Försvara öppenhetens Europa mot nationalismens farliga idéerDA:s chefredaktör Helle Klein uppmanar alla att rösta i EU-valet.

”Så stort att få skriva för industriarbetare! Det är tack vare er jag är här”Läs journalisten och författaren Alexandra Pascalidous första krönika i Dagens Arbete.

Eva Lundberg, den enda anställda och den enda IF Metallaren på Jernbergs, har 35 års yrkeserfarenhet från skinntillverkning. Nu är hon uppsagd. Företaget hittar ingen köpare när ägarna trappar ner. ”Det ordnar sig alltid”, säger hon. Foto: DAVID LUNDMARK
Eva Lundberg letar bland mallarna. Hon växte upp ute i finnmarken med en mamma som satt hemma och sydde skinnhandskar åt företagen. De lämnade skogen när mamma anställdes som sömmerska på Huc of Sweden i Öje och Eva började skinnskolan i Malung. Foto: DAVID LUNDMARK
Inte bara skinn. Jernbergs syr kläder till speedway, cross, isracing. Då är det inte skinn utan kevlar som gäller. ”I princip skottsäkert”, enligt Erik. Foto: DAVID LUNDMARK
Erik Jernberg, kusin med Sixten, skidkungen. Det syns. Foto: DAVID LUNDMARK
Anita Jernberg har jobbat med skinn sedan barnsben och har därmed nästan sextio års yrkeserfarenhet. Hon fick hoppa in i familjeföretaget Halvarssons, ett varumärke som finns kvar. Men den ägare som tog över Halvarssons flyttade tillverkningen till Kina. Foto: DAVID LUNDMARK
Egentligen hade han tänkt sig ett liv som facklig förhandlare, ombudsman för läderarbetarna. Det fanns så mycket att ändra på. Men Erik Jernberg blev företagare. Och snart är det slut. Foto: DAVID LUNDMARK

Lönsam skinnepok i graven

Lyssna eller ladda ner reportaget här:

Nu är det slut. Ägaren till Jernbergs fyller sjuttifem och stänger skinntillverkningen som utrustat både Tony Rickardsson och isracingens kung Posa. Företaget går bra, men ingen tycks vilja ta över. Eva Lundberg tillhör den halva miljonen anställda som berörs av generationsväxlingen i småföretag.

Fem hinder vid ägarbyte
  • För högt pris.
  • Barnen vill inte ta över.
  • Barnen anses inte klara av att ta över.
  • Konflikter mellan generationer om den äldre finns kvar till exempel i styrelsen.
  • Kapital saknas för att lösa ut syskon.
Så kan samhället stötta
  • Exempelvis Teknikdalen i Borlänge har så kallade företagsinkubatorer där nya företagare får hjälp att komma i gång.
  • Industriella utvecklingscentra, IUC, finns i hela landet. Ett samarbete mellan facken, arbetsgivare, kommuner och högskolor. Småföretag kan få hjälp att utveckla sina produkter.
  • Almi företagspartner, en statlig myndighet, erbjuder rådgivning, lån och riskkapital.
Här vill flest ägare pensionera sig
  • Hotell- och restaurangbranschen.
  • Tillverkningsindustrin.
  • Transporter och samfärdsel.
100 000 småföretag

står inför ett generationsskifte fram till 2020. 500 000 anställda berörs.
Källa: Företagarna

ingen-tar-over-grafikMellan lastbilsverkstan och sotaren ute på Lövängens industriområde ligger Jernbergs MC-kläder. En butik som också är en mikrofabrik där de två ägarna jobbar jämte en enda anställd.

Vi steg in i butiken, in bland hjälmar, handskar, stövlar, MC-ställ, fransjackor, skinnjeans med fransar, skinnjeans utan fransar, skinnjeans med eller utan söm, Customställ med bulliga axlar, endurojackor, skoterjackor, speedwayställ och sådana där korta svarta Columbiajackor som tonårsgrabbar brukar klä sig i när de ska tuffa till sig och det luktade läder, skinn, det doftade en svensk industrihistoria som nästan helt har globaliserats bort för att vi på åttiotalet hellre köpte en billig skinnimitation än att vi åkte nästgårds för att låta sy upp just den jacka eller det ställ vi verkligen ville ha och som passade oss.
Jernbergs MC-kläder är en av få återstående rester av Malungs en gång så stolta skinnindustri.Snart är även kapitlet Jernbergs till ända. Såvida ingen tar över.

