Nästan alla som lämnar utbildningen får jobb. Ändå ligger hot om nedläggning över Kalix naturbruksgymnasium. Ska skolan finnas kvar behöver den fler elever.

Lukas Westerlund minns stunden för fem år sedan. När han under en av naturbruksgymnasiets visningsdagar fick kliva upp i en skogsmaskin.
– Helst ville man bara sitta och köra hela tiden. Man var så exalterad. Det var hur roligt som helst, säger han.
Det var den känslan som fick honom att välja bort jobb på styvfaderns åkeri och i stället söka in till skogsmaskins-inriktningen på Kalix naturbruksgymnasium. Han gick ut skolan för flera år sedan, men är tillbaka på en visningsdag.

Det är kul att träffa alla kompisar. Skolan är liten och alla umgås med alla, så jag känner de flesta, säger Lukas Westerlund.

Under den här dagen hoppas skolan på att fler ungdomar ska hitta känslan som avgjorde Lukas Westerlunds gymnasieval.
Kalix naturbruksgymnasium består förutom skogsmark av några röda byggnader som innehåller omkring 70 elever och 30 lärare. Rektorn Anders Resin visasr runt bland skogsmaskinssimulatorer, klassrum och motorsågsförråd. Han visar sågverksanläggningen som skolan är ensam i Sverige om.
Vid en av matsalens väggar stannar Anders Resin till. Precis ovanför brödkorgen hänger rockartisten Brolles debutskiva.
– Det är första exemplaret som kom ut från fabriken, förklarar han.
Brolle läste jakt och viltvård på Kalix naturbruksgymnasium och har hyllat skolan i en låt.
– Har ni inte hört den? säger Anders Resin samtidigt som han börjar nynna.
”På naturbruks i Kalix, här trivs man så bra, det är som min syo han sa. På naturbruks i Kalix är gemenskapen bra.”
Tidigare elever. Nuvarande elever. Lärare. Alla berättar om sammanhållningen och stämningen som finns på skolan, hur små klasser och boende på internat skapar starka band.

Kompisarna hemma förstod inte vad man menade när man sa att man ”fick sluta efter kaffet”.

Lukas Westerlund har inget speciellt ärende på visningsdagen, mer än att han vill hålla kontakten med alla elever och personal på skolan.
– Det är kul att träffa alla kompisar. Skolan är liten och alla umgås med alla, så jag känner de flesta, säger Lukas Westerlund.
Utöver sammanhållningen pratas det mycket om jobb. Skolans egen statistik visar att 95 procent av dem som avslutat utbildningen är i arbete eller studier.
Magnus Paavola som tog studenten 2006 är en av dem. Måndagen efter studenten satt han återigen i en skotare. Skillnaden från skolan han precis slutat var i stort sett att han fick betalt.
Han hade förberetts på arbete i tre års tid på naturbruksgymnasiet i Kalix. På skolan hade de kört skogsmaskiner i skift och tagit kafferaster vid 9 och 14.
– Kompisarna hemma förstod inte vad man menade när man sa att man ”fick sluta efter kaffet”, säger Magnus Paavola.
– De frågade vad fan ”efter kaffet” var, så utbildningen var kanske lite unik.
Trots goda möjligheter till jobb blir eleverna på utbildningen allt färre. I dag går inte ens hälften så många på skolan som för tio år sedan. Sedan 2007 har elevantalet rasat från 158 till 68.

I Kalix har man under de senaste tio åren krympt kostymen. Personalstyrkan har gått från att vara 50 till närmare 30 stycken i dag. Lokalerna har minskat i antal och tiden med inhyrda maskiner till utbildningen har också minskats. Skolan är nu dimensionerad för 100 elever.
– Det går inte att krympa mer än vi gjort, säger Anders Resin.
Visningsdagar och aktiviteter i skogen är ett sätt att locka ungdomar att söka naturbruksgymnasiet och därmed rädda utbildningen.

