”Jag föll, jag kunde inte andas”
27 maj, 2015
Skrivet av Anna Tiberg
Han levererade alltid och värdesattes av cheferna. En dag lämnade han jobbet i ambulans. Utmattningen tog över och hjärnan sa stopp.
Läsarna berättelser om när hjärnan tar stryk av jobbet
Efter reportaget Förr eller senare brister det samlar vi nu läsarnas berättelser om när den psykosociala arbetsmiljön fördärvar.
Sara: ”Alkoholen var en snabb men förödande fix”
Ylva: ”Man skvallrar inte på en arbetskamrat”
Ingrid: ”Jag gillar mitt nya tempo”
Sonja: ”Ta tag i den här arbetsgruppen, för den är inte frisk.”
Sonja: ”Ta tag i den här arbetsgruppen, för den är inte frisk”
Sofia ”Jag blev den tysta musen”
Christer: ”När det blåser som värst ifrågasätter man sig själv”
Läs också reportaget
”Förr eller senare brister det”
En dag skulle jag skriva under ett papper och armen domnade. Sen blev rummet svartvitt. Vad händer? Jag föll, jag kunde inte andas. Blir fortfarande rädd när jag tänker på det.”Det började för två år sedan. Arbetsbelastningen växte och samtidigt gick det inte att prata med cheferna. Jag kunde få ett nytt projekt: ’Du måste vara klar i morgon klockan tolv’. Efter en stund: ’Rensa bordet, det här ska ut klockan tio’, och sedan: ’Avbryt, det här måste gå först’. Ständig press, ständigt avbruten i uppgifter som kräver koncentration. Jag började sova sämre. Vaknade efter någon timme, klarvaken, somnade om, vaknade igen. Kunde vara uppe fem gånger per natt. Men jag hade inte självinsikten att det här går åt skogen.
Kan man ställa en chef till svars för att ha bränt ut mig och mina kollegor?
Tio månader var jag helt sjukskriven. Sedan började jag arbetspröva på 25 procent. I dag går jag på 50 procent och jag är helt slutkörd efter att ha jobbat i fyra timmar. En chef sa till mig att jag ska vara instämplad när jag är på jobbet, jag ska inte tro att jag kan gå och slöa för då byter de ut mig. Han sa så trots att jag arbetstränar, trots att jag har ersättning från Försäkringskassan!
Jag är inte ensam, flera kollegor på mitt jobb har gått in i väggen, och jag har frågat facket på jobbet om man kan avsätta en usel chef. Kan man ställa en chef till svars för att ha bränt ut mig och mina kollegor? Men facket säger att företagen äger rätten att leda arbetet, de ser ingen möjlighet att vinna en sådan strid.
Jag vet inte hur det är för andra. Min stresstålighet och mitt tålamod är helt förstört. Terapeuten jag träffar säger att när man har gått igenom det jag har gått igenom kan man inte räkna med att bli helt återställd. I det här tillståndet har jag svårt att se att jag kan uppnå pensionsålder med acceptabel hälsa.
När jag började läsa om utbrändhet fick jag en chock, att det var så vanligt. Det är så konstigt att företaget inte jobbar med de här frågorna.”
Fotnot: Clas är ett fingerat namn.