Där stod vi och funderade på generationsväxling.

Därefter gick vi in bakom butiken, in genom en dörr där det luktade ännu mer läder och skinn. In till själva tillverkningen där firmans andra delägare Anita Jernberg skär till de stycken som Eva Lundberg syr.
Tillsammans bär de på en sådär nitti, nittifem års yrkeserfarenhet: Eva började efter skolan för 35 år sedan och Anita fick hoppa in i familjeföretaget redan i tonåren. Och det var på femtiotalet.
Det är lätt att föreställa sig värdet av den samlade yrkeskunskap som den här morgonen tog itu med en beställning som två speedwayåkande Hagforsgrabbar kommit med.

Där stod vi och förundrades över hantverket. Den unika, den fullständigt enastående hanteringen av skinn som förvandlas till plagg.

”Men om nu någon skulle vilja ta över så hjälper vi gärna till lite i början. Inte behöver vi sitta hemma hela tiden heller.”

För inte så länge sedan fanns den där färdigheten spridd över bygden. Men varför just Malung, Erik? ”Jo, du vet, det här har alltid varit ett köldhål, ett snöhål där det inte gick att försörja sig på enbart jordbruk. Därför lärde man sig tidigt att bereda skinn. Så fort man bärgat skörden gick man runt i gårdarna. Först en blötpojke som la hudarna i blöt i vatten och efter kom mäster med lärlingar som beredde skinnet med mjöl och fett. De här skinnarlagen gick långväga och alla hade de sina upptagningsområden, skinnargränder, och på så vis drog man in extra inkomster till bygden.”

Två tekniska genombrott förändrade allt: symaskinen och järnvägen. Med symaskinen kunde man sy så mycket snabbare. Med järnvägen kunde man få ut varorna till köpare långt bortom skinnarlagens kundkrets. Skinnindustrin var född.
Tänk vad lite infrastruktursatsningar kan föra med sig. Vi morgonfikade i personalrummet.

På väggarna satt bilder med lutande åkare i speedway, ännu mer lutande och respektlösa förare i isracing och crossracing. Alla utrustade med Jernbergs kläder.
Ett tag hade Erik firma ihop med Tony Rickardsson.

Det gick så där. Favoriten är annars Posa, isracingföraren Per-Olof Serenius som vid sextisju års ålder funderar på att lägga av, även han.

Han dyker upp ibland, Posa, och provar ut ett nytt ställ. En dag stod han där med trasiga isracingstövlar som dubbarna slitit upp.

Isracing-dubbarna är både sylvassa och långa. ”Men inte längre än 28 millimeter eftersom det är 30 in till hjärtat.” Och det är tack vare de långa dubbarna som den skenande motorcykeln över huvud taget kan hållas kvar på isen i de tvära kurvorna.

Erik föreslog att de kunde göra en stövel med stålhätta för att skydda tårna. Då svarade Posa: ”Nej du, då kan ju dubbarna bli slöa”.

Sådana kunder har Jernbergs.

Där satt vi med Erik, Anita och Eva. Ytterdörren pinglade till och in kom en kund som åkt tio mil för att hämta sitt måttbeställda MC-ställ. Kundkretsen är långväga. Förr var det skinnarfolket som drog iväg på arbetsvandringar för att söka upp kunderna. Nu kommer kunderna till hantverket.

– Framför allt tar vi ju hand om dem som kineserna struntar i, sa Erik.

Ta storlek sextifyra, sa han. Eller en så liten som trettifem, för den delen.

– Inte kan människor med de storlekarna hitta några Kinatillverkade skinnkläder i butikerna.
Kineserna, fortsatte han, tar inga order mindre än tusen plagg och då ska det vara minst hundra av en och samma storlek.

