisning i demokratiförakt

Alliansen bryr sig mer om teknokrati än om demokrati. Med lagändringar ska regeringsmakten garanteras. Det är att fly sitt parlamentariska ansvar.

Pajkastning är möjligen ett alltför milt ord för det rådande samtalsklimatet i svensk politik. Visst är det viktigt att försöka sätta bilden av vems fel det är att det nu råder regeringskris och stundande nyval. Men om partierna tror att de ska kunna entusiasmera väljarna med ett enda långt ”blamegame” misstar de sig gruvligt. Det föder bara politikerförakt och göder extremisterna i SD.

En kommande valrörelse har egentligen alla förutsättningar att kunna handla om politik. Nu finns tydliga alternativ med två budgetar bredvid varandra. Det kan till skillnad från i höstas bli ett riktigt höger-vänsterval vilket vore en välgärning. Nu gäller det att statsminister Stefan Löfven och hans regeringskollegor kan växla spår från att visa sin upprördhet över det bekymmersamma politiska spelet i riksdagen till upprödhet över vad SD:s och Alliansens budgetröstande i sak innebär för medborgarna och landet.

Inte heller de borgerliga partierna vinner på att peka finger åt regeringen. Möjligen kan Alliansledarnas utspel på DN debatt i går vara ett tecken på att man vill sansa tonläget. Alltmedan de borgerliga ledarsidorna med Dagens Industri i spetsen numera nästan dagligen spyr galla över statsminister Löfven och den rödgröna regeringen tycks trots allt de borgerliga partiledarna vilja hitta en annan samtalston.

Intressant nog vill de dock inte tala om politik utan bara om formerna för politiken. Debattartikeln i Dagens Nyheter visar med önskvärd tydlighet att de borgerliga partierna håller sig kvar i Alliansburen. Blockpolitiken ska därmed cementeras. I logikens namn borde de bilda ett gemensamt borgerligt parti också, en idé som förfäktats av debattörer under årens lopp. På så sätt kommer vi allt närmare ett tvåpartisystem vilket vårt valsystem inte är byggt för.

Det finns för-och nackdelar med olika valsystem men att de mindre mittenpartierna på detta sätt ska raderas ut till förmån för en betydligt mer polariserad riksdag är inte självklart det mest lyckade för demokratin. Man kan undra varför Centern och Folkpartiet, som nästan utraderats under Allianssamverkan med Moderaterna, så blint håller fast vid denna blockpolitiska idé. Statsrådstaburetter kan ju tilldelas dem på annat sätt.

Överhuvudtaget verkar Alliansen bry sig mer om teknokrati än om demokrati. Bara det faktum att de kunde tänka sig ta över makten med budgetstöd av SD bara några månader efter att väljarna röstat bort dem från regeringstaburetterna är sannerligen en uppvisning i demokratiförakt.

Nu vill man alltså inte diskutera för landet avgörande samhällsfrågor med statsminister Stefan Löfven och de rödgröna utan bara formaliafrågor. Alliansledarna vill med lagens hjälp garantera det minoritetsregerande de nyss tillsammans med SD undergrävde. Det är bisarrt och det är att fly sin parlamentariska uppgift.

Demokrati är ett samtal, brukade förre kulturministern Bengt Göransson hävda. Denna insikt verkar svensk borgerlighet inte längre anamma. Det är så sorgligt.

Helle Klein