Visningsdagen ska precis börja. Bland gummistövlar och jympadojor skymtar en klacksko som långsamt sjunker ner i den vårblöta leran. Ett hundratal högstadieelever från Råneå, Boden och Haparanda har bussats ut i skogen. De är omringade av skog och snö. Det är bara här omkring som en lervälling bildats av omkring tvåhundra fötter med varierande skor.Från platsen de står på går en slinga ut i skogen. Längs med slingan ligger åtta stationer som Arne Karlsson, Jesper Hannu och andra lärare och elever på naturbruksgymnasiet har förberett under morgonen.
Under dagen kommer högstadieeleverna att få köra skotare, lära sig om motorsågar, prova på skytte och mycket mer.

Åttonde- och niondeklassarna delas in i  grupper och skickas ut till de olika stationerna. På varje station finns ett antal elever från naturbruksgymnasiet utposterade. Redo att visa upp utbildningen för mer eller mindre intresserade högstadieelever.
Alexander Luthström går i nian på Gränsskolan i Haparanda. Han har inte bestämt sig för vad han vill läsa på gymnasiet än. Men han har kompisar som går på naturbruksgymnasiet och som har berättat att de trivs bra.
Maya Westman går i åttan på Råneåskolan. Hon har ett år kvar att fundera på gymnasievalet. Sakta lämnar hon sin grupp bakom sig och tar stegen fram mot den gula Ponsse-skotaren. Hon klättrar upp och sätter sig till rätta. Dörren går igen med en smäll. En elev på naturbruksgymnasiet visar hur hon ska göra och färden runt den förberedda banan kan börja.

I mitten av februari surfade Anders Resin in på lokaltidningens hemsida. Informationen han möttes av där gjorde honom både förvånad och frågande. På hemsidan kunde rektorn läsa att naturbruksgymnasiet i Kalix var nedläggningshotat.Landstinget har haft huvudmannaskapet för Norrbottens båda naturbruksgymnasium. Förutom skolan i Kalix finns Grans naturbruksgymnasium i Piteå. Under förra året gick skolorna tillsammans nära 20 miljoner minus. Med en budget på 70. För att spara pengar har landstinget beslutat att utreda ett ändrat huvudmannaskap. Ska naturbruksgymnasierna finnas kvar i framtiden behövs alltså med största sannolikhet en ny huvudman. Intresse och engagemang för skolorna finns utan tvekan. Och kanske går det att hitta lösningar på situationen.
Vad elevtappet i Kalix beror på är svårt att säga. Gymnasiereformen 2011 tog bort den automatiska högskolebehörigheten från yrkesprogram.
Även om behörigheten går att läsa in tror Anders Resin att det kan ha skrämt en del elever. Men han tror också att det finns ett minskande intresse för utbildningen bland ungdomar.

Vi brukar jämföra med anläggningssidan, grävmaskin och hjullastare. De har helt andra villkor. De jobbar dagtid och tjänar bättre.

Magnus Paavola sitter på kökssoffan i huset i Långnäs, en bit från Piteå. Det var här han och tjejen flyttade in hösten 2013. Sedan dess har en till tjej tillkommit i familjen. Hon sitter i pappas knä och är en anledning till att han inte längre är kvar i skogen.
Magnus Paavola börjar berätta om skogsbranschen. Han ritar med handen i luften för att illustrera hur han som anställd fått flänga runt mellan olika jobb.
– Jag kan åka härifrån Långnäs till Älvsbyn som ligger en bit bort för att jobba. På vägen dit möter jag någon från Älvsbyn som är på väg hit till Långnäs.
För att locka fler ungdomar till naturbruksgymnasiet och yrket tror Magnus Paavola att arbetsvillkoren behöver bli bättre.
– Branschen har sig själv att skylla att det har blivit som det har blivit. Vi brukar jämföra med anläggningssidan, grävmaskin och hjullastare. De har helt andra villkor. De jobbar dagtid och tjänar bättre.
– Ur den anställdes perspektiv tycker jag att hela systemet skulle behöva ändras lite, och jag tror inte att branschen skulle behöva förlora så mycket på det.