– Inte en vettig inköpare i det här landet beställer hundra av storlek sextifyra. Eller trettifem. De kunderna med så udda storlekar får komma till oss om de ska ha några skinnkläder.

Men sedan då? Vart ska de vända sig när Jernbergs slår igen?

Ett stort tungt pressjärn. Det var Eriks första arbetsredskap när han i ungdomen steg in på Snickar Per Perssons skinnindustri. De var nog en 400 anställda som skar till och sydde bryggarfrackar och den klassiska svarta midjelånga som han kallar femtitalsjacka och som liksom kräver både brylcreme och stålkam.

Det var då, på femtio- och sextiotalet, när ladugårdar byggdes om till personalbostäder för att kunna hysa alla som drogs till Malungs skinnindustri, den som sysselsatte tusentals anställda i ett hundratal företag. Erik fick bli tempopressare, han pressade skinnstycken, färdiga sömmar, slutpressade plagget så att det blev snyggt och slätt och såg bra ut, allt på raka, jagande ackord.

Han organiserade sig i fackföreningen, ville veta mera, ville lära sig argumentera, förhandla och gick därför LO-kurser på Brunnsvik och Runö. Han såg sig själv som en framtida förhandlingsombudsman inom Läder- och skinnarbetarnas fackförbund. Det fanns så mycket att göra. Lönerna, arbetsmiljön, tempot.

Men så träffade han Anita och livet tog en annan vändning. Anita hette Halvarsson i efternamn och Halvarssons var en av de stora fabrikörerna i bygden. Erik gifte sig med Anita och fick plats på Bröderna Halvarsson. Efter ett tag blev han själv företagare.

Såren som aldrig läktes. Erik frågade: Har du hört talas om skinnarstrejken? En halvårslång konflikt mellan en höst 1937 och en vår 1938, en konflikt för rätten att teckna ett kollektivavtal som reglerade de arbetandes löner och arbetstider, en strejk för rätten att erkänna fackföreningen som de anställdas organisation. Den sista föreningsrättsliga konflikten i Sverige, enligt Erik.

”De verkligt små företagen borde få hjälp. Som att slippa stå för sjuklönen de första fjorton sjukdagarna.”

Malungs skinnindustri var vid den tiden som ett enda vilda västern med familjeföretag och ibland oklara gränser mellan vem som var anställd och vem som tillhörde ägarfamiljen. Arbetare bjöd under varandra och företag konkurrerade med dumpade löner och luddiga villkor.

Så hade det inte alltid varit överallt. För 1904 lyckades de anställda vid Eliassons garveri efter en strejk få till ett avtal som begränsade arbetstiden till 60 timmar i veckan. Alltså max tio timmars arbete sex dagar i veckan.

Men fem år senare försvann den begränsningen när facket led nederlag i storstrejken 1909. Den kollapsen sopade bort det mesta av facklig organisering inom Malungs skinnindustri och det skulle dröja årtionden innan nästa försök att få till reglerade villkor.

Frågan väcktes under ett bastubad: Är det inte dags nu? Snart hade över tusen personer svarat ja på frågan. Så många anslöt sig till den återupplivade avdelningen av skinnarbetarnas fackförbund. En stor del av dem var hemarbetande. Löner, arbetstider – det borde finnas papper på det, ett avtal som inte gick att underskrida. Den fråga som hade väckts under ett bastubad förvandlades till en halvårslång bitter konflikt som delade bygden och som söndrade familjer. Förlovningar bröts. Bandymatcher sköts på framtiden. Femtioårskalas ställdes in.

Tusentals strejkade och arbetsgivarnas organisation Den fria arbetsföreningen tillhandahöll hundratals ”arbetsvilliga” strejkbrytare. Precis som i Ådalen några år tidigare. De samlades i bystugan ute i Idbäck, strejkbrytarna. När de lämnade bystugan stod hundratals protesterande längs vägen och tittade demonstrativt ner på deras fötter. Svartfötter.

För att klara ekonomin startade de strejkande en egen andelsförening. De hade kunnandet, många hade egna symaskiner, de hade också tillgång till hudar. Skinnarnas andelsförening kunde sälja till kooperation, till Konsumbutiker runt om i landet vilket stärkte de strejkande. Efter ett halvår fick de också sitt kollektivavtal.

