”Därför är vi så tysta om lönekraven”
Först när vi är överens om gemensamma avtalskrav och har en gedigen omvärldsanalys kan vi börja mejsla fram en siffra som ligger till grund…
Det fackliga samtalet kan inte vänta
Publicerad 2026-07-05, 03:00 Uppdaterad 2026-07-03, 14:04
KRÖNIKA I sin allra första förbundskrönika skriver GS-fackets nya ordförande Madelene Engman om vikten av att få känna sig trygg på arbetsplatsen.
Jag minns tydligt min allra första dag på fönsterfabriken för många år sedan. Nu är jag ny på jobbet igen.
Att vara ny på jobbet kan vara nervöst, spännande och väldigt roligt. För många år sedan började jag på fönsterfabriken i Småland och minns fortfarande vad som hände första dagen. Den började med den evighetslånga rundturen med fackklubbens ordförande som innehöll flera stopp, bland annat för att prova ut arbetskläderna. Arbetsbyxorna var inte anpassade för kvinnor, men med ett skärp skulle det nog bli bra.
Fabriken var väldigt stor så när vi väl var tillbaka vid det omklädningsrum där jag hade fått mitt skåp visste jag inte ens var jag först kommit in. Alla människor som hälsade och nervositeten över hur jag någonsin skulle lära mig alla namn.
Som för så många andra på fabriken så jobbade oftast redan minst en familjemedlem eller kamrat där. För min egen del jobbade min mamma sedan länge på arbetsplatsen. Hon tjatade på mig att bli medlem i facket, men klubbordföranden tyckte att jag skulle vänta tills den tidsbegränsade anställningen blev en tillsvidareanställning, vilket nästan alltid skedde på den tiden. Till slut orkade jag dock inte med mammas påpekanden och fick tag på en inträdesblankett och skickade den till Skogs- och träfacket.
Jag har faktiskt burit med mig det där minnet under hela mitt fackliga engagemang. Jag har lärt mig att vi aldrig någonsin ska vänta med att ta det fackliga samtalet och fråga om medlemskap. Känslan av att vara trygg är just en känsla och kan inte garanteras.
Några månader senare, som medlem i facket men utan tillsvidareanställning, uppstod det som ofta uppstår i säsongsrelaterad produktion. Julledighet stundade och företaget ville inte ha oss visstidsanställda kvar då fabriken traditionsenligt skulle dra ner produktionen.
Kunde vi tvingas hem utan anställning och lön och bara få hoppas på att få komma tillbaka? När flera som var i min situation, och som också gått med i facket, började ställa frågor, kom det till slut en förhandlingslösning på bordet.
Nu så här i efterhand så vet jag att det kanske inte helt var vår ”förtjänst”, men där och då kände vi oss väldigt nöjda med att åtminstone tagit första steget och påpekat vår upplevda orättvisa, tillsammans. Samtliga visstidsanställda blev tillsvidareanställda och ett lokalt avtal om säsongsanpassad arbetstid tecknades. Vad det sedan kom att innebära är en helt annan historia.
Men varför skriver jag om det här? Jo, jag glömde ju att presentera mig och berätta att jag återigen är ny på jobbet. Jag har precis valts på GS-fackets kongress till det hedrande uppdraget som förbundsordförande. Det känns minst lika nervöst och spännande, men också extremt roligt som där och då på fönsterfabriken.
Madelene Engman är ny förbundsordförande för GS-facket.
