Skräddarsydd för jobb på bruket

Ny pappersarbetare Unga processoperatörer är hett eftertraktade i pappersindustrin. Ett specialutformat gymnasieprogram ger kompetens och kortar internutbildningen – men att komma in i laget är fortfarande viktigast.

Labbet är den tystaste avdelningen på Stora Ensos väldiga anläggning i Skutskär. Ett 50 kvadratmeter stort rum, fyllt av skärmar och apparater. Bland mikroskop och ljusbord står praktikanten Emilia Nykvist och kvalitetstestar pappersark.

Hon ska fylla 19 och DA:s besök äger rum under de sista skälvande veckorna innan hon tar studenten. Men det blir inget sommarlov för hennes del. För andra året i rad har hon fått sommarjobb på bruket, denna gång vid skärmaskinen. Hon börjar direkt efter skolans slut.

– Sen hoppas jag på att få fast anställning. Men de har inte sagt nåt om det än.

Emilia läser på Polhemsskolan i Gävle. Tre dagar i veckan praktiserar hon på bruket. Utbildningen hon går, industritekniskt program med inriktning process, har erbjudits där sedan 2017. Den har beskrivits som skräddarsydd för morgondagens pappersarbetare.

– De kom ut och informerade om den när jag gick i nian. Jag gillar inte att sitta i skolan så mycket och jag tyckte det lät intressant. Och min mamma jobbar här på labbet!

Hon är nöjd med programmet, beskriver det som kul. På frågan ifall det finns något man skulle kunna förbättra tänker hon efter en stund.

– Det enda är väl att vi går många olika skift i början, med olika handledare. Den ena handledaren vet inte vad den andra lärt mig på förra avdelningen. Det kan bli lite rörigt. Så det skulle väl vara om man fick följa endast ett skift i taget.

Vad hon vill göra på sikt vet hon inte riktigt. Processoperatörsutbildningen är lika gångbar inom läkemedels-, kemi- och livsmedelsindustrin.

– Just nu känner jag att jag vill jobba här, i några år i alla fall. Och om jag vill göra något annat senare så kan jag ju plugga vidare då.

Är papper en framtidsprodukt? Finns bruket kvar om 30 år tror du?

– Jag tror att det kommer finnas kvar. Men det byggs ju om hela tiden och det kommer ny teknik. Kanske kommer det inte finnas lika mycket personal här i framtiden?

Men i närtid kommer Skutskär att fortsätta anställa folk. Det berättar Mats Hellström, kompetensstrateg inom biomaterial på Stora Enso.

– Inom fem år går ett sextiotal medarbetare i pension och lika många till de nästkommande fem åren. Och så är det andra som slutar av andra skäl. Så det är en sak vi brottas med, att få de unga att stanna.

Till skillnad från många i pappersbranschen har inte bruket svårt att
rekrytera nya processoperatörer.

– Nej, det upplever jag inte. Det är mycket tack vare samarbetet med skolor, som den Emilia går på. Vi har stor glädje av den utbildningen, vi har hittills anställt 80 procent av våra praktikanter från Polhemsskolan.

Gymnasieutbildningen är inte den ­enda vägen in till anställning på bruket. Det finns också praktikanter från YH-­utbildningar, samt erfarna pappers­arbetare som kommer från andra ­anläggningar. Och så tar man in vissa som helt saknar erfarenhet av jobbet.

Samtliga får gå något slags internutbildning, utifrån förkunskaper och vilka arbetsuppgifter de kommer att ha.

– Det varierar mycket hur lång tid det tar innan de är helt självgående. Det är olika komplexitet på olika avdelningar. Men kanske när de varit hos oss i tre år, säger Mats Hellström.

Målet är att praktikanter som erbjuds anställning ska ha kunskaper i nivå med det som Stora Enso kallar första befattningsgraden. Under sin praktik ska de ha fått kompetens som motsvarar den internutbildning man ger en nyanställd utan förkunskaper. På papperet blir det en kortare startsträcka.

Men det finns så klart andra skillnader på en grundutbildad nittonåring och en – formellt outbildad – trettioåring med flerårig arbetslivserfarenhet inom ett tekniskt yrke. Trettioåringen fattar oftast galoppen snabbare.

Å andra sidan är de som kommit in direkt från gymnasiet mer benägna att stanna kvar på det enda bruk de har ­erfarenhet av. Väljer man att bli kvar länge finns utrymme att klättra i k­arriärstegen. Att nå den högsta kompetensnivån på bruket tar hela sex till åtta år av arbetslivserfarenhet och utbildning.

– Det finns så många parametrar, komplicerad utrustning och så vidare. Därför jobbar vi mycket med standardisering av utbildningen och hur vi kan korta ner upplärningstiden.

Emilias handledare Ann-Christin Andersson har jobbat på labbet sedan dagen hon fyllde arton, för 43 år sedan. Hon berömmer Emilia och hoppas att hon får heltidsanställning där. Men inte för att just gymnasieutbildningen gett henne kompetens.

– Du behöver ju egentligen inte ha gått någon särskild skola för att kunna arbeta här. Jag ser bara om det är en person som är intresserad och motiverad. Jag gick själv en kontoristutbildning. Min dotter jobbar här på labbet sedan 2018, hon är utbildad bagare. Det viktigaste är att komma in i laget och vilja jobba.

Sen lär man sig på plats.

Men varför ska man då satsa på att gå ett särskilt gymnasieprogram? Då går det väl lika bra att någon som har driv kliver in helt utan förkunskaper och går internutbildningen?

– Fördelen med utbildningen är att de läser processteknik på en annan nivå än en nyanställd. De får en ännu bättre förståelse för processen, säger Mats Hellström.

Avspeglas det på ingångslönen?

– Vi har fasta ingångslöner från Pappers, vi mappar in dem utifrån deras kunskapsnivå. Så gör vi med alla. 

Artur Nordfors Kowalski