Orkidéer och fridlysta växter får skogsmaskinförarna att svettas

Att hålla uppe produktionstakten samtidigt som man ska värna om naturvärden och undvika olika små växter är ingen lätt uppgift för skogsarbetarna. Det visar en ny rapport från GS-facket.

– Det är en mycket utmanande situation, säger fackets utredare Jesper Lindholm.

Här kan du lyssna på en AI-genererad uppläsning av artikeln:

Den röda skogsmaskinen är omringad av ett gäng unga, dallrande tallar. De är ingen match för maskinen med sina omkring 20 ton och sin stora klo. Den hugger tag i en krokig tallstam – en sekund senare är den avsågad. När klon vrids slås trädet ned mot marken och kronan landar med en pisksnärt. Stammen åker igenom ena änden av klon och kommer ut grenlös på den andra. Nu är trädet redo att bli pappersmassa.

Inuti maskinens hytt sitter Martin Jildestad, maskinförare för Sveaskog, på vad som ser ut att vara en bekväm kontorsstol. Han gallrar i dag en skog utanför Skinnskatteberg. I vardera hand har han en joystick med tillhörande tangentbord som han styr maskinen med.

På hans högra sida sitter en skärm med en karta på. Den visar bland annat var han har gallrat, var han ska gallra, kulturlämningar och områden där han ska ta hänsyn eller undvika helt.

– Där är en gammal tallskog som kan vara uppåt 150-200 år. Där har man inte varit med maskin på länge. Den låter vi vara orörd för att till exempel bevara lavar och inte skada den gamla skogen, säger han.

För drygt en månad sedan var hans kollega, som är skoglig planerare, på plats och inventerade området. Det kollegan då antecknade ner kan nu Martin se på sin skärm och anpassa sitt jobb efter.

– Den skogliga planeraren har ju utbildning för att kunna lägga märke till arter som är speciellt hotade av våra metoder. Sedan brukar vi också ha samråd när vi påbörjar arbetet i skogen, hur vi ska gå till väga och utföra åtgärder på rätt sätt intill en hotad art, säger Martin Jildestad.

Hög produktionstakt och varsamt arbete – en svår kombination

Varje år går Martin Jildestad utbildningar för att uppdatera sina kunskaper och lära sig om arter företaget ska värna. I dessa kurser ingår också hur man ska jobba i områden med höga naturvärden. Enligt honom görs även uppföljningar på hur mycket skada naturen tagit efter att han och kollegorna arbetat på en plats.

Själv känner han sig inte vidare stressad över att missa något utifrån det han ser på skärmen, exempelvis att råka förstöra en fridlyst orkidé. Men kombinationen av allt högra produktionstakt och allt fler miljökrav har generellt sett ökat stressen bland skogsarbetare, det visar en rapport om hyggesfritt skogsbruk från GS-facket.

I en digital workshop som facket genomfört var ett återkommande tema att flera av medlemmarna känner en press av ”kraven på att identifiera och undvika små växter i skogen, samtidigt som produktionstakten ska hållas hög”

–  Det är en stor press och stress på våra medlemmar i skogsbruket i dag. Maskinförarna får höra att de ska leverera mer och mer samtidigt som de ska ta hänsyn till höga naturvärden. Det är en mycket krävande situation helt enkelt och det behövs bra förutsättningar, säger Jesper Lindholm utredare på GS facket.

Han understryker att yrket kräver en stor kompetens och utbildning. Därför vill facket se högre löner, mer tid att utföra arbetsuppgifterna och fler kollegor som delar på belastningen.

Läs också

Håkan, 56, testar att avverka snällare: ”Får tänka på ett annat vis”

✓Många skogsmaskinförare skulle gärna avverka utan att kalhugga ✓”Kul men också rätt jobbigt”

”Alla säger att det behövs mer forskning”

I rapporten har facket frågat medlemmarna om vad de tycker om hyggesfritt skogsbruk. Där verkar många vara försiktigt positiva till det. Men flera känner också en oro över att det ska påverka arbetstillfällena, lönsamheten och arbetsvillkoren.

