”När samhällets hälsa sviktar får vi tukta oss med smoothies”Daniel Mathisen om hur hälsan blivit en fråga var och en ska lösa på egen hand.

”Fackföreningar är en del i människovärdets självförsvar”Helle Klein om civilsamhällets roll i motståndet mot nazismen.

På väg till PRO. Sjuårige Vidar ”roddar” frivilligt åt mamma Carina. Foto: DAVID LUNDMARK
Finjustering före uppträdande. Foto: DAVID LUNDMARK
"Rodda" får Carina göra själv och det är alltid lite pyssel före varje spelning. Foto: DAVID LUNDMARK
Musikquiz innan kaffet i Folkets hus. Det församlade pensionärerna är med på noterna. Foto: DAVID LUNDMARK
Stödkrage, basröst och en otrevlig ton. Det räcker för succé. Foto: DAVID LUNDMARK
Musikhörnet hemma. Foto: DAVID LUNDMARK
Stopp och städdag på bruket. Foto: DAVID LUNDMARK

Med uppdrag att roa

Humörhöjare. Pappersarbetaren Carina Engman lyser upp det mörkaste Småland med sin musik, sina revykaraktärer och fräcka poesi.

Tisdag eftermiddag i Hovmantorp. Från trappan på Folkets hus skymtar den glittrande sjön Rottnen bortom järnvägen till Kalmar och Växjö.

Det är soligt vårkallt och Carina Engman slår igen bakluckan på bilen. Med händerna fulla av kassar och stativ och gitarren på axeln skyndar hon in genom entrén.
Sjunker ner vid ett bord med kollegan Hanz Henriksson för en snabb genomgång av dagens repertoar.
I samlingslokalen intill väntar ett sjuttiotal pensionärer på dagens stora begivenhet, ett musikquiz signerat två av medlemmarna i ”Hovmantorpsrevyn”.

En kvart före avtalad tid kliver de upp på den lilla scenen. Carina med gitarr. Hanz med åldrad tvättbräda och visp. Första låten ut är Arlo Guthries Alice´s restaurant, följt av lite Peps och Sven-Ingvars. Och en Cornelislåt. Turistens klagan.

Det märks att Carina och Hanz gillar det de gör. Och som de sjunger! De får den långbordssittande PRO-publiken att både klappa i takt och röra läpparna i kapp med texten.

Så presenterar Hanz poeten Laila Vers och Carina möts med uppskattande applåder innan hon hunnit öppna munnen. Carina läser två kortversioner av kända poeter som hon ”bättrat på” lite. Följt av poesi i det fräckare facket.

”… men att påven duschade med kalsongerna på beror inte på att han frös – utan för att han inte ville se ner på en arbetslös”, skaldar Carinas alter ego.

Sen tar Hanz vid och sjunger klassikern Ovan där med betoning på att han är ovan där. Under kjolen alltså.

För det handlar om mycket under-bältet-humor, som i allra högsta grad går hem hos de församlade.
Carinas sista figur för dagen ”KärleksGudrun” sammanfattar ganska bra:

”Hellre lite kattpiss i salongen än en kass pitt i kalsongen.”
”Tjoho! Tack ska ni ha!

Tror inte att vi haft så här roligt på länge”, säger den lokala arrangören och släpper kaffet fritt. En pigg pensionär banar sig fram till scenen och trycker uppskattande handen på Carina:
”Jag måste få tacka dig! Det är alltid så roligt när du är med!”

Carina har frivecka. Normalt jobbar hon skift på Lessebo pappersbruk. Laborant sedan tjugofem år tillbaka.

Guldklocka? Frågan är om bruket har råd. Konkurser två år i rad, men nu på uppgång igen.

– Det var en tung period. Två jular i rad fick vi ingen lön, säger hon.

Maken var smörjare på bruket, men slutade efter första konkursen och skaffade sig ett nytt jobb – på dagtid.

– Innan gick vi skift omlott.