Inte ens i arbetarkommunens jubileumsskrift omnämns skinnarkonflikten mer än pliktskyldigt, knappt mer än en bisats. En strid som gick längs köksborden, rev upp sår som det har tagit tid att läka. Erik fick den berättad av sig genom sin far, skogsarbetaren Ragnar Jernberg. Han satt i styrelsen för de strejkandes andelsförening såsom ordförande för den lokala fackliga centralorganisationen, det som i dag kallas LO-sektion.

– Skinnarstrejken är det inte många som vill prata om. Än i dag. Den är för känslig, enligt Erik.
På sin höjd kunde man långt efter konflikten höra folk viska till varandra: ”Den där, han var strejkbrytare han.” Annars har det varit tyst.

Framtiden då? Erik och Anita ser fram emot att trappa ner.
– Vi är ju i alla fall 75 och 71. Men om nu någon skulle vilja ta över så hjälper vi gärna till lite i början. Inte behöver vi sitta hemma hela tiden heller, sa Erik.

Eva då?

– Får bli som det blir. Jag oroar mig faktiskt inte det minsta. Får väl hitta på något annat.
Trots att hon jobbat under den tid då skinnindustrin i stort sett har raderats ut har hon knappt varit arbetslös en enda dag.

Att växla om till något annat? Hon som har levt med skinnsömnad hela livet. Uppvuxen i Malungs finnmark, på Värmlandssidan i byn Rösberget som kanske inte ens var en by utan mest ett par ensligt belägna gårdar. Där satt mamma och sydde handskar åt Malungsfabrikörerna. Hemarbete existerade långt in på 1970-talet.
Erik sa nånting om skinnarbetare som utrotningshotat släkte. Men Eva tycktes inte oroa sig.
Erik sa vidare att om det som hände på åttiotalet – konkurrens från låglöneländerna – hade hänt i dag så hade Malungs skinnindustri stått pall på ett helt annat sätt. Nu hade vi kunnat möta den konkurrensen med automation och fler företag hade klarat sig, tror han.

Jag gick ut i affären, valde ut en femtiotalsjacka och gick in i verkstan igen och undrade vem av Anita och Eva som hade sytt den. Få se, sa de.

– Det är du Eva, sa Anita. Det syns.

Vad då syns, undrade jag.

– Det går inte att förklara, sa Eva. Man ser. Helheten, sömmarna.

Går det att förklara vad man som Eva Lundberg kan efter 35 års hantverksarbete? Och som rimligtvis borde ha många år kvar i arbetslivet.

Vi stod där, som sagt, och förundrades över hantverket. Men 35 år av tillskärning och sömnad, hur mår man i axlar och nacke då?

– Inga som helst problem. Känner absolut ingenting.

Anita som hållit på i närmare … ja i nästan 60 år, säger detsamma. Allsidiga jobb, variation, aldrig monotona sysslor. Det är förklaringen.

Ett skonsamt jobb håller på att försvinna, ett bra sätt att arbeta och leva på är på väg att dö ut. Tänker ni någon gång på samhällsutvecklingen? Erik sa att när politiker pratar om småföretag menar de alltid de som har runt femtio anställda. I sådana här bygder är det egentligen stora företag, sa han. Många har bara några enstaka anställda.

– De verkligt små företagen borde få hjälp, sa han. Som att slippa stå för sjuklönen under de första fjorton sjukdagarna. En orimlig kostnad. Och så alla blanketter. Det är väl ingen sak för den som har en heltidsanställd som bara sysslar med papper. Men för oss som är riktigt små.

Jag vet inte, sa han. Vem kan och vill ta över det här? Skinnskolan finns visserligen men de som går där vill nog helst bli designers. Enda chansen tror jag är att någon invandrare tar över. Det är mitt hopp. De kan nog ha traditionen med sig hemifrån.

Nu är Eva varslad om uppsägning och Anita och Erik avvecklar för att kunna se fram emot en pensionsålder som är lite lugnare.