Vad det kommer resultera i är för tidigt att säga enligt Jesper Lindholm, som i arbetet med utredningen pratat med ett flertal forskare och experter om frågorna.

– Alla säger att det behövs mer forskning helt enkelt. Vissa pekar på att det skulle kräva mer arbetskraft. Eftersom det skulle behövas fler skogsvägar men också på grund av att man avverkar mindre men fler gånger. Då behövs det mer personal på plats oftare, säger Jesper Lindholm.

Han säger också att intresset för hyggesfritt skogsbruk växer och att det är viktigt för facket att vara med och påverka nu när metoderna utvecklas, så att det blir bra arbetsvillkor och många jobb.

24 mil från den soldränkta tallskogen där Martin Jildestad gallrar ligger Kinnekulle. Där befinner sig 45 åriga Erik Dagobert som är en manuell skogsarbetare. Företaget han jobbar för gör både trakt- och hyggesfria bruk och han tycker att fler borde våga testa hyggesfria metoder och inte vara rädda för att bli av med arbetstillfällena.

– De flesta slår bara ifrån sig och tänker sådan där skit vill inte jag hålla på med. Klart jag tycker om mitt jobb men man får tänka lite längre. Inte bara se till sig själv. Vi kan ju inte hugga ner det sista trädet bara för att ha något att göra, säger Erik Dagobert.

”Trakthyggesbruket kan inte fortsätta hur länge som helst”

I dag tillämpas hyggesfritt skogsbruk på mindre än fem procent av skogsmarksarealen, enligt Skogsstyrelsen. För Erik Dagobert tog det ett tag ställa om från att bara ha arbetat med trakthyggesbruk – alltså traditionellt skogsbruk med kalhyggen – till att också göra hyggesfritt, eftersom han var så van vid det första.

– Går du på en skogsskola så är det bara trakthyggesbruket som de pratar om. Men trakthyggesbruket kan inte fortsätta hur länge som helst. Det har en stor inverkan i naturen på arter och likande, det hyggesfria förstör inte på samma sätt, säger Erik Dagobert.

Hur är arbetsbelastningen under ett hyggesfritt bruk?

– Jag blir inte mer trött av hyggesfritt än av trakthygge. Däremot kan det kännas mer stimulerande för skallen att jobba hyggesfritt. Man får tänka mer när man fäller för att kunna komma fram med maskinen och så vidare, säger han.

Erik Dagobert känner inte någon oro för att en övergång till mer hyggesfria bruk skulle rucka på arbetstillfällena.

– Det blir nästan lite fånigt. Alla är ju såklart rädda om sitt jobb. Men det finns saker som är större än så. Det går inte att köra naturen i botten bara för att man ska ha något att göra, säger han.

Har du någon förståelse för kollegorna som tror det kan bli en ökad arbetsbelastning?

– Ja det kanske jag har. Men jag tror att många maskinförare skulle uppleva det hyggesfria som mindre stressigt. De har ju volymer de måste uppfylla, samtidig som skogsbolagen kan se varenda pinne de hugger, det är väl stressande om något.

Som DA har berättat tidigare är det många i skogsbranschen som känner en ökad press i arbetet kopplat till produktionskraven och bristen på lönsamhet.

Gallraren Martin Jildestad, som sitter i den röda skogsmaskinen, har själv ingen erfarenhet av hyggesfritt skogsbruk. Men upplevde också stress för några år sedan hos en tidigare arbetsgivare. Det ledde till att han blev sjukskriven på grund av magsår.  

– Det var produktionskrav i samband med dåliga kollegor. Vi samarbetade dåligt plus att kraven höjdes på enskilda förare, säger Martin Jildestad. På frågan ifall han tror att det hyggesfria skogsbruket skulle påverka arbetstillfällena eller inte svarar han att han inte är säker. Men att det oavsett just nu är en stor brist på maskinförare i skogen.

Emerik Einerstam Karis