Från fönstret där vi sitter, kan vi se fabriksröken stiga mot en för dagen ljusblå himmel.
Fabriken ligger bara ett par hundra meter bort från det röda, k-märkta, hus om sex rum och jätteträdgård som Carina och hennes man och två barn bor i.

Vi sitter nersjunkna i soffgruppen i det v-formade vardagsrummet som pryds av glaskonst från bruken runt i kring. I ett hörn står hennes gitarrer och en förstärkare och på soffan sträcker sig en vitbrunbeige katt ut sig.

Vad heter katten?
– Ja, vad heter hon? Kissen? Jag säger mest Kattajäveln …

Carina Engman såg ljuset i Lessebo för 48 år sedan. Pappan är född strax utanför centralorten och mamma i Nybro. De jobbade båda på bruket. Mamma på labbet och pappa i verkstaden.

– Liksom min syster och bror, säger Carina för att få bilden fullständig.

Sen är det nog stopp. Simon, hennes 19-åring, lär inte gå ner på bruket som sina äldre släktingar.

– Nej, de anställer inga nya, konstaterar Carina.

Intresset för sång och musik kom tidigt. Ingen av föräldrarna spelade något instrument, men ändå var det mycket musik.

Efter skilsmässan när hon var tolv växte hon upp med pappan. Särskilt minns hon de gånger det städades hemma.

– Då var det Evert Taube på högsta volym! Han sjöng alltid Taube och jag kan hur många låtar som helst.
– Jag har fått Taube inbankad i mig, säger Carina och slår demonstrativt knytnävarna mot varandra.

Pappan jagade mycket och skrev varje år ihop en låt till den årliga jaktfesten om vad som hänt under skogspassen.

– Han var en sådan person som alltid sjöng och höll i gång på fester.

Av morföräldrarna fick hon sin första gitarr. En elplanka!

– Den var jättetung. Jag var tio år och som jag fick kånka. Mina kompisar hade små lätta akustiska …

I tonåren brukade hon och en kompis uppträda på ortens äldreboende. Även på fester och andra sammankomster fick gitarren hänga med. Eftersom pappan skrev visor och framförde, uppfattades det som fullt ”normalt”.

– Egna melodier har jag aldrig gjort, däremot gett dem nya ord.

Särskilt bra i svenska var hon inte i skolan. Varken på att stava, kommatera eller sätta punkt. Men Carina var bra på att få till en berättelse.

På Lessebo bruk fanns ett gäng som kallade sig ”Pappskallarna”. Varje långfredag – då alla var lediga – ordnade facket fest för alla. Då släppte ”Pappskallarna” loss som glada revyamatörer och häcklade allt och alla.

Carina var en i gänget.

Ryktet spred sig och det dröjde inte länge innan några från ”Hovmantorpsrevyn” slog sina lovar runt Carina. Hösten 1999 fick hon ett erbjudande hon inte kunde motstå. Det blev revy på riktigt med en professionell orkester och allt därtill.

Sen dess är nyårsafton i Hovmantorp och femton föreställningar i januari och februari inbokade varje år. Utsålt och uppskattat.

I programbladen dominerar Carinas texter. Även hennes karaktär Laila Vers (med maken Per Vers) har blivit väldigt uppskattad. Lailas poesi kunde i många år även avnjutas i Radio Växjö på fredagarna.

– Rätt häftigt, säger hon själv.
– Det händer fortfarande när jag är i Växjö att någon ställer frågan: ”Har inte du varit på radion? Jag tycker att jag känner igen rösten?”

Trots revysuccén och engagemangen runt om, på senare år sommarteater i Växjö, är basen Lessebo bruk.

– Jobbet behövs. Inkomsterna från revyn och annat är ingenting som går att leva på.

Det gäller de flesta i revygänget. Kollegan Hanz är exempelvis vaktmästare på kommunen. Men mycket revy blir det. Varje höst ska nyårsrevyn förberedas. Två kvällar i veckan plus helger. Dagarna mellan jul och nyår är de mest intensiva. Då görs finputsningen.