Vart ska de vända sig i fortsättningen: några speedwayåkande Hagforsgrabbar, isracinglegenden Posa, den kraftigt byggde MC-föraren i storlek sextifyra eller den som bara är ute efter en klassisk svart skinnjacka av femtiotalsmodell?


hg@da.se

Läs mer från Dagens Arbete:

”Därför ska jag demonstrera 1 maj”

KRÖNIKATrots januariavtalets mindre bra delar är det betydligt bättre än alternativet. Nu ska vi driva politiken i en riktning som medlemmarna vinner på.

Tyskar ska bygga elbilar i Trollhättan

Det tyska företaget Sonos ska börja tillverka elbilar på Nevs fabrik i Trollhättan – 260 000 under åtta år. ”Så här nära bilproduktion har vi inte varit på många år”, säger Stefan Larsson, ordförande för 170 IF Metallare på Nevs.

Lång kamp för ett erkännande

FÖRSÄKRINGSPENGARHon fick svåra utslag, andningsbevsär och huvudvärk på jobbet. Hon misstänkte skärvätskorna, företaget nekade ansvar – men Jaana Isaksson gav sig inte.

Ladda ner DA nr 4 här!

Dagens Arbete finns som gratis e-tidning. Här finns också ett sökbart arkiv två år bakåt, du når lätt våra inlästa reportage och kan länka till spännande vidareläsning. Här kan du ladda ner appen.

2

Så tar du hand om pannan

Tips från proffsetEn äkta gjutjärnspanna äger man inte – man lånar den av sina barn. Månadens läsarproffs visar hur du får den att hålla länge.

Vårbudgeten ger stöd åt arbetslösa och miljön

Regeringen ger i sin vårbudget bland annat ökat stöd till klimatsmart industri och satsar extra för att utrikes födda kvinnor ska få en chans till jobb. Men man tar också bort kravet på kollektivavtal för nystartsjobb och slopar skattesubventionen på gruvdieseln.

1

”Några över 55 år erbjöds 3000 kronor”

Vad hände sen?Britta Åhs-Niska blev efter 45 år av med jobbet när Electrolux flyttade tillverkningen utomlands. Nu är hon pensionär och nybliven hundägare.

”Som träslöjd i skolan – fast med metall”

PENSIONSAVGÅNGAREtt samarbetsprojekt i Värmland har gett över åttio arbetslösa ungdomar jobb i industrin. En av dem är William Sjöström på RZ Zampart i Karlstad.

Parterna överens om ABB

Tvisten vid ABB är löst. I de centrala förhandlingarna kom facket och arbetsgivarna överens om en lösning. Uppgörelsen är sekretessbelagd.

BONUS I INDUSTRIN

Slopad bonus blev flextid

På Volvo Powertrain i Skövde och Köping byttes bonusen mot flextid efter en omröstning bland medlemmarna. Det ger bättre skydd i dåliga tider, säger Lars Ask, klubbordförande i Skövde.

Scania: Lika bonus för alla – utom ledningen

På Scania håller företagsledningen med facket: bonusen ska vara lika för alla. Men för höga chefer finns ett annat bonusprogram.

Astra Zenecas kommunikations­direktör: ”Man kan ta det som en sporre”

Man kan välja att gräva ner sig, eller se en låg bonus som en sporre. Det säger Astra Zenecas kommunikationsdirektör Jacob Lund i en intervju om kritiken mot företagets bonussystem.

”Nästa gång skär någon av sig handen”

Bonussystem kan vara bra men det finns risker. Och det är en fördel om de går att påverka i förhandlingar. Vi lät avtalssekreterarna med företrädare på Pappers, IF Metall och GS kommentera.

Verkstad, kontor eller fritidsgård?

ÖGONBLICKETKlockan är 16.25 på Mineteam i Gällivare. Vd:n Oskar Spets, i keps och Anton Joensuu tar en skejtpaus i företagets lokaler.

DA nomineras för sin förklarande journalistik

Dagens Arbete har chans att vinna tre av åtta klasser i Fackföreningspressens pris i år. Det står klart sedan vi nominerats även för ”Bästa avslöjande” och ”Bästa förklarande text”.

