”Så kan arbetsplatsen bli demokratisk”

Debatt.
”Om nu demokrati är så bra, varför är våra arbetsplatser nästan uteslutande odemokratier?”, skriver dokumentärfilmaren Patrik Witkowsky i ett debattinlägg.

Den 26 maj gästade Stefan Löfven Morgonshowen på Barnkanalen. Där förklarade han begreppet demokrati för landets framtid. En inte helt enkel uppgift, särskilt inte för en statsminister som i partiledardebatten strax därinnan smög som en pragmatisk katt runt politiskt laddad gröt då han vägrade kalla diktaturer för diktaturer (”icke-demokrati” är det nya ordet, eller ”odemokrati” som George Orwell hade sagt). Det reducerade vokabuläret till trots, lyckades Löfven förklara för alla nyfikna barn att ”demokrati är att alla får vara med och tycka” vilket är viktigt eftersom ”att alla har samma värde” och ”vi kan olika saker”. Kort sagt: Demokrati – bra. Odeomkrati – obra.

Men om nu demokrati är så bra, varför är våra arbetsplatser nästan uteslutande odemokratier? Det är ju – obra!

Med denna paradox i bakhuvudet har vi gjort dokumentärfilmen Kan vi göra det själva? En film om ekonomisk demokrati. Den diskuterar ett ekonomiskt system där cheferna är framröstade av personalen. Den maktordning vi i politiken brukar kalla demokrati (bra).

Vi har mött de fyra orden förut: ”Det skulle aldrig funka!” Denna reflexliknande respons på visionära idéer får en viss ironisk glans i ljuset av människans evolutionära historia. Vi har krälat hela vägen från encelliga organismer till medvetna apor. Vi har levt i små och stora stammar, i djungler, på öar och snötäcken. Vi har skapat väldiga civilisationer präglade av krigsgalna kungar, vidskepliga präster, partireligiösa statsbyråkrater och knappklickande finanskapitalister. Elden, spaden, boken, bilen, iPhonen!

Men när “utopiska” förslag som demokrati på jobbet kommer på agendan, då lutar alltid någon självutnämnd realist (före detta encellig organism) sig bakåt, lägger armarna i kors och muttrar: ”Det går inte” – som om vi spekulerade i huruvida man kan para en groda med en tupp!

Vad betyder egentligen de idag så oändligt upprepade fraserna ”det skulle inte fungera” och ”det är orealistiskt”? Om denna mentala allergi mot visioner bortom det rådande skulle dominerat vår historia, hade vi då fått politisk demokrati, folkpension eller föräldraledighet? Allt detta som är bra och inte obra!

Samhällets fortsatta utveckling förutsätter att den politiska debatten inte bara handlar om hur vi bäst hanterar situationen ombord på samhällsskutan. Vi måste också med jämna mellanrum ta upp våra kikare, blicka mot horisonten och fråga oss var vi är på väg, och var vi vill. Gör vi inte det kan vi flyta till en otäck plats.

Med filmen som kikare erbjuder vi därför en möjlighet att reflektera kring en ekonomi där våra företag styrs demokratiskt. Studier visar att sådana företag är minst lika effektiva som kapitalstyrda motsvarigheter, samt att de anställda visar högre arbetstillfredsställelse. För exempel, googla Mondragon, CHCA eller Equal Exchange.

I en tid då 84 procent av alla anställda i Sverige är oengagerade på jobbet (Gallup-undersökning från 2013), då massarbetslösheten fräter som syra på våra samhällen, då stressen accelerar i takt med direktörslönerna och klimatförändringarnas mörka moln tätnar för var dag, är inte de verkliga utopikerna de som tror att detta kan fortsätta? Är det inte till dem vi bör luta oss tillbaka och muttra ”det går inte”?

Så om du delar Löfvens tankar om att ”alla har samma värde” och ”kan olika saker”, men har svårt att förstå varför detta ska upphöra då du stämplar in på jobbet, misströsta ej! Dra ihop ett gäng vänner, arbetskollegor, föreningskamrater eller studiekompisar och ta en kväll för att förutsättningslöst reflektera kring en radikalt mer demokratisk värld. En värld där demokratin råder inte bara i våra samhällsliv utan också i våra arbetsliv.

Patrik Witkowsky – dokumentärfilmare