Kort sagt ett hektiskt liv och det gäller att pussla med arbetskamraterna på bruket, så att repetitioner och spelschemat går ihop. Då får familjen vara i fred och maken titta på fotboll så mycket han vill.
Å andra sidan ett intresse båda delar.

Varje vår drar de till London och ser någon ligamatch. Oftast makens favoritlag Tottenham.
Själv håller hon på Newcastle, som är lite knöligare att ta sig till.
Vilket svenskt lag familjen bär i sina hjärtan, står helt klart när sjuåringen Vidar gör entré.
”Just i dag är jag stark” lyser texten på hans t-shirt, som anspelar på ett grönvitt Stockholmslag.

Åren på revyscenen har gett ett par fina utmärkelser. I fjol fick Carina Pappers kulturpris för medlemmar – tiotusen kronor och en statyett.

Tidigare har hon fått ett ”bronsdiplom” från organisationen Lokalrevyer i Sverige, undertecknat revyförfattaren Peter Flack.

– Men jag tittar aldrig på lokalrevyer på teve. Jag ser inte ens de filmer vi gjort på revyn. Det är inte roligt att se sig själv …

Vem får mest applåder när ni framträder?

– Det vet jag inte, säger Carina dröjande.

Hon är inte den som framhäver sig själv.

– Laila Vers är en karaktär som brukar mötas med applåder och sedan har jag en annan figur …

Carina går ner i tonläge och börjar prata med rökig basröst för att illustrera.

– Det är en rå kvinna med stödkrage som är sååå jävla otrevlig mot sin man. Han är ett gubba-as som oftast får höra att han ska hålla käften.

Den figuren är populär. Carina menar att folk skrattar för att många tänker så utan att våga säga det högt.

Skapandeprocessen är inget märkvärdigt. Åtminstone inte enligt Carina.

– Vi kan komma överens om en låt i ensemblen. Sen när jag går bland pumparna på bruket och kollar och har låten i huvudet, kan orden komma.

Carina börjar gnola på Chuck Berry-låten No Particular Place To Go.

– Jag går här och har det bra, känner mig så go och glad …

Lätt som en plätt. Typ. Särskilt glamoröst är dock inte scenarbetet.

– Många gånger ska jag ned på bruket och jobba skift efter föreställningarna. På med arbetskläder och stålhättor.
– Tvätta bort allt smink och börja dra papper …

Och som sagt, en skifthelg på bruket ger mer klirr i kassan än en revyhelg.

Senast vi sågs hade bruket stopp. De anställda fick städa och röja. Carina bar skyddsmask och smutsen smetade i ansiktet. Axlarna på tröjan var fyllda med rostfärgat damm.

Nu sitter hon i soffan i svarta jeans och ljus t-shirt. Rouge på kinderna och rejäl lyskraft på det korta blonderade håret.

– Mitt hår mörknade efter första barnet, och jag trivs bäst som blondin, säger hon.

Jag noterar att hon bär hörapparat på båda öronen.

– Den dåliga hörseln har jag ärvt efter mor.

Inget som stör dock.

– Även om det kan bli lite meckigt när man ska ha både mygga och glasögon på scen.

En struntsak i publikjublet. När hon i senaste revyn satte ny text till Thomas Stenströms Slå mig hårt i ansiktet – och framträdde som ortens kvinnliga kommunalråd – var publikens respons gränslös.

– Det var sånt jubel under den låten som om det vore en rockkonsert, säger Carina.

Med stående ovationer kunde hon ha tillagt.

Därför är svaret på frågan vilket som är roligast – Jobba på bruket eller spela revy ganska självklart.

– Revy, säger hon snabbt. Man får mer uppskattning där än på jobbet!


gw@da.se

Läs mer från Dagens Arbete:

Längtan, kärlek och rock n´roll

BILDREPORTAGETMärta Thisners "Drunk in Love" handlar om längtan efter närhet, gemenskap och kärlek. Ett sökande efter identitet och sexualitet och att leva ut på natten.