Skiftgång, långa resor och en osäker anställningssituation fick Magnus Paavola att lämna sitt jobb i skogen. Numera arbetar han som lageransvarig 7-16 och har mer tid för familjen.
– Skiftgång går ju bra när man är 19-20 år och är ensam.
– Det är svårt att ha två skiftarbeten och att passa ihop, som vi hade.  Man får byta skift och hålla på. Det är ganska skönt att jobba dagtid faktiskt.

Provturen lyckas inte fånga Maya Westmans intresse. Efter att ha kört ett varv i skotaren förklarar Maya Westman att hon inte är någon naturmänniska. Det är ingen av hennes kompisar heller. Helst av allt vill hon läsa till frisör i Luleå.
– Det är skönt att vara ute, men jag är inte så intresserad av sådant här, säger hon.
Några sekunder senare sticker hon iväg efter sin grupp, som fortsatt på slingan bort mot jakt- och skyttestationen.
Mer intresserad blir Alexander Luthström som får kompisarnas ord om skolan bekräftade. Visningsdagen gör honom mer intresserad och när det är dags för lunch berättar Alexander Luthström att han tänker söka till naturbruksgymnasiet.
– Det verkar så tråkigt att sitta på kontor, det är roligare att vara ute i skogen och köra maskin, säger han.
– Jag vill inte plugga något mer sedan. Och jag vet många som har fått jobb direkt efter att de har slutat här.

Okunskapen ett problem

Varje år går ungefär 300 elever ut från naturbruksgymnasiernas skogsmaskinsutbildningar. Branschen behöver mellan 350 och 500 per år enligt Skogs- och lantarbetsgivareförbundet, som arbetar aktivt för att fler elever ska söka sig till skolorna och yrket.

– Vi måste visa upp fördelarna med branschen, säger Maud Petri Rådström.
Hon är förhandlare på Skogs- och lantarbetsgivareförbundet och berättar att alla branscherna konkurrerar om ungdomarna i dag. Maud Petri Rådström tror att okunskap bland ungdomar och föräldrar om möjligheterna till vidareutbildning kan skrämma bort potentiella elever från skogsmaskinsutbildningar.
– De tror att man ska göra ett yrkesval som 14-åring. Men har du valt naturbruksgymnasium finns bra möjligheter att komplettera för högskola. Efter en teoretisk utbildning är det svårt att komplettera det man lär sig på ett naturbruksgymnasium, säger hon.

Omkring 300 elever går varje år ut från skogsmaskinsutbildningar på naturbruksgymnasium runt om i Sverige. Men alla blir inte skogsmaskinsförare. Enligt Skogs- och lantarbetsgivareförbundet hamnar högst mellan 50 och 75 procent av eleverna i ett yrke inom skogsbruket. Glappet till arbetskraftsbehovet fylls till viss del upp av upp av yrkeshögskolor, yrkesvux och bristyrkesutbildningar. Men antalet elever skulle behöva bli fler ändå. För att locka fler ungdomar till naturbruksgymnasium, och i förlängningen till branschen, jobbar Skogs- och lantarbetsgivareförbundet för att marknadsföra utbildningarna.
– Det är skolorna som ska möta eleverna, men vi är behjälpliga, säger Maud Petri Rådström.
Det är framför allt skolornas marknadsföring som arbetsgivareförbundet stödjer ekonomiskt.

Maud Petri Rådström tycker att beskrivningen av branschen ofta fokuserar på det negativa.
– De företag som är medlemmar i SLA har kollektivavtal, därutöver är en stor del av företagen certifierade i PEFC eller FSC, eller båda två. Inom ramen för certifieringen finns även krav på sociala villkor. Sedan har alla yrken sina för- och nackdelar, säger hon.