”När statsministern glass-hånar arbetarna har han glömt vem som byggt landet”
Det är inte demonstranterna som borde skämmas, skriver Jesper Johansson på Elitfönster i Lenhovda ”Svårt att missa klassföraktet i detta”
Debattartiklar är texter som tar ställning. Åsikterna är skribenternas egna.
Publicerad 2015-04-29, 07:00 Uppdaterad 2020-08-25, 13:07

Debatt.
Den psykiska ohälsan uppmärksammas stort och är verkligen ett problem som drabbar många individer och företag, men även hela samhället. Det innebär inte att man som LO ska kasta sig ut i grova generaliseringar och svepande beskrivningar av arbetsmiljön i Sverige.
Orsakerna bakom den psykiska ohälsan kan vara många. En del, men långt ifrån alla, har koppling till arbetslivet. Trots detta väljer LO att gå ut hårt i arbetsmiljöfrågan och använder den tveksamma metaforen att man ”spelar Bingolotto med människors liv” när de vill hävda att en neddragning av antalet arbetsmiljöinspektörer skulle vara orsaken till den psykiska ohälsan. Det är en minst sagt vågad slutsats.
Vi har ända sedan 90-talet sett en kraftigt ökande psykisk ohälsa hos unga. Ungefär var tredje 16-åring har allvarliga stressrelaterade problem, enligt en doktorsavhandling från Stockholms universitet.
Av resultaten från Folkhälsomyndighetens nationella folkhälsoenkät framgår tydligt att de som löper störst risk att drabbas av psykisk ohälsa är människor som står utanför arbetsmarknaden. På ett flertal parametrar som mäter psykisk hälsa har arbetslösa 2-2,5 gånger sämre psykisk hälsa jämfört med yrkesverksamma. Även i denna rapport framgår att studerande har sämre psykisk hälsa än yrkesverksamma och att problemen verkar avta hos äldre.
I själva verket är yrkesarbetande den grupp som har lägst psykisk ohälsa. Arbete är i realiteten hälsofrämjande för de allra flesta och det är ju inte så konstigt. På den största delen av våra arbetsplatser har man ett bra samarbetsklimat, man har arbetskamrater och man kan få bekräftelse och uppskattning för det jobb man gör. Jobbet är viktigt för många människor då det skapar mening och sammanhang. Ett av de största problemen vi har idag är istället att många står utanför arbetsmarknaden. Det är knappast något som fler inspektörer på Arbetsmiljöverket kommer att råda bot på.
LO kommer gärna med drastiska utspel kring arbetsmiljön. I internationell jämförelse har vi generellt bra arbetsmiljö i Sverige. Trots att vi arbetar allt mer har antalet dödsolyckor bland förvärvsarbetande minskat med närmare 70 procent de senaste fyrtio åren.
Detta innebär inte att allt är frid och fröjd. Från arbetsgivarhåll är vi också bekymrade över sjukfrånvaron. Den är en utmaning för alla inblandade och vi måste ta krafttag för att fortsätta förbättra arbetsmiljön. Arbetsgivare efterfrågar mer stöd, råd och verktyg i arbetsmiljöarbetet. Arbetsgivare söker även mer av informationsutbyte och samverkan med andra aktörer i sjukprocessen. Det gäller framför allt hälso- och sjukvårdens centrala roll i samarbetet med den sjuke och arbetsgivaren. Vi ser också att det behövs fler inspektörer så att tillsynen kan stärkas. Oseriösa aktörer som försöker ta genvägar i arbetsmiljöarbetet måste bekämpas. För att lyckas med detta behövs begripliga regler och en tillsynsverksamhet där resurser styrs till de områden där problemen är störst.
För att kunna fortsätta mot en ännu bättre arbetsmiljö behövs också en väl fungerande samverkan mellan arbetsgivare och fack. Detta brukar parterna vara överens om. Därför är det svårt att förstå dessa olika utspel från LO som bygger murar mellan arbetsgivare och fack istället för att rasera dem. Det gagnar inte arbetet för en bättre arbetsmiljö.
Christer Ågren
Vice vd, Svenskt Näringsliv
Christer Ågren
Christer det vore enormt roligt om man någon gång kunde läsa att Svenskt Näringsliv och facken är i stort överens om bilden av arbetsmiljön med en del invändningar mot diverse tolkningar, det vore väldigt bra att någon gång få höra ifrån er att utförandet av riskbedömningar i arbetsmiljön är något som det stora flertalet arbetstagare aldrig upplevt trots att Internkontroll av arbetsmiljön som infördes 1 Januari 1993 krävde detta av arbetsgivaren samt upprättande av handlingsplaner vid behov och uppföljning av utförda planerade åtgärder? Jag gick hem från mitt arbete 7 Okt 2002 och har efter 13 års kamp för att få NÅGOT av alla dessa åtgärder som SKA utföras enligt en mycket saklig/lättförståelig arbetsmiljölagstiftning gjort, nu senast så har jag själv fått skrivet ännu ett överklagande, denna gång till Högsta Förvaltningsdomstolen, och ännu en gång så måste jag skriva den, för jag står återigen ensam i arbetet med att få det som LAGEN säger jag har fullständig rätt till. Jag har alltsedan 2002 stått ensam frånsett ett ärende angående uppsägning under sjukskrivning och det för andra gången. Dom från AD nr 90/06 som säger att: Här har man inte utrett huruvida X kan återgå i sitt arbete och därför så har inte lagen om rehabilitering och arbetsanpassning följts, men trots domen så tog både arbetsgivare, försäkringskassan och IF Metall sig rätten att ge både Dom och nämnda lagstiftning fingret, om både Svenskt näringsliv och fackföreningsrörelsen kan visa fram var i Lagstiftning och föreskrifter ni kan läsa att man ska drabbas på det vis som jag blivit, vore väldigt trevligt att få beskriva ett scenario som är fullkomligt barockt och fullständigt i strid med en mycket utmärkt lagstiftning! hälsningar: Den osynliga arbetsskadade medborgaren som man därigenom kan särbehandla!