Lönerna på pappersbruken

Så många fick mer än 50 papp

LÖNER 792 pappersmedlemmar har fått en månadslön på över 50 000 kronor. Det är en ökning med nästan 30 procent jämfört med året innan. Återigen är det Gävleavdelningen Karskär som toppar listan.

Avtal 2020

Svenskt Näringsliv: Löneökningstakten måste ner

Avtal 2020Svenskt Näringsliv målar upp en dyster prognos inför avtalsrörelsen 2020. Men att dra ner på löneökningarna är inte svaret, enligt Unionens chefsekonom Katarina Lundahl, som hävdar att löneökningstakten redan minskat.

Marcus Bohlin, Pappers avtalskoordinator

Här stolpar Pappers fler krav inför avtalsrörelsen

UpptaktBättre pensioner, utbyggd ATK och mindre övertid. Det är några av de krav som Pappers tycker är viktiga i avtalsrörelsen. Plus högre löner förstås.  

Pappers sätter press på LO

PerspektivDet var dagen då Pappers vände upp och ner på avtalsrörelsen – långt innan den ens hade hunnit börja. Ett oväntat utspel som tyder på att den kommande lönerörelsen inte blir lik någon annan, skriver DA:s Harald Gatu.

1
Pontus Georgsson

Pappers kräver rejäla lönelyft

Kickstartar avtalsrörelsenEtt lönepåslag på fyra procent. Det kräver Pappers att deras medlemmar ska ha när lönerna ska omförhandlas nästa år. ”Vi tycker att arbetsgivarna är skyldiga oss mer pengar.”

1

”För tidigt att prata siffror”

IF Metalls avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä, om Pappers utspel för 4 procent i löneökningar.

Arbetsgivarna: Löneökningstakten måste ner

Pappers krav på fyra procent saknar verklighetsförankring, svarar Industriarbetsgivarna. ”Löneökningstakten måste ner om vi ska ha jobben kvar i Sverige i framtiden”, säger förhandlingschef Per Widolf.

1

Striden om märket

HYLLAD OCH HOTADIndustrins modell för lönesättning är under press. Dagens Arbete förklarar varför.

INDUSTRIN VS VÅRDEN

Skilda världar

ARBETSMILJÖNy teknik och ständiga ­förbättringar har gjort att Stellan klarat kroppen trots 30 år i industrin. Vårdens kvinnor har däremot samma hjälpmedel som på 80-talet, trots att ny teknik finns. Undersköterskan Åsa får ofta förlita sig på muskelkraft.

”Det är märkligt att så lite hänt”

Robotar och automation har ersatt många tunga och smutsiga industrijobb. I vården finns däremot få hjälpmedel som minskar belastningen. I en gemensam intervju får IF Metalls och Kommunals ordförande svara på varför det ser ut som det gör och vad som behöver ändras.

300 tjänster bort från Billerud Korsnäs

300 tjänster ska bort när skogskoncernen Billerud Korsnäs lanserar ett sparpaket.

Ladda ner senaste e-DA här!

Dagens Arbete finns som gratis e-tidning. Här finns också ett sökbart arkiv två år bakåt, du når lätt våra inlästa reportage och kan länka till spännande vidareläsning. Här kan du ladda ner appen.

2

Vi förväntar oss att skulden betalas

KRÖNIKAVi kliver nu in i en avtalsrörelse och det är dags för arbetsgivarna att infria sina löften. I bättre tider ska det också hamna mer pengar i lönekuvertet, skriver Pappers förbundsordförande Pontus Georgsson.

1

Vägen från hatet

Den avhoppade nazisten

Sven-Erik Källman trodde han lämnat hatet bakom sig. I stället kom samtalet som fick honom att förstå: han kunde inte längre fly. I dag är han fackligt förtroendevald och S-politiker. Men får man en andra chans och kan man förlåta sig själv?

Pappersfeber

Inifrån Swedpapers fabrik.

Swedpaper rider på klimatvågen

Fler ratar plastSuget efter papper är enormt. Särskilt när allt fler företag nu väljer förnyelsebart material i stället för miljöfarlig plast i sina produkter. På Swedpaper i Gävle råder rena rama guldfebern.