DA:s fotograf dubbelt prisad i Årets Bild

Dagens Arbetes fotograf David Lundmark tog hem två priser i finalen av Årets Bild-tävlingen i Jönköping. Han vann klassen ”Årets porträtt” och fick också pris för sitt uppmärksammade reportage om dödsolyckor.

DA:s redigerare kan prisas för reportage om klädindustrin

Dagens Arbetes redigeringsledare Isak Krantz kan vinna Fackförbundspressens journalistpris i klassen ”Bästa redigering” för reportaget om klädindustrin på Mauritius.

”Det började som ren självterapi”

DA MÖTERIndustriarbetaren Tommy Jeansson har skrivit självbiografin ”Ett myteri inifrån”, om att leva med psykisk ohälsa i 56 år utan att veta om det.

Industrin och jämställdhet

”Det gäller att fortsätta tjata och gnata”

Man kan inte ena stunden tycka att folk får göra som de vill med föräldraledigheten, och nästa stund klaga över ett ojämställt arbetsliv, säger förbundsordförande Marie Nilsson apropå IF Metalls jämställdhetskampanj.

1

Minska stressen med ökad jämställdhet

Ökad jämställdhet i vardagen är ett effektivt sätt att minska kvinnors dubbla stress menar stressforskaren Petra Lindfors. Här får du hennes bästa tips.

#metoo-uppropet som kom av sig

I bransch efter bransch samlades kvinnor till upprop mot sexism. Men industrin fick aldrig sitt #metoo. Ida Sjölander, montör på Scania, försökte.

6

”Stort behov av att prata feminism på golvet”

Feministiskt stipendiumI maj delar LO ut sitt första stipendium för facklig feminism. På sikt hoppas initiativtagarna att facken nu får en gemensam plattform att jobba från.

Fixar din chef tampongerna?

DILEMMATAtt ha mens och jobba inom industrin är inte alltid lätt. Kvinnor vittnar om svårigheten att ta en paus vid värk eller att få tid till att gå på toaletten.

Vad har hänt på industrigolven efter #metoo?

Skriv till ossDet är snart 1,5 år sedan #metoo exploderade. I Sverige blev genomslaget särskilt stort, men från industrins kvinnor kom aldrig något upprop. Nu efterlyser vi era erfarenheter – vad har hänt på industrigolven efter #metoo?

Nu öppnar ett Marx-spa

Viskadalens folkhögskola inviger i dag ett spa där Karl Marx ska stå staty. ”Vi vill inte vara något 'Scandic' som många andra kursgårdar, tvärtom måste vi lyfta rörelsens rötter”, säger skolchefen Joakim Hjelm.

3

DA kan vinna Guldspaden

Dagens Arbete nomineras återigen till Sveriges finaste pris för grävande journalistik – Guldspaden – för reportaget om det svenska skuggsamhället.

Lager på lager för snygg vägg

Tips från proffsetDags att byta väggfärgen där hemma? Målaren Linda Larsson på Derome Plusshus i Värö ger sina bästa tips till hemmafixaren.

”Jag vill göra det jag älskar”

PROFILENMiran ”Dewana” Raouf kom till Sverige 2015 från irakiska delen av Kurdistan. Nu jobbar han på Finnskogsvalsen i Torsby och har hunnit bygga en dröm – en mobil frisersalong.

Så ska dödsolyckor stoppas

Mer resurser till polisen för att utreda arbetsmiljöbrott, öka skyddsombudens befogenheter, fortsatt arbete mot osund konkurrens. Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson tog med sig flera förslag från gårdagens möte med branschfolk och fack.

1
Märta Måås-Fjetterströms väveri

Ärvd kunskap ger slitstark gemenskap

Ett sekel av mattorHos textilföretaget Märta Måås-Fjetterströms verkstad i Båstad går kunskapen aldrig ut genom dörren. Receptet? Väverskorna har suttit sida vid sida i hundra år.

Hämta mer

Jag förstår DA använder cookies enbart för att läsa av besöksstatistik. Läs mer om vår integritetspolicy här​. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du insamlandet av din IP-adress.