Papper ett alternativ till den farliga plasten

PapperLarmrapporterna om plast i haven har fått länder att införa tuffa regler. Storföretagen tar fram andra lösningar – som papper.

Robotiseringen av arbetslivet

Robotarm samt Ove Leichsenring

Robotiseringen som kom av sig

IndustrirobotarSvensk industri satsar allt mindre på robotar. I fjol sjönk försäljningen av industrirobotar till de svenska företagen med 20 procent. Det kan stå oss dyrt nu när vi går mot sämre tider, varnar branschen.

Glöm globaliseringen – nu är närområdet viktigast

PerspektivGlöm globaliseringen. Den är på väg att mattas av. Nu blir produktion för närområdet desto viktigare, av många skäl. Efter globaliseringen kommer regionaliseringen, skriver DA:s Harald Gatu i en analys.

Återvinning

Enklare återvinning kan hota jobben

KRITISERAD FÖRÄNDRING.Snart ska alla kunna återvinna utanför den egna porten. Enklare för hushållen och bättre för miljön, tror regeringen. Men kritiken är hård. Berörda branscher befarar att priset blir så högt att jobb hotas.

”Det blir väldigt mycket dyrare”

Kraftigt ökade papperspriser riskerar att leda till nedläggningar och förlorade jobb. ”Det drabbar den grafiska branschen som redan i dag har stora problem att överleva”, säger GS-fackets ordförande Per-Olof Sjöö.

1

”Redan tillräckligt pressat”

Enligt pappersbranschen gagnar det nya återvinningssystemet varken miljön eller affärerna. Men regeringen har inte tid att svara på Dagens Arbetes frågor om kritiken.

Modellbyggen på bord

En framtid byggd av skräp

SteampunkHemma i enplansvillan i Falun föreställer sig pappersarbetaren Magnus Johansson en värld där industrialismen aldrig ägde rum. Hans många modellbyggen löser upp gränsen mellan historia och framtid.

DA GRANSKAR SKUGGSAMHÄLLET

Ylva Johansson: Regeringen borde agerat snabbare mot skuggsamhället

Skuggsamhället”Vi har varit naiva.” Det säger avgående arbetsmarknadsminister Ylva Johansson, och listar goda råd till sin efterträdare för att få bukt med kriminella aktörer och svartarbete.

1

SCA miljardsatsar i Obbola

”Det är fantastiskt. Jätteroligt!” Det säger Leif Berglund, samordnande huvudskyddsombud på Obbola, om SCA:s jättesatsning på bruket.

Värna framtidens pappers­arbetare

LedareBranschen står inför en gigantisk generationsväxling. Företag och fack måste hitta strategier för föryngring.

Återväxten i industrin

Tommy Ölund och Johan Östman

Ont om tid när nya pappersarbetare ska läras upp

ÅterväxtHusum anställer och lär upp nya. Men fack och anställda är kritiska till på vilket sätt det görs. ”Ledningen verkar ta lite lättvindigt på den tid som det tar”, säger operatören Johan Östman.

Panorama över Husums bruk

”Snart försvinner det en massa kunniga människor”

KompetensförsörjningMer än var fjärde pappersarbetare väntas gå i pension inom tio år. Vilka ska då ta över? Och har de kompetensen som krävs?

Makten över företagen

”Investera i de anställda – låt aktieägarna stå tillbaka”

PerspektivDet amerikanska näringslivets toppar har gjort ett gemensamt uttalande om att långsiktighet måste gå före snabba klipp. Det är ett tecken på marken under dem inte känns lika stabil som tidigare, skriver DA:s Harald Gatu.

Vinsten framför allt

Aktieägarna förstFörr tackades de anställda för sina insatser. I dag är aktieägarna viktigas­t. Sveriges största industriaffär gjordes för att ägarna skulle tjäna miljarder.

Hämta mer

Jag förstår DA använder cookies enbart för att läsa av besöksstatistik. Läs mer om vår integritetspolicy här​. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du insamlandet av din IP-adress.